Srinigar

Eftersom Fredrik skulle lämna Gulmarg idag så passade vi på att hoppa över åkningen och dra in till Srinigar istället, dels för att vinka av Fredrik men även för att se utbudet i storstan. Srinigar är huvudstaden i Kashmir, eller rättare sagt är huvudstaden under sommarhalvåret i Kashmir, under vinterhalvåret så är det Jammu som är huvudstad och nej, fråga mig inte varför det är så. Uppskattningsvis så är befolkningsmängden ungefär som Stockholm men där slutar likheterna, staden ligger i kashmir dalen och oavsett vilket vädersträck du tittar åt så ser man Himalaya bergen runt om och mer eller mindre mitt i staden finns en sjö som som även den är bebyggd utav båtar vilket gör att det blir lite som Venedig med sina kanaler. Trots att allt är flytande och båtar så finns det små kiosker, affärer, flytande trädgårdar och allt man kan tänkas behöva, bara paddla över om man behöver något.

Vi hyrde en båttaxi som körde runt oss och med tanke på att vi hade runt 20 grader varmt och strålande sol så vill jag lova att det var rogivnade att höra vågorna slå, fåglar kvittra och bara njuta av värmen. Det som var riktigt förvånande var dock att vattner var riktigt rent, jag hade inte badat och definitivt inte druckit de men över allt inne i stan så slängdes soporna hej vilt och blev det för stor hög så tände man eld på dom men i vattnet syntes ingen skräp alls. Enligt vår Kashmiri guide så var vattnet drickbart men ingen var sugen på att bli magsjuk så ingen chansade.

När vi gick runt inne i stan så var det första som slog mig är hur skitigt allting är, soporna slängs rakt ut på gatan och när det blir för mycket så tänder man eld på dom, kossor och andra djur går runt inne i staden och käkar skräp eller vad de kommer över och överallt ser man beväpnade soldater/poliser, kulsprutevärn och bepansrade bilar. Det märks med andra ord att det är en lite orolig region man är i. Vi passade även på att besöka ett apotek för att fylla på förråden, mer painkillers, antibiotika och hostmedecin och det var inga som helst problem, sjukt smidigt när man slipper gå till läkaren och hämta recept först.

På väg hem från Srinigar så frågade vår chaufför om vi ville stanna på en fika, varför inte tänkte vi och det slutade med att vi blev bjudna på fika hemma hos en familj som chauffören kände. Oj vilken uppståndelse det blev när 3 vita turister kom in i den lilla bergsbyn, det märktes att hit kom inga turister och när barnen tagit mod till sig för att komma fram och pratade med oss så ville de att vi skulle stanna.

En massa kakor, te och snacks senare fortsatte vi uppför berget mot hotellet och det var då vi fick se den. Precis efter en klassisk 180 graders kurva så ser vi något stort med helt bisarr lång fluffig svans sitta på vägen, tyvärr blev han lika rädd för oss som vi blev överaskade att se den och med ett majestätiskt skutt så försvann han över snövallen och bort i mörkret men aldrig att jag någonsin trodde att jag skulle få se en vild snöleopard. Bilden av den ståtliga hållningen, gigantiska tassarna och bisarrt långa svansen sitter som fastbränd på näthinnan.

”Sri-Landa, är inte de farligt?”
-Max pratar resmål