Kvällen innan

Man kan tro att det öppnat en skidbutik på trädgårdsgatan. Skidor, pjäxor, underställ och skidkläder varvat med elektroniska prylar som iPods, kameror och lavinsändare fyller golvet under tiden som väskorna packas om för en fjärde gång. Det är inte helt lätt att veta vad man ska ta med sig, normalt sett så är man borta en vecka eller två på en känd semesterort där man vet vilket klimat de brukar vara och om man råkar ut för en tankevurpa så kan man gå ner och handla något nytt. Nu blir det istället en månad i Himalaya bergen och väderstatusen har varit heavy snowfall och har varit så den senaste månaden, internet är bra till mycket men någon måste se till att uppdatera informationen också.

Har lyckats att dra på mig en förkylning som heter duga, hostar så lungorna är på väg upp vilket känns allt annat än bra. Funderar på om man ska köra en akut pencelin kur och be till gudarna eller fortsätta min diet av ipren, att ta en 24h resa till Indien av alla ställen med noll immunförsvar känns väl riskfyllt så jag avvaktar nog tills jag är framme i Gulmarg innan jag bestämmer mig.

Fick för övrigt tips om att man kan se ett lands u-lands status på deras visum. Ju pråligare och flashigare visum, destu högre ranking på u-lands skalan. Indiens visum är rätt så neutralt så de känns bra däremot har de lyckats stava fel på mitt namn men de löser sig nog.

 

”Tänk på att Beatles aldrig blev detsamma efter deras Indien besök”
-Mamma

 

På plats i Gulmarg

Efter en ganska ordinarie natts sömn satte vi oss på tåget mot Kastrup, en helt vanlig resa som bara slutade med 30minuters försening men väl insatta i hur tågtrafiken fungerar i Sverige så var detta inget problem. Väntetiden på Kastrup sköljdes ner med ett par kalla och plötsligt så satt vi på planet på väg mot Indien.
Planet var väl i sådär skick, vi fick helt enkelt vad vi betalade för men det vi trodde skulle bli ett enkelt byte i New Dehli blev en pärs utan dess like. Först blev de lurade av en taxi chaffis vilket ioförsig inte var någon större skada för oss men han drog nog in en månadslön på den körningen och sen hamnade vi en terminal där det höll på att byggas 80 nya terminaler. Byggdammet låg tungt vill jag lova och att komma från kall nordisk luft till detta inferno av avgaser, byggdamm och ren smuts tog musten ur en. En smärre försening senare så satt vi på flyget mot Srinigar i Kashmir och tro det eller ej men vårt budget-flaxa-själv plan var betydligt bättre än flyget från Köpenhamn. Större, flög på högre höjd, snabbare och snyggare kabinpersonal gjorde resan till en ren dröm, särskilt med tanke på den kaotiska flygplatsen som vi precis lämnade.

Det första jag får syn på när vi går inför landning i Srinigar är luftvärnskanoner, taggtråd, bunkrar och ett regemente soldater men efter lite pappers exercis och visiteringar så var vi välkomna till zonen som UD avråder från att åka till. Personal från vårt hotell möte upp oss på flygplatsen som bestämt, trots att de trodde vi skulle komma dagen innan och under bilfärden från flygplatsen till Srinigar så hann vi få både få en inblick i konflikten Kashmir och att det skulle finnas ca 1500 soldater i vår lilla by. Gulmarg som består mer eller mindre enbart av ett par hotell, några stugor samt en ”high altitude warfare school” kändes plötsligt som ett väldigt annorlunda resmål men guidningen fortsatte snabbt i formen av ”detta är ett risfält, där är en moské,  här är en haschodling…” och trots allt så känns det ändå helt rätt att åka hit.

”Skidor till Indien? Nu har du väl ändå gått fel”
-Incheckningsdisken på Kastrup

Ut i backen

Första skiddagen var inte riktigt som det man är van vid, vi vaknade tidigt utsövda efter att ha tokdäckat efter den långa resan och efter en stadig frukost bestående av omelett, te och rostade mackor så gav vi oss snabbt ut i snön för att börja lavinträna utanför hotellet. Till hotellpersonalens stora nöje lufsade vi runt i lössnön och i tur ordning gömde vi trancievern och lät den andre söka.

När vi tyckte vi fått in söket ordentligt så satte vi kurs mot liften. På grund av bilproblem så fick vi gå till liften (vi bor ca 1km ifrån liftstationen) eller rättare sagt jag gick. Martin fixade istället en indier som drog honom på en kälke mot 200 rupier och det såg inte särskilt bekvämt ut varken för indiern eller Martin och när vi väl åkte hem så kostade taxi bara 100, do’h.

Gondolen är uppdelad i två sektioner, den förste ger en ganska lätt åkning i gles skog med moderat lutning men med flera bumps och möjligheterna till sköna linjer är enorma medan andra sektionen tar en upp till toppen. Liftkortet kan man köpa antingen per dag eller tur, ett dagskort kostar 800 rupier medan en tur kostar 150, i svenska pengar blir detta ca 120:- för ett dagskort och 24:- för en tur, något för Skistar att ta efter kanske? Eftersom vi var helt slut, vi skyller på att vi inte acklimatiserat oss ännu så körde vi bara första sektionen och det blev två åk totalt, snön var aningen blöt och den höga höjden gjorde sitt innebar att vi drog oss tillbaka mot by-centrumet där vi träffade massor av indiska ungar och vuxna som alla säger samma sak, ”we are not indians, we are kashmiris”, med andra ord har vi nu lärt oss hur man förolämpar lokalbefolkningen.

Enligt hotell managern så ska de finnas snöleoparder, tigrar och svartbjörn i området men när vi frågar efter apor så tittar han på oss som vi vore korkade och utbrister självklart, apor finns det juh överallt. Efter en lång övertalning om att vi faktiskt inte har vilda apor i Sverige så utbrister han men tigrar har ni åtminstone. Diskussionen blev lång och jag tror inte han begrep att Sveriges farligaste djur är älgen men vi kanske lyckades. Än så länge har vi dock inte sett något djurliv utan vårt största problem är pengar, en uttagsautomat finns men varken Martin eller jag begriper hur den fungera,

”Want to buy a join? I make em this biiiiiig for you”
-Okänd skidguide som först ville guida och sen sälja vodka

Det är på

Vaknade väl utvilad för att bestiga och spendera en hel dag på berget men så blev det inte. Efter en snabb diskussion om vad klockan var då den ena visade 12 och den andra 9 så gick vi nerför att inta en rejäl skidåkar frukost och då ser vi att det snöar, rejält.

Allt prat om hur snön kan dumpa här nere är sanna, under natten har det kommit ett par dm nysnö och det fortsatte i samma takt under hela dagen. Det tråkiga i de hela är att det dumpat så mycket snö att liften var tvungna att hålla stängt så istället blev det att spänna på snöskorna och stighudarna och börja hajka uppför. Snön är helt makalöst puderlätt och snöflingorna är gigantiska och uppskattningsvis så kom det 0.5m under hela dagen och under ett dygn så har det nästan kommit 1m snö, galet är bara förnamnet.

Efter att ha hajkat ett par rundor så hittar vi ett övergivet hus där snön låg hela vägen upp till takkanten och efter att ha slitit som djur med att packa snön så hade vi lyckats bygga en liten kick på husets balkong med landningen i en lagom sluttning ett par meter ner, fart till hoppet? Det tog vi från hustaket. Det är helt klart en speciell känsla att stå i line up´en, titta ut över en snödränkt dal 300m från en militäranläggning och se hur indierna dricker sitt te, knuffar sina kälkar och lever livets gång. Ungefär samtidigt som brädan lämnar kicken hinner jag tänka; Shit, detta är fan exotiskt.

Efter mycket klurande så fick vi igång uttagsautomaten idag, dock så tömde Martin den på pengar så tills de har fyllt på den igen med nya fräsha sedlar så får han bjuda på allt.

”Its on like donkey kong”
-Chriss Rubens

In i skogen, nerför berget

Vaknar av att Martin huttrar och bokstavligt talat skakar, känner direkt hur kallt det är och när jag andas ut så bildas ett stort vitt moln, kallt. Självklart så har det varit strömavbrott under hela natten och vi som tyckte vi var smarta när vi valde hotell med centralvärme istället för vedspis på varje rum ångrade oss rejält. Orsaken till strömavbrottet insåg vi när vi tittade ut och såg att gårdagens dump hade stigit till närmare 2 meter nu och samtliga spår får våra aktiviteter under gårdagen var helt borta, inte ens vår kick syntes.

Eftersom snön hade fallit i brutala mängder så var liften även stängd idag, istället hyrde vi en lokal guide och gav oss ut på skogsåkning från Gulmarg nerför berget mot Tenmarg i bitvis brant och ganska tät skog. Att hela skogen var dränkt i metervis av nysnö och att vi hittade allt från stora öppna ytor i lätt lutning till smala passager i hårig lutning gjorde helt klart dagen minnesvärd. När man kom fram till byn Tenmarg så stod mer eller mindre taxibilarna och väntade på en för att köra upp en till Gulmarg så man kunde börja åka igen, inte så miljövänligt system men väldigt effektivt och i sann indisk anda så satt lika många på bilens tak som inne i bilen.

Tenmarg var en väldigt typisk liten bergsby bestånde av en stor marknad, en moske, några affärer och butiker och hela byn var indränkt i ett moln av haschrök och dieselavgaser, ganska annorlunda men de var trevliga, hade gått te och dessutom en utomordentlig lösning på vildhundsproblemet; ”Not many wild dogs here, the black tigers eat them”. Efter klurat en stund tror vi att de menade panter så nu har vi ännu ett djur att se upp för.

 

”This is a great place because no one is here”
-Seth Morrison

Oops, vad hände nu

Vilken dag, vet inte riktigt var eller hur jag ska börja men när man vaknade på morgonen så är det strålande sol och nollgradigt. Jobbigt varmt men snön var fortfarande kall, mjuk och fluffig så vår guide Rajad från gårdagen tog oss ut på ännu en skogstur nerför berget igenom tät skogsåkning men denna gången mot byn Barbareshi. Åkningen här var ännu bättre än igår men långa fina branter som slutade med något meters drop för att inte tala om alla träd, buskar och bumps som fanns överallt, tänk en naturlig fun park som är ett par km lång så är vi rätt nära sanningen.

Vid lunchtiden så fick vi får första ap-kontakt då vi hittade en snöapefamilj som satt i ett träd och tittade halvintresserade på oss när vi spände fast skidor och brädor på fötterna. Fyra åk senare och klockan slog 15.00 (säger en del om längden på åken) så var det dags för lunch på vårt hotell och även om deras kycklingsoppa är den godaste jag ätit så börjar de bli lite enformigt nu. Efter lunchen delade vi upp oss så Max och vår nyfunne vän William drog mot Tenmarg medan jag och Mats drog på reko tur, vi plåtade riktigt stora rovfåglar som cirklade över dalen, vi letade schyssta linjer och vi försökte mäta snödjupet, de sista misslyckades dock efter vår probe endast var 265 lång, körde man ner armen också så kan man alltså räkna ut att snötäcket är över 3m här.

Efter att ha vandrat runt en stund så möter vi två gående soldater som vi börjar prata med och det hela slutar med att vi får en liten rundvandring på regementet och som avslutning inbjudna på en kopp te. Väl inne så ser vi han som bjudit in oss har 3 guldstjärnor samt har en egen betjänt, udda möte minst sagt men även om vi aldrig lyckades få honom att ta med oss ut på skjutbana för att skjuta ak47´a så var det hela en så udda så jag kommer nog aldrig glömma de.

Väl hemma igen så hade varken Max eller William kommit hem ännu, eftersom de var två tillsammans med en guide så tänkte inte vi mer på det förren hotell managern kom upp och berättade att det var upplopp i Tenmarg. Max och William hade lyckats springa ifrån en mer eller mindre lynchmobb och gömt sig hemma hos guiden. Lugna över att de var välbehållna drog vi ett par skämt om att det måste vara Max´s fel och sedan drog vi och käkade kyckling igen och inte förren 21 kom de tillbaka och då fick vi höra hela storyn

En turist hade satt en klisterlapp på sin snowboard med ett citat från koranen, som ett tecken på tur. Någon såg detta och tog en bild med sin mobil och sedan började tydligen mmsen vandra iväg i en hiskelig fart. Självklart hamnar den hos några fanatiker som tolkade det hela som att ha stampade på koranen och då finns det bara en sak att göra, lyncha honom och alla andra turister. Som en ren säkerhets åtgärd så har killen med snowboarden blivit arresterad och blivit utvisad ur landet för sin egna säkerhets skull men stämningen är fortfarande hätsk och vi har fått rekommendationer att inte lämna hotellet, lustigt nog känns inte detta oroväckande och jag känner mig både lugn och trygg i att mina 1500 hårt beväpnade grannar kan hålla oss säkra.

”If you need anything in Kashmir you talk to me, except girls”
-Hotell manager, Zagheer Continental

Hittat paradiset

Detta var nog en av de bästa skiddagar som jag någonsin upplevt. Blå himmel med en strålande sol som brände sönder näsan tillsammans med ett gigantiskt bergsmassiv fyllt med puderlätt och helt orörd snö. Varje åk här är som en längd som att åka från Åre skutans topp längst till Åre sjön med skillnaden att nu börjar vi på 4000m höjd. Kroppen har börjat vänja sig vid höjden och oavsett om det är oss svenskar, ryssar eller amerikanare så ser man samma glöd i blicken, samma leende i ansiktet och utstrålningen av ren och skär lycka eller för att citera en på berget idag, varje åk är som att förlora oskulden.

Uppe på berget så var det bara fantasin som satte begränsningarna, stora vida ytor, kammar och raviner och på jakt efter den optimala linjen hittade jag och Mats en liten ravin som blev brantare och brantare samtididgt som den blev smalare och smalare. När du ser hur klipporna kommer närmare, hastigheten ökar och det finns inte en chans att stanna och stå still på grund av lutning börjar adrenalinet pumpa och god damn vad jag älskar det.

Kravallerna har nu spridit sig från Tenmarg till Srinigar där det kastas sten mot polisen och bilar sätts i brand. Uppe hos oss är det dock mer eller mindre som vanligt och vi märker nästan inte av något. Militären har slagit en ring runt Gulmarg där de inte släpper in någon förutom under vissa bestämda tider och de har dessutom ändrat liftens öppetider så första delen bara går en kort stund för att ta upp hotellgästerna här i byn vad som gäller för att förhindra eventuella ”problem”. Vi känner oss fortfarande säkra här uppe men för säkerhetsskull så tog vi och ringde ambassaden för att meddela att vi är här, om de skulle urarta ännu mer. De tog de relativt lugnt och undrade om vi förstod nu varför UD avråder från att resa hit men vad ska man säga, åkningen är värd det!

En annan rolig sak är att oavsett vem man träffar, var än i världen så säger de att ryssar är tokiga. Min erfarenhet av ryssar är minimal, en rysk snowboard åkare som hade brutit armen men upptäckte de först dagen eftersom han laddade så hårt på after skin i Italien samt en ryss på flygplatsen i New Dehli som de vägrade släppa ut ur landet pga han slagits med polisen men hit verkar ryssarna vallfärda och ja, jag håller nog med om att ryssar är tokiga.

” Jag har tänkt om, vi skiter i fina linjer och kör stort och högt istället”
-Max byter taktik för 5 gången samma dag i jakten på mer spons

Vart är det vi är för någonstans?

Idag var det sunkigt väder så vi passade på att ta en vilodag, ioförsig så kom det ett par dm nysnö men jämfört med gårdagens blue bird så kändes det som passande att bara ta det lugnt. Istället för att beskriva hur jag inte gjort någonting så tänkte jag ge mig på att beskriva hur det ser ut och var jag faktiskt är.

Gulmarg är en liten skidort som kan stoltsera med en lift (2 egentligen eftersom den delar sig i mitten), ett antal hotel, en liten liten marknad, en skola för krig i berg på hög höjd och så gott som noll permanenta invånare. Byn ligger på ca 2700m höjd över havet och från byn kan man antingen ta lift upp på berget eller åka i skogsåkning ned till andra byar. Eftersom byn ligger ett stenkast från gränsen till Pakistan måste alla utom turister och de som jobbar med turisterna lämna byn över natten och det är ca 50km till Srinigar som är Kashmirs huvudstad. Konflikten i kashmir består i att en del av området kashmir tillhör Pakistan och en del Indien och självklart så slåss dessa drakar om vem som ska kontrollera området, själva vill befolkningen vara självständiga så förutom gränspolis grupp så kan man lägga till en inhemsk frihetsrörelse och som om inte detta vore nog så gör även Kina anspråk på kashmir vilket allt tillsammans gör att UD avråder från att åka hit.

Vi bor på ett relativt nybyggt hotell (byggt 2007) som heter Zagheer Continental som har centralvärme och både dusch och toalett av europeisk stil.. Trots att hotellet är nybyggt så är det vattenskadat överallt, väggar och tak är flammiga av fuktskador och varje gång golvet blir blött i badrummet får man elstötar av hantagen till handfat och dusch.  Fönstrena är englas fönster med typ byggplast uppsatt framför för att inte värmen ska läcka ut. Detta är med andra ord lyxigt mätt om man jämför med omgivningen men trots det betalar vi efter lite dealande bara €20/natt inklusive frukost och middag. Personalen på hotellet är nästan för trevliga och roomservice utnyttjas flitigt för att beställa upp mackor, te eller kycklingssoppa.

Området utanför hotellet består av stora öppna ytor med enstaka kullar med ett och annat träd på där det lever apor och från hotellet så har vi utsikt över både den lilla marknaden och den stora militärförläggningen.

”As-Salamu Alaykum”
-Standard hälsningsfras

Fotosession

Snön dumpar fortfarande så liften är stängd, istället det film och fotosession vid armeområdet. Igår letade vi fina linjer, idag körde vi dom. Pillows, bumbs, drops och någon enstaka sväng där allting dokumentares med filmkameran vilket nog blir en rolig syn då vurpor vart de gott om. Min faceplant vid ett frontflip var en av de roligaste jag sett. Först ett litet drop ner till en pillow och tanken var att jag skulle göra en frontflip utför denna, problemet är att när jag landade på pillowen kom ut mot kanten så bara sjönk jag rakt igenom när jag försökte göra avstamp för att få till rotationen i flippen, resultatet blev att jag kom halv runt å landade på huvudet i snön nedanför. Framåt eftermiddagen började både Max och Martin att må kasst så de drog sig tillbaka mot hotellet medan vi andra stannade kvar, förhoppningsvis så beror det endast på mat och vattenbrist men vi får hålla tummarna.
Var även nere i skidbutiken i Gulmarg idag. Hade för att vara ärligt inte några större förväntningar och döm av min förvåning när vi hittade riktigt schyssta prylar, pieps lavinsökare, feta snöskor och riktigt modern skidor var inte det jag hade trott skulle finnas och det känns kul att de även satsar här men med tanke på att liften bara varit öppen 3/10 dagar så känns det som de har en bit kvar innan de blir som en vanlig semesterort. Även om man har grym åkning utan att behöva lift så är ändå högzon speciell och det är den som lockar, något att tänka på om man funderar på att åka hit.
Hotellpersonalen är riktigt trevliga och vi har mer eller mindre blivit kompisar. Har blivit standard att efter skiddagen är slut så sätter vi oss i hotell lobbyn och dricker te och snacka skit med personalen på hotellet. De vill precis som alla andra kashmiris köpa allt vi äger och har, känns lite lustigt när de frågar om de kan få köpa min snowboard och man vet att nyrpriset på brädan är ungefär vad de tjänar på ett år.Idag så hade de lagat specialmiddag åt oss, mutton. Äntligen en dag utan kyckling till middag och lammet var riktigt bra kryddat och perfekt tilllagat, mums!

”Where is tackla?”
– Guiden har hittat på ett nytt smeknamn på mig

Satans jävla skit, de här är inget bra

Gondolen har stängt även idag så vi drog på upptäcksfärd och hittade ett gammalt sönderbombat hotell. Det som var kvar av hotellet var väl mer eller mindre bara ytterväggarna och delar av golven på de olika planen men med en hel massa snö på planen gjorde det till ett perfekt område för att få till lite ghettoåkning. Sagt och gjort så började vi montera upp blixtar, kamerar och planera hur vi skulle göra för att få till de optimalt. Hotellet är tydligen det äldsta i Gulmarg och eftersom det var ett hinduiskt hotell så bombades det sönder och samman  under ett av krigen mellan Indien och Pakistan av muslimerna, trist men samtidigt så skapades en gigantisk lekplats upp för oss.

Efter att ha klättrat upp för väggarna i värsta spindelmannen stil så droppar jag ut och när jag landar ett antal meter längre ner så upptäcker jag att istället för att landa i en sluttning sjunker igenom snön och landar platt och det smäller till i mitt ena knä. Tillbaka på hotellrummet ser jag att knäet har svullnat upp så det är dubbelt så stort som mitt andra knä och i ett desperat försök få rätt på det så har jag stoppat i mig ett antal alvedon, voltaren, dragit på en stödstrumpa och bett till alla gudar som finns i samtliga religoner om att jag inte ska ha dragit sönder kors/ledbandet.

Haltade på kvällen upp till Pine Palace och beställde in lite smuggelöl för att dränka sorgerna i alkohol, två öl senare och fyllan var perfekt. Lite kul att på ölen jag köpte så stod det ”For miltitary use only” och att alkoholen var mellan 5-8%, känns som de kan vara vad som helst men efter ett par öl så gjorde knäet inte lika ont längre och förhoppningsvis så känns allt bättre imorgon.

”Sometimes its magic, sometimes its tragic”
– Mark Abma

Läk nu

Knäet är fortfarande dubbelt så stort som vanligt men de syns inga blåmärken eller gör ont när man trycker på de så jag förmodar att det är relativt lugnt. Gör ont när man använder knäet så jag och vår hotell manager drog till ett apotek för att köpa medicin. Förklarade för apotekaren att jag ville ha painkillers och fick ett paket där det enda jag förstod var paracetamol, hmz det är juh alvedon tänkte jag och sa ungefär no no, need something much stronger. Han och hotell managern började diskutera på kashmiri och sedan fick jag något annat där jag inte kände igen något på innehållsförteckningen men de blir nog bra. Passade även på att köpa hostmedecin till Martin som drabbats av en sur hosta som vägrar ge med sig.

Tillbaka på hotellet så kom jag på att jag glömde fråga hur man skulle medicinera men äh, vi kör på två tabletter 3 gånger om dagen, det är juh standard. Två tabletter senare såg jag rosa elefanter och Martin som tog sin hostmedicin låg bredvid och såg flygande hundar, indisk medicin is the shit! Dagens lärdom blir helt enkelt att ta mindre doser.

Efter middagen på kvällen så var vi aningen uttråkade så vi stapplade därför iväg till Hotell Globen där det var ”One piecie party”, skibums från alla världens hörn samlades på ett och samma ställe för att festa loss ordentligt. Volumen var hög, stämningen ännu högre och alla festade så hårt de kunde enligt sitt lands traditioner. Vatten, Öl, sprit och röka förtärdes i ett rasande tempo men då jag käkat en helt bunt med tabletter under dagen höll jag mig till nästan bara vatten och det blev en tidig hemgång för min del.

”I drink to you”
-Nick introducerar rysk vodka-lek

intervjuade

Idag när jag vaknade så upptäckte jag till min glädje att svullnaden har börjat gå ner, fortsätter ändå min medicinering och tar ännuy en vilodag och eftersom de andra var bakis så fick jag sällskap hela dagen. Vi drog till Pine Palace som faktiskt har internet uppkoppling och mitt i vårt mailande och shit-chattande så kom det fram en snubbe och frågade om han fick ställa ett par frågor.

Självklart ställer vi upp och när till och med jag känner att våra svar vandrar iväg och blir allt för filosofiska (kan de bero på medicinen?) så måste jag fråga vem han är och då visar det sig att det är BBC som intervjuar oss. Ganska ballt men oj vad vi lät som övervintrade hippies och det ska bli väldigt intressant att se hur den artikeln kommer se ut.

På vägen hem så lyckas vi hitta en pizzeria, snacka om lycka! I Sverige hade vi nog inte gett mycket för dessa pizzorna men idag var det som en gåva från gudarna och det gav en ordentlig push för moralen. När vi mätta och belåtna tog en taxi tillbaka till hotellet så var det blev det en av de värsta upplevelserna hittils;
70km/h med sommardäck på en smal gata bestående av enbart is. Bälten eller krockkuddar ska inte vi prata om och ett möte skulle innebära döden direkt men vi överlevde och väl på hotellet andades vi ut och gav oss ut på jakt efter tejp för imorgon blir det att spjäla knäet för jag orkar inte sitta inne längre

”Oh my god, pizza *drool*”
-4st hungriga svenskar

Lurade

Efter de senaste dagarnas snöfall så vaknar vi upp till en blå himmel och vi bokstavligt flög upp ur sängen, hann knappt äta frukost utan ivrigt påklädda drog iväg mot liften för att testa om mitt knä skulle hålla och förhoppningsvis få underbar puder åkning. Sagt och gjort så tog vi liften upp och lagom snopna blev vi när övre delen var stängd pga lavinrisk. Nu är det inte riktigt som på de vanliga västerländska skidorterna där det finns stora organisationer som inte gör något annat än håller koll på lavinfaran och gör vad de kan för att minimera den utan här finns ett handfull frivilliga som arbetar som volentärer för att lära upp den inhemska befolkningen och som allting annat här så tar det tid.

Under tiden så tog vi ett riktigt dåligt åk nerför första biten, vi lyckades få till ett riktigt flackt åk där man fick vandra en hel del men det positiva i de hela är att nu vet jag att mitt knä håller, både lätt åkning och att hajka i lössnön.

Tillbaka uppe på mittenstationen så så drack vi te, minglade med skibums och väntade. Efter en lång stund så började det äntligen smälla när de började provspränga men ingenting släppte och området klassades som säkert. Lagom till att de skulle börja släppa upp folk för liften så gjorde de ett sista test där de åkte ut med skidorna och tryckte till på känsliga ställen och då släppte de, rejält. Från toppen hela vägen ner till skyddskullen innan mellanstationen drog den ner och självklart så skapades det smålaviner som startade på kammarna och ner. Ingen skadades i lavinen och vi var ett par hundra meter ifrån den och det var en sjukt mäktig syn att och höra mullret från när snön forsar nerför berget, svårt att tänka sig vilka krafter det är som är inblandade

Självklart så stängde liften efter de här så ingen mer åkning för oss men vi fick juh en vacker dag på berget iallafall och jag har lyckats att verifiera att knäet håller. Hittils har det bara krävts:
2 kartor panodil
2 kartor voltaren
½ tub Ibumetin gel
½ karta okända indiska piller
Tejp, stödstrumpa å piller is the shit!

”Jag börjar tröttna på Family Guy”
– Martin efter 13 dagars enbart FG-tittande”

Jag måste vara död, för detta är paradiset

Solen lyste skarpt och gondolen gick hela vägen, lyckan är fullkomlig. Snabbt som tusan bort till liften och uppför berget och det belönade sig. Man tittar upp över kashmirdalen och då framför allt hur mycket orörd snö som helst vilket är helt magiskt. Vi kanske är en 50-100 turister totalt och vi har ett helt bergsmassiv för oss själva, från liften så har man tillgång till så mycket linjer så vi behöver inte ens kriga för att hitta orörd snö.

Det enda som hördes var brädan som skar igenom snön, den puderlätta snön yr runt en och av varje sväng skapas en stor tsunami våg av snö bakom en. Känslan är som en blandning mellan att flyta och flyga, att surfa i tyngdlöshet nerför berget beskriver kanske det hela bäst. Jag vet bara att detta är den bästa åkningen någonsin. Vi hann med 3 åk innan dagen var slut vilket säger en del om längdens åk. Mitt knä håller ihop, det är inte bra men jag kör vidare som jag gjort de senaste dagarna så får jag besöka en läkare i sverige, om inte annat så lär jag behöva en levertransplantation med tanke på antalet piller jag stoppar i mig.

Efter dagens drog vi till Pine palace med världens största leenden, detta ska firas med smuggelöl och efter två så var man packad. Max klippte till med en whiskey och hur han blev på den ska vi inte prata men maken till värdelös engelska var länge sedan jag hörde, att dricka gör inte att man blir bättre på andra språk, det är nu bevisat.

”Hi, Can i call you…taxi?”
-Max beställer taxi

Frosseri

Vaknade och kändes som en lastbil hade kört över mig så trots blue bird stannade jag hemma i sängen och sova ut och sedan vila mer eller mindre hela dagen. Framåt eftermiddagen när rastlösheten satte in rog jag ner på marknaden och handlade ”lite” godis.
4st påsar chips
4st kitkat
2st munchies (kexchoklad men man bara måste älska namnet)
2st stora påsar med kakor

Pris? ca 150 rupier vilket motsvarar ungefär 30 svenska, ett helt okej pris för att frossa

Besteg toppen

Idag tog vi på snöskorna och besteg hela toppen för första gången, trots att vi bott i nästan 3 veckor på 2000möh och åkt skidor på närmare 3000m så tog det på krafterna att klättra upp den sista biten för att nå 4250m över havet och på vägen upp så slogs man av tanken ett par gånger att man nog borde sluta röka. Väl uppe på toppen så slogs man del av en oslagbar utsikt över Pakistan åt ena håller, kashmir dalen på andra och man är är på plats på ett av himalaya bergens toppar.

Johan och Fredrik, två andra svenskar som vi träffat här nere tog varsit monsteråk ner för ”hajfenan”, en fin sluttning på 50-55° och hela bergsmassivet var helt orört. Åkningen för vår del blev dock inte inte särskilt bra då solen legat på under hela föregående dag och tinat upp för att sedan frysa på och bilda en skare över hela snötäcket

Kvällen spenderade vi på Pine Palace igenom att dricka te under tiden den frivilliga skidpatrullen höll en föreläsning om laviner, förutom klassisk lavinkunskap så berättade de även om de lokala förhållandena samt visade bilder från laviner som gått under veckan, intressant och det är nog ingen dum ide att försöka hålla lavinkunskaperna i liv innan man måste praktisera dom på riktigt.

Srinigar

Eftersom Fredrik skulle lämna Gulmarg idag så passade vi på att hoppa över åkningen och dra in till Srinigar istället, dels för att vinka av Fredrik men även för att se utbudet i storstan. Srinigar är huvudstaden i Kashmir, eller rättare sagt är huvudstaden under sommarhalvåret i Kashmir, under vinterhalvåret så är det Jammu som är huvudstad och nej, fråga mig inte varför det är så. Uppskattningsvis så är befolkningsmängden ungefär som Stockholm men där slutar likheterna, staden ligger i kashmir dalen och oavsett vilket vädersträck du tittar åt så ser man Himalaya bergen runt om och mer eller mindre mitt i staden finns en sjö som som även den är bebyggd utav båtar vilket gör att det blir lite som Venedig med sina kanaler. Trots att allt är flytande och båtar så finns det små kiosker, affärer, flytande trädgårdar och allt man kan tänkas behöva, bara paddla över om man behöver något.

Vi hyrde en båttaxi som körde runt oss och med tanke på att vi hade runt 20 grader varmt och strålande sol så vill jag lova att det var rogivnade att höra vågorna slå, fåglar kvittra och bara njuta av värmen. Det som var riktigt förvånande var dock att vattner var riktigt rent, jag hade inte badat och definitivt inte druckit de men över allt inne i stan så slängdes soporna hej vilt och blev det för stor hög så tände man eld på dom men i vattnet syntes ingen skräp alls. Enligt vår Kashmiri guide så var vattnet drickbart men ingen var sugen på att bli magsjuk så ingen chansade.

När vi gick runt inne i stan så var det första som slog mig är hur skitigt allting är, soporna slängs rakt ut på gatan och när det blir för mycket så tänder man eld på dom, kossor och andra djur går runt inne i staden och käkar skräp eller vad de kommer över och överallt ser man beväpnade soldater/poliser, kulsprutevärn och bepansrade bilar. Det märks med andra ord att det är en lite orolig region man är i. Vi passade även på att besöka ett apotek för att fylla på förråden, mer painkillers, antibiotika och hostmedecin och det var inga som helst problem, sjukt smidigt när man slipper gå till läkaren och hämta recept först.

På väg hem från Srinigar så frågade vår chaufför om vi ville stanna på en fika, varför inte tänkte vi och det slutade med att vi blev bjudna på fika hemma hos en familj som chauffören kände. Oj vilken uppståndelse det blev när 3 vita turister kom in i den lilla bergsbyn, det märktes att hit kom inga turister och när barnen tagit mod till sig för att komma fram och pratade med oss så ville de att vi skulle stanna.

En massa kakor, te och snacks senare fortsatte vi uppför berget mot hotellet och det var då vi fick se den. Precis efter en klassisk 180 graders kurva så ser vi något stort med helt bisarr lång fluffig svans sitta på vägen, tyvärr blev han lika rädd för oss som vi blev överaskade att se den och med ett majestätiskt skutt så försvann han över snövallen och bort i mörkret men aldrig att jag någonsin trodde att jag skulle få se en vild snöleopard. Bilden av den ståtliga hållningen, gigantiska tassarna och bisarrt långa svansen sitter som fastbränd på näthinnan.

”Sri-Landa, är inte de farligt?”
-Max pratar resmål

Pine Palace

Blå himmel, strålande sol och tokvarmt gjorde att vi tog ännu en slapp dag på Pine Palace. Massor med te, mackor och fixade i ordning Mats och Max´s matrial till SR. Efter en massa meck så hittade vi även felet varför pajje.eu har legat nere, självklart så hade bbb gett den ett nytt ip-nummer och att försöka få till att uppdatera dns servrarna var inte de lättaste. Inga kontouppgifter, inga papper med kundnummer eller något men efter mycket om och men så fick jag en kille på deras kundtjänst att förmodligen bryta mot deras policys och maila mina uppgifter till en annan email adress, awesome.

Det märks tyvärr att det börjar närma sig slutet av februari och dagarna blir varmare för varje dag vilket ger ganska kass snö. Ganska kass snö i de här fallet är förmodligen bättre än de flesta dagar hemma i Sverige men man blir bortskämd och kräsen men vi håller tummarna för att väderprognosen stämmer att de ska dumpa lite snö under morgondagen.

Träffade ett par estländare på Pine Palace idag som bjöd på vattenpipa, luktade bara vanlig vattenpipa och inte hasch som allting annat här men kaboom, tack och god natt. Utslagen i i någon timme vilket var aningen creepy men till slut vaknade man till liv och efter en pizza och lite cola så var man nästan normal igen. Ingen aning vad det var i den där pipan men trasiga blev vi.

När vi sent om sider kom tillbaka till vårat hotell så stod hela personalen som på nålar, tydligen var de oroliga för oss eftersom vi inte kommit när liften stängde som vanligt men alla blev glada när vi kom tillbaka helskinnade, utom kocken som stått och lagat middag som ingen ville ha.

”Hasch is widely available at the hotell”
-Censurerad hotellmanager

Jordbävning

Vaknade sent idag eftersom väderprognosen har sagt i en vecka att idag ska de snöa. Martin vaknar ungefär samtidigt vi ligger och pratar lite innan det är dags att gå upp när jag känner att sängen börjar typ vibrera. Första tanken är att Martin lägger av en brakare i världsklass men jag sätter skrattet i halsgropen när jag inser att hela hotellet svajar. Lika snabbt som de började så slutade och inga skador uppkom förutom att taket i vårt hotellrum sprack men jag är väldigt glad att jag inte var uppe på berget när de hände, den lär ha triggat igång en hel del laviner.

När vi väl klätt på oss så tittar vi ut och väderprognosen stämde, än en gång är vi insöade i Gulmarg och liften är stängd och vi kommer inte ut ur byn. Istället bestämde vi oss för att bestiga Monkey Hill som är en liten kulle, storleksmässigt ungefär som Hestra med tät skogsåkning som gjort för hopp och lek. Eftersom det är tät skog så innebär det även att de ligger trädstammar som man kan leka på. Namnet på kullen kommer så klart från att hela stället är befolkat av snöapor men dessa hade gömt sig på grund av ovädret så vi såg inga idag.

Monkey hill är nog riktigt grymt om man har rätt utrustning, min bräda kräver rätt mycket fart innan det går att svänga och inne i en tät granskog får man inte riktigt upp den farten, Martin däremot swishade fram mellan träden som han inte gjort något annat i sina dagar.

”Har du sett Niklas?”
-Martin letar efter vår husapa som vi döpt till Niklas

RIP Niklas

En hemsk uppenbarelse har inträffat och vi är alla i djup chock. Sedan den 10/2 så har vi inte sett skymten av Niklas (vår husapa) och detta var som av ett sammanträffande samma dag som vi fick kött. Sedan dess har vi inte fått kött utan bara kyckling och Nicklas har varit försvunnen, förmodligen död och uppäten av ett par hungriga svenskar som var sugna på kött, beklagar de största till Niklas flock.

Idag bestämde sig även Max och Mats för att ge upp och dra vidare. Väderprognosen pekar på snöstorm och diskussionerna har gått fram och tillbaka om vi ska stanna för ett par sista åk, åka vidare för att uppleva indien eller dra till Sri Lanka och surfa. Ett par öl senare bestämde vi oss för att dela på oss och jag, Martin och Johan stannar kvar i Gulmarg för ett par sista åk medan Max och Mats drar till Sri Lanka för att avsluta sin semester med lite surf. Känns lite trist att splittras upp å vi haft sjukt kul ihop under resans gång men vi önskar de lycka till med surfningen.

Väl tillbaka på hotellet så frågade hotell portiern om vi titta förbi hans hemby för en fika och för att se hur hans by ser ut, blev nästan stum av denna hedersinbjudan och det ska bli riktigt skojj.

”Thank you, it was very pleasant”
-Max tackar för maten

Shopping

Dagen börjar med att Mats och Max sticker, de planerade Sri Lanka men där är det inbördeskrig just nu så de drar först till Delhi och sedan får de se vart de tar vägen och efter hej då och de klassiska snacket om re-union så åkte deras taxi iväg och jag och Martin drog mot marknaden för shopping.

Efter vårt klassiska godisinköp så vandrade vi runt lite random på marknaden och där hittade vi världens coolaste juvelerare, han bjöd in oss i sin affär som var mer eller mindre ett kyffe på max 2x2m, självklart bjöd han på te så vi satt och drack te, tittade på smycken och mitt i alltihopa så sätter han sig och rullar en spliff.  Vi blev inte avskräckta och när han upptäckte att vårt te var slut så tog han en käpp och bankade i taket, tydligen så hade han familjen på ovanvåningen för någon fick fart och strax efteråt så hade vi mer te att dricka. Efter diverse tittande, klämmande, prutande och diskuterande så blev det affär, ett halsband för min del och Martin köpte två. Fick även erbjudande om att köpa hasch och då pratar vi kilovis, inga problem enligt honom och han erbjöd att skicka till Sverige i ihåliga schackbräden,  buddha statyer och liknande, mitt förtroende för det svenska tullväsendet gör mig tveksam till att de skulle komma fram oavsett hur skicklig trädsnidare han är dock och även om han erbjöd att vi kunde handla på kredit så blev det ingen affär på de.

Vidare så handlade vi sjalar, Martin köpte en mössa och en hoodie i kashmirull, själv funderar jag på om man kanske skulle måttbeställa en hoodie i kashmirull.

”I dont like papers so this is a gift for you”
-Affärsinnehavaren ger bort det han ska sälja

Fika hos Rajid

Idag var dagen som vi var hembjudna till hotell portiern men vi började dagen med lite åkning. Vi fick till ett par riktigt flowiga åk ner mot bergsbyn Barbarashi och efter dessa så bar det iväg över den kashmiriska landsbygden. Vi åkte förbi risfält, igenom byar, djupt ner i dalar och över höga toppar. Vi passerade militärer, poliser, skolor, militärer, moskeer, bäckar som växer sig tiotalt gånger större under vårfloden och ännu mer militärer. När vi kom lite längre ned för berget började äppelodlingarna komma fram och det var helt klart mäktigt att se hur de sträckte sig uppför bergssidorna. Vi satt helt förstummade av all den här skönheten, all mångsidighet inom så kort geografiskt område och jag kan inte föreställa mig ens hur vackert det måste vara här när det är vår eller sommar när allt står i grönska och blommorna blommar.

Vi såg dock även ett par mindre roliga saker, under 2005 var det en stor jordbävning i området som vi fortfarande såg spår av, halvraserade byar, vägar som är halvt försvunna och bergssidor som helt rasat samman. Även om det var 4 år sedan jordbävningen var så har de massor kvar att göra och det tar tid, vi såg ett antal grävmaskiner som höll på att bygga dräneringskanaler mer eller mindre runt varje by.

Vår värd var en av de som blev av med sitt hus i jordbävningen men han har byggt upp ett nytt. Huset består av tegelväggar med trädplank emot och den isolering som finns är mattor som ligger på golv och emot väggarna. I Sverige skulle detta knappats ha godkänts som garage men här lever hela familjer och trots det spartanska boendet så är glädjen desto större och man får helt klart en tankeställare om det meningslösa i vår västerländska prylhysteri. Efter en stor och lång fika (vem säger att det bara är svenskar som fikar?) så tog vi en runda på byn och vi hamnade inne i en moské. Hade en trevlig pratstund med deras Imam även om jag måste erkänna att jag blev lite kallsvettig när han frågade var vi kom ifrån med tanke på senaste tidens kravaller men det gick bra.

När skymningen började komma så satte vi oss i bilen helt tagna av dagens upplevelser, ju högre uppför berget vi kom desto större blev snöflingorna och ca 100m från hotellet så hjälpte inte ens snökedjor och fyrhjulsdrift, vi satt fast. Tur att det inte var långt att gå för att komma in i hotellvärmen.

”Welcome to Kashmire – Paradise on Earth”
– Kashmir´s slogan, jag instämmer

Upplopp…igen

Med stora förväntningar efter nattens snöfall spändes brädan fast under fötterna och man droppade in men vad i hel…
Solen ligger på och då vi är rätt långt söderut blir den som en smältugn så snön har tappat all sin lätthet och blivit både blöt och tung. Fördelen är att de olika snölagrena smälter ihop men nackdelen förutom att det är sjukt tråkigt att köra i är att snötäckena blir så tunga så risken för en blocklavin ökar drastiskt, att köra på solsidan på eftermiddagen är helt enkelt livsfarligt. Råkade ut för en intressant sak som jag aldrig varit med om tidigare;
bromsade till rätt hårt innan jag vek ner i en smal ravin för att kör en straight line ner igenom ravinen och när jag kommit ner en bit i ravinen så träffades jag av min egna sluff, dvs snön från min inbromsning. Känslan var ungefär som att någon la 15kh cement på brädan och att försöka styra blev helt omöjligt, när snön sedan stannade så stelnade allt till och förutom att de tog tvärstopp för mig så satt jag fast. Jag är grymt glad att detta hände inne i skogsåkningen där snön som släptte var minimal och där jag bara behövde gräva upp mina fötter och bräda, hade de hänt uppe i högzon så hade jag garanterat varit begravd.

Vi har även provat att åka indisk kollektivtrafik idag, precis som fördomarna säger så blev vi hänvisade till att sitta på busstaket. Vi satt på taket, några hängde på sidorna och invädigt var bussen så klart full, helt klart en annorlunda upplevelse.

Martin spenderade dagen inne i Srinigar idag och när han kom hem så berättade han att det var upplopp igen. Vi börjar bli vana vid det här och att de sätter bilar i brand, eldar och kastar sten börjar nästan kännas som vilken dag som helst men denna gången var det inte någon turists fel iallafall. Istället var det tydligen två 17-åriga gerilla medlemmar som öppnar eld mot militären, ingen bra ide och i eldstriden som utbröt slutade med att båda sköts till döds och folket svarade med vilda protester mot militärens övervåld.

”Det kvittar vad man gör här, allting blir ett äventyr”
-Martin  åker indisk kollektivtrafik

Sista skiddagen

Gondolen öppnade äntligen upp och vi fick än en gång njuta av den enastående utsikten över himalaya, kippa efter luft på den höga höjden men framför få få kvalitetsåk i högalpint område. Snön kunde helt klart vara bättre då den är varm och geggig nu men det struntade vi i utan istället njöt vi till 100 procent av vad som förmodligen blir vår sista skiddag för denna semestern.  En lite halvläskig sak som inträffade idag var när jag skråade över en ravin, ett ljudligt knak och så såg jag en spricka igenom snötäcket och som på nolltid stod jag på ett isflak istället för på bergssidan, tur för mig så släppte det aldrig och jag kunde åka vidare som ingenting hade hänt men jag lovar att hjärtat slog ett par extra slag.

Framåt sen eftermiddag när vi vilade ut på hotellrummet så mer eller mindre sparkas dörren upp och in flyger vår hotellpersonal skrikandes ”Sir sir, come outside, monkeys!” och ja de hade rätt,  hela området utanför hotellet var fyllt med snöapor i alla möjliga storlekar, tjocka som smala, gamla som unga. Vilken underbar avslutning och vi skrattade åt aporna, hotellpersonalen skrattade åt oss och vi tog närmare 170 kort  bara på apor.

Hotellpersonalen hade väldigt kul åt oss eftersom vi blev så roade av apor och när jag berättade att vi inte hade några vilda apor så vägrar de tro på oss, alla vet ju att apor finns överallt. Efter en smärre övertalning så gick de med på att vi inte hade vilda apor och kontrade då med men tiger och leopard finns väl? Han såg väldigt skeptisk ch frågande ut när vi fick svara att de farligaste djuret vi har i Sverige är nog älgen, Sverige har helt enkelt jävligt tråkigt djurliv.

”But you hae tigers or leopards?”
-Hotellmanagern frågar om det svenska djurlivet

Sista dagen i Gulmarg

Började dagen med en alldeles för tidigt frukost men eftersom Johan skulle dra idag så gick vi upp ändå för att säga hej då. När Johan hade dragit iväg så gick vi tillbaka till vårt rum och började packa väskorna och efter ett tag så kom det några Indier som vi pratat med tidigare och köpte min snowboard. Jag lyckades efter mycket om och men sälja brädan för €250 vilket får ses som en bra affär för oss båda, han fick en mer eller mindre splitter ny snowboard och jag, ja slipper släpa på brädan när vi åker hem och ska vi vara ärliga så gav jag inte många kronor för brädan, tack Salomon.

När allt prutande, svärande och skådespel (dvs snowboard affären var avklarad) så drog vi ner mot marknaden och shoppade loss. En hoodie i kashmirull och siden, en hel massa godis och cigg och sedan vidare till vår kära juvelerare för att hämta ut halsbandet jag hade beställt och vilken snubbe det är.
Han bjöd så klart på te och rökte ofantliga mängder gräs och munnen gick konstant, när samtalet började handla om att titta in i solen för att bli en ny människa som inte behöver äta och kan se in i framtiden tappade jag spåret men halsbandet var snyggt och jag har hans visitkort om någon vill kontakta honom.

Vi blev även bjudna in på kvällste hos skräddaren där han berättade att de var ett familjeföretag som startat 1953 och de sydde i alla matrial du kan tänka dig, de hade bland annat en stor päls av räv tror jag, med den på så lär du överleva en ny istid. Mitt i diskussionen om vad en äkta kahwah ska innehålla så dyker Gulmargs Imam upp och diskussionen övergår till hur vi upplevt kashmir istället vilket bäst kan beskrivas som paradiset.

Avslutade dagen med att ge bort kepsar, väskor, spadar och allt annat som inte är något värde för oss men som hotellpersonalen dräglat över under vår vistelse och sedan betalade vi för vårt hotell, en månad på hotell med helpension och friskt användande utav roomservice slutade på 3600:- per person, lite skillnad mot Sverige.

”You tip 760 rupies?”
-Förvånad hotellmanager

New Dehli

Tack och hej till Gulmarg och med en tår i ögat satte vi oss i taxin mot Srinigar, på vägen stannade även och plockade upp skräddarens son som vi bjöd på skjuts till stan. På klassiskt Kashmiri vis blev vi hembjudna till deras hus som låg längs vägen på te och tillhörande kakor. Misstänker att de hade det rätt gott ställt med tanke på att huset nästan höll svensk standard och i trädgården hade de närmare 200 äppelträd.

Resan till flyget gick bra och efter 5 säkerhetskontroller, 4 visiteringar och en upp-packning av väskan kunde vi äntligen gå ut på taxibanan och peka ut vilket som var vårt bagage innan vi kunde boarda planet. Även detta planet höll dock riktigt hög klass och var betydligt finare än de planet som vi flög ner till Indien med.  Redan ner gick bra och visa av vår tidigare erfarenhet höll vi hårt i vårt bagage och beställde en pre-paid taxi i New Dehli, mycket billigare men vi fick en taxi chafför som inte kunde engelska och inte hittade till Janpath där vi skulle möta upp vår indiska kontakt som ordnat allt vårt boende under resans gång.

Till slut kom vi iallafall rätt och vi fick nu hjälp att fixa boende för natten, vi kunde välja mellan billigt eller lite schysstare och valde så klart det lite schysstare. Detta visade sig vara ett fyrkantigt rum som var i samma storlek som sängen. Inga fönster utan de enda ljus som fanns kom från lampor och ventilationen bestod av en takfläkt. Rummet fyllde helt klart sitt syfte och med tanke på vad vi betalade så kan man inte begära mycket mer men tankarna kom direkt till hotellrummet som Dicaprio är på i början av filmen The Beach.

Efter att ha vandra runt lite i Janpath distriktet så hittade vi en Fridays. Fyra veckors diet av kyckling och ris gjorde oss till drägglande zombies när vi såg menyn; hamburgare, ribs, öl, sprit och när vi beställde en tallrik med bacon och 2 mojitos till förrätt så började planen för natten ta form, nu ska utelivet provas.

En tuk tuk senare så var vi på väg ut i New Dehlis nattliv och vi vet att vi passerade USA´s ambassad men exakt var vi hamnade är en bra fråga, självklart så hade inte vår tuk-tuk chafför växel när vi skulle betala men istället för att krabba så sa vi lite skämtsamt att det är lugnt, du får köra hem oss inatt. Sedan gick vi in på utestället som han rekommenderade och ja, det var så klart ett lokalt hak och även om vi måste varit i närheten av ambassadområdet så var vi de ända vita men vi var både välkomna och populära. Ett flertal timmar senare när vi letade efter en taxi eller tuk tuk för att ta oss hem så kommer  vår chaufför fram, de visar sig att han letat efter oss i flera timmar eftersom han lovat att köra hem oss, det är servicemind!

”I waited for you”
-Tuk tuk chaffis

Agra och Taj Mahal

Vaknar av att telefonen ringer, ”er chaufför är här”. Just de, vi hade bokat en tur till Taj Mahal för att se ett av världens underverk, synd bara att vi fortfarande är fulla ungefär. Det blev ett par ritkigt tunga mil innan bakfyllan gick över och vi kunde njuta av resan. Från New Dehli till Agra är det ca  20 mil och det är motorväg hela vägen men tro inte att det går snabbt för, vår resa tog ungefär 5 timmar och då körde vår chaufför på ordentligt.

För att inte slita på Taj Mahal i onödan så är biltrafik förbjuden i närheten, så från parkeringen upp kunde man välja mellan att gå, åka droska, rida kamel och överallt fanns de ormtjusare, gatuförsäljare och allt annat man föreställer sig ska finnas på en klassisk turistfälla, självklart tog vi tillfället i akt och tog kamelen upp.

Förutom rida kamel, skaka hand med en apa och få en orm runt halsen så tog vi även en guidad rundtur på Taj Mahal. Detta bygge som är stort, pråligt och verkligen är helt idiotiskt egentligen men har du massor med pengar, 10 år på dig och en sådär 20 000 slavar som är arbetslösa så kan man alltid bygga ett mausoleom som Taj Mahal.

I Agra besökte vi vi även juvelerare, marmorslipare, resturanger och marknader, en liten miss gjorde att när vi hade käkat upptäckte vi att vi inte hade några pengar löst men inga problem tänkte vi, jag går till en ATM och tar ut pengar under tiden Martin väntar på resturangen. Nackdelen var att de tydligen var långt till närmsta automat så det vi fick göra var att guiden fixade en mc och sen skjutsade han mig igenom stan, en helt klart intressant upplevelse som jag helst inte upplever igen.

Jag tror vi körde överallt utom där det är meningen att man ska köra, trottoarerna, fel sida motorvägen, slalom mellan bilar och akutväjande för kossor och getter som strövade fritt mitt inne i stan. Det var helt klart lite som ett tv-spel, men med lite högre insatser. När vi drog upp på fel sida på motorvägen så vänder han sig bakåt och berättar för mig att i Indien finns det trafikregler, men det är ingen som bryr sig, lugnande? Jag skulle inte tro de.

”In India, we dont care about traffic rules”
-Guiden som skjutsar mig på motorcykel

Hemresa

Gick upp tidigt i ottan för att försöka ta oss mot flygplatsen för att åka hem men inte kom vår förbeställda taxi, aja inga problem utan vi beställde en ny och vilken bil som kom. Såg ut som någon riktigt gammal 70-tals mercedes målad i jamaica färger, så här i efterhand så har jag snokat rätt på att det tydligen är det största taxibolaget i New Dehli som kör dessa bilarna men det kändes inte helt stabilt att hoppa in, bälten saknades så klart och de var lite halvmeckigt att få in alla våra prylar som tex. Martins skidor men det gick till slut och iväg for vi till flygplatsen där nästa problem uppstod.

När vi bokade våra flygbiljetter med SAS så fick vi beskedet att de hade fastpris för skidor som man betalade på flygplatsen, i Köpenhamn på vägen ner var de inga problem och vi fick betala vårt fasta pris men de hade förmodligen sett skidor tidigare, vår indiska vän som skulle ta emot vårt bagage hade troligtsvis inte detta och hade ingen aning om vad vi pratade om när vi sa €50 i fastpris. Istället ville hon ta betalt per kilo och tillsammans hamnade vi närmare 15kg övervikt och det var inte billigt vill jag lova. Efter mycket tjat då vi vägrade betala sådana fantasisummor som de begärde så löste de sig hela lite snyggt med att vi slapp betala något alls för skidorna och vi blev upplyfta en klass, awesome! Tyvärr tror jag inte det var vår fakta eller att vi hade rätt som gjorde att det gick igenom utan de var nog snarare att vi var så sjukt jobbiga och de bara ville ha iväg oss.
När vi väl skulle lämna in skidorna sen så var det dags för den klassiska röntgen av bagaget och då kom vi på att vi hade juh stoppat alla valnötter som folk gett oss i skidbagaget, personalen tittade rätt suspekt på oss vilket jag kan förstå, vem flyger med skidor från Indien och dessutom proppat skidbaggen full med valnötter men de sa inget och resan gick bra hem. Det känns både skönt och trist att vara tillbaka hemma, grymt skönt att käka något annat än ris och kyckling, att kunna ta en riktig dusch och att få ligga i sin egna säng men samtidigt så gör sig vår vardagliga hets sig påmind och lunket och den stilla rytmen kommer jag verkligen sakna ifrån framför allt Gulmarg.

Mamma varnade mig innan vi åkte ner för att Beatles aldrig blev sig själva efter deras Indien besök. Under den senaste månaden har jag bland annat fått uppleva upplopp, jordskalv och laviner. Jag har blivit inbjuden och fått rundvandring av soldater på ett regemente, suttit i ”vardagsrummet” och druckit te hemma hos hotellpersonalen och diskuterar Obama´s påverkan på världen med en Imam i en moské. Jag har fått en obeskrivligt bra åkning i en snö som är så lätt att puder inte duger som beskrivning. Jag har upplevt mer än vad som går att beskriva och ska jag vara ärlig så tror jag nog att jag har förändrats av alla upplevelser, förhoppningsvis inte till de sämre.