För länge sedan, precis innan jag skulle åka till Indien så sa mamma till mig ”Tänk på att Beatles aldrig blev detsamma efter deras Indien besök”. Jag tror att det mamma egentligen menade var knarka inte för mycket men hon har rätt i sak, oavsett om man vill det eller inte så förändras man av att resa och det var efter den resan som jag insåg tjusningen på riktigt att leva i en ryggsäck.
Ni som känner mig vet att jag är en rastlös själ, någon som har lite svårt för dagliga rutiner men har desto lättare för improvisation och att ta dagen som den kommer. Jag vill därför tacka min arbetsgivare Oracle som låter mig jaga mina drömmar trots att detta blir den längsta resan hittils i mitt liv.
Just nu är jag på flygplatsen, på väg mot ett främmande land på en främmande kontinent. Planen är extremt löst satt och lätt klicheaktigt så är resan själva målet. Det är jag, min ryggsäck och tillsammans med ”Ehrling – I feel good” i lurarna så känner jag mig mer hemma än någonsin.