Argentina

Argentina är sjukt bra land att besöka, folk är trevliga, maten är riktigt bra även om jag saknar/inte har hittat den där street food kulturen som jag älskar. Man köper något man inte riktigt vet vad det är i ett stånd eller vagn på gatan och så får man en sann smak av landet man besöker. Landet kontrade dock med att en av argentinarna på hostelet bjöd in till Asado på min sista kväll i Pto Iguazu.

För den som inte vet vad asado är så kan man klicka på länken ovan eller för att vara väldigt kort, kombinerad grill/socialafton. Länge sedan jag käkade så mycket kött på en och samma gång och helt seriöst, till och med deras morcillas är sjukt god, iallafall om man tar den på lite vitt bröd för att neutralisera blodkorvssmaken aningen.

Argentina har dock sina nackdelar också. Pengar är som många vet ett gissel med deras superinflation (ca 53%) och pengarna du tar du en dag behöver inte vara värda något en annan dag. Ett annat problem relaterat till pengar är deras bankomater. Efter mycket om och men har jag nu lärt mig att deras olika automater använder två olika system, ”link” eller ”banelco”, enligt uppgift så ska link vara det mest stabila av dom men de är helt omöjligt att veta vilken maskin som fungerar för stunden och maskinen som lirade igår behöver inte fungera idag. Som grädde på moset så har samtliga maskiner jag stött på hittils haft ett max-uttag på 4000 pesos vilket inte räcker särskilt långt och som extra bonus tar de ut en avgift på 10-15% av uttaget vilket gör det dyrare att ta ut pengar än att faktiskt göra av med pengarna.

Nästa problem är tillförlitligheten. Den så kallade akademiska kvarten är de facto standard här i sydamerika och tyvärr gäller den även bussar och flyg. Vissa bolag verkar ha insett detta och ändrat tidtabellerna så de anger en tid som faktiskt är innan den riktiga avgången men hur vet man det? Jo man får gå dit och vänta. Även när de blir problem som igår när jag råkade ut för försenat och inställt flyg så är attityden att de kommer nog ett nytt flyg snart. Fruktansvärt irriterande när man har anslutningsflyg som man ska försöka parera in och min dag slutade med en närmare 12h i ovisshet på världens tråkigaste flygplats innan jag äntligen kom iväg och till slut landade i Puerto Madryn, totalt 16h försenad.

Har gått runt lite smått idag och det är en mysig lite stad, galet vackert med strand och klippor ner i havet, hoppades på att få se en massa djur men de höll sig borta, förhoppningsvis bättre lycka imorgon. Kvällen kommer avslutas på hostelet där hostelet anordnar en asada fast med lokalt fångad sea food, tveksamt om jag kommer vilja åka härifrån.

Djurlivet i Patagonien

Djur är kul och ju vildare desto roligare enligt mig. Därför blev det en enkel tur ut i Valdés halvön för att se lite av vad för djur de har här och jag blev inte besviken.

Dagen började med en bussfärd i kraftig vind ut mot halvön, möjligheterna till valsafari var avlägsna så istället så siktade vi oss oss på att titta på landdjuren. Naturen påminner starkt om ökenlandskap med små buskar och lite gräs och det tog inte många minuter innan vi såg vår första Guanaco, en slags vild kamel. Dessa visade sig finnas i överflöd och var ett ruskigt vanligt inslag. Lite längre fram på resan så hälsade en armadillo oss välkomna, tyvärr var han kameraskygg och försvann in i gräset innan jag hann fånga den på bild men marorna poserade desto bättre och fåglar, ja de fanns det gott om men jag har ingen aning om vad det var för några.

Längs kusten så hälsade vi på en flock magellapingviner men den stora glädjen var sjöelefanterna som låg och solade på stranden. De är lika stora som de är fula och spenderar dagarna just nu med att ligga på stranden och rapa, fisa och bara må bra. De förde ett jäkla liv helt enkelt men sjukt roliga djur att titta på och dessutom är de något av en favoritföda för späckhuggare, många och långa blickar gick ut över havet men nej, späckhuggarna var på annat håll idag.

Framåt eftermiddagen så mojnade vinden och valsafarin blev av, lycka! Knappt 10 minuter ut så möter vi en ung mamma med en ”nyfödd” unge. Nyfödd i detta fallet betyder ungefär 3 månader gammal och både ungen och mamma var nyfikna på vår båt. Intressant fakta är att ungen dricker ca 200l mjölk varje dag, tänk på de nästa gång du klagar på att amma! Vi lyckades även stöta på en lite äldre rätval som var närmare 14m lång, utmaningen här var hur man ska kunna lyckas fånga de på bild.

Dagen efter (dvs idag) så börjar nästa fas på min resa, dock så hann jag med något som nog får klassas som veckans höjdpunkt, snorkla med sjölejon. Sjölejonen är som havens hundar, de är nyfika, lekfulla och ganska modiga i grupp. Här är de till skillnad mot många andra helt vilda och de kastas inte ut mat eller något annat för att locka till sig djuren, istället hoppar man bara ner i vattnet och sedan kommer djuren ut, frivilligt för att undersöka vad man är för en filur. Tyvärr inga bilder från detta då min kamera inte är vattentätt men helt underbart att dyka runt, klappa, leka och simma ikapp med djuren och jag fick även en blöt puss av en modig rackare!

Nu går jag på båten mot Antarktis vilket betyder radiotystnad från mig på ett tag men oroa er inte, jag har det sjukt bra

Dead man walking

Det är dags att lämna Puerto Madryn och för att komma till båten behöver man gå ut längs en lång pir och känslan av att vandra här var annorlunda, lite som ”dead man walking” fast på ett bra sätt. Solen i ryggen, shorts, linne, flipflops och så ryggsäcken såklart. Igår var jag på valsafari och på morgonen idag så snorklade jag med sjölejon, lifes good helt enkelt. De andra passagerarna är dock annorlunda mot mig, de kommer med stora resväskor och var utklädda som modeller för fjällräven eller Northfaces senaste kollektion. De tittade konstigt på mig, jag tittade konstigt på dom. Varför i hela friden klä upp sig som du ska på tur när vi endast ska gå ombord på båten? Båten är för övrigt helt ny, riktigt fin om än lite stor (170 passagare) och jag delar hytt med Jesper och Morten. Två stycken danskar som är i ungefär samma ålder som mig så vi bildar en skandinavisk hytt, de här kommer bli bra

Båten lägger ut och jag är äntligen på väg att fullfölja en gammal dröm men innan dess så är det dags för obligatorisk säkerhetsövning, på med flytvästen, ta med överlevnadsdräkten och leta upp din livbåt. Trots att vi bara har två livbåtar så var det förvånansvärt många som gick fel så att vi övade var nog helt klart en bra ide.

Efter säkerhetsövning och introduktion är det dags för middag. För att göra det enkelt så var de buffe idag men övriga dagar kommer vara 3-rätters middag och både frukost och lunch-buffe, jag kommer bli tjock här. Kaptenen sätter kurs mot Falklandsöarna medan vi äter och börjar lära känna varandra, vi ska trots allt dela hytt i tre veckor.

Till havs

Vaknade exakt 07.30 av att högtalarna sprakade till och Mikael, resturang/hotell managern önskade oss en god morgon och att frukosten var redo. Märkte ganska snabbt att vågorna gick höga och att båten rullade så det var ingen kö till varken frukost eller lunch. Min ena rumskamrat kände av det hela och blev inte bättre förren efter ett besök hos doktorn där han fick en klisterlapp att sätta bakom örat, själv har jag klarat mig bra men i samband med Jesper gick till doktorn så valde jag att ta en tablett i förebyggande syfte, har ju ändå köpt sjösjuketabletter och det finns roliga saker än att må dåligt.

Vi är mitt ute i ingenstans och havet gör att man känner sig liten. Förutom ett par sjöfåglar som håller oss sällskap så varken ser eller hör man något liv, ja förutom ett par delfiner som kom på blixtvisit och lyckades försvinna igen innan jag hann få upp kameran. Dagen har med andra ord varit väldigt lugn och vi har varvat att äta med att hämta ut utrustning, mer mat och sedan föreläsningar innan det är dags för mer mat. Jag kommer som sagt både bli bortskämd och tjock på den här resan för maten är fantastisk och portionerna är lika stora som många.

Det blir enligt plan minst en heldag till på sjön innan vi når nordvästra Falklandsöarna. Känns avslappnat och skönt här på båten men de ska bli kul att se land och framför allt få röra på sig, om en val eller albatross svänger förbi så kanske jag ändrar mig dock.

Lugnare sjö så vi tvättar

Ännu en morgon där man väcks av att Mikael nästan irriterande piggt och glatt önskar en god morgon. Märks tydligt att sjön är lugnare nu och att man börjar få sjöben då det är betydligt mer folk uppe idag.

Med mina 40-år är jag bland de yngsta här men som tur är så delar jag som sagt hytt med Jesper och Morten som förutom att vara i samma ålder har samma dåliga humor och dessutom har samma intresse av naturen och däggdjuren vilket gör att det fungerar väldigt bra. Många andra på den här resan är ”birders” och de brinner verkligen för det, från tidig morgon till sen kväll står de på däck med kikare och kameror som förmodligen kostar mer än vad den här resan kostade för att lyckas fånga någon obskyr liten fågel på bild. Efter att ha gjort de sällskap någon timme så måste jag dock erkänna att det är rätt kul och de är jäkligt bra på att hitta djuren, hur små fåglarna än må vara.

Fortfarande inte sett någon val dock, däremot kom en albatross och gled förbi, stort avstånd och skakande av kyla gjorde dock att bilden blev suddig men men, jag får väl ett nytt försök imorgon.

Vi har dock varit duktiga idag, inför vår kommande landstigning på Falklandsöarna så har vi tvättat, skrubbat, dammsugit och än en gång tvättat och skrubbat våra kläder. Av förklarliga skäl är de livrädda för invasiva arter och vi har gjort vårt bästa för att få allting rent. Inte ett sandkorn finns nu i varken skor eller kläder och jag känner mig redo för att gå i land.

Västra Falklandsöarna

Land i sikte men kan vi gå i land? Stark västlig vind på ca 15m/s gjorde det osäkert in i de sista men kaptenen sa ok, zodiakbåtarna sjösattes och under tiden började vi klä om. Med en temperatur på ca 6 grader, hård vind och meterhöga vågor så var det inte helt enkelt att avgöra hur man skulle klä sig och så här i efterhand var 3-lager inklusive termobrallor alldeles för varmt. Trots att jag gjorde misstaget att glömma stänga ventilationen på mina vattentäta byxor, dvs de är vattentäta om man stänger allt. Nu fick jag en kalldush av första vågen rakt in i skrevet och nej, det var inte varken varmt eller skönt!

Väl på land möttes jag av en betydligt grönare ö än vad jag hade förväntat mig. Vi gick iland på Leopard beach på ön Carcass i nordvästra hörnet av Falklandsöarna och även om ön faktiskt är bebodd så är det inte så att det kryllar av människor här. Jag vandrade nog närmare 6km totalt för att hälsa på några av de bofasta och med tanke på hur glada dom blev att se mig så får de nog inte besök särskilt ofta. På vägen dit var mitt sällskap fåglar, mer fåglar och en och annan förvirrad åsnepingvin. Det var dock ruskigt skönt att få vandra lite även om vinden hela tiden tilltog i styrka och när det väl var dags att ta sig tillbaka till moderskeppet var vinden uppe i 25m/s och det blev ännu en blöt gummibåtstur.

Besättningen fick slita för att få ombord oss och jag är imponerad att alla kom ombord, tyvärr innebar det att vår planerade landstigning på West Point island fick ställas in pga vädret men men, jag fick röra på mig lite iallafall vilket var ruskigt skönt.

Östra Falklandsöarna

Falklandsöarna består utav drygt 700 öar men två sticker ut och är betydligt större än de andra. Västra som jag besökte igår och östra jag besökte idag. På östra ön finns huvudstaden Stanley som med sina 2500 invånare är största tätorten, trots att det var just här som vi gick iland stannade jag inte många sekunder i byn.

Istället hoppade jag genast på en tour för att få se klipphopparpingviner och ca 1h 4wd körning senare var vi framme. Hit gick inga vägar och Land Rover körde över stenar, igenom vattenhål, över berg och igenom dalar. En skakig färd men väl värt mödan och framme vid kolonin så väntade massor med klipphoppare och även en Macaronipingvin. De är ioförsig väldigt lika men det är en egen sort och denna var nog helt enkelt bara förvirrad och vilse.

Solen övergick till hagel och snö men vad gör de, pingvinerna låg där och ruvade på sina ägg, tittade på oss med sina stora buskiga ögonbryn, halvintresserade av vad vi var för några. Några modiga vågade ta sig fram till oss, andra gick runt i flocken, de kacklade och förde ett jäkla liv.

Tajt med tid men jag, Morten och Jesper chansade och övertalade vår chaufför att köra oss till Gypsy cove. Stället är inte fyllt med zigenare som man kan tro av namnet som troligtsvis kommer från att många Stanley bor åkte hit och campade förr och med alla tält…ja ni förstår. Idag är det annorlunda, under konflikten 1982 så spred Argentina ut massor med minor här vilket gör att bland de finaste stränder jag sett inte går att besöka. Det positiva är dock att djurlivet frodas här, så sägs det iallafall. Jag såg ingenting, eller jo en stackars frusen magellanpingvin på långt avstånd och med slut på tid fick rusa tillbaka till gummibåten.

På vägen tillbaka så hälsades vi välkomna tillbaka av två stycken skunkdelfiner men självklart var kameran nerpackad längst ner i väskan då.

Lappsjuka

På väg mot Sydgeorgien så blev det ännu en dag till halvs och jag börjar drabbas av det som lite fint kallas lappsjuka eller på ren svenska, uttråkad!

Dagen började som vanligt med rejäl frukost och följdes upp av föreläsningar om invasiva arter, bio-security och foto och videokurser alla är intressanta och bra men jag är rastlös och uttråkad. Som tur är så har jag tusentals bilder från min Sydamerika resa att sortera och redigera plus att jag har ett par spel på datorn så jag håller mig sysselsatt men dagen har gått långsamt och imorgon kommer det bli likadant.

En ljusglimt är dock att vi fick besök av både späckhuggare och albatrosser idag. Späckhuggarna fick jag aldrig någon bild på men det blev ett par helt ok bilder på albatrossen. Jag känner att kameran här är en rejäl begränsning och jag har redan lyckats ta sönder ett objektiv, jag skulle dock inte vilja släpa runt på en stor, tung systemkamera så min lilla Nikon 1 är nog en bra kompromiss trots allt.

Hjälp, jag är galet uttråkad

Sjön är vildare idag, det är kallare och förutom att vi passerade vad som såg ut som två random utsläppta klippor så finns det ingenting förutom hav att se. Även radarbilden visade tomt visade de sig när jag i ett tappert försök att boka min lappsjuka tog och besökte kaptenen på bryggan.

Riktigt intressant och nördigt att besöka bryggan och jag förstod inte mycket av alla knappar, reglage och skärmar som fanns och man kan nog sammanfatta det som att den som tycker att jag har ett hitech-jobb borde besöka bryggan på ett modernt polarexpeditions fartyg och av ren självbefarelsedrift undvek jag att trycka på några knappar.

De hjälpte dock endast tillfälligt och jag är fortsatt uttråkad till max trots att vi sett både Sillval, Knölval och pälssälar från skeppet. I ren desperation så försökte jag även ansluta mig online och bryta en veckas total frånvaro från omvärlden. Internet är tillgängligt ombord via satelit och det är dyrt, €150 för 500Mb som inte är särskilt mycket data. Men precis som knarklangarna som vill få dig hooked så delar de ut ett gratis prov här på 100Mb så tänkte jag att jag kan iallafall spana in Facebook. Uppkopplingen var dock så slö att jag varken kom åt Facebook, min epost eller något annat så jag fortsätter leva i ovishet om vad som händer i omvärlden vilket faktiskt är riktigt skönt!

Sydgeorgien, St Andrews Bay

Vaknade lagom till att vi anlände till St Andrews bay i Sydgeorgien. Här väntar en av världens största kolonier utav kungspingviner, sjölejon, sjöelefanter och pälssälar. Väderprognosen lovade -5 och vind men vi möttes av blå himmel, nästan vindstilla och riktigt varmt och skönt!

Vi hade blivit förvarnade om att det är mycket djur men när vi närmade oss stranden så var de nästan overkligt. Bokstavligt talat pingviner och sjöelefanter vart man än tittade. Svårt att uppskatta hur många men enligt wikipedia så häckar här 150 000 kungspingviner och jag ifrågasätter endast siffran i form av att den är för blygsam.

Förutom att vara ståtliga och den näst största pingvinen så är Kungspingvinen både social och nyfiken av sig. Om du tog tid till de, satte dig ner och bara väntade så hade du inom ett par minuter ett par som våghalsat närmade sig för att ta reda på vad du är för konstig filur. Sjöelefanterna är inte lika sociala, de ligger mest och vilar på stranden, blandar sova med att fisa och rapa. De luktar som ni kanske förstår rent ut sagt för jäkligt och man vandrar runt i en blandning av fjädrar, pingvinskit och benrester vilket må vara lite äckligt men upplevelsen som helhet är obeskrivligt magiskt bra.

Vårt andra stopp för dagen blev Grytviken som är Sydgeorgiens ända ort. Ort är väl att ta i men fram till 1960-talet så var detta valstationen av alla valstationer. Numera finns det enbart ruiner och rester kvar av valstationen, ett museum, en souveniraffär och en gammal kyrka med kyrkogård. Någon permanent befolkning finns inte längre men under sommaren så bemannas museumet och det bor forskare här.

Detta stoppet blev betydligt mer historiskt än titta på naturen. Intressant och tragiskt att se hur valjakt faktiskt industraliserades och vilka anläggningar som de byggde upp och för mig som älskar gamla övergivna hus var det som himmelriket att gå runt och se de övergivna skeppen med harpuner i fören, övergivna industribyggnader och benen från slaktade valar.

Eftersom vårt mål är Antarktis så tog vi en tur till kyrkogården och skålade för Ernest Shackleton och väl tillbaka på skeppet så bjöds det på både glühwein och grillfest. Jag lovar, jag är inte uttråkad längre!

Sydgeorgien, Calisbury plain

Fortfarande i Sydgeorgien så besökte vi idag Calisbury plain. En landstigning som förmodligen var den enklaste på denna resan och väl på stranden så möttes vi av en lång strand som var fylld med sjöelefanter. Stranden övergick till ängsmark som var fylld med Kungspingviner och ja helt rätt, ännu mer pingviner.

Försökte få till lite mer genomtänka bilder så som naturlig inramning och fokus på bakgrunden etc men de gick åt skogen, jag och kameran är inte alltid kompisar.

Eftermiddagen skulle på Prion island men en kraftig vind satte stopp för det. Istället blev det backup planen Fortuna bay som låg lite mer skyddat. Stranden är omgiven av imponerande bergstoppar och glaciärer men stranden i sig är ganska liten. Detta resulterade i att vi delade upp oss i grupper där ena gruppen åkte gummibåt och tittade på isberg och naturen från havet medan den andre gruppen besökte stranden och alla djur. Pingviner, sälar, sjölejon i överflöd men de som imponerade mest på mig var isbergen. Helt galet stora, helt fria från grus, smuts eller föroreningar och med en nästan magiskt blå färg. Just färgen visar på att isen är gammal och att all luft har pressats ur och det tillsammans på avsaknaden av föroreningar tyder på att de kommer från Antarktis, jag närmar mig mitt mål!

Kvällen avslutades med att en represetant från Sydgeorgiens myndighet tackade för ett bra samarbete och förklarade oss 100% råttfria. Under tiden som vi varit iland så hade de gått igenom båten med hundar som är specialiserade på att hitta råttor och möss. Vi klarade även vår bio-security till 97%, års-bästa och faktiskt det enda av samtliga kryssningsfartyg som försökt anlägga i Sydgeorgien i år. Det kanske finns en anledning till varför vår besättning har varit så nogran med att man tvättar, dammsuger och verkligen går igenom alla sina kläder så de inte finns ett enda dammkorn, de är verkligen rädda för invasiva arter här.

Sydgeorgien, Gold harbour

Lätt vind på 10m/s och ett fint duggregn som övergick till snö hälsade oss välkomna till Gold Harbour, en relativt liten strand omgiven av glaciärer men som innehåller en av jordens största kolonier av sjöelefanter.

Ett angenämt problem som uppstod när vi skulle gå i land var att det var för mycket djur på stranden. Hur tusan ska vi gå i land utan att råka trampa på någon säl?!? Våra guider gjorde dock ett utmärkt jobb och snitslade upp en hyffsat säker bana och vi kryssade oss fram mellan sälan, pingviner och horder av sjöelefanter. Dessa elefanter är gigantiska och de största hanarna väger runt 4 ton, de brölar och blåser upp sig för att försvara sitt harem och i undantagsfall så går de till attack. Full fart framåt och tro mig, då vill du inte stå i vägen för ingenting stoppar deras framfart.

Normalt sett så nöjer de sig med att bröla men ibland slåss de på riktigt vilket enligt vår guide är relativt ovanligt men vi fick se de. En riktigt mäktig syn när två hanar, 4 ton var reser sig upp och svingar överkroppen mot varandra och vi stod som hänförda och tittade på under tiden guiderna blev mer och mer nervösa över vår säkerhet.

Tillbaka på Hondius satte vi kurs mot Cooper bay, tyvärr så var inte vädret med oss och dagens andra landning inställd. Istället blev det föreläsningar om just sjöelefanter och pingviner men med vind på 25m/s och snöfall så var de rätt skönt att stanna inne för att vara ärlig.

Sydgeorgien – Prion Island

Om ett par veckor kommer det vara omöjligt att gå i land på Prion Island pga för mycket djur. Nu går det men stanken är nästan outhärdlig och det är pälssälar nästan överallt som mutar in sina områden. De är agressiva och fulla av testosteron men vårt mål var inte stranden denna gången.

Vårt mål var en utsiktsplats lite längre in på ön med förhoppningen om att få se en häckande vandrandingsalbatross. Något häckande såg jag inte däremot såg jag två stycken stora, fluffiga ungar och samtidigt som jag stod där och beundrade dom så flög mamman förbi ovanför mig, magiskt! För den som inte vet det så är vandringsalbatrossen planetens största fågen (till vingspann) med ett vingspann mellan 3-3.5m.

Eftermiddagen blev lite mer dramatiskt än planerat. Vi skulle ta en gummibåts tur i Elsehul men när sidodörrarna öppnades så visade de sig att vågorna gick så pass höga att de slog in över kanten, lite för stor risk för att någon ska skada sig/ramla överbord för att det ska vara värt de men skam den som ger sig. Istället för att ställa in så bytte vi sida på skeppet, byggde en stor trappa nerför utsidan och gummibåt-turen blev av. Under tiden som vi njöt av fler albatrosser, pingviner, leopardsäl så jobbade besättningen på M/V Hondius på att pumpa ut allt vatten som råkade komma in.

Det enda som inte var bra var dock vädret, en riktigt grådisig dag som jag trodde de bara kunde vara i Sverige under November månad gjorde det omöjligt att ta kort utan att de blev grynigt eller suddigt. Jag stoppade helt enkelt ner kameran och valde att leva i nuet istället.

Till havs igen

Vi hade en plan att svänga förbi och besöka Sydorkneyöarna men de är tydligen fortfarande omgivna av packis så vi har fått tänka om, istället siktar vi på Sydshetlandsöarna och närmare bestämt Elephant Island. Majoriteten av öarna är tydligen fortfarande täcka av packis men Elephant Island borde gå bra, det är dock ca 2.5 dagar innan vi nåt dit så vi får helt enkelt se.

Vår expeditionsledare, kapten och övriga crew gör ett helt fantastiskt jobb och det är bara att titta tillbaka på antalet landstigningar vi gjorde i Sydgeorgien som bevis på det. Många av landstigningarna har varit i tveksamt väder men med ett grymt sammansvetsat team så har det gått bra och jag är både nöjd och tacksam.

Föreläsningar om både djur, natur och historias varvas med mat och foto/videoredigering vilket gör att dagarna går förvånansvärt fort och ikväll anordnades även en välgörenhetsauktion för att samla in pengar till Sydgeorgiens Anti-rått program. Bill (Mannen som gör de dagliga teckningarna) är en av guiderna skötte det hela och var som klippt och skuren för rollen. Han skämtade, hetsade, hittade på historier löpande vilket gjorde att de kändes som man var på en stand up show och inte en auktion.

Själva sakerna som såldes var ju ren skräp men det var inte poängen, poängen var att samla in pengar för att se till att Sydgeorgien blir av med sina råttor och det märktes tydligt att vi passagerare har lite olika budget, exempelvis gick Ocenwide flaggan för över €600. Totalt samlade vi in över €2200 vilket är ett behövligt men mer kan behövas.

Credits Bill Smith

Fartygsfakta

Ännu en dag där det faktiskt inte händer så mycket nytt. Vi varvar fika pauser med mat och lektioner så jag tänkte beskriva fartyget jag är på istället.

M/V Hondius är helt nybyggt för 2019 och detta är första turen ner till Antarktis. Fartyget tar 170 passagerare och är byggt för just polarexpeditioner samt är polarklass 6 klassat. Det betyder inte att det är en isbrytare jag är på utan att skrovet är isolerat och förstärkt (extra mycket i fören) så de klarar en del is men inte klättra upp och slå sönder som en isbrytare gör. Polarklass 6 kräver också att vi har lite mer utrustning som man normalt sett inte har, tex så har vi alla fått varsin överlevnadsdräkt och flytväst, fartyget har extra många/starka sökarljus, betydligt mer reservdelar och mer mat än vad man vanligen har etc. Fartyget har två stycken livbåtar som tar 100 personer styck, vi har även 4 livflottar som är trevligt men skulle de gå åt skogen så väljer jag nog hellre en livbåt.

Fartyget har 2st motorer som genererar 4200Kw och skulle de gå sönder så har vi två till i reserv, march hastighet är 12 knop men kör man båda motorerna samtidigt så kan man skrämma upp den i 15 knop.

I de lägre däcken så har vi enorma lager av mat då de går åt en hel del (15 000 portioner enligt köksmästaren), vi äter som utsvultna björnar men kökschefen bestämmer menyn dag för dag. Vatten går det också åt en del och fartyget har utrsustning för att producera 60 ton dricksvatten om dagen, det smakar klor och är inte särskilt gott men skönt att slippa alla plastflaskor.

För mer säljande reklam, spana in Oceanwide’s sida om fartyget.

SydShetlandsöarna, Elephant Island

Dagen började på bästa tänkbara sätt när jag yrvaken och morgontrött som vanligt tog min kopp kaffe och plötsligt såg att vi hade sällskap av en flock med späckhuggare. Jag borde lärt mig att alltid ta med kameran men nej och jag tänkte att springer jag ner för att hämta den så kommer de försvinna innan jag är tillbaka, så här i efterhand vet jag att jag hade hunnit hämta kameran.

Förmodligen Krill-rikt vatten för vattnet var både fullt med pingviner och så späckhuggarna som övade på att jaga pingviner tillsammans, sjukt häftigt att se och de stannade runt båten under hela min frukost. Framåt förmiddagen var vi tvungna att stoppa motorerna för en mindre service och då fick vi besök av en vikval och en dvärg vikval. Kändes nästan som de var planerat pga vårt servicestopp men det är vilda djur och tydligen är dessa ovanliga att se. Denna gången hade jag kameran med men på bilderna ser man bara solen reflektera i vattnet.

Vi har nu passerat 60-breddgraden och är därmed officiellt i Antarktis. Sydorkneyöarna fick ställas in pga packisen och istället siktade vi in oss på Point Wild, Elephant Island. Detta är en riktigt ogästvänlig plats med klippor fyllda med is och snö, glaciärer och det finns absolut ingenting som hindrar vinden från sydamerika och här. Intressant historia är att det var just här som Shackleton’s män tog skydd när Endurance förliste. Shackleton tog en livbåt och satte kurs mot Sydgeorgien för att hämta hjälp medan majoriteten av hans män blev kvar här. Dvs nästan samma resa som vi precis gjort fast i motsatt riktning. För oss tog det två dagar, för Schackleton tog det 17 men han kom fram och efter 4 månader så blev hans män räddade från Elephant Island.

Idag finns det en monument uppsatt på platsen över kaptenen som räddade manskapet men förutom det så är det bara is, klippor och en hel massa pingviner. Att överleva här i 4 månader är ofattbart, jag gissar att jag skulle klara mig en vecka, max.

Ett litet steg för mänskligheten…

Men en ett stort för mig, första landstigningen på Antarktis! Platsen var Brown Bluff och för att komma in till den steniga stranden fick vi navigera våra gummibåtar bland meterhöga isberg undertiden som Adéliepingviner lite nonchalant tittade på oss.

Väl på stranden så väntade massor med is, snö och pingviner, jag har nu lyckats se 7 av de 8 olika sorterna av pingviner som finns här. Kvar är endast den ståtliga kejsarpingvinen.

Det är fler än jag som har som högsta önskan att se kejsarpingviner och därför blev jag både glad och förvånad när planen lades fram att efter landstigningen i Brown Bluff så sätter vi kurs söderut, mot Weddelhavet. En tur som tog oss rakt in i packisen, förbi både små och stora isberg varav det största var närmare 1km². Det körde vi inte in i men annars är vår kapten en riktig hårding och väjer inte för mycket. Isbergen här har blandade storlekar men de lite större är helt sjukt stora, man tror att det är öar och det största, B-15 var större än Jamaica i storlek! Numera är det lite mindre, ungefär i storleken av Luxembourg.

När vi kom in i weddelhavet så låg de spegelblankt, isen guppade harmoniskt i de små vågor som fanns men tyvärr så la sig en tjock och tät dimma över havet. Inte optimalt när man letar djur, ett par timmar senare när det även började snöa lite lätt insåg jag att jag kommer få nöja mig med 7/8.

Känslan av att tillhöra den begränsade skaran människor som faktiskt satt sin fot på denna kontinenten har inte landat ännu men känslan av att stå längst fram i fören, titta ut över ett fruset, spegelblankt hav samtidigt som det enda ljud man hör är när skrovet motvilligt knuffar undan tjocka isflack var överväldigan, jag är väldigt lyckligt lottad som får se och uppleva de här.

Tillbaka i Buenos Aires

Full av upplevelser efter min resa till Antarktis (som kommer få ett eget kapitel) så är jag nu tillbaka i Buenos Aires för ett par dagars kombinerat slappande och upptäckande av staden. Har spenderat ett par dagar tidigare här och hann då beta av ett par turistattraktioner som tex Cementerio de la Recoleta, en pampig kyrkogård där bla Evita ligger begravd men de som lockar mig är uppleva känslan av en nekropolis och att den ena graven är mer påkostad än den andra. Vissa gravar har glas så man ser kistan innanför vilket är lite makabert men ändå vackert.

Jag hann även tidigare att besöka La Boca, ett tidigare ruffigt hamnkvarter som nu fått en massa färg men förmodligen är mest känd för att vara tangons födelseplats och nu är en turistmagnet utav hög klass. Nej jag dansade inte tango och jag poserade inte på balkongen som alla andra turister men jag drack en öl och tittade ut över folkhavet samtidigt som jag satte i mig en choripan, en slags korv med bröd.

Idag blev det en tur till reserva ecologica, en våtmark som byggdes av den argentinska militärdiktaturen och som idag är vida populär för att vandra, cykla, fågelskåda eller bara slå sig ner intill Rio de la Plata. Tydligen ska det finnas över 300 sorters fåglar här men då jag inte är någon birder så nöjde jag mig med att njuta av både värmen och naturen.

Passande nog så hittade jag även ARA Uruguay, korvetten som räddade både livet och antarktisexpeditionen för Nordenskiöld. En berättelse om en Antarktisexpedition där det mesta gick fel men som ändå slutade lyckligt, iallafall tills en buss satte stopp för äventyraren Nordenskiölds liv på en gata i Göteborg.

Lunchen blev köttbuffe, nej jag skämtar inte. Det var verkligen en buffe med ett stort salladsbord (vem bryr sig om de?!?) och en gigantisk grill med 2-3 kockar, man lämnade helt enkelt över talriken och sa vilka bitar man ville ha. Något problematiskt för mig som inte kan spanska men tacksamt nog hade de en stor skylt av både ko och gris med namnen på de olika bitarna man kunde beställa. Kanske inte så oväntat så åt jag för mycket och nu sitter jag här på hostelet, köttsvettas och kan inte röra mig men det var lätt värt de!

Tigre, Buenos Aires

Tanken på att ta det lugnt fick stå tillbaka för att upptäcka floddeltat längs med Rio de la Plata. Sagt och gjort, en bussresa senare för att byta till pendeltåg och vad som kändes som en evighet men i verkligheten var närmare 1.5h så var jag framme i utkanten av Buenos Aires, i Tigre.

Självklart började det regna lagom till att jag kom fram och regnjackan, ja den lämnade jag på hostelet men det hindrade inte mig från att hoppa på en katamaran för att se deltat, som tur är fanns det tak! Själva floden/floderna är bruna och vattnet ser allt annat än trevligt ut, det hindrade dock inte lokalborna från att bada och jag som hade förväntat mig ”vildmark” blev aningen förvånad att nästan allting var bebyggt med sommarstugor och den ena piren flådigare än den andre. Riktigt mysigt ställe och jag får känslan av att detta är ungefär vad Stockholms skärgård är för stockholmarna, en perfekt tillflyktsort under de varma sommardagarna. Det andra som slår mig är hur många skeppsvrak som ligger längs kanterna, det ser iallafall ut på avstånd som de är strippade på allt som kan vara av minsta värde så de är nog ingen miljöförstöring i sig men det ser ruffigt ut och de blir en skön mix av lyxiga sommarhus med ett rostigt fraktskepp eller fiskebåt på andra ön.

Efter tittat på Google Maps så valde jag att ta bara tåget halvvägs hem, tanken var att gå längs med floden i vad som såg ut som ett par riktigt fina parker på väg hem. En mycket bra tanke, nackdelen var bara parkerna var inte tillgängliga för allmänheten utan det var en park för polisen, en för flottan å så vidare, istället för en fin strandpromenad blev det att gå längs med motorvägen och utmed inhängagnade (med taggtråd) parker. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig men jag stötte på lite locals som såg lika förvånade ut som de var glada att se mig. Hemlösa är vanlig syn här men dessa var glada och kokade te för fulla muggar under motorvägsbron. Vis av sagan om bockarna Bruse så valde jag dock att inte stanna och dricka te med dom, vem vet hur de hade slutat.

Av en slump stötte jag även på Tierra Santa, en form av ett konstgjort Jerusalem. Allt är konstgjort och av plats, även palmerna trots att det växer riktiga palmer här på plats och ja, jag vet inte riktigt vad parken är till för. Tyvärr är den enbart öppen torsdag-söndag så jag kunde inte gå in och njuta av spektaklet men jag det såg verkligen super-tacky ut de lilla jag såg av att kika in över staketet.

Palermo, Buenos Aires

Slutet på min resa börjar närma sig men först så måste jag besöka stadsdelen som alla har rekommenderat, Palermo. Stadsdelen är stor och består av flera trendiga mindre delar som Hollywood och Soho där det finns hipsters i överflöd och den ena baren är trendigare än den andre.

Det känns lite som att komma till ett stort södermalm, alla tävlar om att vara lagom mycket annorlunda och unika utan att för den skull gå för långt så de blir klassade som konstiga. Det hela känns fejk och väldigt ytligt men samtidigt är det riktigt trevligt att bara gå från dena ena baren till andra och utnyttja de många rooftop bars som finns. Det finns även en hel del fina parker som exempelvis Parque Tres de Febrero som förmodlien är den perfekta dejt-parken med sin rosenträdgård eller den japanska trädgården som till skillnad från sin kusin i Paraguay faktiskt är en trädgård vilket gör att jag ändå tycker om att vara här, precis som södermalm.

Kvällen avslutade som en ölkväll ska göras, med pizza! Dock blev det en annorlunda upplevelse då jag för första gången provade en veganpizza, brödet och tomatsåsen var helt ok men ost-substitutet gjort av tofu var, annorlunda minst sagt.

Att sammanfatta min upplevelse av Buenos Aires är svårt, det är en gigantisk stad som garanterat har något för alla. Italienska influenser flyter igenom överallt och engelska fungerar hyffsat bra. Det underlättar dock helt klart om du pratar spanska. Säkerhetsläget känns bra och jag har inte upplevt otrygg någonstans, fast det har jag inte gjort någonstans på den här resan i sydamerika men bästa sättet att beskriva staden är nog som en mix mellan New York och Barcelona, stort, kaotiskt och alldeles alldeles underbart.

Reflektioner

Vare sig man vill det eller ej så har allting ett slut och jag sitter nu på flygplatsen och ska ta mig tillbaka till verkligheten.

Det har var omtumlande månader med ett galet hektiskt schema så på ett sätt ska de bli skönt att komma tillbaka till jobbet och ”vila” upp sig men hade jag kunnat så hade jag och min ryggsäck fortsatt, om än lite lugnare i tempo, just nu håller min hjärna på att explodera av allt jag sett och upplevt.

Det har totalt sett blivit två av världens sju moderna underverk (Christ the redeemer och Macchu Picchu) och två av naturens underverk (Amazonas och Iguazu falls). Det har blivit åtskilliga nätter på hostel i väldigt skiftande kvalite, från bland de finaste jag bott på inklusive hotell till riktiga råtthål. Jag har flygit, tuffat fram med tåg, stått i fören på färjor och skumpat runt på buss, mycket buss. Avstånden här i sydamerika är gigantiska och även om jag visste om det innan så överaskade de ändå mig hur stort de verkligen är.

Jag har ätit som en kung, även om det innebar att jag provade att äta både termiter och marsvin, jag har upplevt presidentval och tillhörande protester så som de förväntas i ett latinamerikanskt land. Jag har fått uppleva den Argentinska gästfriheten när jag blev bjuden på Asado trots att de var lika dåliga på engelska som jag är på spanska. Jag har druckit Caipirinha på stranden i Copacabana, jag har kört motorcykel i salköknen. Jag har vandrat i bergen och blivit biten av myggor i djungeln.

Jag upplevt allt som jag hoppades på och lite till plus fått nya vänner från hela världen. Det är ingen fördom att folk är mer sociala och öppna här jämfört med nordeuropa däremot att det skulle vara så farligt här felaktigt. Använd sund förnuft så är du förmodligen säkrare här än i Stockholm.