Mellanlandat i Dubai

När jag letade efter lämpliga flygbiljetter så hade alla antingen mellanlandning i Dubai eller i Doha, oftast på 6 timmar vilket är alldeles för länge för att bara sitta av men på tok för kort tid för att lämna flygplatsen. Vid lite närmare efterforskning så lyckades jag dock få till en resa som ger mig 10h i Dubai på nervägen och bara 2h på hemvägen, perfekt. Min plan var helt enkelt att ta ett längre stopp och eftersom jag landar på natten så bör temperaturen vara hyfsad så man kan utforska staden lite innan man tar sig tillbaka till flygplatsen för att fortsätta resan ner till Kapstaden. Bra plan, funkade dock inget vidare i verkligheten.

Vi landade i tid och trots att incheckningsdisken på Arlanda hade skrämt upp mig med att jag aldrig skulle få lämna flygplatsen i Dubai eftersom jag hade stämplar från Israel i passet så gick det som tåget igenom både pass och tull, de orkade knappt bläddra i passet och jag är skeptisk till att han överhuvudtaget tittade på min bild. Det var mer leta upp en tom sida som var fokus. Det var inte heller några svårigheter att hitta tunnelbanan eller att förstå hur man skulle köpa biljett. Tunnelbanan var långsam men jag kom av på rätt station som tänkt och så fort jag lämnar stationen så träffas jag av en fruktansvärd hetta och luftfuktighet, klockan må vara midnatt men det är ändå 39 grader samt en luftfuktigheten som kan döda.

Oavsett ger jag ett försök att gå runt lite i staden men bara efter något kvarter inser jag att detta är omöjligt, jag håller på att smälta bort och min smarta plan på ett långstopp kanske inte var så smart ändå. En uteservering  blev räddningen och beställde in en tunna vatten och övervägde mina möjligheter, jag fick en och annan blick vilket kanske är helt förståeligt men jag är inte byggd för sådana här förhållanden. Till slut bestämmer jag mig för att ta spårvagnen runt Palm Jumeirah (den där konstgjorda halvön som ser ut som en palm), då kommer jag få se det hela utan att smälta bort helt. Bra tänkt men när jag väl hittade hållplatsen så missade jag sista spårvagnen och linjen stängde för natten.

Ganska bitter så stoppade jag första bästa taxi-bil och bad han köra mig till flygplatsen, taxi chaffisen som kom från Pakistan sken upp som en sol när han fick reda på att jag varit i Kashmir och för att visa god vilja så kör han inte rakaste vägen utan så jag får se både det imponerande Burj Al Arab (hotellet som ser ut som ett segel) och Burj Khalifa (världens högsta hus) tillsammans med lite klassisk siluetter av höghus mot horisonten.. Taxi här är billigt och trots att jag dricksade ordentligt så kostade inte resan mer än framförkörningsavgift i Sverige men visst känns det bittert att jag inte sett mer av staden men jag har spenderat ett par timmar iallafall så nu blir det lounge häng på flygplatsen eller kanske till och med en dusch.

Framme i Sydafrika

Gick över förväntan att spendera en massa timmar på flygplatsen och rätt som det var så var det dags att gå planet mot Sydafrika. Kan väl villigt erkänna att jag var rejält sliten och innan planet hann taxa ut och lyfta så sov jag som en gris. Det fortsatte jag göra tills näsborrarna vidgades av matdoft och yrvaket reste jag mig och mer och tackade ja till att få lunch. Maten på Emirates är fortfarande riktigt bra (för att vara flygplansmat) och med lite mat i magen, ett glas vin så valde jag att somna om. Flygplanet både till Dubai och till Kapstaden är 777-300 vilket betyder att man sitter i grupper om 3, 4, 3, jag hade dock turen att få mina trea helt för mig själv båda flighterna och jag använder där de andra två sätena som säng, så skönt!

Framme i Kapstaden mötte Jonatan upp mig med hyrbil direkt på flygplatsen och vi körde västerut direkt, till Hermanus. Här bor vi på ett litet hostel tillsammans med ne hel drös av australiensare och tyskar. Har inte hunnit se någonting direkt av Kapstaden, det blir senare men det var mäktigt syn att titta ner på Kapstaden från bergsvägarna som vi körde på för att komma hit. Enligt skyltarna så kör vi på whale route så med lite tur kanske man kan få se en sådan också, hittills har de mest blivit öl, beef jerky och häng på hostel.

Träffat mr Vithaj

Gick upp tidigt imorse för att lämna vårt hostel och ta oss mot kusten, siktet var inställt på att ge oss ut på sjön och dyka med vithajar. Vädret kunde inte vara bättre med blå himmel och strålande sol samtidigt som det mer eller mindre var vindstilla och vågorna var ioförsig höga men kom i lugna set. Normalt sett så brukar det vara upp till 25 pers per tur men det är lågsäsong nu och vi blev bara 14, dvs mer tid för oss i vattnet.

Ska jag vara ärlig så blev jag dock inte särskilt imponerad av det hela. Hajarna var ganska små, den största var ungefär 3m och de kunde inte bry sig mindre om oss. De simmade dock runt vår lilla bur som vi dök i och en å annan haj kom faktiskt riktigt nära, typ strök buren men hjärtat började aldrig slå snabbare för det. Drömmen hade ju varit att få se en vithaj, stor som ett hus attackera buren men nä, det får jag fortsätta drömma om. Vattnet var allt annat än varmt men våtdräkten hjälpte lite till iallafall och nu har jag badat i Atlanten i år igen.

Efter vår lilla badtur så fortsatte vi västerut och hamnade på Afrikas sydligaste punkt. Stenig strand med ett litet litet riktmärke som talade om att vi var framme och förutom att det är Afrikas sydligaste punkt så är det även här Atlanten och Indiska oceanen möts, borde hoppa i vattnet bara för att bocka av att badat i de havet också. Vi stannade här över natten och bor på ett riktigt mysigt hostel, tyvärr är det dock inget annat folk här så vi får väl se hur vi sysselsätter oss ikväll.