Mellanlandat i Dubai

När jag letade efter lämpliga flygbiljetter så hade alla antingen mellanlandning i Dubai eller i Doha, oftast på 6 timmar vilket är alldeles för länge för att bara sitta av men på tok för kort tid för att lämna flygplatsen. Vid lite närmare efterforskning så lyckades jag dock få till en resa som ger mig 10h i Dubai på nervägen och bara 2h på hemvägen, perfekt. Min plan var helt enkelt att ta ett längre stopp och eftersom jag landar på natten så bör temperaturen vara hyfsad så man kan utforska staden lite innan man tar sig tillbaka till flygplatsen för att fortsätta resan ner till Kapstaden. Bra plan, funkade dock inget vidare i verkligheten.

Vi landade i tid och trots att incheckningsdisken på Arlanda hade skrämt upp mig med att jag aldrig skulle få lämna flygplatsen i Dubai eftersom jag hade stämplar från Israel i passet så gick det som tåget igenom både pass och tull, de orkade knappt bläddra i passet och jag är skeptisk till att han överhuvudtaget tittade på min bild. Det var mer leta upp en tom sida som var fokus. Det var inte heller några svårigheter att hitta tunnelbanan eller att förstå hur man skulle köpa biljett. Tunnelbanan var långsam men jag kom av på rätt station som tänkt och så fort jag lämnar stationen så träffas jag av en fruktansvärd hetta och luftfuktighet, klockan må vara midnatt men det är ändå 39 grader samt en luftfuktigheten som kan döda.

Oavsett ger jag ett försök att gå runt lite i staden men bara efter något kvarter inser jag att detta är omöjligt, jag håller på att smälta bort och min smarta plan på ett långstopp kanske inte var så smart ändå. En uteservering  blev räddningen och beställde in en tunna vatten och övervägde mina möjligheter, jag fick en och annan blick vilket kanske är helt förståeligt men jag är inte byggd för sådana här förhållanden. Till slut bestämmer jag mig för att ta spårvagnen runt Palm Jumeirah (den där konstgjorda halvön som ser ut som en palm), då kommer jag få se det hela utan att smälta bort helt. Bra tänkt men när jag väl hittade hållplatsen så missade jag sista spårvagnen och linjen stängde för natten.

Ganska bitter så stoppade jag första bästa taxi-bil och bad han köra mig till flygplatsen, taxi chaffisen som kom från Pakistan sken upp som en sol när han fick reda på att jag varit i Kashmir och för att visa god vilja så kör han inte rakaste vägen utan så jag får se både det imponerande Burj Al Arab (hotellet som ser ut som ett segel) och Burj Khalifa (världens högsta hus) tillsammans med lite klassisk siluetter av höghus mot horisonten.. Taxi här är billigt och trots att jag dricksade ordentligt så kostade inte resan mer än framförkörningsavgift i Sverige men visst känns det bittert att jag inte sett mer av staden men jag har spenderat ett par timmar iallafall så nu blir det lounge häng på flygplatsen eller kanske till och med en dusch.

Nu kan de bara bli bättre

Det känns som evigheter sedan sist och på grund av pandemier och gud vet allt så är det nära sanningen också men nu är jag äntligen på resande fot igen. Med siktet inställt på att fly undan vintermörkret och få uppleva lite sol och värme så köptes biljetter till Bali, eftersom jag flög med Emirates så blev det såklart via Dubai.

Bali ligger långt bort och flygningen är brutalt, därför blev jag glad att jag hittade vad ja tyckte som en perfekt flight med mellanlandning i Dubai, ca 3h pause innan nästa flyg går vidare till Denpasar i Bali. Synd bara att Emirates inte höll med och någon vecka innan avresa ombokade mina biljetter till att få 8h break i Dubai, måttlit roligt. Som om de inte vore nog så var flygplanet till Dubail fullkomligt fulsmackat med folk varav det luktade som min granne inte hade upptäckt de där med att duscha ännu, ett flertal snorade, hostade och kändes allmänt sjuka och som grädde på moset, betydligt fler skrikande småbarn än vad som är bra för sinnet

Tiden fördrevs i Premium lounge vilken kanske inte var så premium men sköna fotäljer, mat och dryck tillsammans med betydligt lägre ljudnivå än resten av flyplatsen gjorde det ändå värt de hela och när det väl var dags att ta sista flyget så kom nästa chock.

Framför mig, bakom mig, bredvid mig…överallt, i hela flygplanet så var det sådana där små människor som skriker så högt att de gör ont i ryggmärgen och jag började minst sagt kallsvettas i takt med att planet taxade ut men jag ska vara ärlig. De skötte sig överlag riktigt bra och förutom någon enstaka gråtattack så var det lugnt och stilla.

Nu framme på hotellet i Kuta beach, klockan har slagit midnatt och termometern visar 28 grader…de här kommer bli kalas