Mellanlandat i Dubai

När jag letade efter lämpliga flygbiljetter så hade alla antingen mellanlandning i Dubai eller i Doha, oftast på 6 timmar vilket är alldeles för länge för att bara sitta av men på tok för kort tid för att lämna flygplatsen. Vid lite närmare efterforskning så lyckades jag dock få till en resa som ger mig 10h i Dubai på nervägen och bara 2h på hemvägen, perfekt. Min plan var helt enkelt att ta ett längre stopp och eftersom jag landar på natten så bör temperaturen vara hyfsad så man kan utforska staden lite innan man tar sig tillbaka till flygplatsen för att fortsätta resan ner till Kapstaden. Bra plan, funkade dock inget vidare i verkligheten.

Vi landade i tid och trots att incheckningsdisken på Arlanda hade skrämt upp mig med att jag aldrig skulle få lämna flygplatsen i Dubai eftersom jag hade stämplar från Israel i passet så gick det som tåget igenom både pass och tull, de orkade knappt bläddra i passet och jag är skeptisk till att han överhuvudtaget tittade på min bild. Det var mer leta upp en tom sida som var fokus. Det var inte heller några svårigheter att hitta tunnelbanan eller att förstå hur man skulle köpa biljett. Tunnelbanan var långsam men jag kom av på rätt station som tänkt och så fort jag lämnar stationen så träffas jag av en fruktansvärd hetta och luftfuktighet, klockan må vara midnatt men det är ändå 39 grader samt en luftfuktigheten som kan döda.

Oavsett ger jag ett försök att gå runt lite i staden men bara efter något kvarter inser jag att detta är omöjligt, jag håller på att smälta bort och min smarta plan på ett långstopp kanske inte var så smart ändå. En uteservering  blev räddningen och beställde in en tunna vatten och övervägde mina möjligheter, jag fick en och annan blick vilket kanske är helt förståeligt men jag är inte byggd för sådana här förhållanden. Till slut bestämmer jag mig för att ta spårvagnen runt Palm Jumeirah (den där konstgjorda halvön som ser ut som en palm), då kommer jag få se det hela utan att smälta bort helt. Bra tänkt men när jag väl hittade hållplatsen så missade jag sista spårvagnen och linjen stängde för natten.

Ganska bitter så stoppade jag första bästa taxi-bil och bad han köra mig till flygplatsen, taxi chaffisen som kom från Pakistan sken upp som en sol när han fick reda på att jag varit i Kashmir och för att visa god vilja så kör han inte rakaste vägen utan så jag får se både det imponerande Burj Al Arab (hotellet som ser ut som ett segel) och Burj Khalifa (världens högsta hus) tillsammans med lite klassisk siluetter av höghus mot horisonten.. Taxi här är billigt och trots att jag dricksade ordentligt så kostade inte resan mer än framförkörningsavgift i Sverige men visst känns det bittert att jag inte sett mer av staden men jag har spenderat ett par timmar iallafall så nu blir det lounge häng på flygplatsen eller kanske till och med en dusch.

Framme i Sydafrika

Gick över förväntan att spendera en massa timmar på flygplatsen och rätt som det var så var det dags att gå planet mot Sydafrika. Kan väl villigt erkänna att jag var rejält sliten och innan planet hann taxa ut och lyfta så sov jag som en gris. Det fortsatte jag göra tills näsborrarna vidgades av matdoft och yrvaket reste jag mig och mer och tackade ja till att få lunch. Maten på Emirates är fortfarande riktigt bra (för att vara flygplansmat) och med lite mat i magen, ett glas vin så valde jag att somna om. Flygplanet både till Dubai och till Kapstaden är 777-300 vilket betyder att man sitter i grupper om 3, 4, 3, jag hade dock turen att få mina trea helt för mig själv båda flighterna och jag använder där de andra två sätena som säng, så skönt!

Framme i Kapstaden mötte Jonatan upp mig med hyrbil direkt på flygplatsen och vi körde västerut direkt, till Hermanus. Här bor vi på ett litet hostel tillsammans med ne hel drös av australiensare och tyskar. Har inte hunnit se någonting direkt av Kapstaden, det blir senare men det var mäktigt syn att titta ner på Kapstaden från bergsvägarna som vi körde på för att komma hit. Enligt skyltarna så kör vi på whale route så med lite tur kanske man kan få se en sådan också, hittills har de mest blivit öl, beef jerky och häng på hostel.

Träffat mr Vithaj

Gick upp tidigt imorse för att lämna vårt hostel och ta oss mot kusten, siktet var inställt på att ge oss ut på sjön och dyka med vithajar. Vädret kunde inte vara bättre med blå himmel och strålande sol samtidigt som det mer eller mindre var vindstilla och vågorna var ioförsig höga men kom i lugna set. Normalt sett så brukar det vara upp till 25 pers per tur men det är lågsäsong nu och vi blev bara 14, dvs mer tid för oss i vattnet.

Ska jag vara ärlig så blev jag dock inte särskilt imponerad av det hela. Hajarna var ganska små, den största var ungefär 3m och de kunde inte bry sig mindre om oss. De simmade dock runt vår lilla bur som vi dök i och en å annan haj kom faktiskt riktigt nära, typ strök buren men hjärtat började aldrig slå snabbare för det. Drömmen hade ju varit att få se en vithaj, stor som ett hus attackera buren men nä, det får jag fortsätta drömma om. Vattnet var allt annat än varmt men våtdräkten hjälpte lite till iallafall och nu har jag badat i Atlanten i år igen.

Efter vår lilla badtur så fortsatte vi västerut och hamnade på Afrikas sydligaste punkt. Stenig strand med ett litet litet riktmärke som talade om att vi var framme och förutom att det är Afrikas sydligaste punkt så är det även här Atlanten och Indiska oceanen möts, borde hoppa i vattnet bara för att bocka av att badat i de havet också. Vi stannade här över natten och bor på ett riktigt mysigt hostel, tyvärr är det dock inget annat folk här så vi får väl se hur vi sysselsätter oss ikväll.

Jag sitter här i baksätet

Idag har vi åkt mycket bil, men först körde vi en rundtur på det lokala bryggeriet i Struisbaai. I själva verket så är det ett microbryggeri och det kan väl diskuteras om de borde klassas som ett bryggeri med tanke på hur mycket de levererar idag men de håller på att flytta till nya lokaler och ölen de gör, den är riktigt god! En pale ale som det var hektiskt åtgång på igår på hostelet och som av en slump var bryggmästaren där och ja, när han såg vilka mängder vi beställde in så blev vi inbjudna till bryggeriet.

Efter en kort rundtur så satte vi oss i bilen och körde längs kusten, längs med bergen österut. Vi har svaga planer men ingenting bestämt så vi körde så långt vi känner för det och idag blev det lunch i Mossel bay och en liten rundvandring innan vi körde vidare och till slut hamnade i Knysna. Riktigt vacker natur och det påminner lite om en böjligare Skåne med stora fält som går i gult och grönt. Utbudet av djur är jag lite besviken på men jag har sett en hel drös med lustiga fåglar som jag inte känner igen, sett ett par antiloper, en babian och en hel drös med strutsar och elefanter. Den första av de stora fem är alltså avklarad som av en slump från motorvägen.

Någon körning för mig blir det dock inte utan jag sitter placerad i baksätet, orsaken är att hyrbilen hämtades ut innan jag kunde skriva på några papper men med tanke på vänstertrafiken så kanske det är lika bra. Oavsett så trivs jag ganska bra här bak, dricker öl och käkar biltong (torkat kött).

 

Hoppa bungy

Jag förmodar vi alla gör olika för att vakna på morgonen, idag utökade jag den dagliga kaffen med ett av världens högsta bungy jump. 216m höga bloukrans-bron som utgångspunkt och fritt fall blev det. Mitt första bungy jump och de var riktigt schysst trots 90-tals vibbarna man får av de.

[jwplayer player=”1″ playlistid=”4372″]

Efter att ha hoppat så valde vi att köra ett par km till för att hamna i Tsitsikamma nationalpark. Riktigt häftig natur och efter att ha vandrat en inte särskilt lång nen väl ett par hubdra höjdmeter nådde vi utsiktsplatsen oh belönades med en härlig utsikt! Väl nere vid havet satte vi oss på en uteservering för lite mat och gissa vad, nåde delfiner och en val simmade förbi för att säga hej. Är dock ganska kass på att pra valspråk och i hetsen blev bilderna inget vidare men babianen som vi mötte på hemvägen, han poserade så fint.

Kasst väder så vi kör bil

Väderprognosen lovade uselt väder och mycket riktigt så vaknade vi upp till ösregn, passade dock oss perfekt för våran plan var att ta och köra tillbaka mot Kapstaden. Rättare sagt förbi Kapstaden och till Simon’s Town nära Godahoppsudden. Resan gick perfekt och väl framme i Simons Town så möttes vi av ett par valar som lekte ett par hundra meter ut från strandkanten. Riktigt häftigt men riktigt svårt att fotografera så de blir bra.

På kvällen blev det utgång och jag gick all in på det afrikanska köttet. Kudu, krokodil och impala slank ner och det var förvånansvärt krokodil som var det godaste.

Godahoppsudden

Dagen har i stort sett spenderats på Godahoppsudden men först svängde vi förbi pingvinerna som mer eller mindre bor i Simon’s Town. Ingen slump att vi valde att bosätta oss här för natten med andra ord. Pingviner var tokhäftiga men vilken turistfälla det var. Aldrig någonsin i hela mitt liv att jag skulle besöka det här stället under högsäsong men nu var de helt ok, även om vi inte betalade för att gå ner till just pingvinerna där typ alla turister hängde.

En glass senare och aningen hög på sockerkicken från glassen drog vi ut på Godahoppsudden, Lite begränsade av tiden så valde vi att först vandra upp till fyren och kolla in utsikten för att sedan vandra ut, längst ut på själva udden. Underbar utsikt om än blåsigt och vi hittade en riktigt grym strand på vägen, synd bara att den mer eller mindre lodräta trappan upp från stranden tog död på en efteråt.

 

 

Vi drar till Zambia!

Då var det dags att säga hej då till Ryan och jag och Jonatan ställde siktet mot flygplatsen och en hyfsat lång resa senare och en ännu längre tid i ”immigration” så var vi framme i Zambia, närmare bestämt Livingstone. Hela dagen har mer eller mindre bestått av resa och vi började med att stiga upp 04:30 för att köra till flygplatsen, lämna tillbaka hyrbilen och sedan sätta oss på planet mot Johannesburg. Väl där bytte vi plan och reste ännu ett par timmar innan vi till slut kom fram. Vi flög med British Airways med av planet att döma och servicenivån (vi fick vår mat ungefär 10min innan landning) så känns det mer som ett lågprisflyg från 70-talet.

Väl framme så har vi intagit Livingstone backpackers vilket verkar vara ett riktigt grymt hostel, planerna för dagen blir en lugn och tidig kväll men imorgon så ska vi utforska Viktoriafallen.

Viktoriafallen

Dagen har spenderats vid Viktoriafallen, grymt vackert och tydligen ett av de naturliga underverken. Vackert minst sagt och eftersom det är lågvatten nu så kunde vi klättra runt på fallen en hel del. Riktigt schysst och jag lyckades även fånga en elefant på bild (1/5 shoot). Låter bilderna tala för sig själv.

Titta, jag flyger

Är fortfarande i Livingstone och även om det börjar kännas som vi kan den här lilla ”byn” nu och hur vackra än Viktoriafallen är så finns de begränsat med saker att göra här. Oavsett så har vi inte sett fallen uppifrån luften och ja, vi valde helt enkelt att köpa oss en flygtur över fallen i ett så kallat micro aircraft. Väldigt turistigt, ganska dyrt men väl värt varenda krona för den lilla flygtid vi fick och som bonus så fick jag ratta själv ett tag, tills vi närmade oss randen till en krash och piloten tog över igen.

[jwplayer playlistid=”4558″]

Ruskigt vackert och häftigt att glida runt med mer eller mindre en gräsklippare på ryggen och bara njuta, fick även se en hel del elefanter,  flodhästar och krokodiler från luften vilket var riktigt häftigt, synd att man inte fick plåta bara men jag köpte mig ett par dyra bilder som kanske kan vara kul att ha.

Kan väl inte säga att jag fått en rättvis bild av Zambia då jag bara hängt här i Livingstone men folk är trevliga, det är ruskigt billigt och det känns inte alls så osäkert som i Sydafrika. Tror inte det är en bra ide att lämna hostelet ensam kvällstid men här till skillnad mot tex Kapstaden så är sanolikheten betydligt större att jag inte skulle bli rånad.

Imorgon bitti drar vi till Botswana på jakt efter de fem stora, lär inte ha någon internet förbindelse där så jag kommer vara tyst någon dag.

Safari i Botswana

Tillbaka efter en tvådagars tur i Botswana så har jag nu lyckats ”skjuta” fyra av de stora fem, tyvärr finns inte noshörning här. Safarin var helt fantastiskt och det är helt klart något speciellt att tälta när man hör lejonen ryta utanför tältet. Tänker inte skriva mer än så utan njut av ett urval av mina bilder nedan istället.

 

Devils pool

Tillbaka i Livingstone, Zambia lagom till öppningen av Devils pool så var dagens schema avgjort, här ska badas i vattenfall. Devils pool är som det låter en fin liten naturlig pool precis intill kanten av det stora fallet och med lite vilja och en portion mod så kan man mer eller mindre hänga ut över vattenfallet. Detta är så klart väldigt säsongsbetonat och är endast öppnat nu när det är lågt vattenflöde. Vi har varit lite osäkra på om vi skulle kunna hinna med detta men som tur är så öppnade de idag och vi var bland de första i.
Riktigt varmt och skönt i vattnet, inga krokodiler vad vi såg och en ganska härlig känsla att ligga och plaska i vattnet precis intill det stora fallet och framförallt, att simma dit. Man fick planera hur man skulle simma för strömmarna var riktigt starka, trodde dock att man skulle få en liten adrenalinkick av de hela men den uteblev.

Malastad är sämst

Malastad är tabletten från helvetet, jag brukar inte få biverkningar från tabletter som jag stoppar i mig men den här malaria-medicinen har gett mig typ alla på hela listan. Från kass mage till jäkligt suspekta drömmar, tex så drömde jag att en gigantisk mygga försökte övertala mig att riva ner myggnätet eftersom det var taskigt att de var utelåsta från min sköna säng. Tur jag inte bryr mig om sådant och för att vara helt ärlig så skön är inte sängen. Två dagar efter att jag valde att aktivt avbryta medicineringen och chansa på att inte få malaria så mår jag betydligt bättre. Oftast så tar det ett  par dagar innan man blir dålig om får malaria och då är jag förhoppningsvis hemma igen så fuck this.

Är för övrigt presidentval i Zambia idag och det sitter stora afficher uppsatta över hela hostelet att gästerna rekommenderas att stanna inne, bunkra upp mat för ett par dagar då de brukar bli oroligt ute. Vi valde trots varningarna att ge oss ut på stan för en matbit och se hur det ser ut , lite mer folk än vanligt ute på gatorna men inga bråk, upplopp eller stenkastande som hemma i Sverige så vi känner oss trygga. Förmodar dock att om de blir oroligheter så blir det imorgon när valresultatet kommer men då har vi packat väskorna och dragit till Zimbabwe.

 

Överlevde knappt Zimbabwe

Vattenfallen/floden är gränsen mellan Zambia och Zimbabwe så varför inte ta ryggan och vandra över för att se hur fallen ser ut på andra sidan. Faktum är att det är en alldeles utmärkt ursäkt för att få nöjet med ännu ett visum i passet och framför allt, att undersöka det berömda Zimbabwe. UD varnar för kontantbrist, elbrist, ATM-brist och i stort sett brist på allt men det hindrade inte oss och efter att ha växlat till oss lite US-dollar så gick vi över den vackra bron och in i Zimbabwe.
Vi stannade enbart i Victoria falls vilket är en väldigt  turistig stad och vi märkte inte av någon av bristerna som UD varnar för, är tydligen värre inåt landet men här fanns de gott om både banker, ATM, restauranger och caféer för alla plånböcker och de flesta accepterade kort. Vårt boende, Shoestring backpackers skulle vara ett riktigt partyställe men mjae, de närmsta party var väl hög musik typ.

Självklart så gick in och kollade på vattenfallet och nu när jag kan jämföra så man kan väl säga att Zimbabwe-sidan ger betydligt häftigare överblick men Zambia sidan är roligare då man kan klättra ut, i vattenfallet. Överlag så känns Zimbabwe-sidan betydligt mer turistig vilket märks både på antalet människor som är i rörelse och på priserna. Efter deras hyperinflation där priserna dubblades var 15 timme (och de började trycka 100 trillion dollar sedlar) så har de nu ingen egen valuta utan allt sker i us-dollar, bra eller dåligt kan man diskutera men simpelt var det iallafall.

Vi börjar nu kunna vattenfallet så när vi såg skyltar om forsränning så var de avgjort, in på kontoret och boka och efter det sedvanliga skriva på testamente och ansvarsfriheter så vara vi klara för att köra, de informerade oss lite fint att det var klass 5 men då varken jag eller Jonatan har koll på vad det betyder så sa vi bara yea, no problem i sann afrikansk anda. Klass 5 är tydligen avancerat och enligt Wikipedia går skalan  upp till 6 men det gick överlag bra. Endast på ett ställe stannade vi till och vår guide frågade om vi ville köra detta avsnittet eller gå förbi det då det är ganska hårigt. Då resten av flotten var helt tysta så tog jag befälet och sa att det varit lugnt hittills så vi kör….och hårigt var det.

När vi närmade oss forsen så sa guiden åt oss att vi vill absolut inte hamna till höger, då dör vi. Mitten kommer vara hårigt så vi vill hålla oss så mycket till vänster som möjligt, vi körde givetvis höger trots ofantligt paddlande mot vänstersidan. Som tur är så fastnade vi på en klippa och lyckades styra/putta ut flotten mot mitten och efter ett rejält dropp försökte vi klättra uppför en gigantisk våg och är det någonstans på hela forsen du inte vill ramla av så är det här och japp, här spolades jag bort. De gick så snabbt att jag har ingen aning om vad som hände men plötsligt så var jag under vattnet, tumlade runt bara stenar och starka strömmar och så fort jag var så nära ytan att jag nästan kunde ta ett andetag så sögs jag ner i djupet igen.  Som tur för mig är jag en urusel surfare så jag har en viss vana att tumla runt under vatten så det var bara att hålla huvudet kallt och vänta på att jag skulle komma förbi strömmarna och lagom till att de kändes som lungorna skulle sprängas så klöv jag vattenytan och kunde ta ett djupt andetag innan jag sögs ner på nytt. Efter denna upplevelsen kändes resten av forsränningen ganska tam  och idag har förutom en hel del blåmärken träningsvärk i många muskler jag inte ens visste om att det existera.

Vill du köpa kokain?

Har aldrig fått frågan så många gånger om jag vill köpa kokain som här i Kapstaden. Vart jag än vänder och vrider mig på så är de på oss som hökar och vilja sälja kola, gräs eller övriga berusningsmedel. Det må bero på att vi bor precis vid en av alla stora bargator men ändå, de här är 10 gånger värre än Amsterdam.

I stort sett hela gårdagen bestod av att resa, från Livingstone till Johannesburg och sedan vidare till Kapstaden. Känns lite  bisarrt men det flyget var betydligt dyrare än flyget från Stockholm till Kapstaden men så här i efterhand, lätt värt varenda peng. Dagen idag har spenderats med att vandra runt här i de centrala delarna, känns verkligen inte alls som Afrika utan som vilken europeisk stad som helst och dessutom är det kallare här än i Zambia så perfekt acklimatisering inför att komma hem.  Kallt är dock synd att påstå att det är, skulle gissa på runt 25 grader dagtid vilket är ganska behagligt och i stort sett perfekt för att vandra runt men så fort solen går ner sjunker temperaturen nedåt 10-15 grader.

Flyget hit var för övrigt väldigt intressant, dels är det första gången jag varit med om att de uppmanade oss att inte ha på säkerhetsbältet samt inte göra någonting som kan orsaka gnistor eftersom de höll på att tanka planet. Väl framme och det var dags att stiga av så kom nästa första gångens erfarenhet, de uppmanade folket bak i planet att börja röra sig framåt då planet höll på att slå bakut, seriöst? Flygervi verkligen med Birtish airways?!?

Lite bilder från dagen, spenderade merparten av tiden i Waterfront vilket är ett riktigt trevligt område, om än lite turisigt.

Jag föll i fällan, turistfällan

Som sista kväll i Kapstaden så var valet ganska enkelt, nu jäklar ska det ätas kött. Sydafrika är nästan lika berömda för sitt grillande som Argentina och med tanke på priserna här så nu ka de njutas. Efter en alldeles för stor grilltalrik med blandade köttbitar, korvar och revben så var det dags för dessert, en 200g stek. You only live once eller vad är de man brukar säga? Köttsvettningen uteblev dock och säga vad man vill om vår kost den här kvällen men gott var det, riktigt gott!

Sista dagen i Kapstaden valde vi att bestiga Table mountain. Bestiga och bestiga, vi valde iallafall att vandra upp till var kabinbanan går ifrån vilket i sig är lite av en utmaning men vi fuskade och tog kabinbanan upp till toppen. Enligt både reklamskyltar och informationsblad så ska detta räknas som ett av de naturliga underverken men mjae, jag tycker mest det var en turistfälla utan dess like och dessutom är du högst upp på en bergstopp, svårt att fly undan. Mäktig utsikt även om det var lite disigt och jag ångrar inte att jag åkte upp, men det är nog betydligt häftigare om man väljer att vandra hela vägen upp istället för som vi, fuska med kabinbanan. Det som däremot är häftigt med Table mountain är hur det ligger med lagom avstånd från kusten, på så sätt så skapas naturliga vindar som ser till att all smog och avgaser försvinner från Kapstaden och dessutom skapar de regnmoln vilket gör hela regionen bördig, det är ju dock inte något man direkt ser så istället får vi njuta av utsikten och den aningen speciella och igenkännande formen av berget.