Månad: augusti 2013

Det drar ihop sig

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Så börjar det dra ihop sig för sommarens stora äventyr och jag har mer eller mindre packat klart och tar nu en kopp kaffe och fundera på vad man ska ta med sig egentligen. Jag menar, vi kommer vara på resande fot i ungefär 5 veckor, åka igenom 7 tidszoner, vi kommer enligt den lilla plan vi har att bo i allt från ”tält” ute i ingenstans till att besöka megacities och eftersom vi inte kommer ha något basläger så vill man packa lätt och rörligt, någon mer än jag som ser motsättningarna i de? Rent storleksmässigt så är jag åtminstonde ganska nöjd.

Angående den lilla plan vi har så är den enkel:
steg 1: Gå all-in och töm Moskva på vodka. När staden ligger i ruiner så hoppar vi på tåget österut
steg 2: Håll en låg profil och undersök sibirien, oavsett hur vackert det är så vill jag inte bli fast i ett gulag-läger i resten av mitt liv.
steg 3: Snoka rätt på vad Mongoliet är för land för jag har ärligt ingen aning.
Steg 4: Kina är nära, Kina är stort och dessutom har dom pandor. Kina kommer inte komma undan, punkt slut.

Jag har läst någonstans att enkla planer är de bästa så vår plan måste vara den ultimata.

Landat i Moskva

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Efter en tråkig resa med öresundståget, en aningen lång väntan på Kastrup eftersom tåget för en gångs skull höll tiden så har vi nu lyckats slinka igenom alla säkerhetskontroller och tullar och landat i Moskva. Inga problem med att spendera tiden på en flygplats i Danmark och efter ett par öl så lyckades vi boarda planet och tänka sig, det är vi och 300 kineser.

Maten på aeroflot planet var nog den sämsta jag varit med om, en halv torr macka tillsammans med en gigantisk skiva skinka och ost och nej, det var ingen höjdare men som tur var så landade vi strax efteråt i Moskva. Pass-kontrollern på flygplatsen var minst sagt rigorös, de slet, drog, scannade, undersökte med förstoringsglas innan de godkände våra pass och visum men till slut släpptes vi in i landet tillsammans med en papperslapp som jag inte har en aning vad den betyder eller vad jag ska göra med. Väl på flygplatsen så tog vi beslutet rätt snabbt att vi hugger en taxi till vårt hotell och tur var de, även om tunnelbana/tågen inte går samma omvägar så vart de långt och det var sjukt kul att se lite av utkanterna av Moskva och ni som tycker att de svenska miljonprogrammen ser tråkiga ut, välkommen hit så har ni något att jämföra med, helt galet vilka lägenhetskomplex som är byggda och även skicket på byggnaderna är skiftande så har jag aldrig sett något liknande, galet är bara förnamnet. Tyvärr tog jag inga bilder på de hela då jag var fullt upptagen med att försöka överleva vår svarttaxi.

Vårt hotell här i moskva är descent, för 250:-/natten är det riktigt fint men de ligger lite off, det är fyllt med samma kineser som på vårt plan och hotellet består av två hyreshus som de byggt ihop, lätt speciellt minst sagt. Nu blir det ut och leta middag och vodka så en update kommer imorgon.

Moskva – del 2

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Att språket skulle bli en utmaning var vi väl medvetna om men att det till och med skulle vara knepigt att navigera sig runt i Moskva, de trodde vi inte. För att vara helt ärlig så är det ett rent helvete att försöka förstå och tyda tunnelbana karta, att veta när man ska hoppa av , vilken linje man ska ta eller vilken utgång från tunnelbanan man ska välja, igår lyckades vi välja fel och sen tog det ca 1h innan vi hittade rätt igen, sånt som händer och jag är väldigt glad att det var mitt i natten de hände när det bara var 20 grader varmt ute. Annars så pratas de mycket om hur vacker och fin tunnelbanan i Moskva är men jag vet inte riktigt om jag håller med, visst den är utsmyckad och tycker man om billig trä-imitation och marmor så är den the shit men annars vet inte om den känns så het, däremot så ska de få creds för hur stor och utbyggd den är, känns ibland som man aldrig behöver komma upp till ytan utan de finns gångar och tunnlar överallt.

Dagen har spenderats med att hänga i trakterna runt röda torget och Kreml och eftersom det är varmt ute så har vi så klart sett till att dricka orentligt 😉

All-in?

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

All-in och lägg Moskva i ruiner vart juh vår plan och igår kväll gjorde vi ett tappert försök men jag måste erkänna mig besegrad men en sak i taget.

Vi började kvällen med en powernap efter vårt turistande vid Kreml och de behövdes, ingenting slår en powernap på ett par timmar och vid 12-tiden (på kvällen) avancerade vi oss ner mot stan, självklart i långbrallor och skjorta så man höll på att svettas ihjäl för att inta en middag innan vi spanade in Moskvas uteliv på riktigt och en kort sammanfattning som egentligen gäller för Moskva är att stan har allt att erbjuda och lite till men du är diskvalificerad från nästan allt om du inte pratar ryska. Vi har dock klarat oss bra igenom teckenspråk, peka på bilder och liknande men tänk vad mycket mer man ska kunde upplevt om det gick att prata med folket.

Vi hittade ialallafall ett par olika klubbar och vi röjde loss efter bästa förmåga men vi ligger i lä mot ryssarna, de kan festa! Lagom slitna och tänkte ta tunnelbanan hem så upptäckte vi att den har stängt, vi har inga pengar till taxi och vi har inte en aning om var vi är. Ingen panik utan vi lallade runt i Moskva, hittade Kreml igen (svårt att missa då den är gigantisk och upplyst under nätterna) och la oss helt enkelt och vilade i parken Alexander Garden till tunnelbanan öppnade igen och vid 7-tiden på morgonen ramlade vi in på hotellrummet något trötta men glada över att iallafall försökt gå all in.

Imorgon blir det att hoppa på tåget mot Irkutsk och vem vet när vi får uppkoppling igen men fler uppdateringar kommer,  kvällen här blir att försöka hela sig själv för man känner sig minst sagt kaputt.

Mot Irkutsk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Med gott om tid så checkade vi ut från hotellet och började ta oss emot järnvägsstationen, duktiga som vi är så hade vi inga problem att räkna antalet stationer och åt vilket håll vi skulle åka och vi kom fram till vårt mål utan några som helst problem. Väl på plats började vi leta efter vart vi skulle och tanken slog oss både en och två gånger att det är sjukt mycket poliser/väktare på plats och det finns inga fyllon eller uteliggare i moskva, vi hittade iallafall informationsdisk som kunde hjälpa oss (på ryska så klart) och när vi vandrar ut från stationshuset så ser vi att för att få komma in så måste man gå igenom metall detektor och röntga sitt bagage, detta hade vi helt missat eftersom vi tog en sidoingång där vakten var på rökpaus, bra jobbat ryssland 🙂

Iallafall så hoppade vi på tåget emot Irkutsk, eller var tåget går har vi inte en blekaste om då vi inte fattar språket men vi hoppar av i Irkutsk och innan du släpptes ombord så var det både pass och biljettkontroll, riktigt smidigt eftersom du då dels vet säkert att du är på rätt tåg men även så slipper du problemen med folk som hoppar på i första vagnen och sedan ska gå igenom hela tåget och försöka hitta sina platser.

Tåget är annars helt okej och ungefär i den standard som jag trodde de skulle vara, sängarna är stenhårda bristar ala poliscell, inredningen består av träimitation och lamporna/mattor ser ut att komma direkt från 80-talet. Vi bor i en 4-bädds kupé och delar därför ”rum” med två  äldre rara tanter, självklart pratar de enbart ryska så vi har en rätt begränsad kommunikation men vi kommer bra överens, kroppsspråk är universalt och ni skulle se vilka måltider de dukar upp här i vagnen när det är dags att äta, man funderar om de har någon annan packning än mat med sig. Dessutom har vi en ved-eldad vattenkokare, den är helt galet awesome och det verkar som varje vagn har sin egna personal som ser till att vattenkokaren alltid är igång samt säljer lite smågodis, kaffe och te.

Själva äter vi i resturangvagnen som är lite fräshare och nyare, mer 90-tal ungefär och maten är riktigt bra förutom att jag inte riktigt är överens med rysk frukost (som består av rödkål, vitkål, brunkål och alla andra sorters kål du kan tänka dig) så har vi fått grym mat här, dessutom vem kan tycka illa om ett land där man får ett par snittar lax, 6 öl och 4 shottar vodka för ungefär 250 svenska.

Var är vi?

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , 0 kommentarer

Första natten var vår kupé som en bastu pga värmen, inatt var det totalt raka motsatsen och jag kunde borsta rimfrosten ur skägget när jag vaknade mitt i natten. Har ingen aning om det var pga att vi steg i höjd runt Uralbergen eller vad som hände men kallt var de, nu när vi är ”nere” på steppen igen så är temperaturen mer normal och utanför fönstret så glider den sibiriska ödemarken förbi.

Tempot här på tåget är ungefär som hastigheten på själva tåget, det finns gott om tid för självreflektioner, tankar och funderingar. Anton har hittils mest sovit men han var inte sen på att vakna till liv när bestämde att det var dags att vi västerlänningar skulle ta en eftermidags öl. I våran vagn så bor det ett par holländare och en kille från italien, i nästa vagn hittade vi ett par irländare  och ytterliggare ett par italienare och och plötsligt så vart vi ett ganska stort gäng som beställde öl och vodka på löpande band. Vi lyckades både imponera med vårt vodka drickande (wow, ni ger inte en min när ni sveper den!) samt bjuda på skrattsalvor när vi bjöd holländskan på snus och hennes ansiktsfärg ändrades till kritvit och senare en svag nyans av grönt.

På någon station mitt ute i ingenstans hoppade vi av tåget och köpte någon slags pirog modell stor. Har ingen aning vad det var för något men det var sjukt gott och när vi pratade om vad för slags fyllning de kunde vara så satte säljaren händerna mot huvudet som horn och utstötte ett ljudligt ”Mooooh”, kan vara att vi druckit öl i ett par timmar innan men det höjde stämningen rejält kan man säga. När tåget rullade vidare så hade de hoppat på en massa försäjlare som går runt och säljer krimskrams, fattar inte att någon handlar av dom för de verkar mest bara vara skräp men uppenbarligen så fungerar det och för att vara ärlig så är nästan alla avbrott i vardagen ett trevligt inslag, vi valde dock att tränga ihop oss i en kupe och sen fortsätta testa rysk vodka med våra nyfunna vänner tills vår kvinnliga konduktör som har en större mustache än mig skällde ut oss för vi var för högljudda.

Framme i Irkutsk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Dagarna börjar flyta ihop och jag har seriösa problem med att säga vad som hände idag eller igår, vad klockan eller vilket datum är. På tåget lever vi i vår egna värld, ett eget twilight zone helt bortkopplade från omrvärlden under tiden sibiriens ödemarker susar förbi fönstret. Vi är nu ett lite större gäng som sitter ihop och snackar eller käkar. Självklart så är vi kända som ”the swedes”, ”the irish” och ”the italians” men summan blir att du har alltid någon att prata med och man blir aldrig uttråkad och vi har betat av både seriösa ämnen som tex IRA, Berlusconi och så klart våra erfarenheter av ryssar samtidigt som vi pratat om mindre seriösa saker.

På kvällarna har det av någon anledning blivit rätt mycket fest och igårkväll blev det riktigt kalas, ett stort gäng ryssar gick hårt ut och vi var inte mycket sämre och efter ett tag fick vi även tågpersonalen att dricka vodka med oss, en av ryssarna lånade ett förkläde av personalen och sprang runt och lekte servitris och ja, de vart riktigt livat tills polisen dök upp och föreslog att vi skulle ta och gå och lägga oss och tur var nog det för annars hade vi aldrig vaknat i tid för att hoppa av i Irkutsk där vi är nu.

Lite småstrul med att checka in på hotellet då de inte hittade vår bokning först och allting blir mycket jobbigare när man inte pratar språket men de löste sig och just nu ligger vi och försöker återhämta oss lite. På något sätt känns de som kroppen har ställt in sig på att de ska gunga och nu när vi har fast mark under fötterna så känns det som allting gungar, känner mig nästan sjösjuk när jag sitter eller ligger och ibland när man är ute och går så tappar man balansen helt, udda känsla helt klart och inte så värst angenäm.

Första dagen i Irkutsk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Idag har det inte hänt särskilt mycket på våran front pga ett par olika anledningar:
1. Vi är typ jet-laggade deluxe om man nu kan vara jetlaggad av ett tåg som toppar 60km/h.
2. Vi har fått något ryskt supervirus som spöar skiten ur både fågelinfluensa, svininfluensan och AIDs, tillsammans! Resultatet är att halsen håller på att växa igen och att man spottar slem som fräter hål på asfalten men man får iallafall en jättesexig whiskeyröst
3. Vi känner att vi har ett litet om än bara litet behov av att ta de lugnt och även om man kan tro att det omöjligt att bli trött på vodka och fest så kan de hända och vi har juh en stor del av resan kvar.

Iallafall så har vi hunnit med en liten sväng på stan och jag börjar känna mig lite tveksam om vi kanske gjort ett misstag och spenderar lite väl lång tid här, på en eftermiddag så vandrade vi mer eller mindre igenom centrum och för att vara en stad på ca 600k invånare känns de förvåningsvärt litet. Vi har juh garanterat missat massor med guldkorn och i värsta fall får vi göra som alla andra turister och dra iväg till Lake Baikal eller om inte vi får bukt med vårt supervirus besöka ett apotek och vem vet hur de kan sluta

 

Det går åt rätt håll

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Har haft en riktigt hemsk natt i Irkutsk och även om jag inte trodde att sängarna kunde bli sämre än britsarna på tåget så längtar jag tillbaka till tåget och som om inte helt värdelösa sängar skulle vara nog så har vi haft ”gäng”-krig mellan rivaliserande hundar utanför hela natten lång men till slut lyckades man somna och kunde vakna upp för att må lite lite bättre.

Anton mådde dock sämre än igår så vi valde att knata ner till närmsta apotek. Att köpa droger utan att kunna prata språket är helt klart en intressant upplevelse och självklart så står all text på förpackningarna med det kyrilliska alfabetet så fråga inte vad vi köpt men de funkar fin fint tillsammans med lite klassiska huvudvärkstabletter och så länge pillrena verkar mår vi riktigt bra, sen är de bara att mata in en ny kur med färgglada piller.

Tog en lugn dag nere vid floden idag och där fick vi vår första kamelkontakt, samt en ren och en sjuhelsikes massa hästar. Vet inte om de var något speciellt eller om de alltid är så här under sommarhalvåret men det var en massa aktiviter, kändes ungefär som vilken svensk stadsfest som helst minus alla fyllon och banjospelande lantisar. Det var även drifting tävling ute på en av öarna i floden som våra ryska vänner från tåget ställde upp i men vi varken orkade eller kände för att gå och kolla på biltävling, istället satt vi vid strandkanten och kollade på folk och fä och helt enkelt bara njöd utav livet.

 

drifting mot Ulan bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Sista dagen i irkutsk och förmodligen ryssland har spenderats på motorbanan. Efter att ha vaknat upp utsövda och relativt pigga så knata vi ner på stan för frukost och ungefär i samband med det så fick jag sms av italierna att det var tillbaka i stan, skulle på drifting tävling och undrade om vi ville följa med. Kunde man så klart inte tacka nej till och när vi stod i kön till att gå in så kom ryssarna som vi festade med på tåget förbi. De skulle tävla så de fixade in så plötsligt så var jag och Anton med på förarmötet (på ryska, fattade absolut ingenting) och gick runt inne i depån och kollade på den ena fetare bilen än den andra och jag har nog plåtat hundratals bilder men ni får inget smakprov förren jag har hunnit gå igenom dom, däremot kan ni få se ett filmklipp:
DSC_0498

Eftermiddagen/kvällen spenderades sedan med italierna och positivt överaskande utav irländarna som också dök upp i Irkutsk. Blev dock en tidig kväll med tanke på att italierna åker ikväll vid 22 och mitt och Antons tåg går imorgon kl 05:00 lokal tid. Kul att träffa irländarna och prata lite igen och de känns riktigt tråkigt att vi förmodligen inte kommer se de mer under denna resan men med lite tur så träffar vi italierna minst en gång till under vår tid i Beijing.

Efter dagarna här i Irkutsk så ska de faktiskt bli riktigt skönt att åka vidare, visst stan har 600k invånare och allting är sjukt billigt men vad hjälper de, jag börjar bli utttråkad och om vi säger som så, varenda ryss vi träffat som kan prata minsta engelska ställer samma fråga, ”vafan gör ni här?!?”

Imorgon hoppar vi som sagt på tåget igen och drar direkt ut på camp i mongoliet så nu blir det radiotystnad från mitt håll, jag tror nog ni klarar er och jag ska försöka uppdatera så fort jag får tillbaka internetuppkoppling.

Good bye Russia, hello Mongolia

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Efter endast ett par timmars sömn var det dags att spänna på sig väskorna och ta ett nattvanding igenom Irkutsk mot tågstationen och hoppa på tåget emot Ulan bator. Så här i efterhand har jag tänkt att det kanske är mindre smart att två turister vandrar runt med all packning mitt i natten men det var aldrig några som helst problem och faktum kvarstår att jag har inte kännt mig otrygg någon gång här i Ryssland. På väg till stationen stannade vi till vid ett nattöppet cafe och köpte lite piroger till frukost och när vi stod utanför och mumsade i oss de så kom en polisbil med samma mål och ut ur denna lilla Renault 19 hoppar fyra stycken stora ryska poliser med kalashnikov, lite skillnad mot sverige där de åker runt ensamma i sina v70´s.

Inga problem alls att komma på tåget men tyvärr så höll detta tåget lite lägre standard och de gick inte att öppna några fönster. Dvs det är varmt, kvavt och allmänt sunkigt med tanke på att tåget har gått non stopp från Moskva, ca 6500km. Denna gången skapade vi en skandinavisk kupe bestående av mig och Anton tillsammans med två stycken danskar, trevliga prickar men vi är något fruktansvärt uttråkade och värmen gör det klibbigt och äckligt, ska bli riktigt skönt att komma fram till Ulan bator.

Miljöerna öppnade upp sig rätt rejält efter Irkutsk men tyvärr passerade vi Baikal sjön när det var mörkt och jag kunde inte ta några bilder, annars har det varit öppna landskap, stora breda floder och ganska kulligt, hade de inte varit för de spetsiga bergen så skulle man kunna tro att vi åker järnväg på svenska fjället. De bosättningar vi sett påminner en hel del som Anton beskrev det som fjällstugor med den stora skillnaden att här är det året runt boende och jag kan verkligen inte förstå hur de överlever här under vinterhalvåret. Jag har inte sett en enda åkermark och de få djur jag sett är i grupper av 4-5 kossor som vandrar runt fritt, husen har typ små köksträdgårdar men de kan omöjligt vara självförsörjande på mat här.

Resans största utmaningen var dock passkontrollen mellan Ryssland och Mongoliet. Med tanke på att tåget går dagligen kan man tro att de har lite erfarenhet och en plan för att sköta detta smidigt men icke. Först kom tågvärdinnan och samlade in alla pass, sen gick de igenom alla passen och kontrollerade visum och utresandet-illstånd på sitt lilla kontor, efter det var de dags att gå igenom hela tåget efter smuggelgods, de öppnade alla luckor i tåget, gick igenom med hundar och var riktigt seriösa. Sen var det dags för tullmännen att gå igenom tåget och lämna tillbaka rätt pass till rätt person och då samtidigt verifiera att det verkligen är den personen så klart och när allt detta var klart, då var det dags för tullen att komma och gå igenom vårt bagage och vagnar för att se så vi inte smugglar ut något från ryssland. ca tre timmar senare och vi äntligen tror att allt är klart, då rullar vi ca 20km och sen börjar historien om fast med Mongoliska gränsvakter….suck

Camping – del 1

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Vi kommer fram till Ulan Bator enligt plan och på stationen står det en snubbe och väntar på oss, dags att åka på camp!

Enligt broschyren så skulle det ta ca 3h att åka från stan varav den första timmen skulle bestå av asfalt medan resten ”exciting roads”, min mer förnuftiga sida säger dock att resan bestod av ca 30min asfaltsväg och 4h ren offroad. Jag menar, jag har kört på downhill spår och motocross banor som varit mer preperade och betydligt säkrare än den trapatsen vi åkte idag. Förutom rena kostigar så körde vi på stäppen, igenom bergspass och ja, allt ni kan tänka er.

Framme på plats så ser vi att campet består av ett 5-6 gerts, dvs tält typ och miljön är oslagbar, höga berg, djupa dalar, floder och helt orörd natur och framför allt…de är helt ofattbart tyst. Det enda som hörs är mitt och Antons skrattande när vi eldar aningen för mycket i vår eldstad (har ca 60 grader i tältet nu och de stiger) eller när vi insåg att hon vi trodde var eskort flicka i själva verket är guide för ett stort svenskt gäng. Aja…alla kan göra misstag men till vårt försvar så tyckte vi de såg aningen suspekt ut med en ung asiat brud tillsammans med 4 äldre vita män, fördomsfullt javisst men de står ja för!

Annars verkar det vara typ VM i utrustning här, den ene har värre utrustning än den andre och alla går runt som reklampelare för naturkompaniet eller annan valfri frilufskedja, blickarna jag och Anton fick när vi hoppade ur bilen iförda jeans, tennisskor och en kasse öl i handen var oslagbar och kort därefter svepte vi första ölen och valde att bestiga närmsta topp, något som övriga på kampet såg som en eftermiddagstur typ. Vi kom upp utan problem, tittade lite och gick ner igen och sen dess har vi typ varit svartlistade av övriga svenskar men helt seriöst, jag åker inte runt halva världen för att umgås med svenskar ändå.

Camping – del 2

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Vaknade mitt i natten av att värmen äntligen börjat försvinna ur tältet och man kunde krypa ner under täcket, skönt att slippa sova i en bastu typ och ett par timmar senare vaknar vi upp och får den bästa frukosten på hela resan, trots att vi är på en bergsplatå någonstans i Mongoliet. Rostat bröd (över öppen eld med sådär härlig röksmak), juice, te, flingor, pannkakor, ost, korv…you name it!

Dagens stora uppdrag var att leva som Ghenhis Khan, dvs det var bara att spänna på chapsen och klättra upp på hästen och ge sig ut på tur, hästarna är rätt små jämfört med svenska mått men satan i gatan vilket flås de har, pigga som tusan. Min häst gick nog på uppåttjack för om jag inte verkligen höll in honom så började han galoppera i full fart medan Antons häst var lite mer lat och bekväm och tog varje tillfälle han kunde hitta att käka en blomma eller två. Guiden löste detta igenom tillverka ett ridspö av ett dött träd vi hittade och vi fick lära oss ordet för att öka farten på mongoliska, asnice att bara behöva tala så började hästen springa men nackdelen är att han lärde oss aldrig vad man skulle säga för att stanna och hästen sket fullständigt hur mycket du drog och lutade dig bakåt för att få stopp på honom, tur vi red bland bergen så de vart bara styra upp bland första bästa brant uppåt så hästen saktade ner automatiskt.. Ett par timmar in på turen så började känslan komma att fan, jag vet vad jag håller på med och man börjar förstå alla ”hästtejer”, till och med så att när man red på bergåsarna att man för en kort sekund kände sig som en avkomma till Genghis Kahn, sen tappade man balansen och krampaktigt höll fast om hästen på alla sätt och vis för att undvika falla i backen.

Efter ridturen var det dags för nästa variant, att uppeva Mongoliet i kajak, en rejäl vandring senare så lägger vi ut i floden och även om jag personligen hade önskat lite mer action så var de riktigt nice att stilla glida nerför floden, se naturen, njuta av solen och plötsligt så började vår guide sjunga något inhemsk vilket gjorde hela upplevelsen väldigt pittoresk.

Svenskgänget åkte hem idag vilket är grymt nice och nu är det typ vi, en britt, 1 amerikan och en tyska här bara, känns riktigt bra och stämningen är mycket bättre. Av lokalbefolkningen har vi dock inte sett många andra än de som bor här i campet och det är typ en som pratar engelska, hon är dock trevlig så jag förmodar att alla är de 🙂

Ulan Bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Efter campet så var det dags att besöka Ulan Bator på riktigt och när vi ordnade resan så tänkte vi till för en gångs skull till och bokade in oss på ett aningen finare hotell så vi kunde tvätta våra kläder och verkligen bo centralt. Centralt bor vi helt klart då våra närmsta grannar är ett gäng ambassader och det är väl ca 5 minuters gångväg till Sükbaatar square vilket får räknas till centrum men finare vetetusan. Vaknade imorse av att Anton skulle gå och pissa och när han öppnar dörren till toa´n utbrister ”VAFAN!” och se där, kranen till handfatatet har pajjat och vi har ett par cm vatten över hela badrumsgolvet eftersom golvbrunn och lutning på golv inte är något de tänkt på när de här byggdes, grattis. Inga av våra prylar blev dock skadade och vi blev uppgraderade till en svit istället så vi är inte missnöjda utan snarare tvärtom, dessutom är våra kläder på tvättning så snart har vi rena kläder att gå runt i också, win!

Ulan Bator annars känns ganska intetsägande, visst det är mer liv och rörelse än i Irkutsk men jag är lite tudelad angående känslan av stan, på ett sätt känns det som en storstad då det är folk i rörelse överallt/närsomhelst men barerna och resturanger stänger alla 24.00 vilket känns som vilken småstad som helst och då staden är en ung stad så finns det inte direkt många sevärdheter att se här, vi har ett par museum och så klart en del tempel (vi valde att besöka tempel)  men som stad känns det helt klart rätt lagom med att bara spendera 2 dagar här för att sedan åka vidare.

Mongoliet kan jag starkt rekommendera, men då i form att åka ut och bo i gerts, rida, uppleva naturen och bara insupa lugnet och den totala frånvaron av stress, Ulan Bator är mer ptja, lägg en dag eller två här för att kunna bocka av det som en stad ni besökt.

Good bye Mongolia, hello China

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Stragetiskt nog så valde vi en utekväll i Ulan Bator innan det var dags att hoppa på tåget emot Beijing, Kina. Strategiskt på de sätt att det var jobbigt att gå upp tidigt på morgonen ioförisg men väl uppe och vi kommit på tåget så sov vi bort stora delar av dagen för en sak är säker, att åka tåg igenom den Mongoliska stäppen är långtråkigt. Samma vy hela tiden och har man tur så bryts den av ibland av ett litet hus eller några kossor.

Vi åker nu på ett kinesiskt tåg och detta är ljusår modernare än tåget vi åkt på tidigare, vi har AC och till och med TV, egna eluttag och ja hela tåget är mycket tystare och snyggare. Kändes nästan lite B i början och som vi fuskar när vi åker den här sträckan med ett sådant tåg men under ett av tågets längre stopp gick jag ut på perrongen och höll på att dö av värmeshock så jag är tacksam för AC´n och tanken om fusk har försvunnit.

Tull/gräns mellan Mongoliet och Kina gick faktiskt riktigt smidigt, ett par timmr senare var vi igenom och den kinesiska tullkvinnan var nog den förste vi stött på under resans gång som både var glad, trevlig och kunde prata engelska med oss i officiella sammanhang, vad som inte gick smidigt däremot var att byta underrede på tåget. Kina och Mongoliet kör olika spårbredder och detta löses igenom att när man passerat gränsen till kina så lyfter de helt enkelt upp vagnarna och sätter ditt ett nytt underrede, smart i teorin men fan vilken tid det tog och under tiden så får du såklart inte lämna tåget, toaletterna och all el/AC avstängt, jippie. Jag försökte ta lite bilder på de hela men resultatet blev ingen höjdare pga reflektioner i glasrutan.

Miljöerna här i Kina är ganska lika men ändå är de står skillnad, det är tex först nu som jag sett de första riktiga åkermarkerna, folk bor i riktiga hus och inte skjul och till till skillnad mot Mongoliets stäpp så finns här lite träd också.

Beijing – del 1

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Ungefär klockan 14 kom vi fram till Beijing och hettan och folkmyllret var som en rejäl käftsmäll. Visst hade man förväntat sig att de skulle vara varmt och mycket folk men detta, oj. Iallafall så var vårt första uppdrag att se till att få lite pengar och direkt stötte vi på patrull. Smart som jag är så hade jag glömt att låsa upp Kina i min regionspärr på kortet och den ATM vi hittade, den tyckte inte om Antons kort så no money for us. Så hela dagen började med att vi fick börja leta wifi, hittade ett mcd som hade gratis wifi om man registrerade sig och ja lovar, de var en utmaning då all text var på kinesiska men vi lyckades till slut och sen var de bara att leta runt tills vi hittade en ATM som tog emot visa-kort med 4 siffriga koder för tydligen så använder kineserna 6 siffror default.

När vi äntligen hade lyckats så insåg vi att vi är typ bara 3 kvarter från vårt hotell, ska vi gå eller ta en taxi? Vi valde att gå och på kartan såg de inte långt ut, i verkligheten var de inte långt men vi räknade inte med att vi trots allt har ca 20Kg packning på ryggen och att det är 35 grader varmt och vindstilla…lite svettigt var det.

Kvällen spenderades sedan med att lalla runt i närområdet och vi besökte bland annat Apple store för att köpa nätverkskort till min burk (hyffsat stor ja butik ja), marknader där de käkar lustiga djur, typ insekter, skorpioner och allt annat möjligt men vi valde dock att spara oss inför en dag då vi inte har planer för dagen efter för magen lär få fnatt av att käka skorpioner, istället valde vi att gå in på en spelhall och för ca 50 svenska så spenderade vi närmare 2h spelandes alla möjliga spel, bla rambo som sög hårt. Kvällen avslutades senare på en väldigt lokal kinesisk pub tillsammans med två kineser som bjöd in oss och helt seriöst, den som säger att asiater inte tåler alkohol har inte träffat dessa übermänniskor, det blev rätt suddigt på slutet.

The ok wall of China

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Inte många timmars sömn blev det innan telefonen ringde och vår guide meddelade att hon var på väg för att plocka upp oss, nu blir det utflykt. Första målet var kinesiska muren vilket är ett av grundkraven att besöka när man väl är i Kina. Upplevelsen i sig vet jag inte riktigt vad jag tycker om egentligen, visst det är en jävligt lång mur, den är hög, den är bastant och den är byggd helt utan maskiner men det är fortfarande en helt vanlig stenmur med torn på men visst, nu kan jag bocka av ännu ett av de moderna underverken som jag besökt och jag ångrar verkligen inte de men det blir lite av att man åker dit, tittar runt och sedan åker därifrån igen bara.

Direkt efter muren så åkte vi vidare till Ming-gravarna vilket var en riktig bummer då det var avstängt men vi fick en liten glimt av de hela iallafall och vi kunde vandra längs den heliga vägen och för att vara ärlig, hur upphetsande är det att besöka gravar ändå?

Eftersom vi valt att vara riktiga superturister idag så fortsatte sedan färden till en cloisonnéfabrik där vi förutom att tittade på tillverkning av jade-smycken och konstverk även käkade en gigantisk lunch som bestod av 7-8 olika rätter, den ena godare än den andra och sedan fortsatte dagen i liknande tempo, vi kollade in OS-distriktet och om ni tycker att fågelboet (OS stadium) är mäktigt på bild så skulle ni se de live, vilken ingenjörskonst!

Vi hann även med ett besök på massage ställe och fick oss en ordentlig kinesisk massage, grymt skönt efter allt vandrande och undertiden som man fick massage så var någon ”läkare” där och igenom att tittade i ens handflatan för att kunna bedömma ens hälsotillstånd och kanske inte helt otippat var vi båda döende och skulle behöva köpa medicin för hundratals dollar för att överleva. Ja, det var en hård natt men inte så hård så de blev njet njet på den och vi drog fortare än fortast.

Överdos i djur

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , , 0 kommentarer

Idag har vi varit på Beijing zoo och så klart deras akvarium eller vad man säger, det tog ungefär 6h att vandra igenom det hela och ja,vi fick se pandor!! Lätt ont i fötterna, törstig som en kamel och svettig som få så orkar jag inte skriva något mer än att det var grymt. Vi såg en massa balla tapirer, myrslokar, björnar, strutsar och emu´er och så klart pandor samt en hel massa andra djur. Vi lyckades även tajma in så vi fick se en delfin/sjölejon/vitval show, ioförsig så är det lite som så att om du sett en delfinshow så har du sätt alla men sjölejon är alltid roliga och vitval var nytt för mig och det kändes riktigt bisarrt när de drog igång musiken för showen och det var en låt på tyska, om tyskland…men kineserna gick igång på de och jag och Anton satt mest och skratta åt det hela.

 

tjuvstart på äta konstiga saker dagen

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Igår tjuvstartade vi på vår ”äta-konstiga-saker-dagen”, var inte riktigt planerat men vi mötte upp våra italienska vänner igen tillsammans med ett par sweitzare, en ryska och en tysk och eftersom de var sugna på att prova kinesiska delikatesser så kunde vi inte låta bli att ta ett par smakprov och det kan jag säga är att grillad bläckfisk är grymt gott, skorpion smakar lite som bacon och skalbaggarna smakade mest lustigt.  Hade inte kameran med mig så inga bilder men de kommer från vår riktiga äta-konstiga-saker-dag.

Efter dessa underbara förrätter gick vi ut på en riktig resturang och beställde bokstavligt talat in mat för ett helt kompani, tex Peking anka vilket var sjukt gott men ett par steg över min nivå för att kunna hantera med pinnarna. Vi kom ganska sent in på resturangen och lagom till att vi hade lagt beställningen på mat så säger vår servitris att de stänger nu så de vill att vi ska betala, självklart ska vi få vår mat och vi kan sitta kvar och käka hur länge vi vill men de kommer stänga köket och all personal går hem. Kändes rätt udda minst sagt men de visar lite hur trevliga och service minded dom är här, ett par timmar senare går vi hemåt och då är hela resturangen förutom vårt ”VIP-rum” nedsläckt och all personal utom en stackare hade gått hem för att sova, han såg rätt tacksam ut när vi valde att gå 🙂

Idag skulle vi gått på guidad tur i den förbjudna staden och sommarpalatset men pga riktigt uruselt väder (regn, dimma och smog) så ringde vår guide i morse och avrekommendare oss från det, istället föreslog han att vi skulle ta de imorgon när det förhoppningsvis är bättre väder vilket vi tyckte lät som en bra ide och vi vandrade iväg och köpte nya tågbiljetter mot ShangHai vilket helt klart var en utmaning. Personalen pratade enbart kinesiska, alla skyltar, tidtabeller och information var på kinesiska och vi kände oss rejält vilsa men ibland har man hjärnan med sig och jag kom på iden att leta upp ett wifi, köra google translate på det jag ville göra och sen visa upp resultatet för tjejen i kassan och baddabing, vi fick våra biljetter för kinesiska tåg. En nätt liten sträcka på 1300km som kommer avverkas på ungefär 5h, dvs inget transibiriskt tuff tuff tåg här utan nu blir de kinesiskt snabbtåg.

FAQ

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Får rätt många liknande frågor av helt olika personer så jag tänkte ägna ett litet inlägg åt att besvara de vanligaste så även du som inte vågar fråga får svar på dina frågor innan det är dags för mig att sova och sen åka till Shanghai (vem vet när vi får nät igen). Frågorna är anordna efter ordning som jag kommer på vilka de vanligaste är så ingen speciell ordning alltså

  • Var det happy ending på massagen?
    Nej, med tanke på hur många förslag man får när man går längs gatan lär de inte vara några problem att få happy ending om du vill ha det men vi ville inte ha det och fick ingen fråga om de
  • Hur är toaletterna?
    Ryssland använder samma standard som vi i Sverige och på transibiriska tåget var toaletterna enligt västerlänsk standard med undantaget att inget papper fanns (använd ditt egna) och att du spolar direkt ut på spåret, dvs toaletterna är stängda när tåget är på en station eller i tätbebyggt område. De var dock alltid rena och fräsha! På campet i Ulan Bator så var det en vanlig toastol som stod över ett stort hål de grävt, när det är dags att flytta campet så fyller man igen hålet och naturen påverkas bara positivt av lite extra gödning. Annars så har vi nog sett alla varianter här i asien (Mongoliet och Kina), från enbart ett hål i marken till vanliga toaletter som vi är vana vi.
  • Gick det duscha på tåget?
    Tror inte det. Transibiriska har 3 klasser, 3 klass innebär att vagnen har en jävla massa sängar bara, det är hard core att åka denna klassen då du mer eller mindre sitter i knät på alla andra i vagnen. Andra klass som vi åkte är aningen bättre. Här är det 4-bädds kupér och när det är dags att slagga så är de bara stänga dörren om din kupé och förhoppningsvis så vill ditt sällskap sova också, ingen dusch dock!. Första klass kanske har dusch, jag vet inte men när vi kom till Irkutsk efter 5 dagar på ett tåg så var det rätt gött att hoppa in i duschen vill jag lova, alla på tåget är dock lika sunkiga så man kommer in i de livet.
  • Hur är maten?
    Så långt ifrån den svenska kina maten du kan hitta och helt underbart gott, varje rätt är som en smakexplosion i munnen och det är billigt som tusan så normalt sett beställer man in en hel massa rätter och sen sitter man och småäter av allt. Ett tips är att lära dig käka med pinnar innan du åker hit annars kommer du få problem bara. Dock går varken den ryska kålfrukosten eller den kinesiska ris-baserade frukosten hem hos mig.
  • Fungerar engelska?
    Mjae, i fåtal fall går det faktiskt att föra fungerande samtal på engelska och även om många skyltar och instruktioner är på engelska så är de ofta stavfel och missförstånd så jag vet inte hur jag ska svara. I Ryssland var de riktigt svårt att navigera sig fram utan att kunna ryska men i Mongoliet och Kina är folk lite mer öppna och teckenspråk och en blandning av engelska så löser sig allt.
  • Rekommenderar du resan?
    Fuck yea, men förvänta dig inte en all inclusive resa där du inte behöver tänka eller hålla koll på saker å ting. Är du beredd att leva som en slusk, vara förvirrad, utlämnad och öppen för nya kulturer och människor så kommer du få en oslagbar resa.

turist deluxe

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , , , 0 kommentarer

Idag var ännu en idag är vi så mycket turister vi bara kan bli dag med kameran i konstant skjut-ställning som värsta japanen, målet var att besöka Förbjudna staden, Himmelens tempel och avsluta med sommarpalatset (som inte direkt är ett palats). Egentligen skulle vi gjort denna trippen igår men pga dåligt väder så sköt vi upp det en dag och det var helt klart rätt beslut, blå himmel och när vi gick ut till vår taxi klockan 07.00 så var det 25 grader tillsammans med en lätt bris som gjorde det hela riktigt behagligt.

Förbjudna staden:
Ett nätt litet område på nästan 1x1km stort där kejsarna bodde tidigare (byggdes på 1400-talet), ett måste att besöka om man är i närheten av Beijing och vi som var lata och beställt engelsktalande guide blev lätt fundersamma när de enbart pratade kinesiska men efter en 10minuter ungefär så kom vår guide och plötsligt så gick jag och Anton själva med en guide som kunde prata engelska och faktiskt beskriv och berättade massor om varje byggnad, statyer, målningar och liknande. Riktigt intressant och när han berättade om deras kylhus så de hade is under hela sommaren, hur husen var isolerade så de vart varmt och skönt under kalla vinternätter och deras brandförsvar så förstår man vilka jäkla neandertalare vi var på den tiden i jämförelse.

Himmelens tempel:
Direkt efter så var  det vidare till himmelens tempel och för en gångs skulle såg vi folk som faktiskt var turister precis som vi, stora grupper både italienare och fransmän utmärkte sig med flaggor och hur lustigt de än låter så kändes de nästan konstigt att se någon som inte var asiat. Iallafall, himmelens tempel består av typ en gigantisk park där lokal befolkning gärna avkopplar med att spela hackysack, någon form av strandtennis eller bara umgås och parken var helt klart riktigt mysig så jag förstår dom. Själva templet är annars gigantiskt och användes för att be/offra till gudarna för att få bra skördar och liknande och nu kommer det roliga, kineser är inte direkt världsbäst på engelska och det gäller allt från den lokala kinesen du träffar på stan till skyltarna på museum och jag och Anton vet fortfarande inte om de offrade människor här eller om det helt enkelt bara var ett av alla felstavningar som existerar överallt. Förmodar att de fnissar gott åt alla västerlänningar som springer runt med ”nudlar 2.90” tatueringar eller lustiga tröjor för vi garvar så gott som varje dag åt något t-shirt tryck eller skylt

Sommarpalatset:
Sista stoppet, ja vi hann besöka en pärl-fabrik där de försökte kränga på oss en massa pärlhalsband och shit innan men som vi kanske något otrevliga sa ”njet njet” till är sommarpalatset, ett riktigt galet och makalöst vackert bygge som en av kejsarna gjorde för sin mor. Dvs han började med att bygga en sjö, sen ett lite mindre palats och en hel makalös massa grejer runt omkring. Området är totalt sett större än förbjudna staden men då är så klart den största ytan sjö och pga att det blåste halv storm så blev de ingen båttur för våran del. Istället vandrade vi längs sjökanten, tittade och bara njöt av hur vackert allt var.

Framme i Shanghai!

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 2 kommentarer

Kineserna är duktiga på mycket och speciellt på att bygga järnväg! Sverige har mycket att lära och i utbyte så skulle vi kunna lära dom att göra ett par saker som vi har upptäckt att kineser är riktigt värdelösa på. Faktum är dock att vi inte hittat så mycket dom är kassa på men deras korv smakar ve och fasa, deras toapapper trasar sönder sig bara du tittar på de, deras parkeringskultur gör att vilda västern är en romantisk komedi i jämförelse och deras öl är blaskig och svag men jag kan acceptera dessa svagheter mot resten som verkligen är ”the shit”.

Tog en taxi ner till järnvägsstationen och utan alltför stora besvär hittade vi vart vi skulle men här funkar de inte som i sverige att man ska leta upp vilken perrong man ska till, istället var de ungefär som för flyg att man checkar in sig och när det är dags att boarda så står tåget redo på perrongen och det bara är att hoppa på, självklart med ungefär lika mycket personal som kunder så du kan omöjligt hamna fel. Tåget i sin tur hade riktigt gott om benutrymme, TV, wifi, resturangvagn samt försäljning av mindre saker som vatten, läsk och godis vid platserna och trots att vi susade fram i 300km/h så hörde man inte ett ljud från tåget och kände inte av en skakning eller någonting, helt seriöst så kändes det mer som att flyga väldigt lågt än att åka tåg då man hela tiden kunde se Kina flyga förbi utanför fönstret och faktum är att 130mil avverkades på 5h och då hann vi ändå med att stanna vid 9 stationer.

Av Shanghai har vi inte upptäckt så mycket ännu, vi checkade in på hotellet och gick sedan ut för att käka. Lat som jag var så lät jag Anton beställa maten och det bör jag nog inte göra om igen. Grymt gott som allting annat men han beställde in grisfötter med chili, gurka med chili, nöttkött med chili….och jag som trodde att kineser inte åt så mycket starkt mat. Halvvägs in i vår måltid så kom servitrisen och gav oss extra servetter för det rann som floder av oss och sprutade eld ur våra munnar och trots att vi råkade beställa in varm öl av misstag så slank den ner utan några som helst problem.

Public Square -> Nanjing Road

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , , 0 kommentarer

Första dagen i Shanghai spenderades kungligt, dvs startade med att vi gick till coffee shopen tvärs över gatan och började dagen med att äta en riktig frukost. Färskpressad apelinsjuice, ägg, bacon, skinka, pannkakor…så gott och så efterlängtat. När vi beställde blev de dock vissa frågetecken för servitrisen sa att något inte fanns, så långt förstod vi men vad är det som inte finns? Hon pekade på de kinesiska ordet i menyn och jag och Anton satt som frågetecken men till slut gick de fram att det är ok oavsett vad som saknas och när vi väl fick våra tallrikar visar det sig att det var kycklingen som var slut. Helt ok med tanke på att vi ätit kyckling för ett par år framöver så ingen nöd på oss.

Efter denna bastanta frukost gick vi ner i metron och tog oss till People Square, ett ”litet” torg trodde vi men det är snarare ett stort center bestående av 1 stor park, ett flertal varuhus modell stora, ett par museum och ja, you name it. Vi lallade mest runt omkring och njöt av atmosfären, insåg att Shanghai är väldigt mycket mer västerländskt än Beijing om än ändå inte västerländskt och vi tog även ett besök på Shanghai´s museum coh spanade in kaligrafi från ett par hundra år innan kristus, jade, kläder och stämplar och mynt. Riktigt kul att de för en gångs skull hade skyltar på engelska som förklarade vad allt var så vi förstod något.

Vi passade även på att gå längs Nanjing road vilket är typ Shanghais största shopping gata. Personligen höll jag på att få spel på alla tiggare, ”hjälpsamma personer som ville visa oss bästa affärerna” och allt folk men det var juh en upplevelse det också och om inte annat så kom vi ner till the bund och fick oss en helt sagolik utsikt över skylinen. Skyskrapor finns det gott om i den här stan och den ena är mer designad än den andre, vi bara måste ta oss upp i en.

Dagens middag fick jag bestämma och den var kanske inte helt lyckad, på något sätt lyckades vi hamna på ett väldigt lokalt kinesiskt ställe, maten vi beställde var god men fråga mig inte vad det var för något och så fort de kom in någon ny på resturangen så stannade å glodde på oss som de kommit fel. Väldigt många som glor på en och vi har till och med råkat ut för frågor om de får ta kort på oss men jag förmodar att det är så här de känns att vara exotiskt (skum känsla) men tillbaka till resturanger och min magkänsla säger gå till resturanger där de sitter mycket folk, du kanske inte vet vad för mat du får men den kommer vara god och du slipper bli sjuk och än så länge verkar teorin hålla.