Camping – del 2

Vaknade mitt i natten av att värmen äntligen börjat försvinna ur tältet och man kunde krypa ner under täcket, skönt att slippa sova i en bastu typ och ett par timmar senare vaknar vi upp och får den bästa frukosten på hela resan, trots att vi är på en bergsplatå någonstans i Mongoliet. Rostat bröd (över öppen eld med sådär härlig röksmak), juice, te, flingor, pannkakor, ost, korv…you name it!

Dagens stora uppdrag var att leva som Ghenhis Khan, dvs det var bara att spänna på chapsen och klättra upp på hästen och ge sig ut på tur, hästarna är rätt små jämfört med svenska mått men satan i gatan vilket flås de har, pigga som tusan. Min häst gick nog på uppåttjack för om jag inte verkligen höll in honom så började han galoppera i full fart medan Antons häst var lite mer lat och bekväm och tog varje tillfälle han kunde hitta att käka en blomma eller två. Guiden löste detta igenom tillverka ett ridspö av ett dött träd vi hittade och vi fick lära oss ordet för att öka farten på mongoliska, asnice att bara behöva tala så började hästen springa men nackdelen är att han lärde oss aldrig vad man skulle säga för att stanna och hästen sket fullständigt hur mycket du drog och lutade dig bakåt för att få stopp på honom, tur vi red bland bergen så de vart bara styra upp bland första bästa brant uppåt så hästen saktade ner automatiskt.. Ett par timmar in på turen så började känslan komma att fan, jag vet vad jag håller på med och man börjar förstå alla ”hästtejer”, till och med så att när man red på bergåsarna att man för en kort sekund kände sig som en avkomma till Genghis Kahn, sen tappade man balansen och krampaktigt höll fast om hästen på alla sätt och vis för att undvika falla i backen.

Efter ridturen var det dags för nästa variant, att uppeva Mongoliet i kajak, en rejäl vandring senare så lägger vi ut i floden och även om jag personligen hade önskat lite mer action så var de riktigt nice att stilla glida nerför floden, se naturen, njuta av solen och plötsligt så började vår guide sjunga något inhemsk vilket gjorde hela upplevelsen väldigt pittoresk.

Svenskgänget åkte hem idag vilket är grymt nice och nu är det typ vi, en britt, 1 amerikan och en tyska här bara, känns riktigt bra och stämningen är mycket bättre. Av lokalbefolkningen har vi dock inte sett många andra än de som bor här i campet och det är typ en som pratar engelska, hon är dock trevlig så jag förmodar att alla är de 🙂

Kommentera