Public Square -> Nanjing Road

Första dagen i Shanghai spenderades kungligt, dvs startade med att vi gick till coffee shopen tvärs över gatan och började dagen med att äta en riktig frukost. Färskpressad apelinsjuice, ägg, bacon, skinka, pannkakor…så gott och så efterlängtat. När vi beställde blev de dock vissa frågetecken för servitrisen sa att något inte fanns, så långt förstod vi men vad är det som inte finns? Hon pekade på de kinesiska ordet i menyn och jag och Anton satt som frågetecken men till slut gick de fram att det är ok oavsett vad som saknas och när vi väl fick våra tallrikar visar det sig att det var kycklingen som var slut. Helt ok med tanke på att vi ätit kyckling för ett par år framöver så ingen nöd på oss.

Efter denna bastanta frukost gick vi ner i metron och tog oss till People Square, ett ”litet” torg trodde vi men det är snarare ett stort center bestående av 1 stor park, ett flertal varuhus modell stora, ett par museum och ja, you name it. Vi lallade mest runt omkring och njöt av atmosfären, insåg att Shanghai är väldigt mycket mer västerländskt än Beijing om än ändå inte västerländskt och vi tog även ett besök på Shanghai´s museum coh spanade in kaligrafi från ett par hundra år innan kristus, jade, kläder och stämplar och mynt. Riktigt kul att de för en gångs skull hade skyltar på engelska som förklarade vad allt var så vi förstod något.

Vi passade även på att gå längs Nanjing road vilket är typ Shanghais största shopping gata. Personligen höll jag på att få spel på alla tiggare, ”hjälpsamma personer som ville visa oss bästa affärerna” och allt folk men det var juh en upplevelse det också och om inte annat så kom vi ner till the bund och fick oss en helt sagolik utsikt över skylinen. Skyskrapor finns det gott om i den här stan och den ena är mer designad än den andre, vi bara måste ta oss upp i en.

Dagens middag fick jag bestämma och den var kanske inte helt lyckad, på något sätt lyckades vi hamna på ett väldigt lokalt kinesiskt ställe, maten vi beställde var god men fråga mig inte vad det var för något och så fort de kom in någon ny på resturangen så stannade å glodde på oss som de kommit fel. Väldigt många som glor på en och vi har till och med råkat ut för frågor om de får ta kort på oss men jag förmodar att det är så här de känns att vara exotiskt (skum känsla) men tillbaka till resturanger och min magkänsla säger gå till resturanger där de sitter mycket folk, du kanske inte vet vad för mat du får men den kommer vara god och du slipper bli sjuk och än så länge verkar teorin hålla.

The bund

Både jag och Anton börjar bli riktigt förbannade på de kinesiska internetuppkopplingarna som levereras, ok att de kör mongo censur på skiten då det är trots allt dit vi verkar gå med även vårt samhälle med tanke på Englands porr filter och vårt svenska barnporrs filter som exempel men seriöst, om ni säger att ni har wifi se då till för helvete att skiten fungerar och inte att den kräver en inloggningssida som är byggd för internet explorer 3.0 och windows 95. Dessutom är landet hur hitech som helst men internet, nej de har vi inte snabbare än 2400 bauds modem, SKITLAND!

Så, nu har jag fått spy ut de så jag kan berätta om vår dag, dagen spenderades i the bund district, tittandes på skyskrapor, båtar som tuffade ner längs floden och folk i allmänhet. Hittade en riktigt super nice resturang och med lite tur så fanns det ett bord ledigt för två men de letade som tokar i sina bokningslistor (tydligen populärt ställe) och jag måste säga att jag älskar Kinas variant på att dela in resturangerna så man sitter i sina egna rum liksom, hur nice som helst! Efter en lite större lunch än tänkt bestående av pilgrimmsmusslor, dumplings med krabba, kött i stora lass och kanske en öl eller två så ställde vi siktet på The Oriental Pearl, jag menar vi måste juh ta oss upp i någon skyskrapa och vad passar bättre än denna som ståtar med sina 438m och fin utsikt. För att ta oss dit gick vi på världens största turistfälla dock, maglev tåget under floden…ca 5 minuters åkfärd och helt seriöst så tror jag man måste proppa sig full med LSD för att uppskatta färden, maken till psykadeliska ljus och ljud i alla former under hela resan har jag aldrig upplevt tidigare och jag var alldeles för nykter för att uppskatta de och billigt vart de inte men men. Väl uppe i tornet så fick valuta för pengarna och utsikten var minst sagt magnifik, oavsett åt vilket håll du tittade så såg man staden bara breda ut sig jag menar, är man på 300m höjd så ser man rätt långt men staden och alla skyskrapor bara breder ut sig tills horisonten kapar utsikten, galet är bara förnamnet. Sitter tyvärr på världens sämsta uppkoppling så ni får nöja er med endast ett fåtal bilder av alla jag knäppt 🙁