Montezuma och San Jose

Drog iväg relativt tidigt från Santa Teresa för att göra ett depåstopp i Montezuma, en liten pitoresk håla nere på sydspetsen av Nicoua halvön. Kanske är den mest känd för att flertalet kändisar skaffat sig en perfekt tillflyktsort här där man har allt från stilla havet till djungel och grymma vattenfall. I vårat fall var det vattenfallet som lockade och för första gången på 3 veckor så lyckades vi faktiskt köra hela vägen utan att köra fel en enda gång, ja förutom då att vi missade vattenfallen först så vi fick vända tillbaka.

Montezuma falls är nog det mest kända och eftersom vi bara skulle stanna någon timme så satsade vi på att hitta dessa, de blir dessa eftersom det i själva verket är tre vattenfall, 3′dje och andra fallet kan man hoppa nerför om man är lite våghalsig medan der första är alldeles för stort f ör att ens försöka överväga att hoppa för. Fallhöjden på tredje fallet är ca 5m, på andra fallet 12m och de första och största är stort, ni får helt enkelt tro mig. Självklart var vi tvungna att hoppa lite och förutom kicken från det så kunde man även simma fram så man låg precis på kanten till de största fallet. Där snackar vi enastående utsikt vill jag lova.

När väl fallen var avklarade så var det bara att hoppa in i bilen och rusha mot färjeläget, istället för att köra runt hela bukten valde vi att ta bilfärjan över för att på så sätt komma snabbare till San Jose, vi lyckades men fan vet om inte Costa ricaner är än gladade i karaoke än japaner, det var ett jävla skrålande, Väl framme i  San Jose så upptäckte vi att hotellet vi bokat rum på inte var öppet, dumt men istället hamnade vi på  Holiday  Inn  vilket blev ganska mycket dyrare men sjukt mycket högre standard  än vad vi hade tänkt.

Nu blir det sängen, flyget går om 7h och då bär det av till Sverige igen

Munduk – Vattenfall och djungelpromenad

Vädret till trots så var dagens mål att uppsöka och titta på vattenfall. Munduk är berömt för sina vattenfall och för att slippa gå längs de ”stora” vägarna så anlitades en guide som kunde ta en dit genom risfält och skogen och vilken fullträff det blev.

Dels pratade han riktigt bra engelska så det gick både att göra sig förstådd men framför allt, han kunde berätta och förklara saker. Säkert självklara saker för er andra men jag hade tex inte en aning om att man får två skördar ris per år, varje risfält/terass har olika ägare och de använder kokospalmer för att markera tomtgränserna och här på norra Bali är hundarna de farligaste djuren.

När vi lämnade risfälten och gick in i den täta skogen så hade man garanterat gått vilse utan vår guide men han hade även en annan bra sida, utbildad biolog kunde han förklara mycket om ekosystemet just här och dessutom var han en hejare på att peka ut både syrsor som frukter, nötter och kryddor. Jag har säkert missat något nu men vi såg/smakade/luktade på både vild ingefära, gurkmeja, nejlika, muskot, papaya, peppar, avakado, banan och så något jag varken sett eller hört talas om förut, ormfrukt (Salak). Denna påminde en hel del i smaken om mango och det är juh svårslaget när man kan plocka själv och direkt sätta tänderna i det.

Men hur gick det med vattenfallen då? Jodå, vi hittade tre av fyra i Munduk Valley, Red Coral Waterfall som var det första vi besökte var elegant, kändes nästan kontrollerat som vattenstråle från en kran, Labuan som var det andra var betydligt mindre i fallhöjd men var ändå mer brutalt då det var bredare. Sista fallet, Melanting waterfall var det största, 75m högt och när man står där nere i botten, hör bruset, känner vinden…då känner man sig liten.