Gick upp tidigt i ottan för att försöka ta oss mot flygplatsen för att åka hem men inte kom vår förbeställda taxi, aja inga problem utan vi beställde en ny och vilken bil som kom. Såg ut som någon riktigt gammal 70-tals mercedes målad i jamaica färger, så här i efterhand så har jag snokat rätt på att det tydligen är det största taxibolaget i New Dehli som kör dessa bilarna men det kändes inte helt stabilt att hoppa in, bälten saknades så klart och de var lite halvmeckigt att få in alla våra prylar som tex. Martins skidor men det gick till slut och iväg for vi till flygplatsen där nästa problem uppstod.
När vi bokade våra flygbiljetter med SAS så fick vi beskedet att de hade fastpris för skidor som man betalade på flygplatsen, i Köpenhamn på vägen ner var de inga problem och vi fick betala vårt fasta pris men de hade förmodligen sett skidor tidigare, vår indiska vän som skulle ta emot vårt bagage hade troligtsvis inte detta och hade ingen aning om vad vi pratade om när vi sa €50 i fastpris. Istället ville hon ta betalt per kilo och tillsammans hamnade vi närmare 15kg övervikt och det var inte billigt vill jag lova. Efter mycket tjat då vi vägrade betala sådana fantasisummor som de begärde så löste de sig hela lite snyggt med att vi slapp betala något alls för skidorna och vi blev upplyfta en klass, awesome! Tyvärr tror jag inte det var vår fakta eller att vi hade rätt som gjorde att det gick igenom utan de var nog snarare att vi var så sjukt jobbiga och de bara ville ha iväg oss.
När vi väl skulle lämna in skidorna sen så var det dags för den klassiska röntgen av bagaget och då kom vi på att vi hade juh stoppat alla valnötter som folk gett oss i skidbagaget, personalen tittade rätt suspekt på oss vilket jag kan förstå, vem flyger med skidor från Indien och dessutom proppat skidbaggen full med valnötter men de sa inget och resan gick bra hem. Det känns både skönt och trist att vara tillbaka hemma, grymt skönt att käka något annat än ris och kyckling, att kunna ta en riktig dusch och att få ligga i sin egna säng men samtidigt så gör sig vår vardagliga hets sig påmind och lunket och den stilla rytmen kommer jag verkligen sakna ifrån framför allt Gulmarg.
Mamma varnade mig innan vi åkte ner för att Beatles aldrig blev sig själva efter deras Indien besök. Under den senaste månaden har jag bland annat fått uppleva upplopp, jordskalv och laviner. Jag har blivit inbjuden och fått rundvandring av soldater på ett regemente, suttit i ”vardagsrummet” och druckit te hemma hos hotellpersonalen och diskuterar Obama´s påverkan på världen med en Imam i en moské. Jag har fått en obeskrivligt bra åkning i en snö som är så lätt att puder inte duger som beskrivning. Jag har upplevt mer än vad som går att beskriva och ska jag vara ärlig så tror jag nog att jag har förändrats av alla upplevelser, förhoppningsvis inte till de sämre.