Vare sig man vill det eller ej så har allting ett slut och jag sitter nu på flygplatsen och ska ta mig tillbaka till verkligheten.
Det har var omtumlande månader med ett galet hektiskt schema så på ett sätt ska de bli skönt att komma tillbaka till jobbet och ”vila” upp sig men hade jag kunnat så hade jag och min ryggsäck fortsatt, om än lite lugnare i tempo, just nu håller min hjärna på att explodera av allt jag sett och upplevt.
Det har totalt sett blivit två av världens sju moderna underverk (Christ the redeemer och Macchu Picchu) och två av naturens underverk (Amazonas och Iguazu falls). Det har blivit åtskilliga nätter på hostel i väldigt skiftande kvalite, från bland de finaste jag bott på inklusive hotell till riktiga råtthål. Jag har flygit, tuffat fram med tåg, stått i fören på färjor och skumpat runt på buss, mycket buss. Avstånden här i sydamerika är gigantiska och även om jag visste om det innan så överaskade de ändå mig hur stort de verkligen är.
Jag har ätit som en kung, även om det innebar att jag provade att äta både termiter och marsvin, jag har upplevt presidentval och tillhörande protester så som de förväntas i ett latinamerikanskt land. Jag har fått uppleva den Argentinska gästfriheten när jag blev bjuden på Asado trots att de var lika dåliga på engelska som jag är på spanska. Jag har druckit Caipirinha på stranden i Copacabana, jag har kört motorcykel i salköknen. Jag har vandrat i bergen och blivit biten av myggor i djungeln.
Jag upplevt allt som jag hoppades på och lite till plus fått nya vänner från hela världen. Det är ingen fördom att folk är mer sociala och öppna här jämfört med nordeuropa däremot att det skulle vara så farligt här felaktigt. Använd sund förnuft så är du förmodligen säkrare här än i Stockholm.