srinigar

På plats i Gulmarg

pajje 2009 Gulmarg, Indien , , , 0 kommentarer

Efter en ganska ordinarie natts sömn satte vi oss på tåget mot Kastrup, en helt vanlig resa som bara slutade med 30minuters försening men väl insatta i hur tågtrafiken fungerar i Sverige så var detta inget problem. Väntetiden på Kastrup sköljdes ner med ett par kalla och plötsligt så satt vi på planet på väg mot Indien.
Planet var väl i sådär skick, vi fick helt enkelt vad vi betalade för men det vi trodde skulle bli ett enkelt byte i New Dehli blev en pärs utan dess like. Först blev de lurade av en taxi chaffis vilket ioförsig inte var någon större skada för oss men han drog nog in en månadslön på den körningen och sen hamnade vi en terminal där det höll på att byggas 80 nya terminaler. Byggdammet låg tungt vill jag lova och att komma från kall nordisk luft till detta inferno av avgaser, byggdamm och ren smuts tog musten ur en. En smärre försening senare så satt vi på flyget mot Srinigar i Kashmir och tro det eller ej men vårt budget-flaxa-själv plan var betydligt bättre än flyget från Köpenhamn. Större, flög på högre höjd, snabbare och snyggare kabinpersonal gjorde resan till en ren dröm, särskilt med tanke på den kaotiska flygplatsen som vi precis lämnade.

Det första jag får syn på när vi går inför landning i Srinigar är luftvärnskanoner, taggtråd, bunkrar och ett regemente soldater men efter lite pappers exercis och visiteringar så var vi välkomna till zonen som UD avråder från att åka till. Personal från vårt hotell möte upp oss på flygplatsen som bestämt, trots att de trodde vi skulle komma dagen innan och under bilfärden från flygplatsen till Srinigar så hann vi få både få en inblick i konflikten Kashmir och att det skulle finnas ca 1500 soldater i vår lilla by. Gulmarg som består mer eller mindre enbart av ett par hotell, några stugor samt en ”high altitude warfare school” kändes plötsligt som ett väldigt annorlunda resmål men guidningen fortsatte snabbt i formen av ”detta är ett risfält, där är en moské,  här är en haschodling…” och trots allt så känns det ändå helt rätt att åka hit.

”Skidor till Indien? Nu har du väl ändå gått fel”
-Incheckningsdisken på Kastrup

Hittat paradiset

pajje 2009 Gulmarg, Indien , , , , , 0 kommentarer

Detta var nog en av de bästa skiddagar som jag någonsin upplevt. Blå himmel med en strålande sol som brände sönder näsan tillsammans med ett gigantiskt bergsmassiv fyllt med puderlätt och helt orörd snö. Varje åk här är som en längd som att åka från Åre skutans topp längst till Åre sjön med skillnaden att nu börjar vi på 4000m höjd. Kroppen har börjat vänja sig vid höjden och oavsett om det är oss svenskar, ryssar eller amerikanare så ser man samma glöd i blicken, samma leende i ansiktet och utstrålningen av ren och skär lycka eller för att citera en på berget idag, varje åk är som att förlora oskulden.

Uppe på berget så var det bara fantasin som satte begränsningarna, stora vida ytor, kammar och raviner och på jakt efter den optimala linjen hittade jag och Mats en liten ravin som blev brantare och brantare samtididgt som den blev smalare och smalare. När du ser hur klipporna kommer närmare, hastigheten ökar och det finns inte en chans att stanna och stå still på grund av lutning börjar adrenalinet pumpa och god damn vad jag älskar det.

Kravallerna har nu spridit sig från Tenmarg till Srinigar där det kastas sten mot polisen och bilar sätts i brand. Uppe hos oss är det dock mer eller mindre som vanligt och vi märker nästan inte av något. Militären har slagit en ring runt Gulmarg där de inte släpper in någon förutom under vissa bestämda tider och de har dessutom ändrat liftens öppetider så första delen bara går en kort stund för att ta upp hotellgästerna här i byn vad som gäller för att förhindra eventuella ”problem”. Vi känner oss fortfarande säkra här uppe men för säkerhetsskull så tog vi och ringde ambassaden för att meddela att vi är här, om de skulle urarta ännu mer. De tog de relativt lugnt och undrade om vi förstod nu varför UD avråder från att resa hit men vad ska man säga, åkningen är värd det!

En annan rolig sak är att oavsett vem man träffar, var än i världen så säger de att ryssar är tokiga. Min erfarenhet av ryssar är minimal, en rysk snowboard åkare som hade brutit armen men upptäckte de först dagen eftersom han laddade så hårt på after skin i Italien samt en ryss på flygplatsen i New Dehli som de vägrade släppa ut ur landet pga han slagits med polisen men hit verkar ryssarna vallfärda och ja, jag håller nog med om att ryssar är tokiga.

” Jag har tänkt om, vi skiter i fina linjer och kör stort och högt istället”
-Max byter taktik för 5 gången samma dag i jakten på mer spons

Srinigar

pajje 2009 Gulmarg, Indien , , , , , 0 kommentarer

Eftersom Fredrik skulle lämna Gulmarg idag så passade vi på att hoppa över åkningen och dra in till Srinigar istället, dels för att vinka av Fredrik men även för att se utbudet i storstan. Srinigar är huvudstaden i Kashmir, eller rättare sagt är huvudstaden under sommarhalvåret i Kashmir, under vinterhalvåret så är det Jammu som är huvudstad och nej, fråga mig inte varför det är så. Uppskattningsvis så är befolkningsmängden ungefär som Stockholm men där slutar likheterna, staden ligger i kashmir dalen och oavsett vilket vädersträck du tittar åt så ser man Himalaya bergen runt om och mer eller mindre mitt i staden finns en sjö som som även den är bebyggd utav båtar vilket gör att det blir lite som Venedig med sina kanaler. Trots att allt är flytande och båtar så finns det små kiosker, affärer, flytande trädgårdar och allt man kan tänkas behöva, bara paddla över om man behöver något.

Vi hyrde en båttaxi som körde runt oss och med tanke på att vi hade runt 20 grader varmt och strålande sol så vill jag lova att det var rogivnade att höra vågorna slå, fåglar kvittra och bara njuta av värmen. Det som var riktigt förvånande var dock att vattner var riktigt rent, jag hade inte badat och definitivt inte druckit de men över allt inne i stan så slängdes soporna hej vilt och blev det för stor hög så tände man eld på dom men i vattnet syntes ingen skräp alls. Enligt vår Kashmiri guide så var vattnet drickbart men ingen var sugen på att bli magsjuk så ingen chansade.

När vi gick runt inne i stan så var det första som slog mig är hur skitigt allting är, soporna slängs rakt ut på gatan och när det blir för mycket så tänder man eld på dom, kossor och andra djur går runt inne i staden och käkar skräp eller vad de kommer över och överallt ser man beväpnade soldater/poliser, kulsprutevärn och bepansrade bilar. Det märks med andra ord att det är en lite orolig region man är i. Vi passade även på att besöka ett apotek för att fylla på förråden, mer painkillers, antibiotika och hostmedecin och det var inga som helst problem, sjukt smidigt när man slipper gå till läkaren och hämta recept först.

På väg hem från Srinigar så frågade vår chaufför om vi ville stanna på en fika, varför inte tänkte vi och det slutade med att vi blev bjudna på fika hemma hos en familj som chauffören kände. Oj vilken uppståndelse det blev när 3 vita turister kom in i den lilla bergsbyn, det märktes att hit kom inga turister och när barnen tagit mod till sig för att komma fram och pratade med oss så ville de att vi skulle stanna.

En massa kakor, te och snacks senare fortsatte vi uppför berget mot hotellet och det var då vi fick se den. Precis efter en klassisk 180 graders kurva så ser vi något stort med helt bisarr lång fluffig svans sitta på vägen, tyvärr blev han lika rädd för oss som vi blev överaskade att se den och med ett majestätiskt skutt så försvann han över snövallen och bort i mörkret men aldrig att jag någonsin trodde att jag skulle få se en vild snöleopard. Bilden av den ståtliga hållningen, gigantiska tassarna och bisarrt långa svansen sitter som fastbränd på näthinnan.

”Sri-Landa, är inte de farligt?”
-Max pratar resmål

Upplopp…igen

pajje 2009 Gulmarg, Indien , , , , , 0 kommentarer

Med stora förväntningar efter nattens snöfall spändes brädan fast under fötterna och man droppade in men vad i hel…
Solen ligger på och då vi är rätt långt söderut blir den som en smältugn så snön har tappat all sin lätthet och blivit både blöt och tung. Fördelen är att de olika snölagrena smälter ihop men nackdelen förutom att det är sjukt tråkigt att köra i är att snötäckena blir så tunga så risken för en blocklavin ökar drastiskt, att köra på solsidan på eftermiddagen är helt enkelt livsfarligt. Råkade ut för en intressant sak som jag aldrig varit med om tidigare;
bromsade till rätt hårt innan jag vek ner i en smal ravin för att kör en straight line ner igenom ravinen och när jag kommit ner en bit i ravinen så träffades jag av min egna sluff, dvs snön från min inbromsning. Känslan var ungefär som att någon la 15kh cement på brädan och att försöka styra blev helt omöjligt, när snön sedan stannade så stelnade allt till och förutom att de tog tvärstopp för mig så satt jag fast. Jag är grymt glad att detta hände inne i skogsåkningen där snön som släptte var minimal och där jag bara behövde gräva upp mina fötter och bräda, hade de hänt uppe i högzon så hade jag garanterat varit begravd.

Vi har även provat att åka indisk kollektivtrafik idag, precis som fördomarna säger så blev vi hänvisade till att sitta på busstaket. Vi satt på taket, några hängde på sidorna och invädigt var bussen så klart full, helt klart en annorlunda upplevelse.

Martin spenderade dagen inne i Srinigar idag och när han kom hem så berättade han att det var upplopp igen. Vi börjar bli vana vid det här och att de sätter bilar i brand, eldar och kastar sten börjar nästan kännas som vilken dag som helst men denna gången var det inte någon turists fel iallafall. Istället var det tydligen två 17-åriga gerilla medlemmar som öppnar eld mot militären, ingen bra ide och i eldstriden som utbröt slutade med att båda sköts till döds och folket svarade med vilda protester mot militärens övervåld.

”Det kvittar vad man gör här, allting blir ett äventyr”
-Martin  åker indisk kollektivtrafik