Oops, vad hände nu

Vilken dag, vet inte riktigt var eller hur jag ska börja men när man vaknade på morgonen så är det strålande sol och nollgradigt. Jobbigt varmt men snön var fortfarande kall, mjuk och fluffig så vår guide Rajad från gårdagen tog oss ut på ännu en skogstur nerför berget igenom tät skogsåkning men denna gången mot byn Barbareshi. Åkningen här var ännu bättre än igår men långa fina branter som slutade med något meters drop för att inte tala om alla träd, buskar och bumps som fanns överallt, tänk en naturlig fun park som är ett par km lång så är vi rätt nära sanningen.

Vid lunchtiden så fick vi får första ap-kontakt då vi hittade en snöapefamilj som satt i ett träd och tittade halvintresserade på oss när vi spände fast skidor och brädor på fötterna. Fyra åk senare och klockan slog 15.00 (säger en del om längden på åken) så var det dags för lunch på vårt hotell och även om deras kycklingsoppa är den godaste jag ätit så börjar de bli lite enformigt nu. Efter lunchen delade vi upp oss så Max och vår nyfunne vän William drog mot Tenmarg medan jag och Mats drog på reko tur, vi plåtade riktigt stora rovfåglar som cirklade över dalen, vi letade schyssta linjer och vi försökte mäta snödjupet, de sista misslyckades dock efter vår probe endast var 265 lång, körde man ner armen också så kan man alltså räkna ut att snötäcket är över 3m här.

Efter att ha vandrat runt en stund så möter vi två gående soldater som vi börjar prata med och det hela slutar med att vi får en liten rundvandring på regementet och som avslutning inbjudna på en kopp te. Väl inne så ser vi han som bjudit in oss har 3 guldstjärnor samt har en egen betjänt, udda möte minst sagt men även om vi aldrig lyckades få honom att ta med oss ut på skjutbana för att skjuta ak47´a så var det hela en så udda så jag kommer nog aldrig glömma de.

Väl hemma igen så hade varken Max eller William kommit hem ännu, eftersom de var två tillsammans med en guide så tänkte inte vi mer på det förren hotell managern kom upp och berättade att det var upplopp i Tenmarg. Max och William hade lyckats springa ifrån en mer eller mindre lynchmobb och gömt sig hemma hos guiden. Lugna över att de var välbehållna drog vi ett par skämt om att det måste vara Max´s fel och sedan drog vi och käkade kyckling igen och inte förren 21 kom de tillbaka och då fick vi höra hela storyn

En turist hade satt en klisterlapp på sin snowboard med ett citat från koranen, som ett tecken på tur. Någon såg detta och tog en bild med sin mobil och sedan började tydligen mmsen vandra iväg i en hiskelig fart. Självklart hamnar den hos några fanatiker som tolkade det hela som att ha stampade på koranen och då finns det bara en sak att göra, lyncha honom och alla andra turister. Som en ren säkerhets åtgärd så har killen med snowboarden blivit arresterad och blivit utvisad ur landet för sin egna säkerhets skull men stämningen är fortfarande hätsk och vi har fått rekommendationer att inte lämna hotellet, lustigt nog känns inte detta oroväckande och jag känner mig både lugn och trygg i att mina 1500 hårt beväpnade grannar kan hålla oss säkra.

”If you need anything in Kashmir you talk to me, except girls”
-Hotell manager, Zagheer Continental

Hittat paradiset

Detta var nog en av de bästa skiddagar som jag någonsin upplevt. Blå himmel med en strålande sol som brände sönder näsan tillsammans med ett gigantiskt bergsmassiv fyllt med puderlätt och helt orörd snö. Varje åk här är som en längd som att åka från Åre skutans topp längst till Åre sjön med skillnaden att nu börjar vi på 4000m höjd. Kroppen har börjat vänja sig vid höjden och oavsett om det är oss svenskar, ryssar eller amerikanare så ser man samma glöd i blicken, samma leende i ansiktet och utstrålningen av ren och skär lycka eller för att citera en på berget idag, varje åk är som att förlora oskulden.

Uppe på berget så var det bara fantasin som satte begränsningarna, stora vida ytor, kammar och raviner och på jakt efter den optimala linjen hittade jag och Mats en liten ravin som blev brantare och brantare samtididgt som den blev smalare och smalare. När du ser hur klipporna kommer närmare, hastigheten ökar och det finns inte en chans att stanna och stå still på grund av lutning börjar adrenalinet pumpa och god damn vad jag älskar det.

Kravallerna har nu spridit sig från Tenmarg till Srinigar där det kastas sten mot polisen och bilar sätts i brand. Uppe hos oss är det dock mer eller mindre som vanligt och vi märker nästan inte av något. Militären har slagit en ring runt Gulmarg där de inte släpper in någon förutom under vissa bestämda tider och de har dessutom ändrat liftens öppetider så första delen bara går en kort stund för att ta upp hotellgästerna här i byn vad som gäller för att förhindra eventuella ”problem”. Vi känner oss fortfarande säkra här uppe men för säkerhetsskull så tog vi och ringde ambassaden för att meddela att vi är här, om de skulle urarta ännu mer. De tog de relativt lugnt och undrade om vi förstod nu varför UD avråder från att resa hit men vad ska man säga, åkningen är värd det!

En annan rolig sak är att oavsett vem man träffar, var än i världen så säger de att ryssar är tokiga. Min erfarenhet av ryssar är minimal, en rysk snowboard åkare som hade brutit armen men upptäckte de först dagen eftersom han laddade så hårt på after skin i Italien samt en ryss på flygplatsen i New Dehli som de vägrade släppa ut ur landet pga han slagits med polisen men hit verkar ryssarna vallfärda och ja, jag håller nog med om att ryssar är tokiga.

” Jag har tänkt om, vi skiter i fina linjer och kör stort och högt istället”
-Max byter taktik för 5 gången samma dag i jakten på mer spons

Upplopp…igen

Med stora förväntningar efter nattens snöfall spändes brädan fast under fötterna och man droppade in men vad i hel…
Solen ligger på och då vi är rätt långt söderut blir den som en smältugn så snön har tappat all sin lätthet och blivit både blöt och tung. Fördelen är att de olika snölagrena smälter ihop men nackdelen förutom att det är sjukt tråkigt att köra i är att snötäckena blir så tunga så risken för en blocklavin ökar drastiskt, att köra på solsidan på eftermiddagen är helt enkelt livsfarligt. Råkade ut för en intressant sak som jag aldrig varit med om tidigare;
bromsade till rätt hårt innan jag vek ner i en smal ravin för att kör en straight line ner igenom ravinen och när jag kommit ner en bit i ravinen så träffades jag av min egna sluff, dvs snön från min inbromsning. Känslan var ungefär som att någon la 15kh cement på brädan och att försöka styra blev helt omöjligt, när snön sedan stannade så stelnade allt till och förutom att de tog tvärstopp för mig så satt jag fast. Jag är grymt glad att detta hände inne i skogsåkningen där snön som släptte var minimal och där jag bara behövde gräva upp mina fötter och bräda, hade de hänt uppe i högzon så hade jag garanterat varit begravd.

Vi har även provat att åka indisk kollektivtrafik idag, precis som fördomarna säger så blev vi hänvisade till att sitta på busstaket. Vi satt på taket, några hängde på sidorna och invädigt var bussen så klart full, helt klart en annorlunda upplevelse.

Martin spenderade dagen inne i Srinigar idag och när han kom hem så berättade han att det var upplopp igen. Vi börjar bli vana vid det här och att de sätter bilar i brand, eldar och kastar sten börjar nästan kännas som vilken dag som helst men denna gången var det inte någon turists fel iallafall. Istället var det tydligen två 17-åriga gerilla medlemmar som öppnar eld mot militären, ingen bra ide och i eldstriden som utbröt slutade med att båda sköts till döds och folket svarade med vilda protester mot militärens övervåld.

”Det kvittar vad man gör här, allting blir ett äventyr”
-Martin  åker indisk kollektivtrafik