Santa Teresa

Vi fortsatte vår trip vidare söderut och om vi tyckte vägen till Nosara var i dåligt skick så var de ingenting mot kustvägen mellan Nosara och Santa Teresa, höll man bara tungan rätt i mun, full gas igenom floderna, kopplade in 4wd igenom leran och njöt av de få meter asfaltsväg som vi faktiskt hittade så lyckades man överleva. Innan vi körde från Nosara så käkade vi dock frulle på rancho kongo och vi fick en näsbjörn som gäst, det vart fett ballt och för alla som inte vet hur en näsbjörn ser ut så är de sjukt fula och ser ut som en blandning mellan myrslok, apa och björn typ.

Santa Teresa är ett intressant ställe, hela byn är liksom uppbyggd längs en enda gata och den är lång, sjukt lång. Bara stranden som räknas som santa teresa är ca 7km lång och byn är längre än så, här bor framför allt en massa övervintrade hippies men även en å annan lycksökare, tillsammans med en masssa surfare. Vågorna vart grymma när vi kom fram men de har blivit mindre och enligt våg-prognosen så kommer de blir mindre och mindre. Pajje har dock gett upp surfingen just nu och ligger enbart och glassar på stranden alternativt i poolen och tar det väldigt lugnt med en cuba libre i ena handen och en cigg i andra, helt enkelt la pura vida. Ute i ingensans så stötte  vi på en liftare, en snabb överläggning senare så satt liftaren i vår bil mot att han guidade vart vi skulle köra. Det är inte lätt att hitta i Costa Rica och det var mer än en gång som vi trodde att vi kört rätt för att hamna rätt ut i regnskogen, Franlin (vår liftare) fixade dock biffen och vi vart framme på nolltid.

Snart dags att åka hem

Så har vi kommit till sista kvällen i Santa Teresa och färden tillbaka mot San Jose och sedan vidare mot Sverige närmar sig med stormsteg. Santa Teresa är helt klart ett annorlunda men grymt skönt ställe hänga på, fyllt med hippies, surfare och annat suspekt folk som är roliga att umgås med 😀 Planen inför imorgon är att köra en surf session på morgonen för att sedan sätta sig i bilen och köra ner till Montezuma för att där spana in lite vattenfall och förhoppningsvis hoppa nerför dessa. Där efter så blir de in i bilen igen och antingen köra en bra bit för att komma till San Jose eller om vi tar färjan över sundet. Med tanke på hur vägnätet ser ut här nere så borde färjan vara ett givet val men vi har fått lite inside information om att färjan går lite som den vill och de brukar vara duktigt långa köer till den så vi får se imorgon. Även om det är slitsamt att köra bil så är det grymt kul eftersom man ser så mycket av landet när man kör och med tanke på vägnätet så går det juh inte direkt fort så man hinner verkligen se allt.

Igår var vi och handlade rom och cola för att göra oss ett par cuba libres på kvällen, aningen paff blev man när de hade dörrvakt till spritbutiken och han gick runt med en hagelbrakare i handen, han var dock trevlig och öppnade dörren åt oss men om  det var pga att han var snäll eller för vi bara var väldigt bra kunder, de låter jag vara osagt. Kvällen spenderades sedan med att dricka cuba libres och lyssna på djungel-ljuden, vrålaporna skriker sjukt högt och så som syrsorna eller vad de är låter kan man tro att de är flera meter stora. Framåt natten så sätter alla hundar igång och skälla och inte långt efter drar aporna igång, jag kan ge mig fan på att de skriker/skäller mot varandra