Surfs up, dude

Efter en aningen hemsk biltur över bergstoppar, ner i dalar och runt runt så är vi äntligen framme i Tamarindo. Bilresan var pa ca 20 mil varav 15 av dessa pa Costa Ricas största väg så tänkte vi att de skulle gå relativt snabbt, efter 4h tänkte vi om men efter ca 6h så vart vi äntligen framme. Grymt kul att se naturen och allt längs vägen men ja längtar inte tills vi ska åka samma väg hem.

Väl framme i Tamarindo fick vi låna ett par brädor från vårt hostel och det var bara att hoppa ut och börja surfa, kick ass. Angående hostel så brukar de hålla lite lägre klass men detta är grymt, vi har till och med jacuzzi på badrummet, vi hittade även en polare som ville haka på till Sverige men vi kickade ut honom i djungeln istället, här borde vi lägga in en bild men jag är alldeles för trött så ni får fantisera hur en liten skorpion ser ut.

Andra dagen spenderades nere på stranden bland stora och små vågor, tidvattnet skiftar typ vääldigt tidigt vilket ger grymt break vid 8-9 på morgonen samt senare vid 4-tiden, helt perfekt eftersom man då får en hel del tid att chilla mitt på dagen då det ändå är alldeles för varmt för att hitta på något

 

Playa Avellano

Ännu en dag har förflutit med massor sol vind och vatten, började dagen med att packa vi bilen full och drog till Playa Avellana, endast en handfull surfare i vattnet, lång tom kustrema och lagom höga set rullade in med jämna mellanrum resulterade i en grym skön dag.  Idag var första dagen som vi drog med oss kameran till stranden också, med lite tur så kanske vi kan få upp några här så ni kan få se.

Vårt hostel kö på trådlöst internet som alla gäster får koppla upp sig med men ja, de funkar juh sådär med trådlöst. Min dator vägrar koppla upp sig alls och för övriga personer fungerar det ibland, lägg dessutom till den fruktansvärda snabbheten i kablarna här så förstår ni säkert hur frusterande de är att posta bilder, oavsett så kommer de upp bilder så fort jag kommit hem till Sverige

wtf? bbq!

För ovanligheten skull så spenderade vi dagen på stranden. Efter en diskussion om vi skulle simma eller betalar 7kr för färjan över “krokodil-land” så valde vi färjan, lyckades även få vår båt taxi att köra på krokodiljakt men nej, inga krokodiler vart hemma så vi fick inte se dem idag heller, kanske var tur att vi inte valde att simma?

Efter en heldag på stranden/i havet så finns de bara en sak att göra, att bygga en fet glödbedd och ordna grillafton. Markus fixade grillen medan pajje, pasen och Ana drog och handlade mat och mat blev de. Ca 1.5Kg kyckling, lika mycket sallad och två feta baguetter senare vart vi både mätta och belåtna. Med lite dealande så lyckades vi få Ana att fixa maten mot att vi betalade och grillade, sämre deal kan man göra för så ansträngande är de inte att titta på en grill och dricka öl 😀

Väl fulla och belåtna valde vi att gå vidare ut mot Tamarindos nöjesliv och ja, ja ska aldrig mer klaga på att vara bakfull i Sverige för i 35 graders värme så känns allting mycket värre jag lovar.

Santa Teresa

Vi fortsatte vår trip vidare söderut och om vi tyckte vägen till Nosara var i dåligt skick så var de ingenting mot kustvägen mellan Nosara och Santa Teresa, höll man bara tungan rätt i mun, full gas igenom floderna, kopplade in 4wd igenom leran och njöt av de få meter asfaltsväg som vi faktiskt hittade så lyckades man överleva. Innan vi körde från Nosara så käkade vi dock frulle på rancho kongo och vi fick en näsbjörn som gäst, det vart fett ballt och för alla som inte vet hur en näsbjörn ser ut så är de sjukt fula och ser ut som en blandning mellan myrslok, apa och björn typ.

Santa Teresa är ett intressant ställe, hela byn är liksom uppbyggd längs en enda gata och den är lång, sjukt lång. Bara stranden som räknas som santa teresa är ca 7km lång och byn är längre än så, här bor framför allt en massa övervintrade hippies men även en å annan lycksökare, tillsammans med en masssa surfare. Vågorna vart grymma när vi kom fram men de har blivit mindre och enligt våg-prognosen så kommer de blir mindre och mindre. Pajje har dock gett upp surfingen just nu och ligger enbart och glassar på stranden alternativt i poolen och tar det väldigt lugnt med en cuba libre i ena handen och en cigg i andra, helt enkelt la pura vida. Ute i ingensans så stötte  vi på en liftare, en snabb överläggning senare så satt liftaren i vår bil mot att han guidade vart vi skulle köra. Det är inte lätt att hitta i Costa Rica och det var mer än en gång som vi trodde att vi kört rätt för att hamna rätt ut i regnskogen, Franlin (vår liftare) fixade dock biffen och vi vart framme på nolltid.