Vi fortsatte vår trip vidare söderut och om vi tyckte vägen till Nosara var i dåligt skick så var de ingenting mot kustvägen mellan Nosara och Santa Teresa, höll man bara tungan rätt i mun, full gas igenom floderna, kopplade in 4wd igenom leran och njöt av de få meter asfaltsväg som vi faktiskt hittade så lyckades man överleva. Innan vi körde från Nosara så käkade vi dock frulle på rancho kongo och vi fick en näsbjörn som gäst, det vart fett ballt och för alla som inte vet hur en näsbjörn ser ut så är de sjukt fula och ser ut som en blandning mellan myrslok, apa och björn typ.
Santa Teresa är ett intressant ställe, hela byn är liksom uppbyggd längs en enda gata och den är lång, sjukt lång. Bara stranden som räknas som santa teresa är ca 7km lång och byn är längre än så, här bor framför allt en massa övervintrade hippies men även en å annan lycksökare, tillsammans med en masssa surfare. Vågorna vart grymma när vi kom fram men de har blivit mindre och enligt våg-prognosen så kommer de blir mindre och mindre. Pajje har dock gett upp surfingen just nu och ligger enbart och glassar på stranden alternativt i poolen och tar det väldigt lugnt med en cuba libre i ena handen och en cigg i andra, helt enkelt la pura vida. Ute i ingensans så stötte vi på en liftare, en snabb överläggning senare så satt liftaren i vår bil mot att han guidade vart vi skulle köra. Det är inte lätt att hitta i Costa Rica och det var mer än en gång som vi trodde att vi kört rätt för att hamna rätt ut i regnskogen, Franlin (vår liftare) fixade dock biffen och vi vart framme på nolltid.
