Serbien

Serbien, på riktigt

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , ,

Idag är vi i Serbien, det riktiga Serbien och resan hit gick förvånansvärt enkelt. Att komma till Serbien såg vi aldrig som något problem däremot hur vi skulle ta oss till Belgrad orsakade en mindre diskussion, må möjligen vara en generationsfråga, google maps/GPS VS old school kartbok men efter lite dividerande bestämde vi oss för att lita på google och så här i efterhand så levde datorgenerationen upp till förväntningarna och vi kom fram riktigt snabbt. Vi körde tillbaka till Kroatien och sedan rakt österut för att bränna mil på ”autobahn”. Hade vi kört samma väg ner till Banja Luka så hade det gått betydligt snabbare men vi hade missat fantastiska landsbygden i Kroatien och bergsvägarna i Bosnien som vi fick nu men när vi mer eller mindre bara ville beta av sträckan var det perfekt.

Kan även slå hål på en av myterna som vi svenskar har om Balkan och det är deras vägnät, som synes på de bilder jag lagt upp tidigare och några i detta inlägget så är de i riktigt bra skick och faktum är att sämsta vägarna hittills på resan har varit de i Tyskland när vi gav oss ut i obygden, de stora hålen i asfalten som jag hade förväntat mig har lyst med sin frånvaro men så har vi inte ankommit till Albanien ännu…

Eftermiddagen och kvällen har annars spenderats på fot i Belgrad och av den korta tid jag varit här så trivs jag riktigt bra, arkitekturen är en blandning av nytt och gammalt och det märkt tydligt att det är en betydligt större stad än de vi besökt tidigare. Även här har vi dock stött på spår efter kriget i form av ett sönderbombat militärt HQ (Tacka NATO) och man bör vara försiktig när man beställer mat, vi lyckades beställa in mat för ett helt kompani och även om det är galet billigt så känns lite trist att slänga en massa god mat.

Imorgon bär det av mot Kosovo och på ett sätt känns det lite tråkigt att göra en balkan express resa som den här blir då jag gärna skulle stanna och känna av mer på de olika ställena men med begränsad semester så får man göra det bästa av situationen, Belgrad kommer jag garanterat åka tillbaka till.

Vilse i pannkakan (belgrad)

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Serbien är ett lustigt land, på väg från Belgrad så tänkte vi svänga förbi Titos mausoleum. Denna hyllade landsfader och älskade person (iallafall i Serbien) och då kan man tycka att de borde skylta ut denna helgedom rätt ordentligt, FEL. Vi lyckades hitta adressen på nätet och efter att ha tittat på både kartor och och satt GPS´en drog vi iväg från vårt fina hotell och i början gick det bra, Piccolon som hämtade vår bil från garaget gjorde ett utmärkt jobb och parkerade den så vi kom in på rätt gata direkt och vi får iväg med min telefon som GPS i högsta hugg. På vägen visste vi att vi skulle köra förbi röda stjärnans stadium och mycket riktigt så kom vi rakt på den men inte en enda skylt om parkering eller ingång till den, efter lite letade så kom vi in och Per fick till sin lycka ett par bilder inifrån stadion innan vi åkte vidare mot vad vi trodde mausoleet för Tito…

När GPS´en sa att vi var framme och vid en park var vi mitt i ett bostadsområde,  ok GPS´en har fått tuppjuck som den brukar få i storstäder tänkte jag och vi kollade runt lite och ja, bakom husen var en eventuell park men inte någon grav, vi körde iallafall vidare och letade men relativt snabbt gav vi upp då vi såg att vi var på rätt adress men inget mausoleum så nu drar vi mot Kosovo och då inträffa så klart nästa problem, var är vi? hur hittar vi till motorvägen? Än en gång litade vi på GPS´en och denna gången slutade det i ett halvbyggt villakvarter i en av alla Belgrads förorter och vägen tog tvärt slut trots att GPS´en visade en fin väg rakt fram. Som tur är träffade vi en trevlig serb som i utbyte mot lite skåne akvavit visade oss  vägen ut och sedan rullade resan på bra igen men hur kan inte ha några som helst skyltar till något? I Nis där vi skulle svänga av motorvägen så körde vi med både GPS och kartbok för att vara helt säkra på att hitta och GPS´en sa sväng in på väg 34, kartboken sväng in på väg 25 och vägskyltarna, de sa 14, det ska inte vara lätt! Vägnätet var dock relativt bra hela vägen och gränskontrollen mellan Serbien och Kosovo gick igenom utan några som helst problem och det är nästan att man blev lite besviken över hur enkelt och smidigt det var.

I Pristina som vi är i nu är känslan helt annorlunda mot övriga länder vi besökt, det byggs överallt och hela staden andas framtidstro på ett sätt som jag inte upplevt tidigare på balkan. Vårt hotell är mer eller mindre helt nybyggt och riktigt fint. Vi bor dock granne med KFOR basen och mitt i ambassadområdet så man kan väl säga att vi valde de lite finare delarna av staden men efter en snabb tur på staden så vågar jag påstå att känslan gäller hela staden och inte bara området jag bor i just nu.

 

Sammanfattning av balkan express

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , , , , , , 0 kommentarer

Så är då balkan resan över och jag tänkte sammanfatta den i en väldigt kort beskrivning per land som vi besökt, självklart så har jag spenderat så kort tid i varje land att jag vet inte vad jag pratar om egentligen men detta är iallafall mina första intryck som bygger mer på känsla efter att ha besökt och pratat med folk än någonting annat: (Länderna är sorterade efter ordning av vårt besök)

Sammanfattningsvis som gäller för alla länderna är dock att jag kände mig aldrig otrygg någonstans, trots att vi körde både motorväg och småvägar var de riktigt bra och detsamma gäller boendet. Prisläget är billigt, väldigt billigt även om det blir dyrare ju mer landet har närmat sig europa och språket. Engelskan funkar fin fint och euron funkar i samtliga länder även du eventuellt får växeln tillbaka i deras lokala valuta ibland och lite sämre kurs än om du betalat i den lokala valutan direkt.

Slovenien:
Slovenien är det land som helt klart är mest likt det västerländska samhället som vi är vana vid. Infrastrukturen är väl utbyggd, husen är nya/fräsha, hela och de kom undan från splittringen från Jugoslavien med endast 10 dagars krig. Med andra ord så har de alla förutsättningar i världen för att få till ett riktigt bra samhälle. Ändå misslyckas de, efter att ha pratat med Robin som vi bodde hos i Ljubljana så fick vi reda på att självmordsstatistiken för slovener är skyhög och alkoholismen är utbredd vilket syns när man besöker närmsta butik/mack som säljer någon form av alkoholhaltiga drycker. De är inte ”västerlänningar” men å andra sidan har de inte samma problem och historia som övriga republiker från Jugoslavien vilket ger dom en identitetskris utan dess like. De sloveniska bergen är dock värdiga utmanare till alpern för skid eller cykelsemestern.
Serbien:
Serbien är väldigt ryskt i form av samhälle, kultur och hur man beter sig allmänt samt att de känner sig väldigt förorättade utav NATO´s bombningar och av västvärldens hårda fördömande av landet under kriget på 90-talet. Någon sa ”Serber glömmer inte, förlåter inte” och det känns som det stämmer in bra på hela landet, istället för att som resten av republikerna ha närmat sig EU så har Serbien kört sitt egna race vilket har isolerat dom, något som dock sakta men säkert har börjat ändras men det genomsyrar fortfarande hela landet. Belgrad är dock största staden i fd Jugoslavien och en storstad är altid en storstad, här finns garanterat något för alla.
Kosovo:
Kosovo är det minsta landet av de vi besökte och är inte ens erkänt som eget land utav Serbien vilket gör att man får planera sina gränsövergångar en del. Stämningen i landet känns väldigt optimistisk och rent av som vilda västern där det byggs och skapas nya saker helt utan reglering känns det som. Pristina´s nya borgmästare har lovat och arbetar på att reglera det hela men hans föregångare som försökte samma sak sköts ner på öppen gata. Idag är det en modern form av guldyran i Klondyke och utan snack är det landet som är mest framåt. Nackdelen är att det är litet och faktiskt inte mycket att se men är man i närheten så tycker jag absolut att man ska ta och svänga förbi om inte annat bara för att insupa atmosfären.
Makedonien:
Makedonien visade inte upp sin bästa sida under vårt besök, vädret var gråmuligt med inslag av regn och hotellet vi bokade hade fejkat sina uppgifter på booking.com för att verka bättre än vad det var. Landet börjar med andra ord med en helt gäng med minuspoäng och det gjorde inte mycket för att höja dom. Att sätta ut hundratals statyer i alla dess former i huvudstaden hjälpte inte men ett bonuspoäng är att det går lätt och billigt att flyga till Skopje från Malmö så åk hit och överbevisa mig om hur mycket staden suger.
Albanien:
Albanien var nog det land som jag hade mest fördomar mot inför mitt besök och inte en enda uppfylldes. De må berott på påve-besöket men Tirana var väldigt rent och prydligt och jag såg inte många tiggare eller andra riktigt riktigt fattiga människor. Engelskan funkar riktigt bra överallt och jag som hade förväntat mig mercedes bilar överallt såg olika bilmärken överallt. Vägarna var riktigt bra, alla var riktigt trevliga och även om korruptionen tydligen ska genomsyra hela landet så märkte vi aldrig av något. Utländskt kapital flödar in i landet och jag tror att Albanien snart kommer dyka upp på listan över klassiska charter orter som man åker till för sol och bad precis som Grekland eller Turkiet.
Montenegro:
Här råkade vi ut för motsatsen till Makedonien, vädret kunde inte vara bättre och hotellet var super, kanske även det bästa på hela resan. Staden Podgorica sen kanske egentligen inte hade så mycket att erbjuda spelade inte så stor roll för vem kan inte tycka om att sitta på uteserveringar, dricka billig öl eller kaffe och titta på vackra kvinnor. Landet påminner i sig väldigt mycket om Serbien med undantaget att de vill och gör allt i sin makt för att närma sig EU och naturen ute på landsbygden är helt underbar om man tycker om höga berg och djupa dalar.
Bosnien Hercegovina:
Bosnien är landet som är dödfött, tvingats fram igenom externa beslut och än idag lider utav det. Landet är en federation som just Jugoslavien var (och det gick ju så bra för jugoslavien) och består av tre stor folkgrupper (kroater, serber, bosnier) som alla har varsin president och det enda som är konsekvent över landet är att det aldrig är den bosniska flaggan som hissas. I Norr och i viss del syd  hissas republica srpska och västerut är det kroatiska flaggan, såren har inte läkt sedan kriget på 90-talet vilket gör att nationalismen flödar och man gör sitt bästa för att hindra motståndaren istället för samarbeta. Resultatet blir ett slags stiltje och missnöjet gror och under tiden går granländerna vidare i utvecklingen. Sarajevo är dock en helt underbar mix av alla dessa olika folkslag och religioner men för att citera Amira som vi träffade i Sarajevo, ”Vi sitter på en krutdurk” men att låta staden än en gång råka ut för ett inbördeskrig vore en rejäl miss av omvärlden. Sarajevo rekommenderar jag starkt att åka till och även om vi krigsturistade rätt hårt här så finns det så mycket mer.

Kroatien:
Kroatien har två ansikten, dels har vi den rika och fina sidan längs kusten dit turisterna vallfärdar. Det är väl utbyggt, det är rent, snyggt och för att vara helt ärlig som vilket medelhavsland som helst men sedan har vi inlandet som fortfarande visar tydliga spår från kriget med sönderbombade och övergivna hus. Här är det betydligt fattigare, vägarna är lite smalare, husen ganska mycket sjaskigare och det är här kan se du en och annan yugo eller häst och vagn. Det känns verkligen som två helt olika länder och även om det kanske inte är lika bekvämt så rekommenderar jag en tur inåt landet nästa gång ni ligger på stranden och pressar sol för naturen är vacker och ska ni säga att ni varit i Kroatien så bör ni ha sett båda sidorna.