Serbien, på låtsas

Idag är vi i Serbien, fast bara på låtsats….egentligen så är vi i Bosnien hercegovina och staden Banja Luka men förutom tullmannen som noga genomsökte vår bil och tittade på oss med en bestämd  hård blick (men när han hittade vårt lager med öl i skuffen kom leendet fram) så har vi inte sett en enda bosniak, inte en en bosnisk flagga eller någonting alls som kan påminna om att vi är i BIH, istället så flaggas det med republiks srpska flagga, vägskyltarna är på kyrilliska och ja, vi kunde lika väl varit i Serbien. Vi har även fått vår första ”krigskänning” idag, sönderbombade och hus med kulhål i fasaderna trots att det är närmare 20 år sedan kriget var och då ska vi inte tala om alla övergivna hus pga de etniska rensningarna…det känns på riktigt nu på något sätt.

Innan vi stack iväg från Slovenien så fick vi varning om att det är översvämningar, detta har vi så klart hört tidigare men en varning är alltid trevligt och ja, det var aningen blött på sina ställen Vi drog rakt igenom Kroatien och in i Bosnien och vi i Sverige har haft en varm och skön sommar medan balkan har fått regn och det syns, vi såg majsfält som stod i vatten, höbalar som flöt på fälten och vägkanter som var skyddade av sandsäckar. Vi hade dock inga som helst problem att ta oss fram och jag är fortfarande förvånad över hur bra vägnätet är, vissa vägar må vara små och krokiga men de är inte sönderlappade och fulla med hål som vårt svenska vägnät. Att man sen måste betala en slant för att få köra på motorvägarna, det kan jag köpa så länge de håller den klassen som vägarna har gjort hittills.

Staden Banja Luka är liten men mysig och fylld med små uteserveringar, barer och cafer, vi hittade även deras stadium som vi med en del tur och två delar list tog oss in på och tittade, tyvärr ingen match dock.

Slänger som vanligt upp ett par bilder och bara så ni vet, klicka på bilderna för att få upp de i större format samt med en liten bildtext

 

Mot Sarajevo

Med sorg i hjärtat lämnade vi Podgorica men först efter att ha avnjutit en rejäl hotellfrukost på terassen i strålande solsken och även om vi bodde mitt i stan så hördes inte något annat än fågelkvitter och vattnet som forsade fram strax bredvid oss. Det har sina fördelar med att bo på fina hotell och detta hotellet var nog ett av de bättre, hotellfrukosten var gudomlig och med det läget och vädret så kunde man inte få en bättre start på dagen. Vi hann även beta av en intervju med PR-någonting för Montenegros fotbollsförbund och trots att jag inte kunde vara mer ointresserad så försökte jag hålla god min och flika in med en bra fråga/påstående då och då.

Iväg mot Bosnien (igen) och denna gången så blir det bilväg igenom mer eller mindre hela Montenegro innan vi anländer söderifrån och arbetar oss upp mot Sarajevo. Sträckan enligt google maps skulle bara vara 23mil och i Montenegro slås vi av fantastiska vyer och fina vägar men direkt efter gränsstationen mot Bosnien så halveras vägen och vi stöter på både ett och två ställen där vägen bokstavligt talat har spolats bort och vi kör direkt på berget samt för vägras, som tur är så hann de upptäckas och vägen grävdes fram tills vi kom dit men det är först här som balkan lever upp till sitt rykte om dåliga vägar och även om det var smalt, krokigt, höga asfaltskanter och hundrameters stup på sidorna av vägen var de aldrig några problem att komma fram även om det tog betydligt längre tid att köra de 23 milen än vad det gör i Sverige.

I Sarajevo kom nästa chock, fast i bilkö i närmare en timme innan vi kom in i staden och då säger GPS´en sväng upp på vägen men det finns juh ingen väg, eller jo det finns en liten liten gångväg kanske…efter snurrat runt ordentligt så tittar vi närmare och nej, det är ingen gångväg utan GPS´en har visat rätt hela tiden. Inte lätt när man tvivlar på tekniken men gatorna i ”gamla stan” i Sarajevo är allt annat än stora och hade vi haft en större bil än sigge så är det ytterst tveksamt om vi hade kommit fram. Idag är det dock inget lyxhotell utan istället bor vi i ett hostel bestående av 2 rum och där ägaren bor på ovanvåningen så med andra ord så lever vi som balkan upplevs, blandar hej vilt mellan lyxhotell och couch surfing.

 

Krigsturist i Sarajevo

Kvällen igår spenderades med att gå på museum om Srebrenica och sen var den stämningen död, att jag aldrig lär mig att folkmord inte är kul!

Idag knatade vi ner till turistinformationen för att försöka få tag i en stadskarta över Sarajevo och det besöket slutade med att vi anlitat en guide/chaufför. Jag brukar vara aningen skeptisk till sådana här turer men Jasmin som vår guide hette var riktigt grym, försökte inte sälja på oss en massa skräp och visade och berättade massor av hur det var att växa upp under tiden bomberna föll. Vi besökte den judiska kyrkogården som Madde tipsat om och även om jag inte tyckte det var något speciellt så var det helt klart intressant, sedan styrdes bilen upp mot bergen och vi besökte OS-byn, bob-banan som är totalt nedklottrad och vi såg sönderbombade hus där de ”serbiska” krypskyttarna låg. Jag sätter serbiska inom citat tecken eftersom det var faktiskt inte var Serbien som bombade skiten ur Sarajevo även om hela de västerländska samhället har fått för sig det. Här träffade jag på en väldigt trevlig man med en sympatisk get och även om vi inte pratade samma språk så funkade det fint med teckenspråk och att bjuda på cigaretter här går alltid hem (geten rökte inte men tackade för erbjudandet). Här kom även första varningen om att se var ni sätter fötterna för det kan eventuellt finns minor här, både jag och Per har dock benen i behåll så det gick bra.

Vidare bar det nerför branta backar till flygplatsen och ett besök i den minimala livslina som Sarajevo hade under belägringen, tunneln under flygplatsen. Väldigt intressant museum och det visar väldigt tydligt vad vi människor klarar av med hjälp av lite djävla anamma och en rejäl dos desperation. Tunneln som var 800m lång gick under Sarajevos flygplats som hölls av FN och gjorde det möjligt att införa mat, vapen och andra förnödenheter till stan samtidigt som de kunde exportera ut cigaretter och andra saker ur stan till sina trupper som var utanför staden. Turen avslutades med att ännu en stigning uppåt kullarna och vi avslutade med en kopp bosniskt kaffe på en terass med utsikt över Sarajevo´s äldre delar, riktigt underbart.

Vi har även hunnit besöka de äldre delarna av stan, faktum är att vi bor mitt i de äldre delarna och en tur längs snipers alley och det är lite kul att man kan se de olika tidsåldrarna som årsringar på en stad så är det i Sarajevo helt annat, här är det de gamla delarna i öster och ju längre västerut du tar dig, desto nyare och moderna är det. Fast det är klart, så inklämt mellan bergen som staden är så kan den omöjligt bli särskilt bred. Strax blir det iväg och träffa Amira för en kaffe och nya historier från staden som varken tillhör väst eller öst utan istället bara är en stor gigantisk mix av alltihopa.

Sammanfattning av balkan express

Så är då balkan resan över och jag tänkte sammanfatta den i en väldigt kort beskrivning per land som vi besökt, självklart så har jag spenderat så kort tid i varje land att jag vet inte vad jag pratar om egentligen men detta är iallafall mina första intryck som bygger mer på känsla efter att ha besökt och pratat med folk än någonting annat: (Länderna är sorterade efter ordning av vårt besök)

Sammanfattningsvis som gäller för alla länderna är dock att jag kände mig aldrig otrygg någonstans, trots att vi körde både motorväg och småvägar var de riktigt bra och detsamma gäller boendet. Prisläget är billigt, väldigt billigt även om det blir dyrare ju mer landet har närmat sig europa och språket. Engelskan funkar fin fint och euron funkar i samtliga länder även du eventuellt får växeln tillbaka i deras lokala valuta ibland och lite sämre kurs än om du betalat i den lokala valutan direkt.

Slovenien:
Slovenien är det land som helt klart är mest likt det västerländska samhället som vi är vana vid. Infrastrukturen är väl utbyggd, husen är nya/fräsha, hela och de kom undan från splittringen från Jugoslavien med endast 10 dagars krig. Med andra ord så har de alla förutsättningar i världen för att få till ett riktigt bra samhälle. Ändå misslyckas de, efter att ha pratat med Robin som vi bodde hos i Ljubljana så fick vi reda på att självmordsstatistiken för slovener är skyhög och alkoholismen är utbredd vilket syns när man besöker närmsta butik/mack som säljer någon form av alkoholhaltiga drycker. De är inte ”västerlänningar” men å andra sidan har de inte samma problem och historia som övriga republiker från Jugoslavien vilket ger dom en identitetskris utan dess like. De sloveniska bergen är dock värdiga utmanare till alpern för skid eller cykelsemestern.
Serbien:
Serbien är väldigt ryskt i form av samhälle, kultur och hur man beter sig allmänt samt att de känner sig väldigt förorättade utav NATO´s bombningar och av västvärldens hårda fördömande av landet under kriget på 90-talet. Någon sa ”Serber glömmer inte, förlåter inte” och det känns som det stämmer in bra på hela landet, istället för att som resten av republikerna ha närmat sig EU så har Serbien kört sitt egna race vilket har isolerat dom, något som dock sakta men säkert har börjat ändras men det genomsyrar fortfarande hela landet. Belgrad är dock största staden i fd Jugoslavien och en storstad är altid en storstad, här finns garanterat något för alla.
Kosovo:
Kosovo är det minsta landet av de vi besökte och är inte ens erkänt som eget land utav Serbien vilket gör att man får planera sina gränsövergångar en del. Stämningen i landet känns väldigt optimistisk och rent av som vilda västern där det byggs och skapas nya saker helt utan reglering känns det som. Pristina´s nya borgmästare har lovat och arbetar på att reglera det hela men hans föregångare som försökte samma sak sköts ner på öppen gata. Idag är det en modern form av guldyran i Klondyke och utan snack är det landet som är mest framåt. Nackdelen är att det är litet och faktiskt inte mycket att se men är man i närheten så tycker jag absolut att man ska ta och svänga förbi om inte annat bara för att insupa atmosfären.
Makedonien:
Makedonien visade inte upp sin bästa sida under vårt besök, vädret var gråmuligt med inslag av regn och hotellet vi bokade hade fejkat sina uppgifter på booking.com för att verka bättre än vad det var. Landet börjar med andra ord med en helt gäng med minuspoäng och det gjorde inte mycket för att höja dom. Att sätta ut hundratals statyer i alla dess former i huvudstaden hjälpte inte men ett bonuspoäng är att det går lätt och billigt att flyga till Skopje från Malmö så åk hit och överbevisa mig om hur mycket staden suger.
Albanien:
Albanien var nog det land som jag hade mest fördomar mot inför mitt besök och inte en enda uppfylldes. De må berott på påve-besöket men Tirana var väldigt rent och prydligt och jag såg inte många tiggare eller andra riktigt riktigt fattiga människor. Engelskan funkar riktigt bra överallt och jag som hade förväntat mig mercedes bilar överallt såg olika bilmärken överallt. Vägarna var riktigt bra, alla var riktigt trevliga och även om korruptionen tydligen ska genomsyra hela landet så märkte vi aldrig av något. Utländskt kapital flödar in i landet och jag tror att Albanien snart kommer dyka upp på listan över klassiska charter orter som man åker till för sol och bad precis som Grekland eller Turkiet.
Montenegro:
Här råkade vi ut för motsatsen till Makedonien, vädret kunde inte vara bättre och hotellet var super, kanske även det bästa på hela resan. Staden Podgorica sen kanske egentligen inte hade så mycket att erbjuda spelade inte så stor roll för vem kan inte tycka om att sitta på uteserveringar, dricka billig öl eller kaffe och titta på vackra kvinnor. Landet påminner i sig väldigt mycket om Serbien med undantaget att de vill och gör allt i sin makt för att närma sig EU och naturen ute på landsbygden är helt underbar om man tycker om höga berg och djupa dalar.
Bosnien Hercegovina:
Bosnien är landet som är dödfött, tvingats fram igenom externa beslut och än idag lider utav det. Landet är en federation som just Jugoslavien var (och det gick ju så bra för jugoslavien) och består av tre stor folkgrupper (kroater, serber, bosnier) som alla har varsin president och det enda som är konsekvent över landet är att det aldrig är den bosniska flaggan som hissas. I Norr och i viss del syd  hissas republica srpska och västerut är det kroatiska flaggan, såren har inte läkt sedan kriget på 90-talet vilket gör att nationalismen flödar och man gör sitt bästa för att hindra motståndaren istället för samarbeta. Resultatet blir ett slags stiltje och missnöjet gror och under tiden går granländerna vidare i utvecklingen. Sarajevo är dock en helt underbar mix av alla dessa olika folkslag och religioner men för att citera Amira som vi träffade i Sarajevo, ”Vi sitter på en krutdurk” men att låta staden än en gång råka ut för ett inbördeskrig vore en rejäl miss av omvärlden. Sarajevo rekommenderar jag starkt att åka till och även om vi krigsturistade rätt hårt här så finns det så mycket mer.

Kroatien:
Kroatien har två ansikten, dels har vi den rika och fina sidan längs kusten dit turisterna vallfärdar. Det är väl utbyggt, det är rent, snyggt och för att vara helt ärlig som vilket medelhavsland som helst men sedan har vi inlandet som fortfarande visar tydliga spår från kriget med sönderbombade och övergivna hus. Här är det betydligt fattigare, vägarna är lite smalare, husen ganska mycket sjaskigare och det är här kan se du en och annan yugo eller häst och vagn. Det känns verkligen som två helt olika länder och även om det kanske inte är lika bekvämt så rekommenderar jag en tur inåt landet nästa gång ni ligger på stranden och pressar sol för naturen är vacker och ska ni säga att ni varit i Kroatien så bör ni ha sett båda sidorna.