Så är då balkan resan över och jag tänkte sammanfatta den i en väldigt kort beskrivning per land som vi besökt, självklart så har jag spenderat så kort tid i varje land att jag vet inte vad jag pratar om egentligen men detta är iallafall mina första intryck som bygger mer på känsla efter att ha besökt och pratat med folk än någonting annat: (Länderna är sorterade efter ordning av vårt besök)
Sammanfattningsvis som gäller för alla länderna är dock att jag kände mig aldrig otrygg någonstans, trots att vi körde både motorväg och småvägar var de riktigt bra och detsamma gäller boendet. Prisläget är billigt, väldigt billigt även om det blir dyrare ju mer landet har närmat sig europa och språket. Engelskan funkar fin fint och euron funkar i samtliga länder även du eventuellt får växeln tillbaka i deras lokala valuta ibland och lite sämre kurs än om du betalat i den lokala valutan direkt.
Slovenien:
Slovenien är det land som helt klart är mest likt det västerländska samhället som vi är vana vid. Infrastrukturen är väl utbyggd, husen är nya/fräsha, hela och de kom undan från splittringen från Jugoslavien med endast 10 dagars krig. Med andra ord så har de alla förutsättningar i världen för att få till ett riktigt bra samhälle. Ändå misslyckas de, efter att ha pratat med Robin som vi bodde hos i Ljubljana så fick vi reda på att självmordsstatistiken för slovener är skyhög och alkoholismen är utbredd vilket syns när man besöker närmsta butik/mack som säljer någon form av alkoholhaltiga drycker. De är inte ”västerlänningar” men å andra sidan har de inte samma problem och historia som övriga republiker från Jugoslavien vilket ger dom en identitetskris utan dess like. De sloveniska bergen är dock värdiga utmanare till alpern för skid eller cykelsemestern.
Serbien:
Serbien är väldigt ryskt i form av samhälle, kultur och hur man beter sig allmänt samt att de känner sig väldigt förorättade utav NATO´s bombningar och av västvärldens hårda fördömande av landet under kriget på 90-talet. Någon sa ”Serber glömmer inte, förlåter inte” och det känns som det stämmer in bra på hela landet, istället för att som resten av republikerna ha närmat sig EU så har Serbien kört sitt egna race vilket har isolerat dom, något som dock sakta men säkert har börjat ändras men det genomsyrar fortfarande hela landet. Belgrad är dock största staden i fd Jugoslavien och en storstad är altid en storstad, här finns garanterat något för alla.
Kosovo:
Kosovo är det minsta landet av de vi besökte och är inte ens erkänt som eget land utav Serbien vilket gör att man får planera sina gränsövergångar en del. Stämningen i landet känns väldigt optimistisk och rent av som vilda västern där det byggs och skapas nya saker helt utan reglering känns det som. Pristina´s nya borgmästare har lovat och arbetar på att reglera det hela men hans föregångare som försökte samma sak sköts ner på öppen gata. Idag är det en modern form av guldyran i Klondyke och utan snack är det landet som är mest framåt. Nackdelen är att det är litet och faktiskt inte mycket att se men är man i närheten så tycker jag absolut att man ska ta och svänga förbi om inte annat bara för att insupa atmosfären.
Makedonien:
Makedonien visade inte upp sin bästa sida under vårt besök, vädret var gråmuligt med inslag av regn och hotellet vi bokade hade fejkat sina uppgifter på booking.com för att verka bättre än vad det var. Landet börjar med andra ord med en helt gäng med minuspoäng och det gjorde inte mycket för att höja dom. Att sätta ut hundratals statyer i alla dess former i huvudstaden hjälpte inte men ett bonuspoäng är att det går lätt och billigt att flyga till Skopje från Malmö så åk hit och överbevisa mig om hur mycket staden suger.
Albanien:
Albanien var nog det land som jag hade mest fördomar mot inför mitt besök och inte en enda uppfylldes. De må berott på påve-besöket men Tirana var väldigt rent och prydligt och jag såg inte många tiggare eller andra riktigt riktigt fattiga människor. Engelskan funkar riktigt bra överallt och jag som hade förväntat mig mercedes bilar överallt såg olika bilmärken överallt. Vägarna var riktigt bra, alla var riktigt trevliga och även om korruptionen tydligen ska genomsyra hela landet så märkte vi aldrig av något. Utländskt kapital flödar in i landet och jag tror att Albanien snart kommer dyka upp på listan över klassiska charter orter som man åker till för sol och bad precis som Grekland eller Turkiet.
Montenegro:
Här råkade vi ut för motsatsen till Makedonien, vädret kunde inte vara bättre och hotellet var super, kanske även det bästa på hela resan. Staden Podgorica sen kanske egentligen inte hade så mycket att erbjuda spelade inte så stor roll för vem kan inte tycka om att sitta på uteserveringar, dricka billig öl eller kaffe och titta på vackra kvinnor. Landet påminner i sig väldigt mycket om Serbien med undantaget att de vill och gör allt i sin makt för att närma sig EU och naturen ute på landsbygden är helt underbar om man tycker om höga berg och djupa dalar.
Bosnien Hercegovina:
Bosnien är landet som är dödfött, tvingats fram igenom externa beslut och än idag lider utav det. Landet är en federation som just Jugoslavien var (och det gick ju så bra för jugoslavien) och består av tre stor folkgrupper (kroater, serber, bosnier) som alla har varsin president och det enda som är konsekvent över landet är att det aldrig är den bosniska flaggan som hissas. I Norr och i viss del syd hissas republica srpska och västerut är det kroatiska flaggan, såren har inte läkt sedan kriget på 90-talet vilket gör att nationalismen flödar och man gör sitt bästa för att hindra motståndaren istället för samarbeta. Resultatet blir ett slags stiltje och missnöjet gror och under tiden går granländerna vidare i utvecklingen. Sarajevo är dock en helt underbar mix av alla dessa olika folkslag och religioner men för att citera Amira som vi träffade i Sarajevo, ”Vi sitter på en krutdurk” men att låta staden än en gång råka ut för ett inbördeskrig vore en rejäl miss av omvärlden. Sarajevo rekommenderar jag starkt att åka till och även om vi krigsturistade rätt hårt här så finns det så mycket mer.
Kroatien:
Kroatien har två ansikten, dels har vi den rika och fina sidan längs kusten dit turisterna vallfärdar. Det är väl utbyggt, det är rent, snyggt och för att vara helt ärlig som vilket medelhavsland som helst men sedan har vi inlandet som fortfarande visar tydliga spår från kriget med sönderbombade och övergivna hus. Här är det betydligt fattigare, vägarna är lite smalare, husen ganska mycket sjaskigare och det är här kan se du en och annan yugo eller häst och vagn. Det känns verkligen som två helt olika länder och även om det kanske inte är lika bekvämt så rekommenderar jag en tur inåt landet nästa gång ni ligger på stranden och pressar sol för naturen är vacker och ska ni säga att ni varit i Kroatien så bör ni ha sett båda sidorna.