Lovina via Banjar Hot Springs & Brahmavihara-Arama

Strax efter gårdagens middag så började jag känna mig lite konstig och ja, ni kan säkert räkna ut vad som hände sen. Perfekt tajmat inför dagen då en privat guide var beställd för att besöka bland annat Banja Hot spring. Inte mycket att göra mer än stoppa munnen full med imodium och hoppas på det bästa.

Banja Hot Spring är som hörs på namnet varma källor som man kan bada i. Vattnet såg för att vara helt ärlig inte särskilt mysigt ut och doften, den är som det brukar runt varma källor. Dvs det luktar ruttet ägg men väl i vattnet så var det faktiskt helt ofantligt skönt. De hade tre stycken olika pooler i någon form av terass liknande upplägg där det var varmast vatten i översta poolen, mellan i mitten och lite svalare i den nedre. Svalare i detta fallet betyder inte kallt dock, trost 25+ i luften så var det varmt att hoppa ner i vattnet. Alla tre poolerna hade dessutom utbyggda drakhuvuden eller liknande som det rann vatten ur, nästan omöjligt att beskriva hur skönt det var att stå och duscha under ett sådant.

Efter plaskat omkring i någon timme så var det dags att bli betydligt seriösare och besöka ett buddhistisk tempel. Som traditionen påtalar så fick jag klä mig en sarong för att vara välkommen men väl inne på området så slog tystnaden mig, så lugnt och skönt. Inne på området hölls diverse klasser i meditation och trots att jag undvek att skriva upp mig på en kurs så trivdes jag rejält på området, härlig kombination av både vackert och rogivande,

Avslutningsvis så kom jag ner till Lovina, en turistig stad på nora Bali. Detta är första boendet som jag inte bokat själv (ingår i min tour) och det är också första boendet någonsin som jag blivit körd med en golfbil till rummet efter incheckning. Som höres är boendet ett par nivåer över hur jag brukar bo, trots det så upptäckte jag precis att det bor en ödla i badrummet.

Men hur har det gått med magen? Jodå, 24h utan toalett besök hittils, imodium är bra grejer!

Jakten på delfiner

Idag var jag uppe före tuppen/tupparna. Planen var att åka ut på delfinsafari i soluppgången, trots att det är just sådana här aktiviteter man ska undvika enligt aftonbladet. Enligt deras artikel som publicerades för någon dag sen så var det stressande för djuren och allmänt plågeri, well jag säger inte emot.
Vi var säkert närmare 50 båtar som gav oss ut i soluppgången för att leta delfiner och så fort en stackare satte upp huvudet ovanför ytan satte samtliga 50 båtar i full fart mot den för att turisterna ska få så bra bilder som möjlit. Etiskt korrekt? Aldrig men samtidigt så kan jag inte låta bli att faktiskt roas av att se delfinerna samt om nu delfinerna hade blivit så stressade, varför kommer de tillbaka då hela tiden till samma plats och intill båtarna?

Nästa punkt för dagen var att besöka ännu ett vattenfall, lätt mättad av vattenfall så såg jag detta mer som något man bara kunde checka av men se där var jag verkligen helt ute och seglade. Vattenfallet Banyumala är varken det största eller det våldsammaste under denna resen men ändå är det förmodligen min favorit. Det kan ha att göra med att vi var i stort sett själva när jag besökte de eller att man kunde bada under det men oavsett, något var det som drog.

Avslutade dagen med att besöka ”Tanah Lot” som är ett tempel, byggt på en enslig klippa ute i havet. Vid lågvatten går det att vada ut till templet men enbart munkarna är välkomna så vi turister får nöja oss med att stå fastlandet och titta ut och drömma oss bort om hur de skulle kunna vara. Runt omkring är det så klart full kommers och de säljs allt från saronger, vattenflaskor till att klappa snälla ormar eller, tvätta ansiktet i en helig källa. Nej, jag gjorde inget av det.

Nu är jag tillbaka i Ubud, inser hur sjukt turistigt det är här efter besökt Munduk vilket har sina negativa sidor så klart, samtidigt ska jag inte sticka under stol med hur skönt det är med turistiga områden ibland…