indonesien – p a j j e . e u

Kuta, Indonesien

pajje 2022 Bali, Indonesien december 19, 2022mars 2, 2023bali, indonesien, kuta, kuta beach, pajje 0 kommentarer

Vaknade ruskigt trött men märker varken av någon jetlag eller sjukdomssympton, förhoppningsvis har ingen på flyget smittat. En dusch senare så intogs frukosten på hotellets tak som förutom resturang även har en bar/lounge och solterass med pool. Då det fortfarande är covid restriktioner här så är det ingen frukost buffe utan istället fick man beställa något av alternativen english, american eller indonesian.
Då jag är upplärd att ta seden dit man kommer så valde jag indonesisk vilket innebär att ja fick en rejäl tallrik med stekta nudlar, friterad kyckling och så klart en tallrik med färska frukter. En om jag får säga det själv ganska ovanlig start på dagen men missförstå mig inte, det var väldigt gott.

Dagen har annars hållt ett lugnt tempo, tog en promenad ner och längs med stranden, en bit ut i brytet ser man surfarna som fångar våg efter våg, fiskarna stod och försökte fånga vad jag misstänker är, dagens middag och den ena krimskrams försäljaren efter den andre försöker kränga på en allt från solglasögon till snäckskal.

Svängde av från stranden och upp, in mot stan, korsade både en och två tungt trafikerade men smala gator för att komma in i en labyrint utan små. smala gränder. palmernas blad hängde långt över gatorna och på både ett och två ställen skulle jag inte ens ha gått själv om jag inte sett de lokala köra med deras mopeder. Även här är försäljarna på en ihärdigt men här har de åtminstonde något vettigt att sälja, tours eller hyra ut mc de vanligaste.

Tillbaka till hotellet och upp på taket igen, solen gassar, det är närmare 30 grader varmt, jag är trött och jag är sliten. Den här solstolen och den här poolen blir perfekt som dagens äventyr.

Ubud, Indonesien

pajje 2022 Bali, Indonesien december 20, 2022mars 2, 2023bali, indonesien, pajje, sacred monkey forest, ubud 1 kommentar

Strax efter frukost var det dags att ta sig upp till bussen för att ta sig till Ubud, rent avståndsmässigt ingen större resa men redan efter ett par km på bussen så var jag ofantlig glad att det blev kollektivtrafiken och inte hyra en scooter som tänkt från början. Dels för att vänstertrafiken gör sitt såklart men trafiken här följer någon form av organiserat kaos. Trafikljusen följs absolut inte så fråga mig inte hur de vet när de ska stanna eller gasa men på något sätt så funkar de ändå. När trafiken väl rullar så verkar man köra där det finns plats, om det är på vänster eller höger sida man kör om på, det är inte lika viktigt.

Ubud har lite av ett hippie rykte om sig med mycket konstnärer, yoga och alternativ och det märks, inte särskilt många minuter innan den ena tanten efter den andra i full yoga outfit gick förbi men det är inte det som lockat mig hit, istället är det Sacred monkey forest. Ett naturskyddsområde, med ett stort tempel som är bebott av apor, för att vara ärlig så kommer vi inte mycket närmare djungelboken än så här.
Aporna är semi-fria, dvs de är fria att komma och gå som de vill men är de på plats så övervakas de och tas om hand om de skulle bli sjuka.Tanken är helt enkelt att förena nytta med nöje och ge aporna en fristad samtidigt som att turisterna underhålls, perfekt.

Hann även med en liten runda på ”stan” också, litet samhälle men väldigt mysigt med ett flertal resturanger, coffee shops och affärer. Får en skön vibe här även om de väldigt turistigt men vi får se om de känns lika bra imorgon, när man spenderat en hel dag här.

Mot Munduk men först lite dans

pajje 2022 Bali, Indonesien december 22, 2022december 22, 2022bali, dans, indonesien, legong, pajje, ubud, ubud palace 0 kommentarer

Avslutade kvällen i Ubud med ett återbesök i Ubud Palace för en dansuppvisning i traditionell balinesisk dans, Legong. Jag är minst sagt lika förvirrad nu som innan mitt första besök och förstod inte mycket av ”storyn” men jag är lika imponerad som rädd för dansarna, de hade helt klart en annorlunda stil med en helt makalös kroppskontrol som gjorde det nästan läskigt att se på när de vevade på armade, vickade på huvudet och spärrade upp ögonen. Försökte filma lite men tveksam om jag får fram samma känsla men oavsett, skulle ni komma förbi så kan jag starkt rekommendera ett besök.

Dagen idag har bestått av att åka bus, till Munduk. Resan gick genom små byar, över risfält och ner i djupa dalar och bestiga höga berg. Vägen påminde en hel del om dödens väg i Bolivia fast denna på Bali är asfalterad, har något som liknar två filer och oftast räcken vid vägkanten, kvar är dock slingrig, krokig och med hundratals meter djupa stup på sidan. Vår busschaufför rattade dock som en kung och vi kom fram både hela, rena och utan att bli åksjuka vilket faktiskt är en imponerande bedrift.
På plats upptäcktes dock det något ologiska att man kan åka buss till Munduk, inte härfrån. Man måste eventuellt vara balines för att förstå hur det går ihop men problemet löstes genom att över en kopp kaffe (som man fick sila mellan tänderna pga all sump) toksurfa och till slut hittade en guide med bil som man kunde hyra, rätt mycket dyrare än tänkt men ja, det är sådant som man får räkna med och nu när man vet att det går att komma härifrån, då kan man passa på att njuta av bergen, naturen och förhoppningvis makalösa vattenfall.

Jakten på delfiner

pajje 2022 Bali, Indonesien december 25, 2022december 26, 2022bali, banyumala waterfall, delfiner, indonesien, lovina, tanah lot, ubud 0 kommentarer

Idag var jag uppe före tuppen/tupparna. Planen var att åka ut på delfinsafari i soluppgången, trots att det är just sådana här aktiviteter man ska undvika enligt aftonbladet. Enligt deras artikel som publicerades för någon dag sen så var det stressande för djuren och allmänt plågeri, well jag säger inte emot.
Vi var säkert närmare 50 båtar som gav oss ut i soluppgången för att leta delfiner och så fort en stackare satte upp huvudet ovanför ytan satte samtliga 50 båtar i full fart mot den för att turisterna ska få så bra bilder som möjlit. Etiskt korrekt? Aldrig men samtidigt så kan jag inte låta bli att faktiskt roas av att se delfinerna samt om nu delfinerna hade blivit så stressade, varför kommer de tillbaka då hela tiden till samma plats och intill båtarna?

Nästa punkt för dagen var att besöka ännu ett vattenfall, lätt mättad av vattenfall så såg jag detta mer som något man bara kunde checka av men se där var jag verkligen helt ute och seglade. Vattenfallet Banyumala är varken det största eller det våldsammaste under denna resen men ändå är det förmodligen min favorit. Det kan ha att göra med att vi var i stort sett själva när jag besökte de eller att man kunde bada under det men oavsett, något var det som drog.

Avslutade dagen med att besöka ”Tanah Lot” som är ett tempel, byggt på en enslig klippa ute i havet. Vid lågvatten går det att vada ut till templet men enbart munkarna är välkomna så vi turister får nöja oss med att stå fastlandet och titta ut och drömma oss bort om hur de skulle kunna vara. Runt omkring är det så klart full kommers och de säljs allt från saronger, vattenflaskor till att klappa snälla ormar eller, tvätta ansiktet i en helig källa. Nej, jag gjorde inget av det.

Nu är jag tillbaka i Ubud, inser hur sjukt turistigt det är här efter besökt Munduk vilket har sina negativa sidor så klart, samtidigt ska jag inte sticka under stol med hur skönt det är med turistiga områden ibland…

Slappar mest i Ubud

pajje 2022 Bali, Indonesien december 27, 2022december 27, 2022indonesien, pajje, risfält, sweet orange wurang, threewin homestay, ubud 0 kommentarer

Internet är inte alltid helt stabilt här nere men ni har inte missat särskilt mycket. Jag är tillbaka i Ubud och har de senaste två dagarna spenderat tiden med att bara ta det lugnt. Började dagen med att bo på Threewin homestay. Jag har bott på många homestays under den här resan, i skiftande kvalite för att vara helt ärlig men detta var någont i särklass. Inte nog med att de hade dekorerat rummet med blomblad så de kändes extra trevligt att komma dit, de bjöd även på en riktigt god välkomstdrink och all personal (dvs familjen) var supertrevliga och gjorde verkligen att man kände sig välkommen. På morgonen, till frukost så bjöds det på en av de godaste omeletter jag någonsin ätit tror jag (kom ihåg, stek tomaterna i smör och vitlök), som severades på rummet. Som bonus så när man satt där och mumsade frukost för fullt så kom grannens kanin och hoppade förbi, lika söt som otippat.

Tyvärr så fick ja bara en natt på Threewin så det blev att byta boende, nu till ett hotell som ligger precis innanför en resturang och bar, fortfarande i Ubud. Lite livligare minst sagt men poolen ligger på rullavstånd från sängen och roomservicen är både snabb och god så jag klagar inte.

Dagarna har som sagt spenderats i lugnt tempo men det blev en liten promenad längs med risfälten för att nå ett litet fik. Juicen må se livsfarlig ut men den var magiskt god och nu googlar jag på om man kan odla drakfrukt i Sverige Det har även blivit lite shopping, här i Ubud så är utbudet enormt och går man på marknade så kan man körp saker för noll och ingenting, jag siktade dock på att handla i lite mer etablerade affärer och hoppas därför att skjortorna håller lite bättre kvalite men oavsett så är det till en bråkdel av vad det skulle kosta hemma.

Att bestiga en vulkan (På Bali)

pajje 2022 Bali, Indonesien december 28, 2022december 28, 2022bali, indonesien, mt batur, trekking, ubud, vulkan 0 kommentarer

På Bali finns ett par aktiva vulkaner varav Mt Agung är kanske den mest kända (och aktiva). Den når en topp på över 3000m vilket jag kände är lite mycket för en dagstur i 30 grader så jag ställde in siktet på Mt Batur. Den ståtar bara med en höjd av 1700m och dessutom har den inte haft utbrott sedan 2000 jämfört med Agungs stora utbrott 2017-2018.

Sagt och gjort, en tour bokades och klockan 02.00 blev jag upphämtad på hotellet i en av de risigaste minibussar jag någonsin sett och tro mig, jag har sett många risiga bilar när jag rest runt bland mindre utvecklade länder. Turen skulle innehålla transport till/från vulkan, 2x frukost (en enklare innan vandring och en på toppen) och så klart en lokal guide som pratade engelska, vad jag fick var kanske inte riktigt samma sak.

Transporten låter jag bli att beskriva närmare än ovan och frukost nummer ett bestod av en skiva stekt banan och en kopp kaffe. Tro nu inte att vi pratar någon lyxig version med honung eller bär. Nej här en banan skivad i 3-4 skivor, som sedan stektes och så fick vi varsin skiva, serverad på en servett att äta med fingrarna tillsammans med en kopp kaffe. Här delades även en frigolit låda ut till varje person som visade sin innehålla frukost två, tänkt att ätas på toppen .

Framme vid vulkanens fot mötte vi upp våran guide och han var både glad och trevlig men hans engelska hade en viss förbättringspotential, jag begrep ungefär 30% av vad han sa och mina övriga gruppkamrater varav många var från Irland och England såg minst lika frågande ut. Vi förstod det viktigaste iallafall och vi begav oss uppåt med målen att sitta på toppen för att se soluppgången men för att hinna detta så blev det språngmarsch uppför. Svetten lackade och det var rejält brant.

Den här hiken är inte svår i sig MEN det är brant, enligt min klocka så blev det ca 600 höjdmeter, första biten är brant asfaltsväg medan andra halvan är stig där man snirklar sig mellan och över stora stenblock och det är fortfarande superbrant. Som extra svårighetsgrad och som faktiskt tar bort mycket av känslan är att detta är en superpopulär tur, det är så mycket turister att man går på led och på många ställen blir det till och med stopp och köer.

Väl uppe på toppen möts man dock av en fantastik utsikt och då jag hann upp lagom till att dagens första solstrålar började titta fram kändes det hela magiskt, iallafall tills jag öppnade min frukostlåda och insåg att frukosten de bjöd på bestod enbart av två skivor formfranska (inget pålägg), en rutten banan och ett ägg, jag skänkte min låda till bättre behövande och gick nerför berget på tom mage.

Förresten, nuvarande boende gör nya figurer av handdukarna varje dag…man måste bara älska de här

Ankommit till Sanur

pajje 2022 Bali, Indonesien december 29, 2022december 30, 2022beach life, indonesien, resort, sanur, ubud 0 kommentarer

För andra gången på den här resan och för andra gången i mitt liv bor jag nu på en stor, all inclusive liknande resort. Ubud må ligga centralt placerat och fungera utmärkt som en hub för allehanda aktiviteter men vi kände oss klara med staden och tog helt enkelt bussen ner till Sanur, vid havet. Med tanke på att nyår är på väg och turister verkar älska att bo vid havet så var många boenden utsålda men vi hittade likväl ett rum, som vi uppgraderade lite och boom, nu bor vi i något som förmodligen ses som väldigt lyxigt här nere.

Jag är inte lika övertygad dock, rummet är så klart fint och vi har en egen pool om vi inte skulle orka gå de där 50 meterna till havet men det känns riktigt opersoligt och lite tråkigt på något sätt. Vid strandresturangen hörs det pratas svenska och den ena gästen är blekare än den andra. Det var dock nice att få något annat än stekta nudlar eller ris till frukost och även om de här är nästan så långt ifrån hur vi rest hittils på den här resan så känns det helt ok, det är lite skönt att koppla bort hjärnan och bara följa strömmen för ett tag.

För middag så valde vi dock att lämna området och gå ner till ”Lilla Pantai”, en mysig resturang precis vid havet som serverade ruskigt god fisk, ”swedish meatballs” som fanns på menyn provades dock inte.

Jag dricker cucumber gin, de måste vara nyttigt

24h senare. Jag har fått nog

pajje 2022 Bali, Indonesien december 30, 2022december 30, 2022indonesien, jalapeno, pajje, sanur 0 kommentarer

Det tog lite mindre än 24h för mig att få totalt nog på den här stora, totalt oinspirerande betongklossen till resort. Ja, det är nice med pool och i samband med att vi valde ett lite finare rum så har vi exlusiv access till en egen pool och barn är förbjudna men nej, det är så inte värt det. Det bokstavligt talat är folk överallt, allting på hotellet känns som det gjort för att det ska passa så många som möjligt, vilket i realiteten innebär att det inte passar någon och personalen må vara trevliga men efter pandemin så känns det som alla som kan två plus två har gått vidare och kvar inom serviceyrkena är totala newbies, allting tar sådan sjuk tid. Rekordet är ca 30 minuters väntan på att få notan (dvs efter jag frågat efter den), hade det inte varit för mitt resesällskap så hade det blivit en ”springnota” då jag anser att om de inte klarar plocka fram notan på den tiden så har de försatt sin chans.

Det finns dock fördelar som att det finns en spa-avdelning som ska vara riktigt, riktigt bra enligt min kompanjon och man kan även låna kanot/kajak gratis. Gällande sistnämnda kan jag meddela att paddla i samma riktning som strömmen är väldigt skönt men när man ska tillbaka, mot tidvattnet så är det inte alls lika kul längre.

Som tur är så kan man dock lämna området och till middag idag hittades Jalapeno, en liten mexikansk restuarang med högt tryck. Fick dock en plats vid baren och maten var super om än lite tam i hettan. En rejäl blandning av enchiladas, burritos, majskolvar och såklart jalapenos intogs och genast blev humöret bättre igen.

Nusa Penida

pajje 2022 Bali, Indonesien januari 1, 2023januari 1, 2023angels billabong, bali, broken beach, crystal bay, indonesien, kelingking beach, nusa penida, sanur 0 kommentarer

Ovetandes om att det skulle bli resans varmaste dag, runt 32 grader i skuggan så bokade vi in en trip till Nusa Penida. Ön ligger ca 40 minuters båtfärd från Bali och är en perfekt dagstur tänkte vi. Så här i efterhand så skulle jag nog säga att en dag är för lite och det blev både för stressigt och för svettigt i den här värmen.

Att ta färjan över borde vara en lätt sak men jisses vilket kaos det var. Folk överallt, flera olika färjor som avgick från samma ställe utan tydliga skyltar vilken som gick vart men på något sätt som ingen riktigt kan förklara så lyckas vi gå på rätt färja och fram kom vi. Första stoppet på resan var Broken Beach tillsammans med Angels billabong. Det ska finnas en Devils billabong också men jag är osäker på var och vad jag hört så ska den vara svår att nå. Iallafall, Broken beach bjuder på en fantastisk utsikt över turkosblått vatten, maffiga klippor och en rejäl, naturlig båge som man faktiskt kan gå över. Angels billabong som ligger ett stenkast bort är som en naturlig infinitive pool. Denna kan man om man är förberedd och har skor klättra ner till men vi höll oss uppe, njöt av utsikten och svettades i värmen.

Stop två för dagen var Kelingking Beach, eller ja ovanför Kelingking Beach. Även här bjöds på makalös utsikt med turkosblått vatten, lodräta klippor och en helt fantastisk strand men den som går ner måste även gå upp och vi pratar inte om några få trappsteg här.

Tredje och sista stoppet blev Crystal Bay, en ganska liten strand, omgiven av höga klippor som var perfekt att ligga och inte göra någonting på. Efter att ha sprungit runt, tagit bilder och om jag ska vara helt ärlig, bussats runt som skock får var de riktigt skönt att parkera sig på en solstol, leka lite i vågorna och ta en kall innan det var dags att åka tillbaka till Sanur lagom för nyårsfirande.

Det är inte helt optimalt om man vill fira nyår att ta en heldags tour samma dag, totalt slut så lyckades vi iallafall få i oss en nyårsmiddag med lite italiensk touch innan vi gick ner på stranden och tittade på fyrverkeriet, mer sovande än vaken.

Nyårsfirande i Sanur

Nusa Dua

pajje 2022 Bali, Indonesien januari 2, 2023januari 2, 2023bali, indonesien, nusa dua, pajje, sanur 0 kommentarer

Den här resan börjar närma sig sitt slut och vi checkade ut från vårt hotellkomplex i Sanur för att ta in sista natten på ett nytt hotell, denna gången i Nusa Dua. Lonely Planet beskriver Nusa Dua med orden ”a gated compound of resort hotels. Its a vast and manicured place where you leave the chaos of the rest of the island behind as soon as you passed the guards”. Jag såg inga vakter ioförsi men annars låter det ungefär som en korrekt beskrivning. Området som ligger söder om flygplatsen verkar bestå av det ena inspränga all inclusive resorten efter det andra. Även om hotellen ligger hela vägen ner till stranden så är dock stränderna öppna för alla vilket är nice.

Det märks dock även på priserna att detta området är byggt och attraheras av de turisterna som har det lite bättre ställt. Priserna på boendet var billigt så här bokande i sista sekund men mat, dricka och allting annat än nästan 5 gånger så högt som i Ubud och jämföra med priserna i Munduk vågar jag inte ens tänka på.

Vi båda känner att vi har nog faktiskt bockat av Bali nu och både igår och dagen har spenderats på stranden och/eller vid poolen och dess närliggande restauranger. Man upplever dock oväntade saker ändå och dagens lunch-hak hade en hel skock med vilka ekorrar som hoppade både bland träden och borden. Dagens onödiga kunskap är att ekorrar tycker om pommes. Tanken med strandhäng är dock att få lite färg innan vi tar oss tillbaka mot mörka Sverige och med de vill jag påminna om att grisrosa faktiskt också är en färg.

En ny variant för servetter

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: