balkan

Framme på balkan

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , ,

Efter en lugn natt i Plzen så startade sigge upp och vi drog iväg mot det som egentligen är resans  start, Ljubljana i Slovenien.  Att hitta ut ur stan var en smal sak och snart tuffade vi på igenom tjeckiska småvägar och in i Österrike.  Vägnätet är helt klart över förväntan och Österrike visade upp sin bästa sida med nyasfalterade vägar, nästa ingen trafik och sol som tittade fram mellan alptopparna. Österrike bjöd även på lite spänning när vi betade av branta backar (ettans växel för att komma upp) och slingriga vägar, går tyvärr inte att fånga på bild men om ni har vägarna förbi så kan jag verkligen rekomendera en tur igenom Loibl passet. Brant, slingrigt och riktigt vacker natur. Totalt har vi har nu betat av ca 120 mil och man kan säga att det är först nu som vår resa börjar.

Vi är nu framme och Ljubljana och sitter hemma hos slovenen Robin som Per precis intervjuat, kul och annorlunda att bo hemma hos någon ”local”, tyvärr kom vi fram lite för sent för att undersöka staden men vi får göra det imorgon istället, vi har ju hunnit få en hel massa tips på vad man bör se så vi slipper gå på en del nitar (förhoppningsvis). Plzen  var väl sådär för att vara ärlig så jag hoppas att det blir bättre.

 

Serbien, på låtsas

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , ,

Idag är vi i Serbien, fast bara på låtsats….egentligen så är vi i Bosnien hercegovina och staden Banja Luka men förutom tullmannen som noga genomsökte vår bil och tittade på oss med en bestämd  hård blick (men när han hittade vårt lager med öl i skuffen kom leendet fram) så har vi inte sett en enda bosniak, inte en en bosnisk flagga eller någonting alls som kan påminna om att vi är i BIH, istället så flaggas det med republiks srpska flagga, vägskyltarna är på kyrilliska och ja, vi kunde lika väl varit i Serbien. Vi har även fått vår första ”krigskänning” idag, sönderbombade och hus med kulhål i fasaderna trots att det är närmare 20 år sedan kriget var och då ska vi inte tala om alla övergivna hus pga de etniska rensningarna…det känns på riktigt nu på något sätt.

Innan vi stack iväg från Slovenien så fick vi varning om att det är översvämningar, detta har vi så klart hört tidigare men en varning är alltid trevligt och ja, det var aningen blött på sina ställen Vi drog rakt igenom Kroatien och in i Bosnien och vi i Sverige har haft en varm och skön sommar medan balkan har fått regn och det syns, vi såg majsfält som stod i vatten, höbalar som flöt på fälten och vägkanter som var skyddade av sandsäckar. Vi hade dock inga som helst problem att ta oss fram och jag är fortfarande förvånad över hur bra vägnätet är, vissa vägar må vara små och krokiga men de är inte sönderlappade och fulla med hål som vårt svenska vägnät. Att man sen måste betala en slant för att få köra på motorvägarna, det kan jag köpa så länge de håller den klassen som vägarna har gjort hittills.

Staden Banja Luka är liten men mysig och fylld med små uteserveringar, barer och cafer, vi hittade även deras stadium som vi med en del tur och två delar list tog oss in på och tittade, tyvärr ingen match dock.

Slänger som vanligt upp ett par bilder och bara så ni vet, klicka på bilderna för att få upp de i större format samt med en liten bildtext

 

Serbien, på riktigt

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , ,

Idag är vi i Serbien, det riktiga Serbien och resan hit gick förvånansvärt enkelt. Att komma till Serbien såg vi aldrig som något problem däremot hur vi skulle ta oss till Belgrad orsakade en mindre diskussion, må möjligen vara en generationsfråga, google maps/GPS VS old school kartbok men efter lite dividerande bestämde vi oss för att lita på google och så här i efterhand så levde datorgenerationen upp till förväntningarna och vi kom fram riktigt snabbt. Vi körde tillbaka till Kroatien och sedan rakt österut för att bränna mil på ”autobahn”. Hade vi kört samma väg ner till Banja Luka så hade det gått betydligt snabbare men vi hade missat fantastiska landsbygden i Kroatien och bergsvägarna i Bosnien som vi fick nu men när vi mer eller mindre bara ville beta av sträckan var det perfekt.

Kan även slå hål på en av myterna som vi svenskar har om Balkan och det är deras vägnät, som synes på de bilder jag lagt upp tidigare och några i detta inlägget så är de i riktigt bra skick och faktum är att sämsta vägarna hittills på resan har varit de i Tyskland när vi gav oss ut i obygden, de stora hålen i asfalten som jag hade förväntat mig har lyst med sin frånvaro men så har vi inte ankommit till Albanien ännu…

Eftermiddagen och kvällen har annars spenderats på fot i Belgrad och av den korta tid jag varit här så trivs jag riktigt bra, arkitekturen är en blandning av nytt och gammalt och det märkt tydligt att det är en betydligt större stad än de vi besökt tidigare. Även här har vi dock stött på spår efter kriget i form av ett sönderbombat militärt HQ (Tacka NATO) och man bör vara försiktig när man beställer mat, vi lyckades beställa in mat för ett helt kompani och även om det är galet billigt så känns lite trist att slänga en massa god mat.

Imorgon bär det av mot Kosovo och på ett sätt känns det lite tråkigt att göra en balkan express resa som den här blir då jag gärna skulle stanna och känna av mer på de olika ställena men med begränsad semester så får man göra det bästa av situationen, Belgrad kommer jag garanterat åka tillbaka till.

Vilse i pannkakan (belgrad)

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Serbien är ett lustigt land, på väg från Belgrad så tänkte vi svänga förbi Titos mausoleum. Denna hyllade landsfader och älskade person (iallafall i Serbien) och då kan man tycka att de borde skylta ut denna helgedom rätt ordentligt, FEL. Vi lyckades hitta adressen på nätet och efter att ha tittat på både kartor och och satt GPS´en drog vi iväg från vårt fina hotell och i början gick det bra, Piccolon som hämtade vår bil från garaget gjorde ett utmärkt jobb och parkerade den så vi kom in på rätt gata direkt och vi får iväg med min telefon som GPS i högsta hugg. På vägen visste vi att vi skulle köra förbi röda stjärnans stadium och mycket riktigt så kom vi rakt på den men inte en enda skylt om parkering eller ingång till den, efter lite letade så kom vi in och Per fick till sin lycka ett par bilder inifrån stadion innan vi åkte vidare mot vad vi trodde mausoleet för Tito…

När GPS´en sa att vi var framme och vid en park var vi mitt i ett bostadsområde,  ok GPS´en har fått tuppjuck som den brukar få i storstäder tänkte jag och vi kollade runt lite och ja, bakom husen var en eventuell park men inte någon grav, vi körde iallafall vidare och letade men relativt snabbt gav vi upp då vi såg att vi var på rätt adress men inget mausoleum så nu drar vi mot Kosovo och då inträffa så klart nästa problem, var är vi? hur hittar vi till motorvägen? Än en gång litade vi på GPS´en och denna gången slutade det i ett halvbyggt villakvarter i en av alla Belgrads förorter och vägen tog tvärt slut trots att GPS´en visade en fin väg rakt fram. Som tur är träffade vi en trevlig serb som i utbyte mot lite skåne akvavit visade oss  vägen ut och sedan rullade resan på bra igen men hur kan inte ha några som helst skyltar till något? I Nis där vi skulle svänga av motorvägen så körde vi med både GPS och kartbok för att vara helt säkra på att hitta och GPS´en sa sväng in på väg 34, kartboken sväng in på väg 25 och vägskyltarna, de sa 14, det ska inte vara lätt! Vägnätet var dock relativt bra hela vägen och gränskontrollen mellan Serbien och Kosovo gick igenom utan några som helst problem och det är nästan att man blev lite besviken över hur enkelt och smidigt det var.

I Pristina som vi är i nu är känslan helt annorlunda mot övriga länder vi besökt, det byggs överallt och hela staden andas framtidstro på ett sätt som jag inte upplevt tidigare på balkan. Vårt hotell är mer eller mindre helt nybyggt och riktigt fint. Vi bor dock granne med KFOR basen och mitt i ambassadområdet så man kan väl säga att vi valde de lite finare delarna av staden men efter en snabb tur på staden så vågar jag påstå att känslan gäller hela staden och inte bara området jag bor i just nu.

 

I Albanien och säger hej till påven

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Lätt nervösa satte vi oss i bilen för att bege oss till Albanien, inte rädda för själva Albanien utan eftersom alla har skrämt upp oss med hur värdelösa vägar de har och hur svårt det är att köra bil där, inget kunde vara mer fel. På väg mot gränsen så stannade vi till i en nationalpark och ironiskt nog var det den mest nedsmutsade och skitigaste platsen jag sett på hela resan men vilken utsikt det var, det är något speciellt att stå och titta ned på molnen!

Innan vi kom fram till Tirana så stannade vi till i en liten stad som heter Ohrid som ligger precis intill en stor sjö. Stan var riktigt mysigt och kunde varit vilken grekisk/italienska by som helst intill havet men nu är det en liten Makedonisk stad/by intill en sjö.  Efter lite mat så tog vi ett varv runt stan och de kändes som hela byn levde på att sälja pärlor, jag är dock inte den som brukar bära pärlor så inga inköp för mig utan istället så sattes bilen mot gränsen och det blev rejält med höjdmeter innan vi var framme. Inga problem för sigge och trots att det varit enorma skyfall här igår så var vägarna i bra skick och ända tills vi kom fram till Tirana rullade det som tåget (kinesisk tåg som fungerar, inte svenska varianten).

I Tirana var tydligen påven på besök och varenda väg intill centrum var avstängd och vad som vanligen klassas som kaotisk trafiksituation blev genast mycket värre, svettdropparna började komma fram i Pers panna innan vi hittade ett hotell där vi kunde slänga in bilen och andas ut över att inte kört över någon eller blivit påkörda.
En dusch senare och vi går ner mot stan för att se stan och jag lägger märker till att borta vid den vägen står en sjuhelsikes massa människor, vi går dit och frågar vad som händer och får då reda på att påven ska köra förbi vilken minut som helst. Vår resa må vara aningen stressad och hektiskt men detta är ju så osannolikt som de bara kan bli! Riktigt svårt att fånga bild men ja, jag har iallafall varit och sett påven hyfsat nära. Tirana verkar annars vara en riktigt trevlig stad, engelskan funkar hyfsat och vårt största problem just nu är att vi har alldeles för mycket pengar, imorgon får det bli shopping!

 

Adriatiska havet

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , 0 kommentarer

Kvällen igår avslutades över öl tillsammans med hotellportiern där vi diskuterade allt från kommunism-socialism-kapitalism och religon till vilket som är den godaste ölen och hur man på bästa sätt tar sig ifrån Tirana till Durres där vi är nu. Riktigt trevligt och lätt annorlunda som ungefär allt annat på den här resan.

Dagen började dock med att vi tänkte dra ner på stan och handla lite, klädlagret har börjat sina och rena kläder är alltid trevligt men tyvärr verkar det som att gud är sur för att påven drog så himmeln öppnade sig  med ett rejält åskoväder och massor med regn. En lätt språngmarsch bort till grannhuset och första inhandlingen blev ett paraply innan vi fortsatte ner mot stan. Regnet lättade dock fint under tiden jag handlade mig en ny sovenir-handduk inför beachen i Durres och sedan satte vi fart mot stan för att leta kläder vilket resulterade i att nästa inköp blev en smörgåsgrill, japp ni läste ni rätt…en smörgåsgrill.  Den var billig, den var ganska fin och tydligen så hade Per stort behov av en sådan.  Dessutom så provade säljaren att den verkligen fungerade innan köpet så den måste vara bra! Vi hittade dock lite kläder också och jag tror nog att Albanien klassas som det billigaste landet hittills och det största problemet har varit att kläderna har varit för fula, inte att vi känner att de inte är billigt nog. Ett par converse skor går på hundringen och ett par Vans gick på strax över. Är man ute efter shopping är Tirana alltså the shit om man bara har tålamod att gå igenom  ex antal butiker, stånd och bagageluckor. Vill du dock ha kvitton och intyg på att det är äkta varor så bör du kanske åka till något annat land.

Efter att ha handlat så satte vi oss i bilen och drog ut till kuststaden Durres, runt 28 i luften, strax över 20 i havet och strålande sol gjorde att vi kände oss riktigt taggade på att bara checka in på första bästa hotell och sen hoppa i havet. Bor på ett hyfsat fint hotell med egen balkong med havsutsikt, ca 30m till havet och  och priset, ca 270:-/natten för ett dubbelrum, det funkar! SMHI har lovat regn och åska hela dagen men  här ute vid kusten märks inget av de av utan jag lägger upp ett par bilder, sveper min öl och hoppar i plurret igen.

 

Podgorica – Montenegro

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

Efter att ha ätit en minimal frukost och övervägt om vi skulle bada en sista gång innan vi lämnar Albanien så satte vi oss i bilen och satte kurs mot Podgorica i Montenegro. Allt snack om att vägarna är urusla och trafiken är jobbig är just snack och resan gick helt klart över förväntan, visst att det ibland skapas 3 eller 4 filer på den tvåfiliga motorvägen och att man ibland utnyttjar trottoarer eller annan ledig plats för att ta sig fram och det ställer sina krav på förare men så länge du bara har koll vad som händer runt om din bil och visar tydligt vart du tänker ta vägen är det ingen fara. Ta seden dit man kommer och kör som en biltjuv så klarar man sig bra. Lite besviken är jag dock allt att jag inte fått se så många av Hoxha´s alla bunkrar men jag har fått se några och med lite fotoredigering kan jag nog till med ha en bra bild eller två.

På vägen till Podgorica stannade vi till vid ett fågelreservat för att förhoppningsvis få se lite pelikaner och kanske till och med svart stork men för att vara ett naturreservat där 50% av europas fåglar har skådats fanns just idag noll och ingenting eller jo, ett fågeltorn och ett par skyltar men djurlivet lyste med sin frånvaro.

Snabbt gav vi upp och gav oss iväg de sista milen mot Podgorica där jag villigt kan erkänna att jag inte hade några större förväntningar på utan trodde att jag skulle få uppleva ännu en gråtrist socialistisk industristad, dessutom hade yahoo weather lovat regn under dagen så döm till min förvåning när vi kommer fram till en riktigt mysig liten stad, fylld med parker, floder och grönområden och dessutom lyste solen skarpt mot en knallblå himmel. Stan må vara liten och det är inte alls samma antal uteserveringar eller restauranger men de som finns var väldigt mysiga. En intervjy av nyhetsredaktören på den lokala tv-stationen senare så hamnade vi på ortodoxa kyrkans soppkök och även om jag har ätit bättre middagar så betalade vi åtminstone för en god sak. Prisläget är fortfarande ruskigigt billigt och här använder man euro även om de inte är med i valuto unionen och talar engelska, win på de!

 

Mot Sarajevo

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

Med sorg i hjärtat lämnade vi Podgorica men först efter att ha avnjutit en rejäl hotellfrukost på terassen i strålande solsken och även om vi bodde mitt i stan så hördes inte något annat än fågelkvitter och vattnet som forsade fram strax bredvid oss. Det har sina fördelar med att bo på fina hotell och detta hotellet var nog ett av de bättre, hotellfrukosten var gudomlig och med det läget och vädret så kunde man inte få en bättre start på dagen. Vi hann även beta av en intervju med PR-någonting för Montenegros fotbollsförbund och trots att jag inte kunde vara mer ointresserad så försökte jag hålla god min och flika in med en bra fråga/påstående då och då.

Iväg mot Bosnien (igen) och denna gången så blir det bilväg igenom mer eller mindre hela Montenegro innan vi anländer söderifrån och arbetar oss upp mot Sarajevo. Sträckan enligt google maps skulle bara vara 23mil och i Montenegro slås vi av fantastiska vyer och fina vägar men direkt efter gränsstationen mot Bosnien så halveras vägen och vi stöter på både ett och två ställen där vägen bokstavligt talat har spolats bort och vi kör direkt på berget samt för vägras, som tur är så hann de upptäckas och vägen grävdes fram tills vi kom dit men det är först här som balkan lever upp till sitt rykte om dåliga vägar och även om det var smalt, krokigt, höga asfaltskanter och hundrameters stup på sidorna av vägen var de aldrig några problem att komma fram även om det tog betydligt längre tid att köra de 23 milen än vad det gör i Sverige.

I Sarajevo kom nästa chock, fast i bilkö i närmare en timme innan vi kom in i staden och då säger GPS´en sväng upp på vägen men det finns juh ingen väg, eller jo det finns en liten liten gångväg kanske…efter snurrat runt ordentligt så tittar vi närmare och nej, det är ingen gångväg utan GPS´en har visat rätt hela tiden. Inte lätt när man tvivlar på tekniken men gatorna i ”gamla stan” i Sarajevo är allt annat än stora och hade vi haft en större bil än sigge så är det ytterst tveksamt om vi hade kommit fram. Idag är det dock inget lyxhotell utan istället bor vi i ett hostel bestående av 2 rum och där ägaren bor på ovanvåningen så med andra ord så lever vi som balkan upplevs, blandar hej vilt mellan lyxhotell och couch surfing.

 

Krigsturist i Sarajevo

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , 0 kommentarer

Kvällen igår spenderades med att gå på museum om Srebrenica och sen var den stämningen död, att jag aldrig lär mig att folkmord inte är kul!

Idag knatade vi ner till turistinformationen för att försöka få tag i en stadskarta över Sarajevo och det besöket slutade med att vi anlitat en guide/chaufför. Jag brukar vara aningen skeptisk till sådana här turer men Jasmin som vår guide hette var riktigt grym, försökte inte sälja på oss en massa skräp och visade och berättade massor av hur det var att växa upp under tiden bomberna föll. Vi besökte den judiska kyrkogården som Madde tipsat om och även om jag inte tyckte det var något speciellt så var det helt klart intressant, sedan styrdes bilen upp mot bergen och vi besökte OS-byn, bob-banan som är totalt nedklottrad och vi såg sönderbombade hus där de ”serbiska” krypskyttarna låg. Jag sätter serbiska inom citat tecken eftersom det var faktiskt inte var Serbien som bombade skiten ur Sarajevo även om hela de västerländska samhället har fått för sig det. Här träffade jag på en väldigt trevlig man med en sympatisk get och även om vi inte pratade samma språk så funkade det fint med teckenspråk och att bjuda på cigaretter här går alltid hem (geten rökte inte men tackade för erbjudandet). Här kom även första varningen om att se var ni sätter fötterna för det kan eventuellt finns minor här, både jag och Per har dock benen i behåll så det gick bra.

Vidare bar det nerför branta backar till flygplatsen och ett besök i den minimala livslina som Sarajevo hade under belägringen, tunneln under flygplatsen. Väldigt intressant museum och det visar väldigt tydligt vad vi människor klarar av med hjälp av lite djävla anamma och en rejäl dos desperation. Tunneln som var 800m lång gick under Sarajevos flygplats som hölls av FN och gjorde det möjligt att införa mat, vapen och andra förnödenheter till stan samtidigt som de kunde exportera ut cigaretter och andra saker ur stan till sina trupper som var utanför staden. Turen avslutades med att ännu en stigning uppåt kullarna och vi avslutade med en kopp bosniskt kaffe på en terass med utsikt över Sarajevo´s äldre delar, riktigt underbart.

Vi har även hunnit besöka de äldre delarna av stan, faktum är att vi bor mitt i de äldre delarna och en tur längs snipers alley och det är lite kul att man kan se de olika tidsåldrarna som årsringar på en stad så är det i Sarajevo helt annat, här är det de gamla delarna i öster och ju längre västerut du tar dig, desto nyare och moderna är det. Fast det är klart, så inklämt mellan bergen som staden är så kan den omöjligt bli särskilt bred. Strax blir det iväg och träffa Amira för en kaffe och nya historier från staden som varken tillhör väst eller öst utan istället bara är en stor gigantisk mix av alltihopa.

Split, Kroatien

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Dags för ännu en dag i bilen och idag bar det iväg från de krokiga gatorna i Sarajevo vidare mot Mostar och sedan mot Split. Mostar som så många har tipsat om sög rejält enligt mig, fullt med turister och sovenirförsäljare som försökte kränga på dig en massa skit men vi fick se den berömda bron iallafall och käkade en kebab som både smakade och såg ut som kalops ungefär…sen bar det av mot Split, Kroatien och efter lite meck så lyckades vi navigera upp på landets förmodligen nyaste väg, så pass ny att de inte ens hade hunnit bygga klart påfarter, mackar eller vägtullar.

Resan flöt på bra och det som slår mig är vilken skillnad det är på Kroatien här längs kusten mot hur det var inne i landet. Här ser du inga sönderbombade eller övergivna hus, här ser du inga fattiga bönder som gräver bland stenarna för att hitta något att äta. Istället så avlöser den ena lyxigare villan efter den andra och bilarna är inga rostiga, sunkiga yugos utan nya fräsha bilar om i vilket västland som helst. Skillnaden är enorm mot det Kroatien vi såg på väg till Banja Luka i Bosnien.

Inte mycket kvar på vår resa igenom balkan och på ett sätt känns det som balkan resan redan är över, Split kunde varit vilken turistort som helst, var som helst, vi må bo lite off men jag får hela tiden en känsla av att jag har sett det här förut

Mer Kroatien

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

På väg norrut  och hemåt så känns det faktiskt som vi har lämnat balkan. Vi kör längs den kroatiska kusten och det är som jag påtalat tidigare helt annorlunda än kroatiska inlandet och även om vägen är smal, krokig och helt perfekt för mc-körning så har sigge tuffat på bra även om han har börjat gnälla varje gång vi svänger höger. Vägen mot Rijeka från Split är underbart vacker och kan rekommenderas starkt till alla som vill köra en vacker väg och har gott om tid, uppskattningsvis så snittade vi 50-55km/h och blev omkörde av den ena motorcykeln efter den andre, Adriatiska havet ett stenkast åt vänster och höga berg ett stenkast åt höger = vackert!

Vårt enda mål för dagen var att besöka nationalparken Paklenica i ett sista försök att få se några vilda och roliga djur, vi borde dock ha gjort lite research förutom att kolla på kartan och säga där är en nationalpark för väl på plast så hittar vi Kroatiens och ett av europas största klätterställen. Med andra ord inte en fågel, bergsget eller lodjur i närheten så vi får hålla till godo med ett par trutar och fiskmåsar, eventuellt en delfin men de kan likaväl varit en boj (och troligast en boj). Trots bristen på djur och att stället var överfyllt med hurtiga människor som klättrade överallt så var det riktigt vackert och sjukt jobbigt att gå längs den steniga ravinen uppåt.

Efter vårt besök så drog vi vidare längs kusten och när solen började gå ner så bestämde vi oss för att stanna för natten, kvällens hotell bevisar tesen om att ingenting är avgjort och mina tankar om att Kroatien är väldigt västerländskt, iallafall längs kusten går helt i kras och istället levereras ett hotell i sann Tito anda, betongkloss utan dess like, stort och väldigt inrökt. Särskilt billigt är de inte heller men det är garanterat billigare än det 5-stjärniga som ligger bredvid som är av ett par årsmodeller nyare.

Sammanfattning av balkan express

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , , , , , , 0 kommentarer

Så är då balkan resan över och jag tänkte sammanfatta den i en väldigt kort beskrivning per land som vi besökt, självklart så har jag spenderat så kort tid i varje land att jag vet inte vad jag pratar om egentligen men detta är iallafall mina första intryck som bygger mer på känsla efter att ha besökt och pratat med folk än någonting annat: (Länderna är sorterade efter ordning av vårt besök)

Sammanfattningsvis som gäller för alla länderna är dock att jag kände mig aldrig otrygg någonstans, trots att vi körde både motorväg och småvägar var de riktigt bra och detsamma gäller boendet. Prisläget är billigt, väldigt billigt även om det blir dyrare ju mer landet har närmat sig europa och språket. Engelskan funkar fin fint och euron funkar i samtliga länder även du eventuellt får växeln tillbaka i deras lokala valuta ibland och lite sämre kurs än om du betalat i den lokala valutan direkt.

Slovenien:
Slovenien är det land som helt klart är mest likt det västerländska samhället som vi är vana vid. Infrastrukturen är väl utbyggd, husen är nya/fräsha, hela och de kom undan från splittringen från Jugoslavien med endast 10 dagars krig. Med andra ord så har de alla förutsättningar i världen för att få till ett riktigt bra samhälle. Ändå misslyckas de, efter att ha pratat med Robin som vi bodde hos i Ljubljana så fick vi reda på att självmordsstatistiken för slovener är skyhög och alkoholismen är utbredd vilket syns när man besöker närmsta butik/mack som säljer någon form av alkoholhaltiga drycker. De är inte ”västerlänningar” men å andra sidan har de inte samma problem och historia som övriga republiker från Jugoslavien vilket ger dom en identitetskris utan dess like. De sloveniska bergen är dock värdiga utmanare till alpern för skid eller cykelsemestern.
Serbien:
Serbien är väldigt ryskt i form av samhälle, kultur och hur man beter sig allmänt samt att de känner sig väldigt förorättade utav NATO´s bombningar och av västvärldens hårda fördömande av landet under kriget på 90-talet. Någon sa ”Serber glömmer inte, förlåter inte” och det känns som det stämmer in bra på hela landet, istället för att som resten av republikerna ha närmat sig EU så har Serbien kört sitt egna race vilket har isolerat dom, något som dock sakta men säkert har börjat ändras men det genomsyrar fortfarande hela landet. Belgrad är dock största staden i fd Jugoslavien och en storstad är altid en storstad, här finns garanterat något för alla.
Kosovo:
Kosovo är det minsta landet av de vi besökte och är inte ens erkänt som eget land utav Serbien vilket gör att man får planera sina gränsövergångar en del. Stämningen i landet känns väldigt optimistisk och rent av som vilda västern där det byggs och skapas nya saker helt utan reglering känns det som. Pristina´s nya borgmästare har lovat och arbetar på att reglera det hela men hans föregångare som försökte samma sak sköts ner på öppen gata. Idag är det en modern form av guldyran i Klondyke och utan snack är det landet som är mest framåt. Nackdelen är att det är litet och faktiskt inte mycket att se men är man i närheten så tycker jag absolut att man ska ta och svänga förbi om inte annat bara för att insupa atmosfären.
Makedonien:
Makedonien visade inte upp sin bästa sida under vårt besök, vädret var gråmuligt med inslag av regn och hotellet vi bokade hade fejkat sina uppgifter på booking.com för att verka bättre än vad det var. Landet börjar med andra ord med en helt gäng med minuspoäng och det gjorde inte mycket för att höja dom. Att sätta ut hundratals statyer i alla dess former i huvudstaden hjälpte inte men ett bonuspoäng är att det går lätt och billigt att flyga till Skopje från Malmö så åk hit och överbevisa mig om hur mycket staden suger.
Albanien:
Albanien var nog det land som jag hade mest fördomar mot inför mitt besök och inte en enda uppfylldes. De må berott på påve-besöket men Tirana var väldigt rent och prydligt och jag såg inte många tiggare eller andra riktigt riktigt fattiga människor. Engelskan funkar riktigt bra överallt och jag som hade förväntat mig mercedes bilar överallt såg olika bilmärken överallt. Vägarna var riktigt bra, alla var riktigt trevliga och även om korruptionen tydligen ska genomsyra hela landet så märkte vi aldrig av något. Utländskt kapital flödar in i landet och jag tror att Albanien snart kommer dyka upp på listan över klassiska charter orter som man åker till för sol och bad precis som Grekland eller Turkiet.
Montenegro:
Här råkade vi ut för motsatsen till Makedonien, vädret kunde inte vara bättre och hotellet var super, kanske även det bästa på hela resan. Staden Podgorica sen kanske egentligen inte hade så mycket att erbjuda spelade inte så stor roll för vem kan inte tycka om att sitta på uteserveringar, dricka billig öl eller kaffe och titta på vackra kvinnor. Landet påminner i sig väldigt mycket om Serbien med undantaget att de vill och gör allt i sin makt för att närma sig EU och naturen ute på landsbygden är helt underbar om man tycker om höga berg och djupa dalar.
Bosnien Hercegovina:
Bosnien är landet som är dödfött, tvingats fram igenom externa beslut och än idag lider utav det. Landet är en federation som just Jugoslavien var (och det gick ju så bra för jugoslavien) och består av tre stor folkgrupper (kroater, serber, bosnier) som alla har varsin president och det enda som är konsekvent över landet är att det aldrig är den bosniska flaggan som hissas. I Norr och i viss del syd  hissas republica srpska och västerut är det kroatiska flaggan, såren har inte läkt sedan kriget på 90-talet vilket gör att nationalismen flödar och man gör sitt bästa för att hindra motståndaren istället för samarbeta. Resultatet blir ett slags stiltje och missnöjet gror och under tiden går granländerna vidare i utvecklingen. Sarajevo är dock en helt underbar mix av alla dessa olika folkslag och religioner men för att citera Amira som vi träffade i Sarajevo, ”Vi sitter på en krutdurk” men att låta staden än en gång råka ut för ett inbördeskrig vore en rejäl miss av omvärlden. Sarajevo rekommenderar jag starkt att åka till och även om vi krigsturistade rätt hårt här så finns det så mycket mer.

Kroatien:
Kroatien har två ansikten, dels har vi den rika och fina sidan längs kusten dit turisterna vallfärdar. Det är väl utbyggt, det är rent, snyggt och för att vara helt ärlig som vilket medelhavsland som helst men sedan har vi inlandet som fortfarande visar tydliga spår från kriget med sönderbombade och övergivna hus. Här är det betydligt fattigare, vägarna är lite smalare, husen ganska mycket sjaskigare och det är här kan se du en och annan yugo eller häst och vagn. Det känns verkligen som två helt olika länder och även om det kanske inte är lika bekvämt så rekommenderar jag en tur inåt landet nästa gång ni ligger på stranden och pressar sol för naturen är vacker och ska ni säga att ni varit i Kroatien så bör ni ha sett båda sidorna.