Jakten på delfiner

Idag var jag uppe före tuppen/tupparna. Planen var att åka ut på delfinsafari i soluppgången, trots att det är just sådana här aktiviteter man ska undvika enligt aftonbladet. Enligt deras artikel som publicerades för någon dag sen så var det stressande för djuren och allmänt plågeri, well jag säger inte emot.
Vi var säkert närmare 50 båtar som gav oss ut i soluppgången för att leta delfiner och så fort en stackare satte upp huvudet ovanför ytan satte samtliga 50 båtar i full fart mot den för att turisterna ska få så bra bilder som möjlit. Etiskt korrekt? Aldrig men samtidigt så kan jag inte låta bli att faktiskt roas av att se delfinerna samt om nu delfinerna hade blivit så stressade, varför kommer de tillbaka då hela tiden till samma plats och intill båtarna?

Nästa punkt för dagen var att besöka ännu ett vattenfall, lätt mättad av vattenfall så såg jag detta mer som något man bara kunde checka av men se där var jag verkligen helt ute och seglade. Vattenfallet Banyumala är varken det största eller det våldsammaste under denna resen men ändå är det förmodligen min favorit. Det kan ha att göra med att vi var i stort sett själva när jag besökte de eller att man kunde bada under det men oavsett, något var det som drog.

Avslutade dagen med att besöka ”Tanah Lot” som är ett tempel, byggt på en enslig klippa ute i havet. Vid lågvatten går det att vada ut till templet men enbart munkarna är välkomna så vi turister får nöja oss med att stå fastlandet och titta ut och drömma oss bort om hur de skulle kunna vara. Runt omkring är det så klart full kommers och de säljs allt från saronger, vattenflaskor till att klappa snälla ormar eller, tvätta ansiktet i en helig källa. Nej, jag gjorde inget av det.

Nu är jag tillbaka i Ubud, inser hur sjukt turistigt det är här efter besökt Munduk vilket har sina negativa sidor så klart, samtidigt ska jag inte sticka under stol med hur skönt det är med turistiga områden ibland…

Kommentera