Mot Sarajevo

Med sorg i hjärtat lämnade vi Podgorica men först efter att ha avnjutit en rejäl hotellfrukost på terassen i strålande solsken och även om vi bodde mitt i stan så hördes inte något annat än fågelkvitter och vattnet som forsade fram strax bredvid oss. Det har sina fördelar med att bo på fina hotell och detta hotellet var nog ett av de bättre, hotellfrukosten var gudomlig och med det läget och vädret så kunde man inte få en bättre start på dagen. Vi hann även beta av en intervju med PR-någonting för Montenegros fotbollsförbund och trots att jag inte kunde vara mer ointresserad så försökte jag hålla god min och flika in med en bra fråga/påstående då och då.

Iväg mot Bosnien (igen) och denna gången så blir det bilväg igenom mer eller mindre hela Montenegro innan vi anländer söderifrån och arbetar oss upp mot Sarajevo. Sträckan enligt google maps skulle bara vara 23mil och i Montenegro slås vi av fantastiska vyer och fina vägar men direkt efter gränsstationen mot Bosnien så halveras vägen och vi stöter på både ett och två ställen där vägen bokstavligt talat har spolats bort och vi kör direkt på berget samt för vägras, som tur är så hann de upptäckas och vägen grävdes fram tills vi kom dit men det är först här som balkan lever upp till sitt rykte om dåliga vägar och även om det var smalt, krokigt, höga asfaltskanter och hundrameters stup på sidorna av vägen var de aldrig några problem att komma fram även om det tog betydligt längre tid att köra de 23 milen än vad det gör i Sverige.

I Sarajevo kom nästa chock, fast i bilkö i närmare en timme innan vi kom in i staden och då säger GPS´en sväng upp på vägen men det finns juh ingen väg, eller jo det finns en liten liten gångväg kanske…efter snurrat runt ordentligt så tittar vi närmare och nej, det är ingen gångväg utan GPS´en har visat rätt hela tiden. Inte lätt när man tvivlar på tekniken men gatorna i ”gamla stan” i Sarajevo är allt annat än stora och hade vi haft en större bil än sigge så är det ytterst tveksamt om vi hade kommit fram. Idag är det dock inget lyxhotell utan istället bor vi i ett hostel bestående av 2 rum och där ägaren bor på ovanvåningen så med andra ord så lever vi som balkan upplevs, blandar hej vilt mellan lyxhotell och couch surfing.

 

Krigsturist i Sarajevo

Kvällen igår spenderades med att gå på museum om Srebrenica och sen var den stämningen död, att jag aldrig lär mig att folkmord inte är kul!

Idag knatade vi ner till turistinformationen för att försöka få tag i en stadskarta över Sarajevo och det besöket slutade med att vi anlitat en guide/chaufför. Jag brukar vara aningen skeptisk till sådana här turer men Jasmin som vår guide hette var riktigt grym, försökte inte sälja på oss en massa skräp och visade och berättade massor av hur det var att växa upp under tiden bomberna föll. Vi besökte den judiska kyrkogården som Madde tipsat om och även om jag inte tyckte det var något speciellt så var det helt klart intressant, sedan styrdes bilen upp mot bergen och vi besökte OS-byn, bob-banan som är totalt nedklottrad och vi såg sönderbombade hus där de ”serbiska” krypskyttarna låg. Jag sätter serbiska inom citat tecken eftersom det var faktiskt inte var Serbien som bombade skiten ur Sarajevo även om hela de västerländska samhället har fått för sig det. Här träffade jag på en väldigt trevlig man med en sympatisk get och även om vi inte pratade samma språk så funkade det fint med teckenspråk och att bjuda på cigaretter här går alltid hem (geten rökte inte men tackade för erbjudandet). Här kom även första varningen om att se var ni sätter fötterna för det kan eventuellt finns minor här, både jag och Per har dock benen i behåll så det gick bra.

Vidare bar det nerför branta backar till flygplatsen och ett besök i den minimala livslina som Sarajevo hade under belägringen, tunneln under flygplatsen. Väldigt intressant museum och det visar väldigt tydligt vad vi människor klarar av med hjälp av lite djävla anamma och en rejäl dos desperation. Tunneln som var 800m lång gick under Sarajevos flygplats som hölls av FN och gjorde det möjligt att införa mat, vapen och andra förnödenheter till stan samtidigt som de kunde exportera ut cigaretter och andra saker ur stan till sina trupper som var utanför staden. Turen avslutades med att ännu en stigning uppåt kullarna och vi avslutade med en kopp bosniskt kaffe på en terass med utsikt över Sarajevo´s äldre delar, riktigt underbart.

Vi har även hunnit besöka de äldre delarna av stan, faktum är att vi bor mitt i de äldre delarna och en tur längs snipers alley och det är lite kul att man kan se de olika tidsåldrarna som årsringar på en stad så är det i Sarajevo helt annat, här är det de gamla delarna i öster och ju längre västerut du tar dig, desto nyare och moderna är det. Fast det är klart, så inklämt mellan bergen som staden är så kan den omöjligt bli särskilt bred. Strax blir det iväg och träffa Amira för en kaffe och nya historier från staden som varken tillhör väst eller öst utan istället bara är en stor gigantisk mix av alltihopa.