Solen lyste skarpt och gondolen gick hela vägen, lyckan är fullkomlig. Snabbt som tusan bort till liften och uppför berget och det belönade sig. Man tittar upp över kashmirdalen och då framför allt hur mycket orörd snö som helst vilket är helt magiskt. Vi kanske är en 50-100 turister totalt och vi har ett helt bergsmassiv för oss själva, från liften så har man tillgång till så mycket linjer så vi behöver inte ens kriga för att hitta orörd snö.
Det enda som hördes var brädan som skar igenom snön, den puderlätta snön yr runt en och av varje sväng skapas en stor tsunami våg av snö bakom en. Känslan är som en blandning mellan att flyta och flyga, att surfa i tyngdlöshet nerför berget beskriver kanske det hela bäst. Jag vet bara att detta är den bästa åkningen någonsin. Vi hann med 3 åk innan dagen var slut vilket säger en del om längdens åk. Mitt knä håller ihop, det är inte bra men jag kör vidare som jag gjort de senaste dagarna så får jag besöka en läkare i sverige, om inte annat så lär jag behöva en levertransplantation med tanke på antalet piller jag stoppar i mig.
Efter dagens drog vi till Pine palace med världens största leenden, detta ska firas med smuggelöl och efter två så var man packad. Max klippte till med en whiskey och hur han blev på den ska vi inte prata men maken till värdelös engelska var länge sedan jag hörde, att dricka gör inte att man blir bättre på andra språk, det är nu bevisat.
”Hi, Can i call you…taxi?”
-Max beställer taxi