Kvällen igår spenderades med att gå på museum om Srebrenica och sen var den stämningen död, att jag aldrig lär mig att folkmord inte är kul!
Idag knatade vi ner till turistinformationen för att försöka få tag i en stadskarta över Sarajevo och det besöket slutade med att vi anlitat en guide/chaufför. Jag brukar vara aningen skeptisk till sådana här turer men Jasmin som vår guide hette var riktigt grym, försökte inte sälja på oss en massa skräp och visade och berättade massor av hur det var att växa upp under tiden bomberna föll. Vi besökte den judiska kyrkogården som Madde tipsat om och även om jag inte tyckte det var något speciellt så var det helt klart intressant, sedan styrdes bilen upp mot bergen och vi besökte OS-byn, bob-banan som är totalt nedklottrad och vi såg sönderbombade hus där de ”serbiska” krypskyttarna låg. Jag sätter serbiska inom citat tecken eftersom det var faktiskt inte var Serbien som bombade skiten ur Sarajevo även om hela de västerländska samhället har fått för sig det. Här träffade jag på en väldigt trevlig man med en sympatisk get och även om vi inte pratade samma språk så funkade det fint med teckenspråk och att bjuda på cigaretter här går alltid hem (geten rökte inte men tackade för erbjudandet). Här kom även första varningen om att se var ni sätter fötterna för det kan eventuellt finns minor här, både jag och Per har dock benen i behåll så det gick bra.
Vidare bar det nerför branta backar till flygplatsen och ett besök i den minimala livslina som Sarajevo hade under belägringen, tunneln under flygplatsen. Väldigt intressant museum och det visar väldigt tydligt vad vi människor klarar av med hjälp av lite djävla anamma och en rejäl dos desperation. Tunneln som var 800m lång gick under Sarajevos flygplats som hölls av FN och gjorde det möjligt att införa mat, vapen och andra förnödenheter till stan samtidigt som de kunde exportera ut cigaretter och andra saker ur stan till sina trupper som var utanför staden. Turen avslutades med att ännu en stigning uppåt kullarna och vi avslutade med en kopp bosniskt kaffe på en terass med utsikt över Sarajevo´s äldre delar, riktigt underbart.
Vi har även hunnit besöka de äldre delarna av stan, faktum är att vi bor mitt i de äldre delarna och en tur längs snipers alley och det är lite kul att man kan se de olika tidsåldrarna som årsringar på en stad så är det i Sarajevo helt annat, här är det de gamla delarna i öster och ju längre västerut du tar dig, desto nyare och moderna är det. Fast det är klart, så inklämt mellan bergen som staden är så kan den omöjligt bli särskilt bred. Strax blir det iväg och träffa Amira för en kaffe och nya historier från staden som varken tillhör väst eller öst utan istället bara är en stor gigantisk mix av alltihopa.
