Med sorg i hjärtat lämnade vi Podgorica men först efter att ha avnjutit en rejäl hotellfrukost på terassen i strålande solsken och även om vi bodde mitt i stan så hördes inte något annat än fågelkvitter och vattnet som forsade fram strax bredvid oss. Det har sina fördelar med att bo på fina hotell och detta hotellet var nog ett av de bättre, hotellfrukosten var gudomlig och med det läget och vädret så kunde man inte få en bättre start på dagen. Vi hann även beta av en intervju med PR-någonting för Montenegros fotbollsförbund och trots att jag inte kunde vara mer ointresserad så försökte jag hålla god min och flika in med en bra fråga/påstående då och då.
Iväg mot Bosnien (igen) och denna gången så blir det bilväg igenom mer eller mindre hela Montenegro innan vi anländer söderifrån och arbetar oss upp mot Sarajevo. Sträckan enligt google maps skulle bara vara 23mil och i Montenegro slås vi av fantastiska vyer och fina vägar men direkt efter gränsstationen mot Bosnien så halveras vägen och vi stöter på både ett och två ställen där vägen bokstavligt talat har spolats bort och vi kör direkt på berget samt för vägras, som tur är så hann de upptäckas och vägen grävdes fram tills vi kom dit men det är först här som balkan lever upp till sitt rykte om dåliga vägar och även om det var smalt, krokigt, höga asfaltskanter och hundrameters stup på sidorna av vägen var de aldrig några problem att komma fram även om det tog betydligt längre tid att köra de 23 milen än vad det gör i Sverige.
I Sarajevo kom nästa chock, fast i bilkö i närmare en timme innan vi kom in i staden och då säger GPS´en sväng upp på vägen men det finns juh ingen väg, eller jo det finns en liten liten gångväg kanske…efter snurrat runt ordentligt så tittar vi närmare och nej, det är ingen gångväg utan GPS´en har visat rätt hela tiden. Inte lätt när man tvivlar på tekniken men gatorna i ”gamla stan” i Sarajevo är allt annat än stora och hade vi haft en större bil än sigge så är det ytterst tveksamt om vi hade kommit fram. Idag är det dock inget lyxhotell utan istället bor vi i ett hostel bestående av 2 rum och där ägaren bor på ovanvåningen så med andra ord så lever vi som balkan upplevs, blandar hej vilt mellan lyxhotell och couch surfing.
