Månad: september 2014

Burnout på bildäck sen hamnade vi i tjeckien

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

Så har då äntligen resan påbörjats och vi är just nu i ett regnigt och grått Tjeckien men vi börjar från början .
Per kom förbi och hämtade upp mig i sigge, resans vrålåk som är en Citroen C1 och redan när vi körde på båten i Trelleborg visade han sig på styva linan och trots idogt gasande av Per så rörde vi oss inte en centimeter, sedan kom den välbekanta doften av bränt gummi och ett skratt senare kunde vi parkera och leta upp vår hytt. Båten mellan Trelleborg och Rostock är ingen höjdare men då vi tog nattfärja var det rätt lagom att knäppa en öl och en liten whiskey innan det var dags att somna till båtens rullande, de gungade friskt även innan ölen och whiskeyn!

Framme ca 06:30 i Rostock satte vi fart och sigge började beta av autobahn mil som om de vore ingenting. Dimman låg tät, molnen nära marken och regnet hängde i luften som på ett tecken att nu jäklar ska ni få uppleva  östtyskland på riktigt! Strax utanför Leipzig svängde vi av Autobahn och körde in på en hyfsat stor väg enligt kartan men är det något jag lärt mig så är det lita inte på kartor, vi hamnade ioförisg rätt till slut men vilken väg, asfalterad ko-stig är nog bättre benämning och det var smalt, krokigt och gick både uppför och nerför så vi var tvungna att köra på tvåans växel. Tills dess försvar så var det dock helt riktigt vackert och vi sparade nog en mil eller två.

I Plasy så hittade vi ett fint ”litet” kloster som vi spanade in, var i ganska stort behov av renovering men det var mäktigt nu och jag kan bara drömma om hur mäktigt det måste varit när det var i sin fulla prakt. Nu är vi framme i Plzeň och trots att det regnar så får de bli att gå ut och testa ölutbudet och försöka se lite av stan.

Framme på balkan

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , ,

Efter en lugn natt i Plzen så startade sigge upp och vi drog iväg mot det som egentligen är resans  start, Ljubljana i Slovenien.  Att hitta ut ur stan var en smal sak och snart tuffade vi på igenom tjeckiska småvägar och in i Österrike.  Vägnätet är helt klart över förväntan och Österrike visade upp sin bästa sida med nyasfalterade vägar, nästa ingen trafik och sol som tittade fram mellan alptopparna. Österrike bjöd även på lite spänning när vi betade av branta backar (ettans växel för att komma upp) och slingriga vägar, går tyvärr inte att fånga på bild men om ni har vägarna förbi så kan jag verkligen rekomendera en tur igenom Loibl passet. Brant, slingrigt och riktigt vacker natur. Totalt har vi har nu betat av ca 120 mil och man kan säga att det är först nu som vår resa börjar.

Vi är nu framme och Ljubljana och sitter hemma hos slovenen Robin som Per precis intervjuat, kul och annorlunda att bo hemma hos någon ”local”, tyvärr kom vi fram lite för sent för att undersöka staden men vi får göra det imorgon istället, vi har ju hunnit få en hel massa tips på vad man bör se så vi slipper gå på en del nitar (förhoppningsvis). Plzen  var väl sådär för att vara ärlig så jag hoppas att det blir bättre.

 

Serbien, på låtsas

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , ,

Idag är vi i Serbien, fast bara på låtsats….egentligen så är vi i Bosnien hercegovina och staden Banja Luka men förutom tullmannen som noga genomsökte vår bil och tittade på oss med en bestämd  hård blick (men när han hittade vårt lager med öl i skuffen kom leendet fram) så har vi inte sett en enda bosniak, inte en en bosnisk flagga eller någonting alls som kan påminna om att vi är i BIH, istället så flaggas det med republiks srpska flagga, vägskyltarna är på kyrilliska och ja, vi kunde lika väl varit i Serbien. Vi har även fått vår första ”krigskänning” idag, sönderbombade och hus med kulhål i fasaderna trots att det är närmare 20 år sedan kriget var och då ska vi inte tala om alla övergivna hus pga de etniska rensningarna…det känns på riktigt nu på något sätt.

Innan vi stack iväg från Slovenien så fick vi varning om att det är översvämningar, detta har vi så klart hört tidigare men en varning är alltid trevligt och ja, det var aningen blött på sina ställen Vi drog rakt igenom Kroatien och in i Bosnien och vi i Sverige har haft en varm och skön sommar medan balkan har fått regn och det syns, vi såg majsfält som stod i vatten, höbalar som flöt på fälten och vägkanter som var skyddade av sandsäckar. Vi hade dock inga som helst problem att ta oss fram och jag är fortfarande förvånad över hur bra vägnätet är, vissa vägar må vara små och krokiga men de är inte sönderlappade och fulla med hål som vårt svenska vägnät. Att man sen måste betala en slant för att få köra på motorvägarna, det kan jag köpa så länge de håller den klassen som vägarna har gjort hittills.

Staden Banja Luka är liten men mysig och fylld med små uteserveringar, barer och cafer, vi hittade även deras stadium som vi med en del tur och två delar list tog oss in på och tittade, tyvärr ingen match dock.

Slänger som vanligt upp ett par bilder och bara så ni vet, klicka på bilderna för att få upp de i större format samt med en liten bildtext

 

Serbien, på riktigt

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , ,

Idag är vi i Serbien, det riktiga Serbien och resan hit gick förvånansvärt enkelt. Att komma till Serbien såg vi aldrig som något problem däremot hur vi skulle ta oss till Belgrad orsakade en mindre diskussion, må möjligen vara en generationsfråga, google maps/GPS VS old school kartbok men efter lite dividerande bestämde vi oss för att lita på google och så här i efterhand så levde datorgenerationen upp till förväntningarna och vi kom fram riktigt snabbt. Vi körde tillbaka till Kroatien och sedan rakt österut för att bränna mil på ”autobahn”. Hade vi kört samma väg ner till Banja Luka så hade det gått betydligt snabbare men vi hade missat fantastiska landsbygden i Kroatien och bergsvägarna i Bosnien som vi fick nu men när vi mer eller mindre bara ville beta av sträckan var det perfekt.

Kan även slå hål på en av myterna som vi svenskar har om Balkan och det är deras vägnät, som synes på de bilder jag lagt upp tidigare och några i detta inlägget så är de i riktigt bra skick och faktum är att sämsta vägarna hittills på resan har varit de i Tyskland när vi gav oss ut i obygden, de stora hålen i asfalten som jag hade förväntat mig har lyst med sin frånvaro men så har vi inte ankommit till Albanien ännu…

Eftermiddagen och kvällen har annars spenderats på fot i Belgrad och av den korta tid jag varit här så trivs jag riktigt bra, arkitekturen är en blandning av nytt och gammalt och det märkt tydligt att det är en betydligt större stad än de vi besökt tidigare. Även här har vi dock stött på spår efter kriget i form av ett sönderbombat militärt HQ (Tacka NATO) och man bör vara försiktig när man beställer mat, vi lyckades beställa in mat för ett helt kompani och även om det är galet billigt så känns lite trist att slänga en massa god mat.

Imorgon bär det av mot Kosovo och på ett sätt känns det lite tråkigt att göra en balkan express resa som den här blir då jag gärna skulle stanna och känna av mer på de olika ställena men med begränsad semester så får man göra det bästa av situationen, Belgrad kommer jag garanterat åka tillbaka till.

Vilse i pannkakan (belgrad)

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Serbien är ett lustigt land, på väg från Belgrad så tänkte vi svänga förbi Titos mausoleum. Denna hyllade landsfader och älskade person (iallafall i Serbien) och då kan man tycka att de borde skylta ut denna helgedom rätt ordentligt, FEL. Vi lyckades hitta adressen på nätet och efter att ha tittat på både kartor och och satt GPS´en drog vi iväg från vårt fina hotell och i början gick det bra, Piccolon som hämtade vår bil från garaget gjorde ett utmärkt jobb och parkerade den så vi kom in på rätt gata direkt och vi får iväg med min telefon som GPS i högsta hugg. På vägen visste vi att vi skulle köra förbi röda stjärnans stadium och mycket riktigt så kom vi rakt på den men inte en enda skylt om parkering eller ingång till den, efter lite letade så kom vi in och Per fick till sin lycka ett par bilder inifrån stadion innan vi åkte vidare mot vad vi trodde mausoleet för Tito…

När GPS´en sa att vi var framme och vid en park var vi mitt i ett bostadsområde,  ok GPS´en har fått tuppjuck som den brukar få i storstäder tänkte jag och vi kollade runt lite och ja, bakom husen var en eventuell park men inte någon grav, vi körde iallafall vidare och letade men relativt snabbt gav vi upp då vi såg att vi var på rätt adress men inget mausoleum så nu drar vi mot Kosovo och då inträffa så klart nästa problem, var är vi? hur hittar vi till motorvägen? Än en gång litade vi på GPS´en och denna gången slutade det i ett halvbyggt villakvarter i en av alla Belgrads förorter och vägen tog tvärt slut trots att GPS´en visade en fin väg rakt fram. Som tur är träffade vi en trevlig serb som i utbyte mot lite skåne akvavit visade oss  vägen ut och sedan rullade resan på bra igen men hur kan inte ha några som helst skyltar till något? I Nis där vi skulle svänga av motorvägen så körde vi med både GPS och kartbok för att vara helt säkra på att hitta och GPS´en sa sväng in på väg 34, kartboken sväng in på väg 25 och vägskyltarna, de sa 14, det ska inte vara lätt! Vägnätet var dock relativt bra hela vägen och gränskontrollen mellan Serbien och Kosovo gick igenom utan några som helst problem och det är nästan att man blev lite besviken över hur enkelt och smidigt det var.

I Pristina som vi är i nu är känslan helt annorlunda mot övriga länder vi besökt, det byggs överallt och hela staden andas framtidstro på ett sätt som jag inte upplevt tidigare på balkan. Vårt hotell är mer eller mindre helt nybyggt och riktigt fint. Vi bor dock granne med KFOR basen och mitt i ambassadområdet så man kan väl säga att vi valde de lite finare delarna av staden men efter en snabb tur på staden så vågar jag påstå att känslan gäller hela staden och inte bara området jag bor i just nu.

 

Kosovo – Pristana

pajje 2014 Roadtrip Balkan , 0 kommentarer

Dagen började med tidig hotellfrukost innan det var dags att bege sig mot inrikesministeriet för Kultur, Sport och Ungdom här i Pristina, Per hade fixat en intervju och jag hakade så klart på . Intressant och lärorikt men det märktes tydligt att det var en politiker vi pratade med då alla svar var väldigt genomtänkta för att inte kunna missförstås och han poängterade både en och två gånger allas rätt till lika värde oavsett ras, religon eller hudfärg och att Kosovo har förlåtit Serbien för de grymheter som skedde under kriget, lite graffiti på vägarna talar dock om något annat men överlag så tror jag att ha har rätt och Pristina andas utav en optimism och framåtanda som jag inte upplevt i något annat land under den här resan.

Med andra ord en klart bra start på dagen, att solen dessutom lyste ordentligt och vi fick vår första riktigt varma dag gjorde de inte sämre och dagen har spenderat mestadels på uteserveringar, Man ska ta seden dit man kommer sägs det så jag har druckit espresso och kedjerökt i kopiösa mängder. Jag läste någonstans att i Kosovo så kan man köpa vad som helst och det kan säkert stämma, ruskigt billigt är det eller vad sägs om 2 öl, 2 kaffe och en 1 flaska vatten för €2.50. Det är dock en sanslös konkurrens mellan caféerna/resturanger då det finns minst 2 i varje hus.

För övrigt är Pristina det första landet som jag besökt där jag när jag sitter på toa kan dingla med fötterna i luften, vad är kosovoalbanerna för jättar egentligen?!?!?

 

Nu bär det iväg för nästa intervju men denna gången ingen politiker och vi ska träffas på en bar, misstänker att detta blir lite mer avslappnat och utan officiell tolk

Farväl Kosovo, hej Makedonien

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , 0 kommentarer

Gårdagens andra intervju slog nog alla rekord i udda tvist men som så mycket på annat på denna resan, vad kunde vi förväntat oss. Vi träffade Durim på den lokala hotellbaren och tog en öl, snackade om dåtid, nutid och framtid och fick helt klart en annan bild än den vår kära politiker hade målat upp. Efter att ha suttit och snackat en stund så kom frågan upp om vi skulle dra vidare och eftersom Pristina Skybar är stängd pga renovering så drog vi iväg till Germia park där vi hyrde mtb´s och cyklade upp till en resturang. Germia park är en hyfsat stor park som ligger som på en kulle och även om det inte är många meter från stan så hördes inte en bil och de var så lugnt och skönt. Att maten dessutom var helt suverän och att man fick nöjet att cykla nerför berget när vi skulle hem var inte helt fel heller, kan starkt rekommenderas om ni är i Pristina. Annars så kan man väl sammanfatta Kosovo med byggarbetsplats, det byggs och grävs överallt!

Idag satte sigge fart mot Makedonien, en nätt trip på bara 8 mil och förutom att det var ganska mycket lastbilstrafik (har tappat räkningen på antalet cementbilar vi hamnade bakom) så gick både resan och gränskontrollen utan problem. Framme i Skopje checkade vi in på hotellet och sen drog ut på stan och jag har rejäl öststatskänsla här. Må vara att nästan hela staden raserades i en jordbävning på 60-talet men centrumet är omgivet av rejäla betongblock till lägenhetskomplex i sann öststat-arktitektur och för att piffa upp det så har de placerat ut statyer, överallt! Det funkar sådär. Vi besökte även ”gamla stan” och den turkiska basaren vilket kändes som vilken turistfälla som helst men det är inte bara dåligt här. Det går mer eller mindre inte att göra av med pengar (galet billigt), kvinnorna är vackra och maten är ruskigt god…då kan jag stå ut ett par dagar med halvfärdiga miljonprogramshus i betong och malplacerade statyer som hänvisar till det ottomanska riket.

Inga bilder idag eftersom modemet redan är överbelastat 🙂

I Albanien och säger hej till påven

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Lätt nervösa satte vi oss i bilen för att bege oss till Albanien, inte rädda för själva Albanien utan eftersom alla har skrämt upp oss med hur värdelösa vägar de har och hur svårt det är att köra bil där, inget kunde vara mer fel. På väg mot gränsen så stannade vi till i en nationalpark och ironiskt nog var det den mest nedsmutsade och skitigaste platsen jag sett på hela resan men vilken utsikt det var, det är något speciellt att stå och titta ned på molnen!

Innan vi kom fram till Tirana så stannade vi till i en liten stad som heter Ohrid som ligger precis intill en stor sjö. Stan var riktigt mysigt och kunde varit vilken grekisk/italienska by som helst intill havet men nu är det en liten Makedonisk stad/by intill en sjö.  Efter lite mat så tog vi ett varv runt stan och de kändes som hela byn levde på att sälja pärlor, jag är dock inte den som brukar bära pärlor så inga inköp för mig utan istället så sattes bilen mot gränsen och det blev rejält med höjdmeter innan vi var framme. Inga problem för sigge och trots att det varit enorma skyfall här igår så var vägarna i bra skick och ända tills vi kom fram till Tirana rullade det som tåget (kinesisk tåg som fungerar, inte svenska varianten).

I Tirana var tydligen påven på besök och varenda väg intill centrum var avstängd och vad som vanligen klassas som kaotisk trafiksituation blev genast mycket värre, svettdropparna började komma fram i Pers panna innan vi hittade ett hotell där vi kunde slänga in bilen och andas ut över att inte kört över någon eller blivit påkörda.
En dusch senare och vi går ner mot stan för att se stan och jag lägger märker till att borta vid den vägen står en sjuhelsikes massa människor, vi går dit och frågar vad som händer och får då reda på att påven ska köra förbi vilken minut som helst. Vår resa må vara aningen stressad och hektiskt men detta är ju så osannolikt som de bara kan bli! Riktigt svårt att fånga bild men ja, jag har iallafall varit och sett påven hyfsat nära. Tirana verkar annars vara en riktigt trevlig stad, engelskan funkar hyfsat och vårt största problem just nu är att vi har alldeles för mycket pengar, imorgon får det bli shopping!

 

Adriatiska havet

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , 0 kommentarer

Kvällen igår avslutades över öl tillsammans med hotellportiern där vi diskuterade allt från kommunism-socialism-kapitalism och religon till vilket som är den godaste ölen och hur man på bästa sätt tar sig ifrån Tirana till Durres där vi är nu. Riktigt trevligt och lätt annorlunda som ungefär allt annat på den här resan.

Dagen började dock med att vi tänkte dra ner på stan och handla lite, klädlagret har börjat sina och rena kläder är alltid trevligt men tyvärr verkar det som att gud är sur för att påven drog så himmeln öppnade sig  med ett rejält åskoväder och massor med regn. En lätt språngmarsch bort till grannhuset och första inhandlingen blev ett paraply innan vi fortsatte ner mot stan. Regnet lättade dock fint under tiden jag handlade mig en ny sovenir-handduk inför beachen i Durres och sedan satte vi fart mot stan för att leta kläder vilket resulterade i att nästa inköp blev en smörgåsgrill, japp ni läste ni rätt…en smörgåsgrill.  Den var billig, den var ganska fin och tydligen så hade Per stort behov av en sådan.  Dessutom så provade säljaren att den verkligen fungerade innan köpet så den måste vara bra! Vi hittade dock lite kläder också och jag tror nog att Albanien klassas som det billigaste landet hittills och det största problemet har varit att kläderna har varit för fula, inte att vi känner att de inte är billigt nog. Ett par converse skor går på hundringen och ett par Vans gick på strax över. Är man ute efter shopping är Tirana alltså the shit om man bara har tålamod att gå igenom  ex antal butiker, stånd och bagageluckor. Vill du dock ha kvitton och intyg på att det är äkta varor så bör du kanske åka till något annat land.

Efter att ha handlat så satte vi oss i bilen och drog ut till kuststaden Durres, runt 28 i luften, strax över 20 i havet och strålande sol gjorde att vi kände oss riktigt taggade på att bara checka in på första bästa hotell och sen hoppa i havet. Bor på ett hyfsat fint hotell med egen balkong med havsutsikt, ca 30m till havet och  och priset, ca 270:-/natten för ett dubbelrum, det funkar! SMHI har lovat regn och åska hela dagen men  här ute vid kusten märks inget av de av utan jag lägger upp ett par bilder, sveper min öl och hoppar i plurret igen.

 

Podgorica – Montenegro

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

Efter att ha ätit en minimal frukost och övervägt om vi skulle bada en sista gång innan vi lämnar Albanien så satte vi oss i bilen och satte kurs mot Podgorica i Montenegro. Allt snack om att vägarna är urusla och trafiken är jobbig är just snack och resan gick helt klart över förväntan, visst att det ibland skapas 3 eller 4 filer på den tvåfiliga motorvägen och att man ibland utnyttjar trottoarer eller annan ledig plats för att ta sig fram och det ställer sina krav på förare men så länge du bara har koll vad som händer runt om din bil och visar tydligt vart du tänker ta vägen är det ingen fara. Ta seden dit man kommer och kör som en biltjuv så klarar man sig bra. Lite besviken är jag dock allt att jag inte fått se så många av Hoxha´s alla bunkrar men jag har fått se några och med lite fotoredigering kan jag nog till med ha en bra bild eller två.

På vägen till Podgorica stannade vi till vid ett fågelreservat för att förhoppningsvis få se lite pelikaner och kanske till och med svart stork men för att vara ett naturreservat där 50% av europas fåglar har skådats fanns just idag noll och ingenting eller jo, ett fågeltorn och ett par skyltar men djurlivet lyste med sin frånvaro.

Snabbt gav vi upp och gav oss iväg de sista milen mot Podgorica där jag villigt kan erkänna att jag inte hade några större förväntningar på utan trodde att jag skulle få uppleva ännu en gråtrist socialistisk industristad, dessutom hade yahoo weather lovat regn under dagen så döm till min förvåning när vi kommer fram till en riktigt mysig liten stad, fylld med parker, floder och grönområden och dessutom lyste solen skarpt mot en knallblå himmel. Stan må vara liten och det är inte alls samma antal uteserveringar eller restauranger men de som finns var väldigt mysiga. En intervjy av nyhetsredaktören på den lokala tv-stationen senare så hamnade vi på ortodoxa kyrkans soppkök och även om jag har ätit bättre middagar så betalade vi åtminstone för en god sak. Prisläget är fortfarande ruskigigt billigt och här använder man euro även om de inte är med i valuto unionen och talar engelska, win på de!

 

Mot Sarajevo

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

Med sorg i hjärtat lämnade vi Podgorica men först efter att ha avnjutit en rejäl hotellfrukost på terassen i strålande solsken och även om vi bodde mitt i stan så hördes inte något annat än fågelkvitter och vattnet som forsade fram strax bredvid oss. Det har sina fördelar med att bo på fina hotell och detta hotellet var nog ett av de bättre, hotellfrukosten var gudomlig och med det läget och vädret så kunde man inte få en bättre start på dagen. Vi hann även beta av en intervju med PR-någonting för Montenegros fotbollsförbund och trots att jag inte kunde vara mer ointresserad så försökte jag hålla god min och flika in med en bra fråga/påstående då och då.

Iväg mot Bosnien (igen) och denna gången så blir det bilväg igenom mer eller mindre hela Montenegro innan vi anländer söderifrån och arbetar oss upp mot Sarajevo. Sträckan enligt google maps skulle bara vara 23mil och i Montenegro slås vi av fantastiska vyer och fina vägar men direkt efter gränsstationen mot Bosnien så halveras vägen och vi stöter på både ett och två ställen där vägen bokstavligt talat har spolats bort och vi kör direkt på berget samt för vägras, som tur är så hann de upptäckas och vägen grävdes fram tills vi kom dit men det är först här som balkan lever upp till sitt rykte om dåliga vägar och även om det var smalt, krokigt, höga asfaltskanter och hundrameters stup på sidorna av vägen var de aldrig några problem att komma fram även om det tog betydligt längre tid att köra de 23 milen än vad det gör i Sverige.

I Sarajevo kom nästa chock, fast i bilkö i närmare en timme innan vi kom in i staden och då säger GPS´en sväng upp på vägen men det finns juh ingen väg, eller jo det finns en liten liten gångväg kanske…efter snurrat runt ordentligt så tittar vi närmare och nej, det är ingen gångväg utan GPS´en har visat rätt hela tiden. Inte lätt när man tvivlar på tekniken men gatorna i ”gamla stan” i Sarajevo är allt annat än stora och hade vi haft en större bil än sigge så är det ytterst tveksamt om vi hade kommit fram. Idag är det dock inget lyxhotell utan istället bor vi i ett hostel bestående av 2 rum och där ägaren bor på ovanvåningen så med andra ord så lever vi som balkan upplevs, blandar hej vilt mellan lyxhotell och couch surfing.

 

Krigsturist i Sarajevo

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , 0 kommentarer

Kvällen igår spenderades med att gå på museum om Srebrenica och sen var den stämningen död, att jag aldrig lär mig att folkmord inte är kul!

Idag knatade vi ner till turistinformationen för att försöka få tag i en stadskarta över Sarajevo och det besöket slutade med att vi anlitat en guide/chaufför. Jag brukar vara aningen skeptisk till sådana här turer men Jasmin som vår guide hette var riktigt grym, försökte inte sälja på oss en massa skräp och visade och berättade massor av hur det var att växa upp under tiden bomberna föll. Vi besökte den judiska kyrkogården som Madde tipsat om och även om jag inte tyckte det var något speciellt så var det helt klart intressant, sedan styrdes bilen upp mot bergen och vi besökte OS-byn, bob-banan som är totalt nedklottrad och vi såg sönderbombade hus där de ”serbiska” krypskyttarna låg. Jag sätter serbiska inom citat tecken eftersom det var faktiskt inte var Serbien som bombade skiten ur Sarajevo även om hela de västerländska samhället har fått för sig det. Här träffade jag på en väldigt trevlig man med en sympatisk get och även om vi inte pratade samma språk så funkade det fint med teckenspråk och att bjuda på cigaretter här går alltid hem (geten rökte inte men tackade för erbjudandet). Här kom även första varningen om att se var ni sätter fötterna för det kan eventuellt finns minor här, både jag och Per har dock benen i behåll så det gick bra.

Vidare bar det nerför branta backar till flygplatsen och ett besök i den minimala livslina som Sarajevo hade under belägringen, tunneln under flygplatsen. Väldigt intressant museum och det visar väldigt tydligt vad vi människor klarar av med hjälp av lite djävla anamma och en rejäl dos desperation. Tunneln som var 800m lång gick under Sarajevos flygplats som hölls av FN och gjorde det möjligt att införa mat, vapen och andra förnödenheter till stan samtidigt som de kunde exportera ut cigaretter och andra saker ur stan till sina trupper som var utanför staden. Turen avslutades med att ännu en stigning uppåt kullarna och vi avslutade med en kopp bosniskt kaffe på en terass med utsikt över Sarajevo´s äldre delar, riktigt underbart.

Vi har även hunnit besöka de äldre delarna av stan, faktum är att vi bor mitt i de äldre delarna och en tur längs snipers alley och det är lite kul att man kan se de olika tidsåldrarna som årsringar på en stad så är det i Sarajevo helt annat, här är det de gamla delarna i öster och ju längre västerut du tar dig, desto nyare och moderna är det. Fast det är klart, så inklämt mellan bergen som staden är så kan den omöjligt bli särskilt bred. Strax blir det iväg och träffa Amira för en kaffe och nya historier från staden som varken tillhör väst eller öst utan istället bara är en stor gigantisk mix av alltihopa.

Split, Kroatien

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , , , 0 kommentarer

Dags för ännu en dag i bilen och idag bar det iväg från de krokiga gatorna i Sarajevo vidare mot Mostar och sedan mot Split. Mostar som så många har tipsat om sög rejält enligt mig, fullt med turister och sovenirförsäljare som försökte kränga på dig en massa skit men vi fick se den berömda bron iallafall och käkade en kebab som både smakade och såg ut som kalops ungefär…sen bar det av mot Split, Kroatien och efter lite meck så lyckades vi navigera upp på landets förmodligen nyaste väg, så pass ny att de inte ens hade hunnit bygga klart påfarter, mackar eller vägtullar.

Resan flöt på bra och det som slår mig är vilken skillnad det är på Kroatien här längs kusten mot hur det var inne i landet. Här ser du inga sönderbombade eller övergivna hus, här ser du inga fattiga bönder som gräver bland stenarna för att hitta något att äta. Istället så avlöser den ena lyxigare villan efter den andra och bilarna är inga rostiga, sunkiga yugos utan nya fräsha bilar om i vilket västland som helst. Skillnaden är enorm mot det Kroatien vi såg på väg till Banja Luka i Bosnien.

Inte mycket kvar på vår resa igenom balkan och på ett sätt känns det som balkan resan redan är över, Split kunde varit vilken turistort som helst, var som helst, vi må bo lite off men jag får hela tiden en känsla av att jag har sett det här förut

Mer Kroatien

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

På väg norrut  och hemåt så känns det faktiskt som vi har lämnat balkan. Vi kör längs den kroatiska kusten och det är som jag påtalat tidigare helt annorlunda än kroatiska inlandet och även om vägen är smal, krokig och helt perfekt för mc-körning så har sigge tuffat på bra även om han har börjat gnälla varje gång vi svänger höger. Vägen mot Rijeka från Split är underbart vacker och kan rekommenderas starkt till alla som vill köra en vacker väg och har gott om tid, uppskattningsvis så snittade vi 50-55km/h och blev omkörde av den ena motorcykeln efter den andre, Adriatiska havet ett stenkast åt vänster och höga berg ett stenkast åt höger = vackert!

Vårt enda mål för dagen var att besöka nationalparken Paklenica i ett sista försök att få se några vilda och roliga djur, vi borde dock ha gjort lite research förutom att kolla på kartan och säga där är en nationalpark för väl på plast så hittar vi Kroatiens och ett av europas största klätterställen. Med andra ord inte en fågel, bergsget eller lodjur i närheten så vi får hålla till godo med ett par trutar och fiskmåsar, eventuellt en delfin men de kan likaväl varit en boj (och troligast en boj). Trots bristen på djur och att stället var överfyllt med hurtiga människor som klättrade överallt så var det riktigt vackert och sjukt jobbigt att gå längs den steniga ravinen uppåt.

Efter vårt besök så drog vi vidare längs kusten och när solen började gå ner så bestämde vi oss för att stanna för natten, kvällens hotell bevisar tesen om att ingenting är avgjort och mina tankar om att Kroatien är väldigt västerländskt, iallafall längs kusten går helt i kras och istället levereras ett hotell i sann Tito anda, betongkloss utan dess like, stort och väldigt inrökt. Särskilt billigt är de inte heller men det är garanterat billigare än det 5-stjärniga som ligger bredvid som är av ett par årsmodeller nyare.

plågad sigge vilar ut i Rosenheim

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

Som av en slump tyckte Per att det var min tur att köra lagom till att gränsen mot Österrike närmade sig och strax efteråt ersattes asfalten av något som liknade en tvättbräda med hål i, vägen blev smalare och smalare och och höjdmeterna tickade på en hiskelig takt, Jag misstänker starkt att han satt på inside information här men jag har inga bevis. Sigge plågades hårt med höga varv på låga växlar på vägen upp och med varma bromsar på väg ned men Plöckenpass besegrades och vi kom in i Österrike utan några missöden. 40 mil på ungefär 7h ex pauserna säger väl en del om den snitthastighetenl men det intressanta är att de vägarna vi trodde vi skulle få på balkan, de fick vi nu, i Österrike.

Framme i Rosenheim så bestämde vi oss för att ta nattläger och efter att ha hittat ett mysigt lite hotell/hostel så gick vi ut på stan och de visar sig att stan firar 150-års jubileum samt de har en utställning med Inka- King of the Andes här, bra tur då Inka är alltid intressant och kan vara kul att kolla in och 150-års jubileum, ptja tysk öl är aldrig fel och dessutom hade de en del roliga utställningar med gamla polis/brandbilar/ambulanser och det var fullt ös på stan.

Efter att ha gått ett varv på stan så var det dags att försöka hitta hem igen, efter två veckor på balkan så borde inte en liten tysk småstad vara några problem men ack vad fel det var, efter mycket vandrande, klianden i huvud och en hel del skratt så lyckades vi till slut hitta vägen som vi körde på väg in till stan och sen kunde vi backtrack´a vår väg till hotellet, jag måste börja lära mig ta visitkort på hotellen jag bor på för detta är inte första gången som jag är vilse men inte kan ta taxi tillbaka eftersom jag inte vet hotellnamnet.

Vi kanske hinner

pajje 2014 Roadtrip Balkan , , , 0 kommentarer

En vacker morgon i Rosenheim spenderades först på Inka-utställning (så nu måste jag verkligen ta tag i min sydamerika-resa) och sedan vidare ut på stan eftersom Per lovat att köpa hem något badsalt som färgar vattnet….sagt och gjort besökte vi nog vartenda apotek och drogeria innan vi till slut fann vad vi sökte och satte genast stegen raskt mot stadens bryggeri. Efter en liten nätt vit lögn om att vi skrev reportage om ölturism släpptes vi in och kunde köpa väldigt lokal öl till ett väldigt symboliskt pris.

Tanken var sedan att vi skulle i sakta mak köra norrut på småvägarna och njuta av den tyska landsbygden men 1.5h senare och vi kommit ca 2mil norrut gav vi upp och körde upp på autobahn mot Berlin…under resans gång kom vi dock fram till att vi kanske skulle sikta på nattfärjan mot Sverige istället och siktet ställdes om mot Rostock då vi hade en hyfsad tidsmarginal för att hinna med och allt gick bra tills vi kom till Potsdam, där tog det bokstavligt stopp pga en olycka och klockan gick betydligt fortare än vad vi rörde oss framåt. Väl förbi så blev det en kamp mot klockan om vi skulle hinna med men med ca 20minuter innan färjan lägger ut så rullar vi på tillsammans med ett ganska stort antal bulgarer, tjecker, tyskar och polacker. En nätt sträcka på 85 mil avverkades och det var nog den längsta biten vi körde i ett streck, å andra sidan var flertalen av milen på autobahn och även om man var lite mör när man gick ombord så var de aldrig några konstigheter.

Resan är nu officiellt slut och imorgon kommer det ett litet inlägg där jag ska försöka sammanfatta vad jag fått för uppfattning om de olika länderna, nu blir det dock vila lite och sen försöka ta sig mot Stockholm