Månad: september 2013

The bund

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Både jag och Anton börjar bli riktigt förbannade på de kinesiska internetuppkopplingarna som levereras, ok att de kör mongo censur på skiten då det är trots allt dit vi verkar gå med även vårt samhälle med tanke på Englands porr filter och vårt svenska barnporrs filter som exempel men seriöst, om ni säger att ni har wifi se då till för helvete att skiten fungerar och inte att den kräver en inloggningssida som är byggd för internet explorer 3.0 och windows 95. Dessutom är landet hur hitech som helst men internet, nej de har vi inte snabbare än 2400 bauds modem, SKITLAND!

Så, nu har jag fått spy ut de så jag kan berätta om vår dag, dagen spenderades i the bund district, tittandes på skyskrapor, båtar som tuffade ner längs floden och folk i allmänhet. Hittade en riktigt super nice resturang och med lite tur så fanns det ett bord ledigt för två men de letade som tokar i sina bokningslistor (tydligen populärt ställe) och jag måste säga att jag älskar Kinas variant på att dela in resturangerna så man sitter i sina egna rum liksom, hur nice som helst! Efter en lite större lunch än tänkt bestående av pilgrimmsmusslor, dumplings med krabba, kött i stora lass och kanske en öl eller två så ställde vi siktet på The Oriental Pearl, jag menar vi måste juh ta oss upp i någon skyskrapa och vad passar bättre än denna som ståtar med sina 438m och fin utsikt. För att ta oss dit gick vi på världens största turistfälla dock, maglev tåget under floden…ca 5 minuters åkfärd och helt seriöst så tror jag man måste proppa sig full med LSD för att uppskatta färden, maken till psykadeliska ljus och ljud i alla former under hela resan har jag aldrig upplevt tidigare och jag var alldeles för nykter för att uppskatta de och billigt vart de inte men men. Väl uppe i tornet så fick valuta för pengarna och utsikten var minst sagt magnifik, oavsett åt vilket håll du tittade så såg man staden bara breda ut sig jag menar, är man på 300m höjd så ser man rätt långt men staden och alla skyskrapor bara breder ut sig tills horisonten kapar utsikten, galet är bara förnamnet. Sitter tyvärr på världens sämsta uppkoppling så ni får nöja er med endast ett fåtal bilder av alla jag knäppt 🙁

Yuyan district

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Tanken var ännu en turistdag där vi skulle besöka Yuyang garden, en fin liten trädgård som anlades under Ming dynastin och sen gå vidare och köpa oss lite rena kläder. Någonting är juh riktigt fel här i samhället när det är billigare att köpa nya kläder än att tvätta de gamla men jag är inte den som är den.

Yu garden var helt bisarrt stort (2 ha enligt wikipedia) och består av en massa små gångar/stigar bland stora stenar, vattendrag och hus. Stenarna är en speciell sort som fraktats hit enbart för att bygga själva trädgården och mycket sten och vatten betydde rikedom i forna Kina så när den här trädgården anlades måste den varit hur lyxig som helst och helt ärligt så gör varken mina bilder eller min text det rättvist utan jag säger bara kom hit och besök, lunsa runt i makligt tempo eller slå er ner vid kanten av något av alla vattendrag och titta på guldfiskarna eller njut av vattenfallen. Trots att parken ligger mitt i Shanghai, omgiven av en gigantisk marknad där de säljer allt och lite till så stängs nästan alla ljud ute och det är riktigt avkopplande och skönt att ta sin tillflykt hit för en stund.

På den stora marknaden runt om Yu garden så hittade vi verkligen allt, synd bara att ca 98% av allt som säljs är skräp men det är kul att gå runt och glo på vad som säljs, dessutom var typ alla hus byggda i klassisk kina stil vilket gjorde de hela ännu trevligare och lyckan blev total (och jag blev 7 år igen) när vi klev in i en leksaksaffär, jag är så avundsjuk på de som får växa upp idag med sådana här affärer för den här var verkligen proppfylld med vettiga leksaker och jag hade nog bränt hela reskassan här om de inte var för den där lilla biten att man ska få hem sakerna också.

Kvällen spenderades sedan med att testa Shanghai´s uteliv, träffade två britter vilka vi gjorde stan med och lyckan blev total när vi upptäckte att de sålda pizza på en av barerna, inte den bästa pizzan jag ätit men så ruskigt gott att få sätta tänderna i  en flottig pepperoni pizza med extra allt när man levt på den kinesiska maten ett tag nu (en vecka? två veckor?) Iallafall så levererar shanghais uteliv helt enligt förväntningarna och de är inte låga med tanke på att det bor ca 20 mille i den här staden och kvällen slutade med att jag kom hem med en skjorta för mycket, verkar vara kännetecknet för denna resan att swappa kläder med folk men igår behöll jag min egna tröja och fick med en ny hem. Anton i sin tur var bara millimeter ifrån att förlora sitt kort när han i en tanklös sekund stoppade in det i en ASM och inte en ATM, som tur var så lyckades en klåfingrig kines dra ut kortet ur maskinen och även om kortet ser lite misshandlat ut så funkar det fortfarande, pjuh!

Tankar om resesällskap

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , 0 kommentarer

Idag har vi för att vara ärliga inte varit så värst jätteaktiva, de sliter helt enkelt att vara på resande fot eller så är de vårat test av nattlivet som sliter men oavsett så skippar jag att beskriva vad vi gjort (typ sovit, ätit frukost, sovit, ätit middag, sovit….) och tänkte ta upp ämnet resesällskap istället.

Personligen blir jag sjukt imponerad av de som vi mött och så klart alla andra som genomför denna resan själva. Jag menar, engelskan fungerar verkligen inte här och du får helt enkelt förlita dig på god vilja och teckenspråk för att göra dig förstådd. I sådan lägen är de alltid skönt att ha en kompis som man kan prata med, rådfråga eller bara skratta tillsammans med åt situationen. Samtidigt så om du reser själv så blir det lite mer av de tvingande hållet att söka kontakt med andra människor, något som kan vara bra för oss reserverade svenskar helt klart.

Motsatsen är om man reser i en grupp, då blir det oftast väldigt enkelt och förspänt. I alla fall min erfarenhet är att ofta en eller två personer tar på sig rollen som ”reseledare” och resten av gruppen egentligen bara flyter med. Den stora nackdelen här är så klart att att man ska försöka förena massor av olika viljor vilket kan vara svårt, dessutom så är man en grupp så umgås man i gruppen och det blir inte alls att man träffar folk på samma sätt och en resa som denna handlar till i alla fall till 50% av att träffa andra människor och kulturer.

Det här är så klart generellt tänkt och jag har sett bevis på motsatsen i båda fallen, introverta ensam backpackers som har noll social kompetens och större grupper som är väldigt sociala men min hållning står ändå fast att åka två personer på en sådan här resa är perfekt, du har någon att prata med på ditt hemspråk, som är van vid din kultur och hur du fungerar samtidigt som man blir lite tvingad att gå ut och träffa nytt folk men med de sagt betyder det inte att jag och Anton är optimala resekamrater.

Vi har rest förut, vi känner varandra bra och vi har väldigt lika syner på vad resan ska ge vilket borgar för en bra resa men vårt problem är att vi eggar varandra och det finns inget som heter nej, no, njet eller 不. Istället så pushar vi varandra konstant och tack vare detta har vi träffat massor av roligt folk, hamnat i situationer som vi aldrig hamnat i annars och iallafall än så länge så har vi alltid kunnat garva åt det dagen efter och ställt oss frågan ”hur fan gick de här till?”. Vissa situationer kanske vi inte gör om eller vissa beslut har inte alltid varit så kloka så vid närmare eftertanke kanske vi borde varit tre, en som håller oss tillbaka lite när saker och ting går överstyr.

Oavsett om vi är på väg mot kinesiskt straffarbete, vår undergång (samma sak?) eller bara har semestern av vårt liv så har vi de galet bra och våra leenden är lika långvariga som stora.

Happy valley

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , ,

Inspirerade utav leksaksaffären så valde jag och Anton att idag färdas i en tidsmaskin tillbaka till åldern då vi var 7 och det bästa som fanns var att gå på nöjesfält/lekland eller vad det nu heter. Dvs vi hoppade på tunnelbanan och ungefär en timme senare var vi framme vid Happy Valley, något som skulle kunna liknas vid Liseberg, Gröna lund eller Skaras sommarland och eftersom vi är i Shanghai och allting är stort här så är jämförelsen så klart mot de tillsammans i ett.

Vi började i alla fall i vattenavdelningen och arbetade av vattenrutchebana eller vattenrutchebana och se där, plötsligt så springer vi ihop med engelsmännen som vi träffade för någon dag sen och plötsligt så har vi 5st istället för bara två. Kanske låter lustigt att vi bara springer på någon sådär i en stad med 20 miljoner invånare men för att vara helt ärlig så visste vi att de skulle hit någon dag och man lägger märke till folk som inte är asiater här. Överlag var banorna ganska enkla och inte särskilt adrenalin givande men det var riktigt skönt att bada och solen stekte (vilket syns på bland annat mitt huvud) och för att vara helt rättvis så var ett par av åken riktigt bra, bland annat en där man satt i en badring för fyra personer och tog fart nerför en rejäl brant och sedan upp för en nästan vertikal vägg på andra sidan. Så klart var denna gjord för små nätta asiater och när fyra blekfeta européer tog fart så var vi nära att studsa ut, bra kick på den vill jag lova och det enda jag saknar är att jag missade den konstgjorda vågen för att surfa. Fick reda på att den fanns först efter att vi vandrat vidare in på själva karusell området.

Happy Valley som själva nöjesparken heter består av ett gigantiskt område som innehåller allt ett riktigt nöjesfält ska ha. Vi var dock enbart intresserade av en sak, berg och dalbanor! Sagt och gjort så ställde vi siktet på första bästa bergbana och helt seriöst, när de hade uppvärmning med oss innan vi fick stiga på började jag misstänka att detta kan nog vara bra och jag hade inte fel. Upptäckte senare att det gjorde på de flesta banorna eller i alla fall de som lite hårigare än andra och innan dagen var slut så mer eller mindre sprutade det adrenalin ur öronen på oss. Vi åkte tajta banor som inte gick så fort men där svängarna var helt sjukt skarpa, vi åkte snabba banor där du fick uppleva viktlöshet på ett flertal ställen och vi åkte banor med helt sjukt stora drop, rakt ner från en höjd som gav dig helt underbar utsikt över Shanghai och så klart klassiska trä-banor.
Dagen avslutades med ett ”flumrider” åk och när vi stog i kön sålde de regnponchos men som gårdagens inlägg handlade som så hetsar jag och Anton oss själva och kommentaren var typ ”The vikings didnt use any rain poncho´s”, vi borde förstått att det var dumt när alla andra köpte och började klä på sig sina regnkläder men vi är ihärdiga och efter ett massivt drop rakt ner i vattnet så skapade vi den största vattenkaskad jag någonsin sett rakt upp i luften, utan att överdriva minst 10-15 meter upp och vi hann lagom tänka att det här var juh inte så farligt innan vi insåg att det som kommer upp, det kommer komma ner…

Som dränkta katter tog vi tunnelbanan tillbaka mot centrum och avslutade kvällen droppandes våta på en bar med en rejäl hamburgartallrik och en riktigt iskall öl. Vi må vara modiga och ha vikingablod men det behöver inte betyda att vi göra smarta val.

Internet är sämst här så här kommer ett par bilder bara, uppdaterar imorgonbitti om det fungerar bättre då.

fisk fisk, här vart de fisk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Gråmulet och med regnet hängandes i luften så bestämde vi oss för att idag så blir det ännu en djur dag och lagom till att vi kom fram till Shanghai aquarium så började det regna. Shanghai Aquarium är ett av världens största om man ska tro på vad man kan läsa här och de har bland annat en av världens längsta undervattensgångar som mäter någonstans runt 120m där man helt är omgiven av vatten, korallrev och så klart fiskar och andra vattendjur.

Var helt okej skyltat på engelska så man kunde läsa på om de olika fiskarna även om det så klart är stavfel överallt, jag och Anton kom fram till att kinesisk engelska är ett helt eget språk även om det är nära besläktat med engelskan och ni språkpoliser som finns där ute, ni klagar på särskrivning men välkommen hit och se hur illa det kunde vara.

Slänger upp ett par av de hundratalet bilder jag plåtade, tyvärr så var ljuset riktigt dåligt där inne och blixt är varken bra för bilderna eller djuren så flertalet blev lite suddiga och oskarpa och precis som vanligt så rekommenderar jag starkt ett besök här istället för att glo på mina bilder eller text, iallafall om du har de minsta intresse av marint liv.

Kina = världens sämsta internet?

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , 0 kommentarer

Internet fungerar verkligen skitdåligt, för er som förstår så har vi nånstans mellan 50-75% packet loss.

Dagen har annars varit lugn och vi spenderade ett antal timmar i kinesisk spelhall innan vi drog iväg och käkade middag bestående av bull frog, riktigt gott faktiskt!

ger dock upp på att försöka skriva mer då det nästan tagit en timme att skriva de här 🙁

Jing’an temple…failed

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Gör ett nytt försök i att skriva ett blogginlägg då nätet igår inte fungerade något vidare. Fungerar för att vara ärlig inte särskilt bra just nu heller men förhoppningsvis så funkar det tillräckligt bra för att jag ska kunna skriva ner lite kortfattat vad vi har hittat på.

Började dagen med att upptäcka att det regnade ute och var allmänt grått och disigt, ingen höjdare med andra ord men vi bestämde oss ändå för att vandra ut på stan och försöka hitta Jing’an Temple, vi kollade lite snabbt på kartan och sen satte vi fart och vi borde kanske tagit oss en närmare titt på kartan för vi hittade inget tempel. Däremot så fick vi juh se en hel del av stan som vi inte sett innan och vi avslutade sökuppdraget på ett litet cafe där vi mumsade i oss torra men söta kakor och gårdagens wienerbröd. Detta var nog resans första riktiga fail men å andra sidan så kändes det lite som skitsamma om vi får se ett tempel till innan vi åker hem så vi är inte så ledsna direkt.
Såhär i efterhand när jag googlade på hur templet stavas så ser jag att vi faktiskt hittade templet igår, dock gick vi förbi de då vi inte kände igen de…do’h!

Istället tog vi siktet på en arkadhall och för ca 40kronor var så spenderade vi ett par timmar med att skjuta zombies, åka skateboard, köra bil, spela airhockey och så klart spela bongotrummor. Arkadhallar är helt klart underskattade och är en riktig räddare i nöden när det är tråkigt väder och du vill bara fly för en stund, att den kinesiska kvaliteten på spelen var sådär men det kompenseras med att det var så billigt.

Kvällen avslutade vi lugnt och stilla ätandes kinesisk ”bull frog”, man äter den ungefär som man äter revben vilket helt klart var en utmaning att få till med pinnarna utan att skicka mat över hela restaurangen men när man lyckades så belönades man med en riktigt smakrik och god groda, betyg 8 av 10.

food market – minor fail

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Idag tänkte vi köra ”idag äter vi konstiga saker dagen” men man kan säga att vi gick på en rejäl nit då vi inte hittade någon riktigt bra food market med färdiga maträtter, däremot hittade vi en helt sjukt stor marknad där de sålde allt du kan tänka dig för att göra en riktig festmåltid.
Höns, ankor, fiskar av alla de slag, krabbor, kräftor och grönsaker i all dess former fanns i överflöd och jag misstänker starkt att stället hade blivit nedstängt snarast av hälsomyndigheterna om den hade varit i Sverige men folk handlade så glatt så vi kanske bara är överdrivet känsliga om kött som ligger i 25° värme en hel dag?

Vi slow startade med något som såg ut som pizza typ fast det var bara bröd med någon slags kryddning, riktigt gott och mättande och sen kunde inte jag hålla mig ifrån ett grillspett bläckfisk. Tjejen frågade mig någonting på kinesiska när jag beställda och eftersom jag inte fattade ett ord så bara log jag och sa yes och hon hällde på någon kryddning som får chili att vara barnmat, tur jag hade en öl att släcka törsten med för de bland de starkaste jag någonsin käkat, gott men nästan för starkt.

Direkt efter food-market hittade vi en telefon butik så vi var bara tvungna att kolla priser, en Galaxy S4 ligger på ungefär 800sek här, utan abb så klart…aningen billigare än i Sverige.

Maya club

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Att knata runt i blöta kläder var kanske inte vår allra bästa ide och när jag vaknade imorse hade en förkylning från helvetet brutit ut så de blev ännu en lugn dag där vi mest gled omkring planlöst i Shanghai och tog många akoholfria depåstopp. Efter att ha käkat lunch/middag på ett indonesiskt ställe så mådde jag faktiskt riktigt bra igen, så pass bra att vi bestämde oss för att gå till Perrys som är en krog mer inriktad på internationella besökare.

Sagt och gjort så satt vi och sipprade drinkar, rökte och diskuterade allt mellan himmel och jord medan stället fylldes på med fler och fler människor. Jag har nämnt det förut men jag och Anton har en viss tendens att hetsa varandra och när vi kanske borde tagit beslutet att gå hem för att sova bort förkylningen så valde vi att beställa in  varsin mojito och en vattenpipa samt bjuda över en massa folk till vårt bord.

De hela slutade med en riktigt kul kväll där vi först satt på Perrys tillsammans med ett gäng amerikanskor/engelsmän/norrman och sedan gick vi vidare till Maya club där vi dansade loss till en ljudnivå som inte var av denna värld (piper fortfarande i öronen typ)

På morgonkvisten när det var dags att ta sig hemåt så lyckades vi för första gången hitta en taxi som faktiskt kunde läsa den engelska adressen till vårt hotell och efter ett kort stopp i närmsta närbutiken för att handla vatten och halstabletter så gick vi i tokdäck på hotellrummet. Vaknade precis och min förkylning är som bortblåst (nästan iallafall), det funkar alltså att klubba bort en förkylning?!?!

Elektronik i kina

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Att handla elektronik i kina är alltid intressant. Anton och jag lallade runt och kollade på lite nya telefoner, plattor och liknande och priserna är juh minst sagt fantastiska, sen att prylarna heter sumsamg istället för Samsung spelar kanske inte så stor roll men då priset för en Galaxy S4 låg på 400sek istället för 6000 som i sverige kunde inte Anton hålla sig och det blev ett inköp.

Vi tittade så klart på luren i affären och den startade upp och såg hyffsat bra/prisvärd ut och enligt de vi hittade på nätet så skulle hårdvaran vara densamma men så klart handlar det om en piratkopia, rakt av. Sanningen är dock att hårdvaran inte är i närheten av att vara samma eller vad sägs om 100Mb ram, en skärm som inte klarar tiltning och en USB-laddare som iallafall jag inte vågar koppla in i min dator.

Summa summarum är nog trots allt att vill du ha bra grejer, då kommer det kosta och Kina var inte mycket billigare på de riktiga prylarna (tex i Apple store) än vad andra länder är

Sista dagen i Shanghai

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Så har då resan kommit till vår sista dag i Shanghai, imorgon åker vi hemåt. Löjligt varmt idag så de gick knappt att vara ute men framåt eftermiddagen blev vi så pass rastlösa att vi ändå vandra ut en runda, körde lite airhockey i arkadhallen och sedan mötte vi upp Martin, Greg och Chloe för en hej då middag.

Hamnade på ett riktigt schysst japanskt ställe där man fick äta och dricka hur mycket man ville för ungefär 300 och då pratar vi inte vanlig buffe utan det var bara att beställa in rätt efter rätt från menyn. Provade en hel massa nya rätter som jag aldrig sett förut och det var helt klart kul att se kocken grilla och slice maten precis framför ögonen på dig samtidigt som du dricker sake och umgås med kompisarna. Efter middagen som blev lång, närmare 3 timmar lång gick vi vidare till en bar och det blev sent innan vi kom hem, tror nog klockan var närmare två när vi lunsade in på hotellrummet och började packa våra väskor till våra grannars förtjusning men det är klockrent för nu när man sova hela flyget hem (hoppas jag).

Dags att åka hem

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Så var d dagen här, dagen man inte kan undvika utan dagen då man måste ta ta sitt pick och pack och åka hem. Misstänker att jag kommer få en del frågor om jag inte haft hemlängtan och för att vara helt ärlig, nej. Det har hänt så mycket på så kort tid, träffat så mycket nytt folk och mer eller mindre varit i situationer som man verkligen inte är van vid och som kräver ens uppmärksamhet så jag har knappt hunnit fundera på livet hemma men viss har man saknat familj och vänner.

Det fanns flera alternativ att ta sig till flygplatsen, den dyra men smidiga varianten att ta en taxi. Det lite enklare men något mer obekväma varianten att åka flygbuss eller trängas på tunnelbanan eller maglev tåg. Jag och Anton diskuterade rätt mycket vilken variant vi skulle välja och beslutet var enkelt även om det inte lockade så mycket att åka tunnelbana mitt i rusningstrafiken med all vår packning men vi kan omöjligt missa chansen att åka ett av världens snabbaste kommersiella tåg, maglev! Att ta sig till den stationen krävde dock en kortare promenad till tunnelbanestationen, en rejäl tur på tunnelbanan i full rusning och 30 graders värme innan vi till slut kunde boarda tåget som på något halv bisarrt sätt skulle kunna jämföras med arlandaexpressen, jag menar den går enbart mellan flygplatsen och en station  i stan men här upphör likheterna. Arlandaexpressen kostar en rejält slant medan maglev tåget kostar 50sek för en enkelresa (20% rabatt på de priset om du har en flygbiljett samma dag), tåget är av maglev typ, dvs av magnetisk levitation och medan arlandaexpressen tuffar på i sina 200km/h så susade vi fram i 430km/h. Jag vet faktiskt inte hur lång banan är men vi kom fram på 7minuter och hamnade precis som med arlandaexpressen mitt på flygplatsen, precis lagom till att vår check in öppnade.

Shanghai´s flygplats flöt på smidigt, var en rejäl kö för att checka in men det var inga problem och deras immigration control var riktigt ball, de scannade ditt pass och din passbild dök upp på en skärm, du skulle titta på den bilden samtidigt som en ny bild togs på dig och sen genomfördes en automatiskt ansiktsigenkänning för att se om det är/var samma person. Aldrig sett detta användas så tydligt tidigare även om jag förmodar att iallafall USA använder samma system men det var sjukt smidigt i jämförelse med tidigare nämna land och jag släpptes ut ur landet trots mitt nya skägg 🙂

Flyget med Aeroflot är dock ingen höjdare, trångt, hög ljudnivå och en service som kan konkurrera med RyanAir gör att jag kan nog inte rekommendera någon att åka med Aeroflot om inte biljetterna är väldigt mycket billigare jämfört med andra bolag. Sista turen från Moskva till Köpenhamn var iallafall ett lite mindre men betydligt bättre plan och för första gången idag så gick maten att äta.