På Bali finns ett par aktiva vulkaner varav Mt Agung är kanske den mest kända (och aktiva). Den når en topp på över 3000m vilket jag kände är lite mycket för en dagstur i 30 grader så jag ställde in siktet på Mt Batur. Den ståtar bara med en höjd av 1700m och dessutom har den inte haft utbrott sedan 2000 jämfört med Agungs stora utbrott 2017-2018.
Sagt och gjort, en tour bokades och klockan 02.00 blev jag upphämtad på hotellet i en av de risigaste minibussar jag någonsin sett och tro mig, jag har sett många risiga bilar när jag rest runt bland mindre utvecklade länder. Turen skulle innehålla transport till/från vulkan, 2x frukost (en enklare innan vandring och en på toppen) och så klart en lokal guide som pratade engelska, vad jag fick var kanske inte riktigt samma sak.
Transporten låter jag bli att beskriva närmare än ovan och frukost nummer ett bestod av en skiva stekt banan och en kopp kaffe. Tro nu inte att vi pratar någon lyxig version med honung eller bär. Nej här en banan skivad i 3-4 skivor, som sedan stektes och så fick vi varsin skiva, serverad på en servett att äta med fingrarna tillsammans med en kopp kaffe. Här delades även en frigolit låda ut till varje person som visade sin innehålla frukost två, tänkt att ätas på toppen .
Framme vid vulkanens fot mötte vi upp våran guide och han var både glad och trevlig men hans engelska hade en viss förbättringspotential, jag begrep ungefär 30% av vad han sa och mina övriga gruppkamrater varav många var från Irland och England såg minst lika frågande ut. Vi förstod det viktigaste iallafall och vi begav oss uppåt med målen att sitta på toppen för att se soluppgången men för att hinna detta så blev det språngmarsch uppför. Svetten lackade och det var rejält brant.
Den här hiken är inte svår i sig MEN det är brant, enligt min klocka så blev det ca 600 höjdmeter, första biten är brant asfaltsväg medan andra halvan är stig där man snirklar sig mellan och över stora stenblock och det är fortfarande superbrant. Som extra svårighetsgrad och som faktiskt tar bort mycket av känslan är att detta är en superpopulär tur, det är så mycket turister att man går på led och på många ställen blir det till och med stopp och köer.
Väl uppe på toppen möts man dock av en fantastik utsikt och då jag hann upp lagom till att dagens första solstrålar började titta fram kändes det hela magiskt, iallafall tills jag öppnade min frukostlåda och insåg att frukosten de bjöd på bestod enbart av två skivor formfranska (inget pålägg), en rutten banan och ett ägg, jag skänkte min låda till bättre behövande och gick nerför berget på tom mage.
Förresten, nuvarande boende gör nya figurer av handdukarna varje dag…man måste bara älska de här
