Norrut, vi ska norrut

Utsikt över Aljezur

Dags att än en gång packa bilen, checka ut från vårt boende för första gången på denna resan, styra kosan norrut. Målet med dagen är att ta oss norrut till Vila Nova de Milfontes som ligger ungefär halvvägs mellan Sagres och Lissabon. Vi har verkligen ingen stress norrut utan valde att köra småvägar vilket innebar att vi dels fick se lite mer av Portugals natur vilket man inte direkt ser från motorvägen men även betydligt roligare bilkörning, serpentinvägar upp och nerför berg, smalt, krokigt och väldigt vackert.
Inte bara vi som tycker de dock, på vägarna kryllade det av medelålders män i lycra på sina racercyklar, en del såg ut att träna inför tour de France, andra var lite mer återhållsamma men oavsett skulle jag inte vilja köra hör under högsäsong, man hade blivit vansinnig.

Ungefär en timmes bilfärd in så kom vi till Aljezur, en modest liten bergsby som i hög grad påminde om Silves. ”Staden” är uråldrig och har ruinerna av ett slott, det sista som araberna lyckades hålla i Portugal innan de kristna fördrev dom helt men området har varit bebyggt längre än så, spår ända tillbaka till bronsåldern har hittats här.

Idag är det dock toppmoderna hippies och de återkommande lycra-klädda medelåldersmännen som är här. Vi stannade till och åt en lunch på ett helt veganskt café där man satt på mattor direkt på golvet, undertiden maten tilllagades hörde vi personalen prata om att de skulle åka på någon självförverkligande kurs, det är säkert bra men oavsett hur mycket hippies dom var så var maten ruskigt god och stämningen/atmosfären på fiket var fantastiskt mysigt.

Vila Nova de Milfontes, Portugal

Vila Nova de Milfontes

Hade inte jättestora förhoppningar på den lilla byn Vila Nova de Milfontes men läget är perfekt, halvvägs mellan Sagres och Lissabon som är vårt nästa mål på resan så varför inte stanna här en natt eller två, vi har ju ingen brådska. Byn som ligger intill västkusten delas av floden Mira och intressant nog läser jag på Wikipedia att samhället grundandes av fångar dömda för mindre brott på 1400-talet, på 50 år växte de till lite fler än 10 familjer och nu, 600 år senare är de närmare 5000 invånare här, troligen är inte alla dömda för brott numera.

Detta är en av de första byar som vi besöker där man faktiskt känner att här bor folk på riktigt och de är inte bara för turismens skull. Självklart är de mycket turism här också. Surfbutikerna, hotellen och hus som uthyres avlöser varandra men majoriteten är ändå bebodda och när man vandrar runt bland de smala gatorna får man se upp för plötsligt kan det stå ett torkställ mitt på gatan eftersom någon har tvättdag. På morgonpromenaden imorse så var varenda ”café” smockfullt då alla skulle dricka sin morgonkaffe, röka sin cigarette och snacka lite skit innan det var dags att åka till jobbet. Jag som vandrade runt i T-shirt och shorts utmärkte mig rejält då skinnjackor och mössor var de vanligaste klädseln bland lokalbefolkningen.

Något annat som utmärker sig är andelen katter, jag ser katter överallt och även om det är oklart om de är vilda eller inte så ligger de på biltaket, solar sig på gatan eller bara smyger runt bland gränderna i stan. En märklig känsla av att detta har jag sett förut, i Istanbul infinner sig men om det verkligen är så eller om jag blir påverkad av att den arabiska kulturen har ett starkt fäste här låter jag vara osagt. Oavsett vad så är nog detta den nya favoriten i Portugal. Här finns inte jättemycket att göra men det är en vacker, mysig och trevlig stad och som sagt, den känns äkta och inte sönderturistad.