Ulan Bator

drifting mot Ulan bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Sista dagen i irkutsk och förmodligen ryssland har spenderats på motorbanan. Efter att ha vaknat upp utsövda och relativt pigga så knata vi ner på stan för frukost och ungefär i samband med det så fick jag sms av italierna att det var tillbaka i stan, skulle på drifting tävling och undrade om vi ville följa med. Kunde man så klart inte tacka nej till och när vi stod i kön till att gå in så kom ryssarna som vi festade med på tåget förbi. De skulle tävla så de fixade in så plötsligt så var jag och Anton med på förarmötet (på ryska, fattade absolut ingenting) och gick runt inne i depån och kollade på den ena fetare bilen än den andra och jag har nog plåtat hundratals bilder men ni får inget smakprov förren jag har hunnit gå igenom dom, däremot kan ni få se ett filmklipp:
DSC_0498

Eftermiddagen/kvällen spenderades sedan med italierna och positivt överaskande utav irländarna som också dök upp i Irkutsk. Blev dock en tidig kväll med tanke på att italierna åker ikväll vid 22 och mitt och Antons tåg går imorgon kl 05:00 lokal tid. Kul att träffa irländarna och prata lite igen och de känns riktigt tråkigt att vi förmodligen inte kommer se de mer under denna resan men med lite tur så träffar vi italierna minst en gång till under vår tid i Beijing.

Efter dagarna här i Irkutsk så ska de faktiskt bli riktigt skönt att åka vidare, visst stan har 600k invånare och allting är sjukt billigt men vad hjälper de, jag börjar bli utttråkad och om vi säger som så, varenda ryss vi träffat som kan prata minsta engelska ställer samma fråga, ”vafan gör ni här?!?”

Imorgon hoppar vi som sagt på tåget igen och drar direkt ut på camp i mongoliet så nu blir det radiotystnad från mitt håll, jag tror nog ni klarar er och jag ska försöka uppdatera så fort jag får tillbaka internetuppkoppling.

Camping – del 1

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Vi kommer fram till Ulan Bator enligt plan och på stationen står det en snubbe och väntar på oss, dags att åka på camp!

Enligt broschyren så skulle det ta ca 3h att åka från stan varav den första timmen skulle bestå av asfalt medan resten ”exciting roads”, min mer förnuftiga sida säger dock att resan bestod av ca 30min asfaltsväg och 4h ren offroad. Jag menar, jag har kört på downhill spår och motocross banor som varit mer preperade och betydligt säkrare än den trapatsen vi åkte idag. Förutom rena kostigar så körde vi på stäppen, igenom bergspass och ja, allt ni kan tänka er.

Framme på plats så ser vi att campet består av ett 5-6 gerts, dvs tält typ och miljön är oslagbar, höga berg, djupa dalar, floder och helt orörd natur och framför allt…de är helt ofattbart tyst. Det enda som hörs är mitt och Antons skrattande när vi eldar aningen för mycket i vår eldstad (har ca 60 grader i tältet nu och de stiger) eller när vi insåg att hon vi trodde var eskort flicka i själva verket är guide för ett stort svenskt gäng. Aja…alla kan göra misstag men till vårt försvar så tyckte vi de såg aningen suspekt ut med en ung asiat brud tillsammans med 4 äldre vita män, fördomsfullt javisst men de står ja för!

Annars verkar det vara typ VM i utrustning här, den ene har värre utrustning än den andre och alla går runt som reklampelare för naturkompaniet eller annan valfri frilufskedja, blickarna jag och Anton fick när vi hoppade ur bilen iförda jeans, tennisskor och en kasse öl i handen var oslagbar och kort därefter svepte vi första ölen och valde att bestiga närmsta topp, något som övriga på kampet såg som en eftermiddagstur typ. Vi kom upp utan problem, tittade lite och gick ner igen och sen dess har vi typ varit svartlistade av övriga svenskar men helt seriöst, jag åker inte runt halva världen för att umgås med svenskar ändå.

Ulan Bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Efter campet så var det dags att besöka Ulan Bator på riktigt och när vi ordnade resan så tänkte vi till för en gångs skull till och bokade in oss på ett aningen finare hotell så vi kunde tvätta våra kläder och verkligen bo centralt. Centralt bor vi helt klart då våra närmsta grannar är ett gäng ambassader och det är väl ca 5 minuters gångväg till Sükbaatar square vilket får räknas till centrum men finare vetetusan. Vaknade imorse av att Anton skulle gå och pissa och när han öppnar dörren till toa´n utbrister ”VAFAN!” och se där, kranen till handfatatet har pajjat och vi har ett par cm vatten över hela badrumsgolvet eftersom golvbrunn och lutning på golv inte är något de tänkt på när de här byggdes, grattis. Inga av våra prylar blev dock skadade och vi blev uppgraderade till en svit istället så vi är inte missnöjda utan snarare tvärtom, dessutom är våra kläder på tvättning så snart har vi rena kläder att gå runt i också, win!

Ulan Bator annars känns ganska intetsägande, visst det är mer liv och rörelse än i Irkutsk men jag är lite tudelad angående känslan av stan, på ett sätt känns det som en storstad då det är folk i rörelse överallt/närsomhelst men barerna och resturanger stänger alla 24.00 vilket känns som vilken småstad som helst och då staden är en ung stad så finns det inte direkt många sevärdheter att se här, vi har ett par museum och så klart en del tempel (vi valde att besöka tempel)  men som stad känns det helt klart rätt lagom med att bara spendera 2 dagar här för att sedan åka vidare.

Mongoliet kan jag starkt rekommendera, men då i form att åka ut och bo i gerts, rida, uppleva naturen och bara insupa lugnet och den totala frånvaron av stress, Ulan Bator är mer ptja, lägg en dag eller två här för att kunna bocka av det som en stad ni besökt.

Good bye Mongolia, hello China

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Stragetiskt nog så valde vi en utekväll i Ulan Bator innan det var dags att hoppa på tåget emot Beijing, Kina. Strategiskt på de sätt att det var jobbigt att gå upp tidigt på morgonen ioförisg men väl uppe och vi kommit på tåget så sov vi bort stora delar av dagen för en sak är säker, att åka tåg igenom den Mongoliska stäppen är långtråkigt. Samma vy hela tiden och har man tur så bryts den av ibland av ett litet hus eller några kossor.

Vi åker nu på ett kinesiskt tåg och detta är ljusår modernare än tåget vi åkt på tidigare, vi har AC och till och med TV, egna eluttag och ja hela tåget är mycket tystare och snyggare. Kändes nästan lite B i början och som vi fuskar när vi åker den här sträckan med ett sådant tåg men under ett av tågets längre stopp gick jag ut på perrongen och höll på att dö av värmeshock så jag är tacksam för AC´n och tanken om fusk har försvunnit.

Tull/gräns mellan Mongoliet och Kina gick faktiskt riktigt smidigt, ett par timmr senare var vi igenom och den kinesiska tullkvinnan var nog den förste vi stött på under resans gång som både var glad, trevlig och kunde prata engelska med oss i officiella sammanhang, vad som inte gick smidigt däremot var att byta underrede på tåget. Kina och Mongoliet kör olika spårbredder och detta löses igenom att när man passerat gränsen till kina så lyfter de helt enkelt upp vagnarna och sätter ditt ett nytt underrede, smart i teorin men fan vilken tid det tog och under tiden så får du såklart inte lämna tåget, toaletterna och all el/AC avstängt, jippie. Jag försökte ta lite bilder på de hela men resultatet blev ingen höjdare pga reflektioner i glasrutan.

Miljöerna här i Kina är ganska lika men ändå är de står skillnad, det är tex först nu som jag sett de första riktiga åkermarkerna, folk bor i riktiga hus och inte skjul och till till skillnad mot Mongoliets stäpp så finns här lite träd också.