Ankommit till Sanur

För andra gången på den här resan och för andra gången i mitt liv bor jag nu på en stor, all inclusive liknande resort. Ubud må ligga centralt placerat och fungera utmärkt som en hub för allehanda aktiviteter men vi kände oss klara med staden och tog helt enkelt bussen ner till Sanur, vid havet. Med tanke på att nyår är på väg och turister verkar älska att bo vid havet så var många boenden utsålda men vi hittade likväl ett rum, som vi uppgraderade lite och boom, nu bor vi i något som förmodligen ses som väldigt lyxigt här nere.

Jag är inte lika övertygad dock, rummet är så klart fint och vi har en egen pool om vi inte skulle orka gå de där 50 meterna till havet men det känns riktigt opersoligt och lite tråkigt på något sätt. Vid strandresturangen hörs det pratas svenska och den ena gästen är blekare än den andra. Det var dock nice att få något annat än stekta nudlar eller ris till frukost och även om de här är nästan så långt ifrån hur vi rest hittils på den här resan så känns det helt ok, det är lite skönt att koppla bort hjärnan och bara följa strömmen för ett tag.

För middag så valde vi dock att lämna området och gå ner till ”Lilla Pantai”, en mysig resturang precis vid havet som serverade ruskigt god fisk, ”swedish meatballs” som fanns på menyn provades dock inte.

24h senare. Jag har fått nog

Det tog lite mindre än 24h för mig att få totalt nog på den här stora, totalt oinspirerande betongklossen till resort. Ja, det är nice med pool och i samband med att vi valde ett lite finare rum så har vi exlusiv access till en egen pool och barn är förbjudna men nej, det är så inte värt det. Det bokstavligt talat är folk överallt, allting på hotellet känns som det gjort för att det ska passa så många som möjligt, vilket i realiteten innebär att det inte passar någon och personalen må vara trevliga men efter pandemin så känns det som alla som kan två plus två har gått vidare och kvar inom serviceyrkena är totala newbies, allting tar sådan sjuk tid. Rekordet är ca 30 minuters väntan på att få notan (dvs efter jag frågat efter den), hade det inte varit för mitt resesällskap så hade det blivit en ”springnota” då jag anser att om de inte klarar plocka fram notan på den tiden så har de försatt sin chans.

Det finns dock fördelar som att det finns en spa-avdelning som ska vara riktigt, riktigt bra enligt min kompanjon och man kan även låna kanot/kajak gratis. Gällande sistnämnda kan jag meddela att paddla i samma riktning som strömmen är väldigt skönt men när man ska tillbaka, mot tidvattnet så är det inte alls lika kul längre.

Som tur är så kan man dock lämna området och till middag idag hittades Jalapeno, en liten mexikansk restuarang med högt tryck. Fick dock en plats vid baren och maten var super om än lite tam i hettan. En rejäl blandning av enchiladas, burritos, majskolvar och såklart jalapenos intogs och genast blev humöret bättre igen.

Nusa Penida

Ovetandes om att det skulle bli resans varmaste dag, runt 32 grader i skuggan så bokade vi in en trip till Nusa Penida. Ön ligger ca 40 minuters båtfärd från Bali och är en perfekt dagstur tänkte vi. Så här i efterhand så skulle jag nog säga att en dag är för lite och det blev både för stressigt och för svettigt i den här värmen.

Att ta färjan över borde vara en lätt sak men jisses vilket kaos det var. Folk överallt, flera olika färjor som avgick från samma ställe utan tydliga skyltar vilken som gick vart men på något sätt som ingen riktigt kan förklara så lyckas vi gå på rätt färja och fram kom vi. Första stoppet på resan var Broken Beach tillsammans med Angels billabong. Det ska finnas en Devils billabong också men jag är osäker på var och vad jag hört så ska den vara svår att nå. Iallafall, Broken beach bjuder på en fantastisk utsikt över turkosblått vatten, maffiga klippor och en rejäl, naturlig båge som man faktiskt kan gå över. Angels billabong som ligger ett stenkast bort är som en naturlig infinitive pool. Denna kan man om man är förberedd och har skor klättra ner till men vi höll oss uppe, njöt av utsikten och svettades i värmen.

Stop två för dagen var Kelingking Beach, eller ja ovanför Kelingking Beach. Även här bjöds på makalös utsikt med turkosblått vatten, lodräta klippor och en helt fantastisk strand men den som går ner måste även gå upp och vi pratar inte om några få trappsteg här.

Tredje och sista stoppet blev Crystal Bay, en ganska liten strand, omgiven av höga klippor som var perfekt att ligga och inte göra någonting på. Efter att ha sprungit runt, tagit bilder och om jag ska vara helt ärlig, bussats runt som skock får var de riktigt skönt att parkera sig på en solstol, leka lite i vågorna och ta en kall innan det var dags att åka tillbaka till Sanur lagom för nyårsfirande.

Det är inte helt optimalt om man vill fira nyår att ta en heldags tour samma dag, totalt slut så lyckades vi iallafall få i oss en nyårsmiddag med lite italiensk touch innan vi gick ner på stranden och tittade på fyrverkeriet, mer sovande än vaken.

Nyårsfirande i Sanur

Nusa Dua

Den här resan börjar närma sig sitt slut och vi checkade ut från vårt hotellkomplex i Sanur för att ta in sista natten på ett nytt hotell, denna gången i Nusa Dua. Lonely Planet beskriver Nusa Dua med orden ”a gated compound of resort hotels. Its a vast and manicured place where you leave the chaos of the rest of the island behind as soon as you passed the guards”. Jag såg inga vakter ioförsi men annars låter det ungefär som en korrekt beskrivning. Området som ligger söder om flygplatsen verkar bestå av det ena inspränga all inclusive resorten efter det andra. Även om hotellen ligger hela vägen ner till stranden så är dock stränderna öppna för alla vilket är nice.

Det märks dock även på priserna att detta området är byggt och attraheras av de turisterna som har det lite bättre ställt. Priserna på boendet var billigt så här bokande i sista sekund men mat, dricka och allting annat än nästan 5 gånger så högt som i Ubud och jämföra med priserna i Munduk vågar jag inte ens tänka på.

Vi båda känner att vi har nog faktiskt bockat av Bali nu och både igår och dagen har spenderats på stranden och/eller vid poolen och dess närliggande restauranger. Man upplever dock oväntade saker ändå och dagens lunch-hak hade en hel skock med vilka ekorrar som hoppade både bland träden och borden. Dagens onödiga kunskap är att ekorrar tycker om pommes. Tanken med strandhäng är dock att få lite färg innan vi tar oss tillbaka mot mörka Sverige och med de vill jag påminna om att grisrosa faktiskt också är en färg.

En ny variant för servetter