Som av en slump tyckte Per att det var min tur att köra lagom till att gränsen mot Österrike närmade sig och strax efteråt ersattes asfalten av något som liknade en tvättbräda med hål i, vägen blev smalare och smalare och och höjdmeterna tickade på en hiskelig takt, Jag misstänker starkt att han satt på inside information här men jag har inga bevis. Sigge plågades hårt med höga varv på låga växlar på vägen upp och med varma bromsar på väg ned men Plöckenpass besegrades och vi kom in i Österrike utan några missöden. 40 mil på ungefär 7h ex pauserna säger väl en del om den snitthastighetenl men det intressanta är att de vägarna vi trodde vi skulle få på balkan, de fick vi nu, i Österrike.
Framme i Rosenheim så bestämde vi oss för att ta nattläger och efter att ha hittat ett mysigt lite hotell/hostel så gick vi ut på stan och de visar sig att stan firar 150-års jubileum samt de har en utställning med Inka- King of the Andes här, bra tur då Inka är alltid intressant och kan vara kul att kolla in och 150-års jubileum, ptja tysk öl är aldrig fel och dessutom hade de en del roliga utställningar med gamla polis/brandbilar/ambulanser och det var fullt ös på stan.
Efter att ha gått ett varv på stan så var det dags att försöka hitta hem igen, efter två veckor på balkan så borde inte en liten tysk småstad vara några problem men ack vad fel det var, efter mycket vandrande, klianden i huvud och en hel del skratt så lyckades vi till slut hitta vägen som vi körde på väg in till stan och sen kunde vi backtrack´a vår väg till hotellet, jag måste börja lära mig ta visitkort på hotellen jag bor på för detta är inte första gången som jag är vilse men inte kan ta taxi tillbaka eftersom jag inte vet hotellnamnet.