Moscavide

Vi har flyttat, igen men vi håller oss kvar inom Lissabon. Vi har nu lämnat de gamla stadsdelarna Alfama och Chiado för ett betydligt moderna boende i Moscavide. Stadsdelen som ligger i norra delarna av Lissabon var enkel att ta sig till med hjälp av tunnelbana trots att vi hade rätt mycket packning i form av resväskor, ryggsäckar och så klart barnvagn och unge. Gick dock väldigt mycket enklare än vad jag trodde de skulle göra och väl framme så är både kullerstenen och de smala gränderna borta. Här är de asfalterat, breda avenyer och nybyggda hus. De där med nybyggda är så klart relativt men skulle uppskatta att mycket är byggt på slutet av 1900-talet och lägenheten som vi bor i nu är nog byggd runt när Lissabon senast hade sin världsutställning expo, dvs 1998.

Här i Moscavide är de som sagt betydligt helare, rena och moderna än vad vi sett tidigare av staden. Det finns en fin strandpromenad som man kan ta löpturer längs eller bara gå ner till, ta en kaffe och äta ännu en av Pastel de nata, detta magiskt goda bakverk fyllt med härlig äggkräm.

Tittar man ut över vattnet så ser man den magnifika Vasco da Gama-bron. Jag tyckte att jag körde över en helt bisarr lång bro när jag körde in till Lissabon och mycket riktigt kandiderar den till Europas längsta med sina 17km (som referens, ölandsbron är 6km). Bron byggdes för att minska trycket på trafiken genom staden och som av en slump blev den också klar lagom till världsutställningen 1998, konstigt eller hur.

Vaknade en bra stund innan solen bestämt sig för att gå upp vilket kan vara lite bittert men de positiva i det hela är att jag var nere vid vattnet när den väl bestämde sig för att komma fram och vilken syn. Mitt foto nedan gör inte upplevelsen rättvis och Vasco da Gama-bron som jag pratade om igår är imponerande bara den, att se den i en färgkavalkad samtidigt som man känner att värmen börjar komma var ett utmärkt sätt att få bort bitterheten.

Förutom det så har faktiskt dagen mest varit en besvikelse, jag fick tips av Google att gå och titta på street art under/på brofundamentet, en nätt promenad senare i en duggregn och ilande kall vind inser jag att jahopp, de här var juh inte särskilt upphetsande. För att vara ärlig så var den så kallade street arten inte mycket att hurra för och jag har sett mer imponerande målningar på både tåg och fasader.

Regnet ökade från duggregn till skyfall så vi bestämde oss för att gå till de lokala köpcentret, här kom nästa besvikelse då det i och för sig var rätt så stort men de flesta butiker var stängda eller bara var helt ointressant för en annan. Men jag fick se två stycken halsbandsparakiter i ett träd på vägen dit, trodde först att det var tam-fåglar som rymt men läste på Internet att de tydligen är relativt vanliga här. Helt klart det roligaste som hänt en ganska tråkig dag som den här. Nu dags att ”njuta” jag av pasta och sardiner i tomatsås eftersom jag är för bekväm för att ge mig ut i regnet, borde nog bara gå och lägga mig och sova bort bitterheten, här är åtminstone inga minusgrader eller snö.