Mongoliet

Det drar ihop sig

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Så börjar det dra ihop sig för sommarens stora äventyr och jag har mer eller mindre packat klart och tar nu en kopp kaffe och fundera på vad man ska ta med sig egentligen. Jag menar, vi kommer vara på resande fot i ungefär 5 veckor, åka igenom 7 tidszoner, vi kommer enligt den lilla plan vi har att bo i allt från ”tält” ute i ingenstans till att besöka megacities och eftersom vi inte kommer ha något basläger så vill man packa lätt och rörligt, någon mer än jag som ser motsättningarna i de? Rent storleksmässigt så är jag åtminstonde ganska nöjd.

Angående den lilla plan vi har så är den enkel:
steg 1: Gå all-in och töm Moskva på vodka. När staden ligger i ruiner så hoppar vi på tåget österut
steg 2: Håll en låg profil och undersök sibirien, oavsett hur vackert det är så vill jag inte bli fast i ett gulag-läger i resten av mitt liv.
steg 3: Snoka rätt på vad Mongoliet är för land för jag har ärligt ingen aning.
Steg 4: Kina är nära, Kina är stort och dessutom har dom pandor. Kina kommer inte komma undan, punkt slut.

Jag har läst någonstans att enkla planer är de bästa så vår plan måste vara den ultimata.

drifting mot Ulan bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Sista dagen i irkutsk och förmodligen ryssland har spenderats på motorbanan. Efter att ha vaknat upp utsövda och relativt pigga så knata vi ner på stan för frukost och ungefär i samband med det så fick jag sms av italierna att det var tillbaka i stan, skulle på drifting tävling och undrade om vi ville följa med. Kunde man så klart inte tacka nej till och när vi stod i kön till att gå in så kom ryssarna som vi festade med på tåget förbi. De skulle tävla så de fixade in så plötsligt så var jag och Anton med på förarmötet (på ryska, fattade absolut ingenting) och gick runt inne i depån och kollade på den ena fetare bilen än den andra och jag har nog plåtat hundratals bilder men ni får inget smakprov förren jag har hunnit gå igenom dom, däremot kan ni få se ett filmklipp:
DSC_0498

Eftermiddagen/kvällen spenderades sedan med italierna och positivt överaskande utav irländarna som också dök upp i Irkutsk. Blev dock en tidig kväll med tanke på att italierna åker ikväll vid 22 och mitt och Antons tåg går imorgon kl 05:00 lokal tid. Kul att träffa irländarna och prata lite igen och de känns riktigt tråkigt att vi förmodligen inte kommer se de mer under denna resan men med lite tur så träffar vi italierna minst en gång till under vår tid i Beijing.

Efter dagarna här i Irkutsk så ska de faktiskt bli riktigt skönt att åka vidare, visst stan har 600k invånare och allting är sjukt billigt men vad hjälper de, jag börjar bli utttråkad och om vi säger som så, varenda ryss vi träffat som kan prata minsta engelska ställer samma fråga, ”vafan gör ni här?!?”

Imorgon hoppar vi som sagt på tåget igen och drar direkt ut på camp i mongoliet så nu blir det radiotystnad från mitt håll, jag tror nog ni klarar er och jag ska försöka uppdatera så fort jag får tillbaka internetuppkoppling.

Good bye Russia, hello Mongolia

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Efter endast ett par timmars sömn var det dags att spänna på sig väskorna och ta ett nattvanding igenom Irkutsk mot tågstationen och hoppa på tåget emot Ulan bator. Så här i efterhand har jag tänkt att det kanske är mindre smart att två turister vandrar runt med all packning mitt i natten men det var aldrig några som helst problem och faktum kvarstår att jag har inte kännt mig otrygg någon gång här i Ryssland. På väg till stationen stannade vi till vid ett nattöppet cafe och köpte lite piroger till frukost och när vi stod utanför och mumsade i oss de så kom en polisbil med samma mål och ut ur denna lilla Renault 19 hoppar fyra stycken stora ryska poliser med kalashnikov, lite skillnad mot sverige där de åker runt ensamma i sina v70´s.

Inga problem alls att komma på tåget men tyvärr så höll detta tåget lite lägre standard och de gick inte att öppna några fönster. Dvs det är varmt, kvavt och allmänt sunkigt med tanke på att tåget har gått non stopp från Moskva, ca 6500km. Denna gången skapade vi en skandinavisk kupe bestående av mig och Anton tillsammans med två stycken danskar, trevliga prickar men vi är något fruktansvärt uttråkade och värmen gör det klibbigt och äckligt, ska bli riktigt skönt att komma fram till Ulan bator.

Miljöerna öppnade upp sig rätt rejält efter Irkutsk men tyvärr passerade vi Baikal sjön när det var mörkt och jag kunde inte ta några bilder, annars har det varit öppna landskap, stora breda floder och ganska kulligt, hade de inte varit för de spetsiga bergen så skulle man kunna tro att vi åker järnväg på svenska fjället. De bosättningar vi sett påminner en hel del som Anton beskrev det som fjällstugor med den stora skillnaden att här är det året runt boende och jag kan verkligen inte förstå hur de överlever här under vinterhalvåret. Jag har inte sett en enda åkermark och de få djur jag sett är i grupper av 4-5 kossor som vandrar runt fritt, husen har typ små köksträdgårdar men de kan omöjligt vara självförsörjande på mat här.

Resans största utmaningen var dock passkontrollen mellan Ryssland och Mongoliet. Med tanke på att tåget går dagligen kan man tro att de har lite erfarenhet och en plan för att sköta detta smidigt men icke. Först kom tågvärdinnan och samlade in alla pass, sen gick de igenom alla passen och kontrollerade visum och utresandet-illstånd på sitt lilla kontor, efter det var de dags att gå igenom hela tåget efter smuggelgods, de öppnade alla luckor i tåget, gick igenom med hundar och var riktigt seriösa. Sen var det dags för tullmännen att gå igenom tåget och lämna tillbaka rätt pass till rätt person och då samtidigt verifiera att det verkligen är den personen så klart och när allt detta var klart, då var det dags för tullen att komma och gå igenom vårt bagage och vagnar för att se så vi inte smugglar ut något från ryssland. ca tre timmar senare och vi äntligen tror att allt är klart, då rullar vi ca 20km och sen börjar historien om fast med Mongoliska gränsvakter….suck

Camping – del 1

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Vi kommer fram till Ulan Bator enligt plan och på stationen står det en snubbe och väntar på oss, dags att åka på camp!

Enligt broschyren så skulle det ta ca 3h att åka från stan varav den första timmen skulle bestå av asfalt medan resten ”exciting roads”, min mer förnuftiga sida säger dock att resan bestod av ca 30min asfaltsväg och 4h ren offroad. Jag menar, jag har kört på downhill spår och motocross banor som varit mer preperade och betydligt säkrare än den trapatsen vi åkte idag. Förutom rena kostigar så körde vi på stäppen, igenom bergspass och ja, allt ni kan tänka er.

Framme på plats så ser vi att campet består av ett 5-6 gerts, dvs tält typ och miljön är oslagbar, höga berg, djupa dalar, floder och helt orörd natur och framför allt…de är helt ofattbart tyst. Det enda som hörs är mitt och Antons skrattande när vi eldar aningen för mycket i vår eldstad (har ca 60 grader i tältet nu och de stiger) eller när vi insåg att hon vi trodde var eskort flicka i själva verket är guide för ett stort svenskt gäng. Aja…alla kan göra misstag men till vårt försvar så tyckte vi de såg aningen suspekt ut med en ung asiat brud tillsammans med 4 äldre vita män, fördomsfullt javisst men de står ja för!

Annars verkar det vara typ VM i utrustning här, den ene har värre utrustning än den andre och alla går runt som reklampelare för naturkompaniet eller annan valfri frilufskedja, blickarna jag och Anton fick när vi hoppade ur bilen iförda jeans, tennisskor och en kasse öl i handen var oslagbar och kort därefter svepte vi första ölen och valde att bestiga närmsta topp, något som övriga på kampet såg som en eftermiddagstur typ. Vi kom upp utan problem, tittade lite och gick ner igen och sen dess har vi typ varit svartlistade av övriga svenskar men helt seriöst, jag åker inte runt halva världen för att umgås med svenskar ändå.

Camping – del 2

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Vaknade mitt i natten av att värmen äntligen börjat försvinna ur tältet och man kunde krypa ner under täcket, skönt att slippa sova i en bastu typ och ett par timmar senare vaknar vi upp och får den bästa frukosten på hela resan, trots att vi är på en bergsplatå någonstans i Mongoliet. Rostat bröd (över öppen eld med sådär härlig röksmak), juice, te, flingor, pannkakor, ost, korv…you name it!

Dagens stora uppdrag var att leva som Ghenhis Khan, dvs det var bara att spänna på chapsen och klättra upp på hästen och ge sig ut på tur, hästarna är rätt små jämfört med svenska mått men satan i gatan vilket flås de har, pigga som tusan. Min häst gick nog på uppåttjack för om jag inte verkligen höll in honom så började han galoppera i full fart medan Antons häst var lite mer lat och bekväm och tog varje tillfälle han kunde hitta att käka en blomma eller två. Guiden löste detta igenom tillverka ett ridspö av ett dött träd vi hittade och vi fick lära oss ordet för att öka farten på mongoliska, asnice att bara behöva tala så började hästen springa men nackdelen är att han lärde oss aldrig vad man skulle säga för att stanna och hästen sket fullständigt hur mycket du drog och lutade dig bakåt för att få stopp på honom, tur vi red bland bergen så de vart bara styra upp bland första bästa brant uppåt så hästen saktade ner automatiskt.. Ett par timmar in på turen så började känslan komma att fan, jag vet vad jag håller på med och man börjar förstå alla ”hästtejer”, till och med så att när man red på bergåsarna att man för en kort sekund kände sig som en avkomma till Genghis Kahn, sen tappade man balansen och krampaktigt höll fast om hästen på alla sätt och vis för att undvika falla i backen.

Efter ridturen var det dags för nästa variant, att uppeva Mongoliet i kajak, en rejäl vandring senare så lägger vi ut i floden och även om jag personligen hade önskat lite mer action så var de riktigt nice att stilla glida nerför floden, se naturen, njuta av solen och plötsligt så började vår guide sjunga något inhemsk vilket gjorde hela upplevelsen väldigt pittoresk.

Svenskgänget åkte hem idag vilket är grymt nice och nu är det typ vi, en britt, 1 amerikan och en tyska här bara, känns riktigt bra och stämningen är mycket bättre. Av lokalbefolkningen har vi dock inte sett många andra än de som bor här i campet och det är typ en som pratar engelska, hon är dock trevlig så jag förmodar att alla är de 🙂

Ulan Bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Efter campet så var det dags att besöka Ulan Bator på riktigt och när vi ordnade resan så tänkte vi till för en gångs skull till och bokade in oss på ett aningen finare hotell så vi kunde tvätta våra kläder och verkligen bo centralt. Centralt bor vi helt klart då våra närmsta grannar är ett gäng ambassader och det är väl ca 5 minuters gångväg till Sükbaatar square vilket får räknas till centrum men finare vetetusan. Vaknade imorse av att Anton skulle gå och pissa och när han öppnar dörren till toa´n utbrister ”VAFAN!” och se där, kranen till handfatatet har pajjat och vi har ett par cm vatten över hela badrumsgolvet eftersom golvbrunn och lutning på golv inte är något de tänkt på när de här byggdes, grattis. Inga av våra prylar blev dock skadade och vi blev uppgraderade till en svit istället så vi är inte missnöjda utan snarare tvärtom, dessutom är våra kläder på tvättning så snart har vi rena kläder att gå runt i också, win!

Ulan Bator annars känns ganska intetsägande, visst det är mer liv och rörelse än i Irkutsk men jag är lite tudelad angående känslan av stan, på ett sätt känns det som en storstad då det är folk i rörelse överallt/närsomhelst men barerna och resturanger stänger alla 24.00 vilket känns som vilken småstad som helst och då staden är en ung stad så finns det inte direkt många sevärdheter att se här, vi har ett par museum och så klart en del tempel (vi valde att besöka tempel)  men som stad känns det helt klart rätt lagom med att bara spendera 2 dagar här för att sedan åka vidare.

Mongoliet kan jag starkt rekommendera, men då i form att åka ut och bo i gerts, rida, uppleva naturen och bara insupa lugnet och den totala frånvaron av stress, Ulan Bator är mer ptja, lägg en dag eller två här för att kunna bocka av det som en stad ni besökt.

Good bye Mongolia, hello China

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Stragetiskt nog så valde vi en utekväll i Ulan Bator innan det var dags att hoppa på tåget emot Beijing, Kina. Strategiskt på de sätt att det var jobbigt att gå upp tidigt på morgonen ioförisg men väl uppe och vi kommit på tåget så sov vi bort stora delar av dagen för en sak är säker, att åka tåg igenom den Mongoliska stäppen är långtråkigt. Samma vy hela tiden och har man tur så bryts den av ibland av ett litet hus eller några kossor.

Vi åker nu på ett kinesiskt tåg och detta är ljusår modernare än tåget vi åkt på tidigare, vi har AC och till och med TV, egna eluttag och ja hela tåget är mycket tystare och snyggare. Kändes nästan lite B i början och som vi fuskar när vi åker den här sträckan med ett sådant tåg men under ett av tågets längre stopp gick jag ut på perrongen och höll på att dö av värmeshock så jag är tacksam för AC´n och tanken om fusk har försvunnit.

Tull/gräns mellan Mongoliet och Kina gick faktiskt riktigt smidigt, ett par timmr senare var vi igenom och den kinesiska tullkvinnan var nog den förste vi stött på under resans gång som både var glad, trevlig och kunde prata engelska med oss i officiella sammanhang, vad som inte gick smidigt däremot var att byta underrede på tåget. Kina och Mongoliet kör olika spårbredder och detta löses igenom att när man passerat gränsen till kina så lyfter de helt enkelt upp vagnarna och sätter ditt ett nytt underrede, smart i teorin men fan vilken tid det tog och under tiden så får du såklart inte lämna tåget, toaletterna och all el/AC avstängt, jippie. Jag försökte ta lite bilder på de hela men resultatet blev ingen höjdare pga reflektioner i glasrutan.

Miljöerna här i Kina är ganska lika men ändå är de står skillnad, det är tex först nu som jag sett de första riktiga åkermarkerna, folk bor i riktiga hus och inte skjul och till till skillnad mot Mongoliets stäpp så finns här lite träd också.

FAQ

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Får rätt många liknande frågor av helt olika personer så jag tänkte ägna ett litet inlägg åt att besvara de vanligaste så även du som inte vågar fråga får svar på dina frågor innan det är dags för mig att sova och sen åka till Shanghai (vem vet när vi får nät igen). Frågorna är anordna efter ordning som jag kommer på vilka de vanligaste är så ingen speciell ordning alltså

  • Var det happy ending på massagen?
    Nej, med tanke på hur många förslag man får när man går längs gatan lär de inte vara några problem att få happy ending om du vill ha det men vi ville inte ha det och fick ingen fråga om de
  • Hur är toaletterna?
    Ryssland använder samma standard som vi i Sverige och på transibiriska tåget var toaletterna enligt västerlänsk standard med undantaget att inget papper fanns (använd ditt egna) och att du spolar direkt ut på spåret, dvs toaletterna är stängda när tåget är på en station eller i tätbebyggt område. De var dock alltid rena och fräsha! På campet i Ulan Bator så var det en vanlig toastol som stod över ett stort hål de grävt, när det är dags att flytta campet så fyller man igen hålet och naturen påverkas bara positivt av lite extra gödning. Annars så har vi nog sett alla varianter här i asien (Mongoliet och Kina), från enbart ett hål i marken till vanliga toaletter som vi är vana vi.
  • Gick det duscha på tåget?
    Tror inte det. Transibiriska har 3 klasser, 3 klass innebär att vagnen har en jävla massa sängar bara, det är hard core att åka denna klassen då du mer eller mindre sitter i knät på alla andra i vagnen. Andra klass som vi åkte är aningen bättre. Här är det 4-bädds kupér och när det är dags att slagga så är de bara stänga dörren om din kupé och förhoppningsvis så vill ditt sällskap sova också, ingen dusch dock!. Första klass kanske har dusch, jag vet inte men när vi kom till Irkutsk efter 5 dagar på ett tåg så var det rätt gött att hoppa in i duschen vill jag lova, alla på tåget är dock lika sunkiga så man kommer in i de livet.
  • Hur är maten?
    Så långt ifrån den svenska kina maten du kan hitta och helt underbart gott, varje rätt är som en smakexplosion i munnen och det är billigt som tusan så normalt sett beställer man in en hel massa rätter och sen sitter man och småäter av allt. Ett tips är att lära dig käka med pinnar innan du åker hit annars kommer du få problem bara. Dock går varken den ryska kålfrukosten eller den kinesiska ris-baserade frukosten hem hos mig.
  • Fungerar engelska?
    Mjae, i fåtal fall går det faktiskt att föra fungerande samtal på engelska och även om många skyltar och instruktioner är på engelska så är de ofta stavfel och missförstånd så jag vet inte hur jag ska svara. I Ryssland var de riktigt svårt att navigera sig fram utan att kunna ryska men i Mongoliet och Kina är folk lite mer öppna och teckenspråk och en blandning av engelska så löser sig allt.
  • Rekommenderar du resan?
    Fuck yea, men förvänta dig inte en all inclusive resa där du inte behöver tänka eller hålla koll på saker å ting. Är du beredd att leva som en slusk, vara förvirrad, utlämnad och öppen för nya kulturer och människor så kommer du få en oslagbar resa.