Alfama, Lissabon

Här någonstans bor vi. Miradouro das Portas do Sol, Lissabon

Har nu checkat in på vårt boende här i Alfama, Lissabon och en stor, tung sten har äntligen kunnat släppa från mitt hjärta, hyrbilen. Hade jag varit biltillverkare så hade jag sett hyrbilar som ett reklamfönster ut mot potentiella kunder och därmed försökt få samtliga hyrbilar som finns av mitt märke bra utrustade, bekväma, hela och fungera utan problem. Vår hyrbil uppfyllde exakt noll av de kriterierna.

Efter nästan två veckors körande så hoppade plötsligt carplay igång igår, detta trots att jag valde Nej på frågan om jag ville tillåta Carplay. Lite kuriosa är att jag försökt få igång den här funktioner sen jag hämtade bilen utan att lyckas men nu, utan någon förklarlig anledning hoppade den igång. Komforten i bilen var under all kritik, jag har suttit på parkbänkar som är bekvämare, AC´n i bilen gav varken kall eller varm luft. Bilen startade oftast men ibland så bara dog den direkt efter start, ett nytt försök att starta så hoppade bilen igång igen och även om det är 120km/h på motorvägarna i Portugal så kom jag aldrig upp i den hastigheten, jag höll på att studsa av vägen pga den urusla väghållningen. Som sagt, en stor sten har nu släppt när jag lämnade tillbaka bilen och det ska mycket till för att jag ska köpa en Citroën i framtiden.

Alfama där vi bor nu är ett av Lissabons äldsta områden och det märks, husen står tätt intill varandra, gatorna är mer gränder som slingrar sig uppför berget och här kryllar de av kyrkor, fort, cafér, restuaranger och turister, massor av turister. Det kan så klart också medverka till att det är skönt att lämnat bilen för de var inget kul att köra bil här. Enkelriktat, smalt, backigt och folk överallt. Lägg dessutom till spårvagnar och trafikskyltar på ett språk man inte förstår så tycker jag det är accepterar att stressnivån ökade en nivå eller två men fram kom vi till slut.

Baixa-Chiado, Lissabon

Praça do Rossio, Lissabon

Vår nyfikenhet och upptäcksanda fortsatte även idag och om vi igår fokuserade på närområdet i Alfama så vandrade vi idag lite längre bort mot Lissabons historiska centrum Baixa de Lissabon och Chiado. Kvarten var rätt så lika med mycket gammalt, lite nytt, men det mesta rätt fräsht och fint trots att det är massor med graffiti överallt, vilket det i och för sig är över hela landet känns de som. Jag vet inte om de målas hej vilt här eller att de bara är sämre på att tvätta bort men finns det en ledig yta så målas den. Inte mig emot och då det är mycket throwups och mer målningar istället för bara bombning av sin tag så tycker jag det kan vara lite kul att se.

Områden vi gick runt i idag var dock lite mer upp-piffade än där vi bor och vi hittade både en och två rena shoppinggator med allt från Gucci till Rolex-affärer, det blev ingenting inköpt i någon av de affärerna men väl en lunch på McDonald’s. Nu valde vi kanske inte mcd pga de kulinariska läckerheterna som serveras där utan för att det är smidigt med skötrum och att värma barnmat men iallafall, vi kom in, vi beställde vår mat i selfservice-kiosken och boom, direkt var en expedit/anställd på och tog vårt kvitto för att se till att vi skulle få vår mat direkt. Tydligen så är de lagstadgat att gravida, personer med småbarn som vi, pensioner och säkert fler har rätt till förtur och vi passerade säkert 30 andra kunder som väntade på sin mat. Samma sak gäller livsmedelsbutikerna, de har en egen kassa för oss med småbarn och vi släpps faktiskt fram i kön för att slippa köa, fantastiskt och även om vår son så klart sköter sig så kan jag tänka mig att det är skönt för alla att slippa skrikande småbarn 😉

Det tillsammans med att folket här är extremt barnkära, alla gör sitt yttersta för att hjälpa till och förhoppningsvis få gulla lite med barnet gör att jag måste säga att Portugal är land #1 att åka till med småbarn.

Moscavide, Lissabon

Vasco da Gama-bron, Lissabon

Vi har flyttat, igen men vi håller oss kvar inom Lissabon. Vi har nu lämnat de gamla stadsdelarna Alfama och Chiado för ett betydligt moderna boende i Moscavide. Stadsdelen som ligger i norra delarna av Lissabon var enkel att ta sig till med hjälp av tunnelbana trots att vi hade rätt mycket packning i form av resväskor, ryggsäckar och så klart barnvagn och unge. Gick dock väldigt mycket enklare än vad jag trodde de skulle göra och väl framme så är både kullerstenen och de smala gränderna borta. Här är de asfalterat, breda avenyer och nybyggda hus. De där med nybyggda är så klart relativt men skulle uppskatta att mycket är byggt på slutet av 1900-talet och lägenheten som vi bor i nu är nog byggd runt när Lissabon senast hade sin världsutställning expo, dvs 1998.

Här i Moscavide är de som sagt betydligt helare, rena och moderna än vad vi sett tidigare av staden. Det finns en fin strandpromenad som man kan ta löpturer längs eller bara gå ner till, ta en kaffe och äta ännu en av Pastel de nata, detta magiskt goda bakverk fyllt med härlig äggkräm.

Tittar man ut över vattnet så ser man den magnifika Vasco da Gama-bron. Jag tyckte att jag körde över en helt bisarr lång bro när jag körde in till Lissabon och mycket riktigt kandiderar den till Europas längsta med sina 17km (som referens, ölandsbron är 6km). Bron byggdes för att minska trycket på trafiken genom staden och som av en slump blev den också klar lagom till världsutställningen 1998, konstigt eller hur.

Regn och besvikelser

Soluppgång över Vasco da Gama-bron

Vaknade en bra stund innan solen bestämt sig för att gå upp vilket kan vara lite bittert men de positiva i det hela är att jag var nere vid vattnet när den väl bestämde sig för att komma fram och vilken syn. Mitt foto nedan gör inte upplevelsen rättvis och Vasco da Gama-bron som jag pratade om igår är imponerande bara den, att se den i en färgkavalkad samtidigt som man känner att värmen börjar komma var ett utmärkt sätt att få bort bitterheten.

Förutom det så har faktiskt dagen mest varit en besvikelse, jag fick tips av Google att gå och titta på street art under/på brofundamentet, en nätt promenad senare i en duggregn och ilande kall vind inser jag att jahopp, de här var juh inte särskilt upphetsande. För att vara ärlig så var den så kallade street arten inte mycket att hurra för och jag har sett mer imponerande målningar på både tåg och fasader.

Regnet ökade från duggregn till skyfall så vi bestämde oss för att gå till de lokala köpcentret, här kom nästa besvikelse då det i och för sig var rätt så stort men de flesta butiker var stängda eller bara var helt ointressant för en annan. Men jag fick se två stycken halsbandsparakiter i ett träd på vägen dit, trodde först att det var tam-fåglar som rymt men läste på Internet att de tydligen är relativt vanliga här. Helt klart det roligaste som hänt en ganska tråkig dag som den här. Nu dags att ”njuta” jag av pasta och sardiner i tomatsås eftersom jag är för bekväm för att ge mig ut i regnet, borde nog bara gå och lägga mig och sova bort bitterheten, här är åtminstone inga minusgrader eller snö.

Lissabon oceanarium

Lissabon Oceanarium

Vädret har som sagt inte varit helt toppen här de senaste dagarna och idag fick vi nog även om det börjat klarna upp. Istället för att vandra gator upp och ner i skyfall så bestämde vi oss för att besöka Lissabons aquarium, eller oceanarium som det tydligen heter. Beroende på källa man läser så är det ett av de största i Europa och kombinerat med entrebiljetten dit så kan man även köpa biljetter till linbanan som byggdes för världsutställningen 1998.

Själva linbanan går längs med strandlinjen över det som var utställningsområdet, idag är det en fin strandpromenad med diverse barer och restauranger och är de fint väder så tror jag man får riktigt bra utsikt. De går dock inte att jämföra med linbanorna i La Paz och El Alto som faktiskt används för att transportera människor runt i staden men som en del av besöket tycker jag ändå de var värt det hela.

Själva oceanariumet var stort och riktigt bra uppbyggt, det kändes som att alla akvarium hängde ihop och att det bara var ett, gigantiskt men jag förmodar att de är olika så inte hajarna äter upp uttrarna till exempel. De kunde varit lite mer information om de olika fiskarna och djuren då de jag såg bara var enstaka och rätt så kortfattade tavlor som beskrev någon enstaka, att hyra en egen privat guide var möjligt men kändes lite overkill, så intresserad är jag inte.

Park Eduardo VII, Lissabon

Park Eduardo VII, Lissabon

Vädret fortsätter att spela spratt med oss och nattens åskstorm var något utöver de vanliga. Hela lägenheten lystes upp av blixtarna, rutorna skallrade och huset skakade. Vi vaknade upp till en betydligt lugnare dag men spår syntes av ovädret i form av gigantiska vattenpölar. Det hindrade dock inte oss, beväpnade med glatt humör och ett paraply (till tre personer) så gav vi oss ut för att besöka en stadspark och eventuellt hinna med lite shopping.

Parken som vi siktade in oss på är Park Eduardo VII som alltså ligger i stort sett mitt i centrala Lissabon är döpt efter en engelsk kung. Lite märkligt att döpa en av sina större parker i huvudstaden efter en utländsk kung men vad gör man inte för att främja relationerna mellan länderna. Parken är stor, riktigt stor och innehåller både botanisk trädgård, statyer och fontäner vilket jag tycker uppfyller vad som kan krävas, lite kul är att den är byggd i en backe vilket gör att man får en fantastisk utsikt över parken och Lissabon centrum. Nu i Januari så lyste inte just själva parken med sin fulla prakt men jag kan tänka mig vilken grön oas detta är på sommaren.

Med shoppingen gick det dock sådär, vi travade bort till ett köpcenter som låg angränsade till parken och tänkte att de här blir perfekt. Första butiken jag såg när vi kom in i köpcentrumet var Rolex, granne med Armani och Prada och så fortsatte de. Sju våningar av design och märkeskläder varav högsta våningen innehåll en food court med gourmet mat. Att jag överhuvud blev insläppt är lite av ett under och även om de fanns mycket snyggt så var det ett par nivåer över min budget.

Istället siktade vi in oss på lunch på ett litet, lokalt hak som inte ens var utmärkt på Google Maps. Menyn var helt fantastiskt direktöversatt av Google Translate (eller kanske mer Bing Translate) för ingenting verkade stämma eller vad sägs som ”look in oven” som kötträtt. Oavsett menyn så slog vi oss ner och fick bland de bästa bemötandet under hela resan. Servitören berättade så gott han kunde vad de olika rätter faktiskt var och han såg lika förvirrad ut av menyn som vi, hela personalen vilket visade sig vara en familj med farfar som drivande var ute och försökte charma lillen, pratade lite med oss och för att visa upp en klassisk portugisisk maträtt så bjöd de på grillade sardiner och någon form av gröt gjord på bröd. Just den var kanske inte de godaste jag ätit men det är sådana här upplevelser som gör att jag älskar att resa.

Till Sverige igen

Dagen D har kommit och det var dags att packa väskan och åka hem, innan jag sammanfattar själva resan och upplevelsen av att resa med en bebis så måste jag bara berätta om upplevelsen av flygplatsen i Lissabon.
Vi åkte dit i god tid för vi vet ju alla hur de brukar vara på flygplatser, köer vid incheckning, vid bagageinlämningen och ännu mer köer vid säkerhetskontrollen. Det gick smidigt på Arlanda men då kunde vi de lokala språket, vi hittade på flygplatsen och lillen var utsövd och visste inte vad som skulle komma men hur skulle de gå här?

Jo, faktiskt smidigare än smidigast. Som vanligt skrev vi ut våra bagagetaggar själva för att slippa incheckningskaoset och när vi något förvirrade letade efter ingången till bagage avlämningen så kom personalen och öppnade upp bandet enbart för oss, vi med barn ska inte behöva stå i kö. Upp med väskorna på bagagebandet men hur gör vi med barnvagnen? Inga problem, använd er egna genom hela flygplatsen och checka in den vid gaten, bokstavligt talat vid flygplansdörren. Glada i hågen satte vid kurs mot säkerhetskontrollen och även här blev vi prioriterade och hänvisade till Fast track då vi hade lillen med oss. När det väl var dags att gå ombord planet så kom de ut och hämtade oss med barnvagn först av alla, sedan fick de som köpt till Priority boarding gå ombord. Flygbolagen säljer gärna på en Fast track, priority boarding och allt vad det heter men här, på Lissabons flygplats som småbarnsförälder så är de helt onödigt att köpa till, du får de automagiskt!

Så hur gick det att resa med barn? Ja de blir inte lika galna upptåg och äventyr som jag vanligtsvis hittar på och tempot blir betydligt lugnare. Så här i efterhand så tror jag att vi höll lite högt tempo i början, även om vi stannade på samma ställe i ett par dagar innan vi reste vidare så var vi ute på upptäckte nya saker hela tiden, kul men oehört slitsamt för lillen som suger in allt som en tvättsvamp. Vi har även bytt boende ett flertal gånger under resans gång vilket har gått över förväntan, Airbnb levererar hög klass men även detta sliter och om någon ska göra något liknande kan jag inte poängtera tillräckligt hårt att stanna på samma ställe i minst ett par dagar och tänk på att deras vanliga dagsvilor kommer bli längre för att bearbeta alla intryck.

Portugal då? Hur var Portugal som resmål? Vacker natur, god mat och trevliga människor. Ett väldigt enkelt land att resa runt i även om man inte pratar portugisiska och min beskrivning av hur vi bemöttes på flygplatsen ovan beskriver egentligen hur hela landet har bemött oss med barn. Vi har till och med råkat ut för att en kypare erbjöd sig att hålla lillen så jag skulle kunna få dricka mitt kaffe i lugn och ro. Nu var vi där under lågsäsong och vintern vilket betyder mindre turister och relativt kallt, hur kallt? Som en svensk sommar, ibland 10 grader, ibland 26 men kan jag rekommendera att åka dit? Absolut!