Irkutsk

Mot Irkutsk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Med gott om tid så checkade vi ut från hotellet och började ta oss emot järnvägsstationen, duktiga som vi är så hade vi inga problem att räkna antalet stationer och åt vilket håll vi skulle åka och vi kom fram till vårt mål utan några som helst problem. Väl på plats började vi leta efter vart vi skulle och tanken slog oss både en och två gånger att det är sjukt mycket poliser/väktare på plats och det finns inga fyllon eller uteliggare i moskva, vi hittade iallafall informationsdisk som kunde hjälpa oss (på ryska så klart) och när vi vandrar ut från stationshuset så ser vi att för att få komma in så måste man gå igenom metall detektor och röntga sitt bagage, detta hade vi helt missat eftersom vi tog en sidoingång där vakten var på rökpaus, bra jobbat ryssland 🙂

Iallafall så hoppade vi på tåget emot Irkutsk, eller var tåget går har vi inte en blekaste om då vi inte fattar språket men vi hoppar av i Irkutsk och innan du släpptes ombord så var det både pass och biljettkontroll, riktigt smidigt eftersom du då dels vet säkert att du är på rätt tåg men även så slipper du problemen med folk som hoppar på i första vagnen och sedan ska gå igenom hela tåget och försöka hitta sina platser.

Tåget är annars helt okej och ungefär i den standard som jag trodde de skulle vara, sängarna är stenhårda bristar ala poliscell, inredningen består av träimitation och lamporna/mattor ser ut att komma direkt från 80-talet. Vi bor i en 4-bädds kupé och delar därför ”rum” med två  äldre rara tanter, självklart pratar de enbart ryska så vi har en rätt begränsad kommunikation men vi kommer bra överens, kroppsspråk är universalt och ni skulle se vilka måltider de dukar upp här i vagnen när det är dags att äta, man funderar om de har någon annan packning än mat med sig. Dessutom har vi en ved-eldad vattenkokare, den är helt galet awesome och det verkar som varje vagn har sin egna personal som ser till att vattenkokaren alltid är igång samt säljer lite smågodis, kaffe och te.

Själva äter vi i resturangvagnen som är lite fräshare och nyare, mer 90-tal ungefär och maten är riktigt bra förutom att jag inte riktigt är överens med rysk frukost (som består av rödkål, vitkål, brunkål och alla andra sorters kål du kan tänka dig) så har vi fått grym mat här, dessutom vem kan tycka illa om ett land där man får ett par snittar lax, 6 öl och 4 shottar vodka för ungefär 250 svenska.

Framme i Irkutsk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Dagarna börjar flyta ihop och jag har seriösa problem med att säga vad som hände idag eller igår, vad klockan eller vilket datum är. På tåget lever vi i vår egna värld, ett eget twilight zone helt bortkopplade från omrvärlden under tiden sibiriens ödemarker susar förbi fönstret. Vi är nu ett lite större gäng som sitter ihop och snackar eller käkar. Självklart så är vi kända som ”the swedes”, ”the irish” och ”the italians” men summan blir att du har alltid någon att prata med och man blir aldrig uttråkad och vi har betat av både seriösa ämnen som tex IRA, Berlusconi och så klart våra erfarenheter av ryssar samtidigt som vi pratat om mindre seriösa saker.

På kvällarna har det av någon anledning blivit rätt mycket fest och igårkväll blev det riktigt kalas, ett stort gäng ryssar gick hårt ut och vi var inte mycket sämre och efter ett tag fick vi även tågpersonalen att dricka vodka med oss, en av ryssarna lånade ett förkläde av personalen och sprang runt och lekte servitris och ja, de vart riktigt livat tills polisen dök upp och föreslog att vi skulle ta och gå och lägga oss och tur var nog det för annars hade vi aldrig vaknat i tid för att hoppa av i Irkutsk där vi är nu.

Lite småstrul med att checka in på hotellet då de inte hittade vår bokning först och allting blir mycket jobbigare när man inte pratar språket men de löste sig och just nu ligger vi och försöker återhämta oss lite. På något sätt känns de som kroppen har ställt in sig på att de ska gunga och nu när vi har fast mark under fötterna så känns det som allting gungar, känner mig nästan sjösjuk när jag sitter eller ligger och ibland när man är ute och går så tappar man balansen helt, udda känsla helt klart och inte så värst angenäm.

Första dagen i Irkutsk

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Idag har det inte hänt särskilt mycket på våran front pga ett par olika anledningar:
1. Vi är typ jet-laggade deluxe om man nu kan vara jetlaggad av ett tåg som toppar 60km/h.
2. Vi har fått något ryskt supervirus som spöar skiten ur både fågelinfluensa, svininfluensan och AIDs, tillsammans! Resultatet är att halsen håller på att växa igen och att man spottar slem som fräter hål på asfalten men man får iallafall en jättesexig whiskeyröst
3. Vi känner att vi har ett litet om än bara litet behov av att ta de lugnt och även om man kan tro att det omöjligt att bli trött på vodka och fest så kan de hända och vi har juh en stor del av resan kvar.

Iallafall så har vi hunnit med en liten sväng på stan och jag börjar känna mig lite tveksam om vi kanske gjort ett misstag och spenderar lite väl lång tid här, på en eftermiddag så vandrade vi mer eller mindre igenom centrum och för att vara en stad på ca 600k invånare känns de förvåningsvärt litet. Vi har juh garanterat missat massor med guldkorn och i värsta fall får vi göra som alla andra turister och dra iväg till Lake Baikal eller om inte vi får bukt med vårt supervirus besöka ett apotek och vem vet hur de kan sluta

 

Det går åt rätt håll

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , 0 kommentarer

Har haft en riktigt hemsk natt i Irkutsk och även om jag inte trodde att sängarna kunde bli sämre än britsarna på tåget så längtar jag tillbaka till tåget och som om inte helt värdelösa sängar skulle vara nog så har vi haft ”gäng”-krig mellan rivaliserande hundar utanför hela natten lång men till slut lyckades man somna och kunde vakna upp för att må lite lite bättre.

Anton mådde dock sämre än igår så vi valde att knata ner till närmsta apotek. Att köpa droger utan att kunna prata språket är helt klart en intressant upplevelse och självklart så står all text på förpackningarna med det kyrilliska alfabetet så fråga inte vad vi köpt men de funkar fin fint tillsammans med lite klassiska huvudvärkstabletter och så länge pillrena verkar mår vi riktigt bra, sen är de bara att mata in en ny kur med färgglada piller.

Tog en lugn dag nere vid floden idag och där fick vi vår första kamelkontakt, samt en ren och en sjuhelsikes massa hästar. Vet inte om de var något speciellt eller om de alltid är så här under sommarhalvåret men det var en massa aktiviter, kändes ungefär som vilken svensk stadsfest som helst minus alla fyllon och banjospelande lantisar. Det var även drifting tävling ute på en av öarna i floden som våra ryska vänner från tåget ställde upp i men vi varken orkade eller kände för att gå och kolla på biltävling, istället satt vi vid strandkanten och kollade på folk och fä och helt enkelt bara njöd utav livet.

 

drifting mot Ulan bator

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , , 0 kommentarer

Sista dagen i irkutsk och förmodligen ryssland har spenderats på motorbanan. Efter att ha vaknat upp utsövda och relativt pigga så knata vi ner på stan för frukost och ungefär i samband med det så fick jag sms av italierna att det var tillbaka i stan, skulle på drifting tävling och undrade om vi ville följa med. Kunde man så klart inte tacka nej till och när vi stod i kön till att gå in så kom ryssarna som vi festade med på tåget förbi. De skulle tävla så de fixade in så plötsligt så var jag och Anton med på förarmötet (på ryska, fattade absolut ingenting) och gick runt inne i depån och kollade på den ena fetare bilen än den andra och jag har nog plåtat hundratals bilder men ni får inget smakprov förren jag har hunnit gå igenom dom, däremot kan ni få se ett filmklipp:
DSC_0498

Eftermiddagen/kvällen spenderades sedan med italierna och positivt överaskande utav irländarna som också dök upp i Irkutsk. Blev dock en tidig kväll med tanke på att italierna åker ikväll vid 22 och mitt och Antons tåg går imorgon kl 05:00 lokal tid. Kul att träffa irländarna och prata lite igen och de känns riktigt tråkigt att vi förmodligen inte kommer se de mer under denna resan men med lite tur så träffar vi italierna minst en gång till under vår tid i Beijing.

Efter dagarna här i Irkutsk så ska de faktiskt bli riktigt skönt att åka vidare, visst stan har 600k invånare och allting är sjukt billigt men vad hjälper de, jag börjar bli utttråkad och om vi säger som så, varenda ryss vi träffat som kan prata minsta engelska ställer samma fråga, ”vafan gör ni här?!?”

Imorgon hoppar vi som sagt på tåget igen och drar direkt ut på camp i mongoliet så nu blir det radiotystnad från mitt håll, jag tror nog ni klarar er och jag ska försöka uppdatera så fort jag får tillbaka internetuppkoppling.

Good bye Russia, hello Mongolia

pajje 2013 Transmongoliska järnvägen , , , , 0 kommentarer

Efter endast ett par timmars sömn var det dags att spänna på sig väskorna och ta ett nattvanding igenom Irkutsk mot tågstationen och hoppa på tåget emot Ulan bator. Så här i efterhand har jag tänkt att det kanske är mindre smart att två turister vandrar runt med all packning mitt i natten men det var aldrig några som helst problem och faktum kvarstår att jag har inte kännt mig otrygg någon gång här i Ryssland. På väg till stationen stannade vi till vid ett nattöppet cafe och köpte lite piroger till frukost och när vi stod utanför och mumsade i oss de så kom en polisbil med samma mål och ut ur denna lilla Renault 19 hoppar fyra stycken stora ryska poliser med kalashnikov, lite skillnad mot sverige där de åker runt ensamma i sina v70´s.

Inga problem alls att komma på tåget men tyvärr så höll detta tåget lite lägre standard och de gick inte att öppna några fönster. Dvs det är varmt, kvavt och allmänt sunkigt med tanke på att tåget har gått non stopp från Moskva, ca 6500km. Denna gången skapade vi en skandinavisk kupe bestående av mig och Anton tillsammans med två stycken danskar, trevliga prickar men vi är något fruktansvärt uttråkade och värmen gör det klibbigt och äckligt, ska bli riktigt skönt att komma fram till Ulan bator.

Miljöerna öppnade upp sig rätt rejält efter Irkutsk men tyvärr passerade vi Baikal sjön när det var mörkt och jag kunde inte ta några bilder, annars har det varit öppna landskap, stora breda floder och ganska kulligt, hade de inte varit för de spetsiga bergen så skulle man kunna tro att vi åker järnväg på svenska fjället. De bosättningar vi sett påminner en hel del som Anton beskrev det som fjällstugor med den stora skillnaden att här är det året runt boende och jag kan verkligen inte förstå hur de överlever här under vinterhalvåret. Jag har inte sett en enda åkermark och de få djur jag sett är i grupper av 4-5 kossor som vandrar runt fritt, husen har typ små köksträdgårdar men de kan omöjligt vara självförsörjande på mat här.

Resans största utmaningen var dock passkontrollen mellan Ryssland och Mongoliet. Med tanke på att tåget går dagligen kan man tro att de har lite erfarenhet och en plan för att sköta detta smidigt men icke. Först kom tågvärdinnan och samlade in alla pass, sen gick de igenom alla passen och kontrollerade visum och utresandet-illstånd på sitt lilla kontor, efter det var de dags att gå igenom hela tåget efter smuggelgods, de öppnade alla luckor i tåget, gick igenom med hundar och var riktigt seriösa. Sen var det dags för tullmännen att gå igenom tåget och lämna tillbaka rätt pass till rätt person och då samtidigt verifiera att det verkligen är den personen så klart och när allt detta var klart, då var det dags för tullen att komma och gå igenom vårt bagage och vagnar för att se så vi inte smugglar ut något från ryssland. ca tre timmar senare och vi äntligen tror att allt är klart, då rullar vi ca 20km och sen börjar historien om fast med Mongoliska gränsvakter….suck