Yungasvägen byggdes för att knyta samman La Paz med Coroica och har närmare 4700möh som högsta notering medan den slutar på bara 330möh. Vägen byggdes av krigsfångar på 30-talet och är smal, krokig och saknar allt vad säkerhetstänk kan tänkas vara. Resultatet är att det varje år dör mellan 200-300 personer på den vilket gett den smeknamnet ”Dödens väg”.
Numera finns det en nybyggd väg som är både betydligt bredare och säkrare att ta vilket gör att det är framför allt vi cyklister som håller till på den gamla vägen men Wikipedia har fel, biltrafik är både tillåtet och existerar i allra högsta grad, fråga mig bara inte hur de gör vid möten för jag begriper inte hur två bilar kan mötas på denna smala krokiga väg.
Jag själv bestämde mig för att cykla nerför vägen. Med hjälp av skjuts upp till högsta punkten så får man en behaglig cykeltur med magisk utsikt, så var planen iallafall.
Första biten på sträckan var inga problem och bestod dessutom av asfalt, inte särskilt kul att cykla men bra för att känna på cykeln som höll en förvånansvärt hög nivå på komponenter. Lagom till att vi svänger av till grus/bergsvägen dock så börjar regnet och vilket regn, det var som att någon vridit på en kran och en av höjdpunkterna på vägen ner är att köra igenom just ett vattenfall. För oss var det dock ingen skillnad mot resten av trippen pga regnet. Även utsikten var minimal då vi var så högt uppe att vi var mitt bland molnen, man kunde dock titta ut över kanten och se ett 3-400m djupt stup. Själva vägbanan är ungefär som en klassisk svensk grusväg bestående av packat grus och berghällar, på ena sidan har du en lodrätt stenvägg och på andra sidan så är det ett stup, bokstavligt talat 90 grader och åtskilliga hundrameter
Dödens väg gav skäl för sitt namn och jag tror jag upplevde den ur allra sämsta, tänkbara förhållanden. Som om regnet inte vore nog slog det om till snö, blöt som en dränkt katt medan snöll sakta fallet ner och jag kände mig allt annat än munter. Ner kom jag dock och medan jag huttrandes satt i bilen på väg tillbaka till La Paz, tittandes på snön som låg på marken så kände jag att jag nog aldrig varit mer förtjänt av en öl.
