Iguazu Falls, Argentina

Som kanske märktes var jag inte helt imponerad av vattenfallen Iguazu Falls men som många rekommenderar så ska man börja med Brasilien-sidan för att sedan gå över till Argentina som är mycket häftigare.

Sagt och gjort, igår korsade jag gränsen än en gång. Mitt pass är snart fyllt med stämplar från Argentina och morgonen startade med en helt ok frukost innan jag satte på mig på bussen mot Iguazu falls igen, denna gången på Argentina sidan.

Det första som slår mig är hur mycket mer utbyggt och turistanpassat det är på denna sidan. Visst bussen som kör ca 2 mil för att komma dit är relativt mycket skräp men väl på plats så är det ordning och reda, inga konstigheter att köpa biljetter in i nationalparken och även om de är en viss kö så fungerar det som en kö bör fungera. Även inne på området så är det rejält mer utbyggt, här finns vandringsleder, tåg, möjlighet att boka båt-tur till fallen (var tyvärr fullbokat) och ja allmänt, allting känns helt enkelt enklare.

Vi bestämde oss för att börja med Devil’s throat, de största fallet och förmodligen hela parkens attraktionspunkt. För att ta sig hit behöver man ta ett litet tåg då de är långt och inga vandringsstigar finns. När vi väl satt på tåget så såg vi dock att det finns en fin väg att vandra bredvid tågspåret hela vägen men i 39 graders värme som det var idag så rekommenderar jag tåget oavsett. För att komma ut och kunna titta på de stora fallet så får man vandra en del men det är platt på en fin byggd bryga och oj, lätt värt de!
Min skeptism mot fallen från igår är förbytta och nu kändes de äntligen som ett riktigt underverk. Javisst det var massor med folk där och de är svårt att fånga härligheten på bild men mäktigt är bara förnamnet.

Efter att ha tittat på vad som kändes som kronjuvelen i parken så valde vi att vandra ”lower walk”, en nätt vandringsled som är helt handikappsanpassad på ca 2km. Kan villigt erkänna att jag inte hade så stora förhoppningar utan trodde jag redan sett de mesta men denna promenaden var nästan ännu bättre, man får en helt annan blick över fallen och naturen är både mäktig och makalös. Det enda jag egentligen kan klaga på är att jag såg förvånansvärt lite djur, näsbjörnarna var överallt men förutom de så såg jag endast ett par ödlor men som bonus så gick de att se fiskar i de kristallklara vattnet.