Efter att ha undersökt både syd och östkusten så var de självklara valet att utforska västkusten idag men då vägen GC-200 som vi ville åka har rasat och är permanent avstängd valde vi istället att korsa ön, på mitten.
GPS´en ställdes in på Las Palmas via Tejeda, en tur som gör att vi i stort sett korsar ön, på mitten och här är det verkligen inga flerfiliga motorvägar utan smala serpentinvägar som ringlar sig upp och ner för bergstopparna vilket påminde en snällare version av Yungas road i Bolivia. Tejeda som vi fått reklam för att besöka av både charter-arrengör och diverse ”firmor” på stan ska tydligen vara en riktig raritet, en pittoresk bergsby som visar det äkta Gran Canaria. Trevlig bonus men i vårt fall så var nog själva trippen mer målet än någonting annat.
Det första som slår mig när vi kommit ut från Playa del Ingles är hur många landsvägscyklister det är på vägarna. Normalt sett väcker de min blodlust, ingenting kan vara så irriterande som medelålders män i lycra som tror att de ”kör tour de france” och därmed anser att vägen enbart är till för dom. Här skötte de sig dock utmärkt, de höll sig till höger, klungorna körde på rad för att underlätta så bilarna skulle kunna köra om och vissa gav till och med tecken när de var fritt att köra om för som sagt, vägarna är lika kurviga som smala. Som sagt, allt gick över förväntan tills vi kom ikapp en klunga svenskar. Självklart kör de klunga på 3 i bredd vilket tar upp hela vägen, de tittar inte bakåt en enda gång och de gör absolut noll för att underlätta trafiken och i samma takt som mitt blodtryck skjuter i höjden byggs kön på med bilar, bussar och lastbilar efter gruppen av män med ”team”-kläder som säger ”vi ses i motala”. Utan fru och barn i bilen så är det ytterst tveksamt om de någonsin hade sett någonting mer än botten av ravinen om jag hade fått bestämma.
Tejeda som blev ett lagom stopp på vägen var en fin bergsby helt klart men jag vet inte om jag tyckte att den utmärkte sig speciellt. Vi åt en överprisad lunch som smakade som konservmat som de värmde i micron (ja, vi hörde plinget), gamla stan/historisk centrumet var vacket och utsikten var magnifik men de känns som jag behöver något mer för att säga wow. Vägen dit och framför allt vägen därifrån mot Las Palmas gav wow-faktorn dock. Vi slingrade oss upp och ner genom molnen på vägar som är så smala att man tutar innan varje kurva för att säkerställa att man inte får möte. Vi såg vattenfall och bergssidor som rasat samman. Vi såg verkligen pittoreska byar och samhällen där turisterna inte stannade (inte vi heller) och det gjorde hela trippen. Kommer ni hit rekommenderar jag verkligen att ni gör samma trip men ha inte för höga förväntningar på just Tejeda.
