Jag vet inte om de fick iden till Lasagne från Roms historia eller tvärtom men passande liknelse är det. Från jättegammalt via gammalt till modernt har staden sakta växt upp till ett virrvarr av smala krokiga gator, mysiga torg med fontäner, gatukonstnärer och allt i en lager på lager princip, precis som en lasagne.
Att vandra runt Colosseum och och låta fantasin vandra iväg var riktigt bra, tills vår guide berättade att vi har blivit lurade av Hollywood. De var inte alls stora, ståtliga krigare som slogs utan européer är/var ofta korta och med tanke på deras kosthållning så var de mer feta än vältränade. Gladiator-filmen borde alltså haft Danny DeVito istället för Russel Crowe som huvudrolls innehavare, tveksamt om det hade sålt så bra dock.
Vatikanen har gjort det alla religioner eller stater gör, samlat på sig konst och rikedomar. Eftersom ytan är minimal så blir det löjligt mycket men gå dit, insup atmosfären och tappa andan av målningarna i Sixtinska kapellet eller om du har gått om tid, kolla in alla häftiga statyer, tavlor och mattor.
Det absolut viktigaste är dock gatulivet, sätt dig på en bänk, drick en öl eller kaffe, rök en cigarett och prata med allt och alla precis som romarna gör, har du tur blir du uppbjuden på någon av alla takterrasser med underbar utsikt över staden. Eller så kan man bli kallad smaklös barbar av en italiensk skönhet, det är också en upplevelse! (Till mitt försvar, vi diskuterade pizza och hon var från Sicilien, dvs ökänd för sitt humör)
[wppa type=”content” album=”25″][/wppa]