Ett nytt sätt att resa

Ett nytt sätt att resa

En ny upplevelse, erfarenhet eller helt enkelt bara ett väldigt annorlunda sätt att resa mot vad jag är van vid har påbörjats. Att gå från resa ensam med sin ryggsäck till att resa med en i dagsläget 8-månaders bebis är helt klart annorlunda och det första som slår mig är, så mycket packning som behövs. Oavsett om det är en weekend resa eller 6-månaders jorden-runt resa, babyn behöver samma oavsett vad. Tur att begagnat marknaden är fantastisk och man kan hitta allt till en rimlig peng, mindre kul dock att den där one-piece dressen vi köpte till lillen från en trevlig dam i Högdalen testade positivt på explosiva ämnen i säkerhetskontrollen, att vi dessutom hade en termos i bagage gjorde faktiskt det hela bara roligare.

Vi släpptes dock igenom och har nu landat i Faros, Portugal. En hyrbil hämtades ut på flygplatsen och efter ett par smärre felkörningarna så är vi nu framme i Armação de Pêra där vi hyrt en lägenhet i ett par nätter innan vi drar vidare. En annan sak med att resa med bebisar är att de behöver verkligen sin vila, och vi vår. Det betyder att även om vi landade hyfsat tidigt på dagen så har vi inte hunnit göra mycket mer än komma hit och landa i lägenheten med inköp av diverse basvaror som kan behövas och nu är man helt slut så det får bli en tidig kväll.

Trots eller oavsett om detta är ett nytt sätt att resa så känns de dock väldigt, väldigt skönt att vara på väg igen. Finns få saker som kan få en att känna sig så levande som att få bära ryggsäcken, upptäcka nya miljöer, kulturer eller bara ett nytt kvarter. Ibland går det inte som man tänkt sig som dagens lunch där jag beställde i en fiskgryta som skulle räckt till ett helt fotbollslag men oftast genererar det bara i ett skratt och ett glatt minne att tänka tillbaka på.

Armação de Pêra

Strandpromenaden i Armação de Pêra, Portugal

Nog för att det blev en tidig kväll igår men det kanske inte var helt frivilligt som jag gick upp i ottan, långt innan solen gått upp för att laga gröt, leka med babblarna och samtidigt försöka se till att ljudnivån hålls ner så vi varken väcker frun i hushållet eller grannarna. En inte allt för lätt uppgift och lagom till soluppgången fick jag bevis på mitt misslyckande då jag fick avlastning av en något sömndrucken fru. Inget ont som inte för något gott med sig dock och jag fick en löprunda längs strandpromenaden i soluppgången vilket var helt fantastiskt.

Annars har dagen varit väldigt passiv, vi har undersökt byn vi bor i vilken är mysig men rätt sömnig då vi är off season men när man vandrar runt här och ser alla caféer, barer och restauranger så kan jag tänka mig att under högsängen så är de rejält mycket folk här. Med andra ord passar de mig utmärkt att vara här nu. Vädret är tillräckligt varmt för att man ska gå kunna gå i shorts och t-shirt även om jag inte vågat ge mig på att bada i havet ännu. De finns tillräckligt med caféer och barer öppna för att jag ska vara nöjd och man slipper slåss med horderna för att hitta någonstans att sitta, perfekt enligt mig.

Faro, Portugal

Faro hamn, klassisk "I Love..." skylt

Vi må ha landat i Faro men då vi tog hyrbilen och körde direkt till vårt boende i Armação de Pêra bestämde vi oss för att idag ta bilen tillbaka till Faro för att utforska staden. Mitt huvudmål som jag sneglat på ett tag var att besöka ”Capela dos Ossos” vars engelska namn är ”Chapel of Bones of Faro”. Kapellet som är en del av kyrkan består av skelett från mer än 1200 munkar. Som jag skrev dock så är det en del av kyrkan vilket betyder att öppetiderna är begränsade och självklart så var det begravning idag när jag så jag kunde aldrig komma in och titta och utifrån, ja då såg det ut som vilken gammal kyrka som helst, besvikelsen är enorm men så är det ibland.

Vi fick omgruppera helt enkelt och siktade in oss på att besöka gamla stan istället. Dels promenaden till och genom gamla stan men även då vi bilade runt inne i stan innan vi hittade ut gör att jag tycker jag fått en bra bild av Faro och jag måste säga att den är inte enbart positiv. Det är ganska ruffigt, gränderna är smala, skitiga och fyllda med klotter, många av husen känns övergivna och färdiga att rasa ihop vilket gör att de inte alls känns mysigt att vandra runt i stan. Å andra sidan, vissa gator och kvarter är raka motsatsen och uppfyller alla förväntningar man kan ha på en riktigt gammal romersk stad,

En sak är klar iallafall, vill man ha uteliv, restauranger, shopping eller annan hålligång så är Faro ett betydligt bättre val än Armação de Pêra. I Faro hittar du alla moderna butiker och till och med snabbmat som McDonalds men jag är nog så pass gammal att jag föredrar lunket här i fiskebyn istället.

Tavira, Portugal

Grillad bläckfisk i Tavira, Portugal

Vi valde att spendera nyårsafton ”hemma”, take-away mat och en kamp mot den inre klockan för att hålla sig vaken till tolvslaget, en kamp vi förlorade med ca en timmes marginal trots att bubblet låg på kylning och vi vaknade till ljudet av bomber och raketer vid tolvslaget.
Troligtvis var det en rejäl fest igår för när vi bestämde oss för att köra till Tavira imorse så var vi i stort sett ensamma ute, både i byarna och på vägarna.

Jag läste någonstans att Tavira är Algarve kustens vackraste stad men efter besökt Faro och blivit rätt besviken så var förväntningarna inte särskilt höga och jag erkänner, jag hade fel. Staden, som är äldre än gammal har tydliga spår av romartiden och utav morerna men som den enkla man jag är så valde jag vandra runt i de smala gränderna, titta på apelsin/citronträden med frukten i all sin blom, njuta av solen och framför allt njuta av livet istället för att gräva ner mig i historia. Här känns allt omhändertaget och jämför man med Faro så är det som natt och dag, visst det finns övergivna hus och klotter här också men inte alls i samma omfattning. Hur jag än vänder och vrider på det så får Tavira mig att vilja bara gå vilse bland gränder och bakgator medan Faro fick mig att vara lite på min vakt i vilken gränd man gick in i.

Hörde att Tavira också är bläckfisk-huvudstaden, om de är sant eller låter jag vara osagt men det fick bli en grillad bläckfisk till lunch och även om det tog upp till nästan en timme att få in den till bordet pga strul i köket så var de värt väntan, helt makalöst god!

Albufeira, Portugal

Albufeira, Portugal

Albufeira ligger i ganska exakt rak motsatt riktning av Lagos som var dagens mål så självklart styrde vi kosan dit. En liten stad, byggd för massturism och enligt rykten på stan hit alla åker för att festa. Vi hade inga som helst planer på att festa men de kan vara kul att kolla in ännu en by innan vi checkar ut från vår lägenhet i Armação de Pêra och kör till Lagos.

Att köra bil i Portugal är simpelt, visst det är kanske aningen hetsigare trafik än hemma i Sverige men inte kaos som i vissa länder (host, Albanien, host) och även om de har vägtullar lite överallt så är de smidigt och framför allt, de finns massor med gratis parkering. Det finns så klart parkeringsgarage man kan betala för att ställa sig i men hittils har vi klarat från at behöva betala för en enda parkering, sånt tycker vi om! Men nog om de, hur var Albufeira?

Jag hade förmodligen älskat de för 20-25 år sedan, engelska och irländska pubar överallt. Slabbig men snabb och billig mat. Allt verkar vara byggt för att hantera de engelska horderna som gör sitt bästa för att torrlägga Portugal på öl. Som 40+ gubbe så är de inte intressant längre men jag fick en riktigt god frukost på ett café iallafall. Ser man bort från centrala partykvarteren så var stan ren, snygg och rätt mysig att vandra runt i och vilken strand den har, wow! Hade jag klarat att stanna här längre än få timmarna som jag var där? Tveksamt, trots att det knappt var lunchtid så såg man hur Guinnessen flödade och som sagt, jag är för gammal för att hänga med dräggfulla turister.

Lagos, Portugal

Lagos, Portugal

Ny dag, ny stad. Vi kanske borde haft en camper van egentligen men tack vare Airbnb så lyckas vi hålla ner boendekostnaderna ganska bra samtidigt som vi bor riktigt fint. I Armação de Pêra så bodde vi i en superfin lägenhet med havsutsikt och nu, i Lagos så har vi hyrt in oss i en ännu finare lägenhet med ett stort badrum med badkar, 60″ TV (vad ska vi med den till?!) och en jättefin uteplats. Nackdelen är att läget inte är lika bra så ingen havsutsikt och den ligger i ett ”turistkomplex”, fördelen med turistkomplex är dock den uppvärmda poolen, egna tennisbanor och att all service finns på en armlängds avstånd.

Att resa med bebis har gått så mycket bättre och enklare än vad jag någonsin hade trott. Dels sköter han sig oftast vilket såklart underlättar livet för en annan men folket här i Portugal verkar barnkära på riktigt och det är mer regel än undantag är att man ser någon tittar och flörtar med lillkillen. Igår kväll var det dock skrikfest hela kvällen och idag gick han upp före tuppen med både tjo och tim. Med de lövtunna väggarna vi har i huset så var jag bara tvungen att be grannen om ursäkt när jag stötte på honom men nej nej, det är bara kul med barn. Osäkert om jag hade varit lika förlåtande i den situationen!

Men strunta i boendet, hur är Lagos? Ja vi har väl för att vara ärlig inte hunnit undersöka den riktigt än men än så länge verkar de väldigt lovande. Om Faro är nedgånget och slitet, Armação de Pêra för sömniga pensionärer och Albufeira är för festprissar så verkar Lagos vara något mitt i mellan alla tre. Gott om restauranger och pubar men inte bara för fest, mysiga gator och gränder att gå vilse i och på håll såg det ut som de har riktig fina stränder också. Varken stranden eller gamla stan kom vi till idag dock utan höll oss runt området runt hamnen och de lite mer moderna centrumet och hittills tyder det mesta på att Lagos kan bli den nya favoriten här på Algarve kusten

Silves, Portugal

Slottet i Silves

Den yngste medlemmen i resesällskapet är aningen morgonpigg och senast kl 05.00 så anser att han att det är dags att gå upp och börja leka. Sin vana trogen så vaknade han även idag innan tuppen och satte igång och lekte relativt högljutt och när han lyckats väcka både oss, grannarna och deras bebis så den började gråta (ja, det är fruktansvärt lyhört här) så valde jag gå ut på en morgonpromenad med honom.
Lagos var stendött vid den tiden på dygnen och under min tur genom hamnen och dess närområden träffade jag inte på en enda person, gick vidare in mot staden och tänkte besöka fiskmarknaden precis när den öppnar. Bra plan men eftersom det är lördag så öppnade den kl 08.00 så jag var nästan två timmar för tidig. Gick vidare genom gamla staden och yrade bort mig in i bostadskvarteren så jag var tvungen att använda google maps för att hitta tillbaka, allt utan att stöta på en enda människa. Trots den totala bristen av både ljus och människor så känner man sig säker här och man behöver inte vara rädd för att ta fram mobilen och kolla var tusan man är.

När solen väl kommit upp, jag var hemma igen och fått frukost i magen så valde vi åka på dagsutflykt till Silves som ligger en bit inåt landet. Silves var tidigare (vi pratar super länge sen, vid morernas tid) huvudstad i Algarve och kan därför anser som historisk intressant. Själv tyckte jag det var en supermysig liten by som hade ett mäktigt slott högst upp, en maffig kyrka som en gång i tiden var en moské (för alla er som klagar på konverteringen Hagia Sophia) och ett mysigt litet centrum där det var marknad när vi kom dit. Själva staden är dock liten och du går igenom alla sevärdheter på någon timme, lägg till en fika och en lunch så är dagen gjord sen. Själva slottet är helt klart mäktigt på utsidan men när man går in så är det lite mer mäh, arkeologiska museet är säkert bra, om du kan portugisiska men ändå, jag rekommenderar helt klart ett besök om ni är i närheten.

Ponta da Piedade, Portugal

Ponta da Piedade, Portugal

Kvar i Lagos och under gårdagen hade vi rätt så tråkigt väder med regnskurar och kyligt väder, med andra ord så var vi mest hemma och tog de lugnt, passade på att gå ner till stormarknaden för att fylla på förråden mellan skurarna och döm av min förvåning när det kommer ett ekipage med åsna och vagn, stannar framför Pingo (Motsvarigheten till ICA), binder fast åsnan i en lyktstolpe och går in och storhandlar. Kontrasten mellan alla dess Teslor, Mercedes AMG och en åsna, obeskrivlig och som den turist jag är så knäpper jag såklart en bild.

Dagen idag började med regnskurar men klarnade upp snabbt så vi satte oss i bilen och körde ut till Ponta da Piedade. Ponta da Piedade är en form av klippformationer som står på udden precis utanför Lagos. De flesta turister tar en båttur ut och besöker klipporna och dess grottor på detta sättet och ja, det är nog de häftigaste sättet för att vara ärlig men att besöka och se från toppen var också riktigt mäktigt och svårt att fånga på bild.

Ju mer jag reser här desto mer förvånad blir jag över landet de här landet, en gigantisk turistattraktion som ovan och jag kan bara ana vilket kaos de lär vara under högsäsong, det var ett rejält utbyggt system med spänger, broar och utkiksplatser, allting handikappsanpassat och barnvagnsvänlig. Tidigare hade jag förmodligen inte reflekterat över de men nu känner jag verkligen hur jag uppskattar det och att de erbjuder detta gratis…wow!

Sista natten i Lagos

Praia de São Roque, Lagos Portugal

Sista natten i Lagos och jag måste nog sammanfatta det som favoriten hittils tätt följt av Tavira. Carro la facebook kommentaren ”Åk till Lagos, Fantastiskt mysigt där” och jag kan bara hålla med. Det är helt och rent, trevliga människor, små mysiga gränder att vandra vilse i undertiden man tittar i både moderna butiker så som Billabong eller Ripcurl varvat med keramik och med traditionella klädesbutiker. Vi är här off-season så många barer och nattklubbar har stängt men jag misstänker att det finns och blir över om man är intresserad av fest!
Off-season betyder också kallt i vattnet och även om surfbutikerna har öppet så är det inte direkt kö till uthyrning av surf och kites, man ser dock många bilar med brädor på taket så uppenbarligen finns breaks’en här om man skulle vilja ge sig ut.

Det är en betydligt lugnare resa än vad jag brukar vara ute på av förklarliga skäl men vi försöker ändå gå ut på cafér och restuaranger. Oftast har de gått bra även om de ser ut som ett en orkan dragit fram där vi suttit. De som slår mig dock är att så gott som alla har barnstol att erbjuda, både manliga och kvinnliga servitörer flörtar och lekar hej vilt med lillkillen och de hjälper så gärna till att värma barnmat. Den portugisiska barnmaten dissas dock stenhårt av vår unge herre så vi har lärt oss nu att bara beställa in lite bröd med smör åt honom och sedan får han äta från våra tallrikar vilket resulterat i att han börjat vänja sig vid en kost av bläckfisk, musslor, svärdfisk, havsaborre…de kommer bli dyrt om vi ska upprättahålla den här dieten när vi kommer tillbaka till Sverige

Sagres, Portugal

Välkommen till Sagres, Portugal

Tidig utcheckning tillsammans med sen incheckning på vårt nya boende i Sagres gav oss möjligheten att undersöka ännu en kustby, Portimão. Kustby var dock fel, vi trodde de var en kustby men det visade sig vara en stad på närmare 40 000 invånare. Väl på plats så inser vi att vi parkerat vid stranden men sen då? Det var en riktigt fin strand som alla andra stränder vi sett här på Algarve kusten men vår tanke att gå i ännu ett mysigt centrum, smala gränder och gångar och sitta på ett fik eller två rann liksom ut i sanden då vi aldrig hittade aldrig något ”riktigt” centrum, däremot hittade vi många övergivna hus, semi-moderna betong-komplex och uteliggare/alkisar.
Jag inser själv att jag inte hade gjort min research ordentligt och jag är övertygad om att Portimão har mer att erbjuda men för tillfället så ligger den längst ner på listan över trevliga ställen i Portugal och vi körde därifrån lika fort som vi kom dit.

Nu är vi i Sagres vilket ligger så långt sydväst du kan komma i Portugal och förmodligen då hela Europa? Detta är raka motsatsen till allt vad vi upplevt hittils av Portugal och vi läste någonstans att antingen älskar eller så hatar du Sagres. Det är litet, enligt wikipedia så har byn 2000 invånare och här finns inte en fiskeresturang så långt ögat kan skåda, istället är det veganska caféer och surfbutiker som dominerar. Här är de skyltat överallt att camping är förbjuden men likväl så står den ena camper-vanen efter den andre på rad och vi pratar inte lyxiga husbilar, nej här är de sk plåtisar där innehållet (surfbrädor) förmodligen är värt mer än bilarna. Här är alla skyltar, menyer och de känns nästan som alla börjar prata på engelskan istället för portugisiska. Hit åker du helt enkelt för att surfa, titta på fåglar och bara ta de lugnt, antingen älskar du det eller så hatar du det.

Vad vi ska göra här är en bra fråga men vi tar dagarna som de kommer och än så länge så måste jag säga att jag älskar den lugna lunken och hippiestämningen som omgärdar byn.

Sagres Fort

Kanonerna med olika kaliber i Sagres Fort

Fortet i Sagres byggdes på 1400-talet för att skydda Sagres och Algarve kusten generellt mot moriska pirater, fortet som ligger strategiskt ute på en udde, omgiven av uppskattningsvis 30-40m höga, lodräta klippor känns ointagligt från vattnet och den ena bredsidan efter den andra skulle hinna brännas av mot fientligt inkommande skepp innan de hinner landstiga på Praia da Mareta. Förutom som rent försvarsverk så verkade det även som navigeringsskola och om det var från Lagos som många av conquistadorerna utgick ifrån så var de här som de utbildades och fick lära sig hur de skulle erövra världen. Ett mörk tid i kanske framför allt sydamerikas historia men de känns ändå betydligt bättre att besöka en fd navigeringsskola än den gamla slavmarknaden som nu är en turistmagnet i Lagos.

Fortets omgivning imponerar än idag men numera är det inte soldater som hänger längs klippsidan, nej idag är det portugisiska fiskare som utan någon som helst skyddsutrustning balanserar på klippkanten med sina fiskespön. Den ena fisken efter den andre dras upp och jag kan inte låta bli att både imponeras över deras fiskelycka men även mod, ett fall ned här skulle innebära först ett fritt fall på ca 30-40m ner i de kalla Atlanten-vattnet för att sedan tumlas runt av vågor som byggts upp hela vägen från sydamerika, tveksamt om man skulle överleva det men vad gör man inte för färsk fisk.

Norrut, vi ska norrut

Utsikt över Aljezur

Dags att än en gång packa bilen, checka ut från vårt boende för första gången på denna resan, styra kosan norrut. Målet med dagen är att ta oss norrut till Vila Nova de Milfontes som ligger ungefär halvvägs mellan Sagres och Lissabon. Vi har verkligen ingen stress norrut utan valde att köra småvägar vilket innebar att vi dels fick se lite mer av Portugals natur vilket man inte direkt ser från motorvägen men även betydligt roligare bilkörning, serpentinvägar upp och nerför berg, smalt, krokigt och väldigt vackert.
Inte bara vi som tycker de dock, på vägarna kryllade det av medelålders män i lycra på sina racercyklar, en del såg ut att träna inför tour de France, andra var lite mer återhållsamma men oavsett skulle jag inte vilja köra hör under högsäsong, man hade blivit vansinnig.

Ungefär en timmes bilfärd in så kom vi till Aljezur, en modest liten bergsby som i hög grad påminde om Silves. ”Staden” är uråldrig och har ruinerna av ett slott, det sista som araberna lyckades hålla i Portugal innan de kristna fördrev dom helt men området har varit bebyggt längre än så, spår ända tillbaka till bronsåldern har hittats här.

Idag är det dock toppmoderna hippies och de återkommande lycra-klädda medelåldersmännen som är här. Vi stannade till och åt en lunch på ett helt veganskt café där man satt på mattor direkt på golvet, undertiden maten tilllagades hörde vi personalen prata om att de skulle åka på någon självförverkligande kurs, det är säkert bra men oavsett hur mycket hippies dom var så var maten ruskigt god och stämningen/atmosfären på fiket var fantastiskt mysigt.

Vila Nova de Milfontes, Portugal

Vila Nova de Milfontes

Hade inte jättestora förhoppningar på den lilla byn Vila Nova de Milfontes men läget är perfekt, halvvägs mellan Sagres och Lissabon som är vårt nästa mål på resan så varför inte stanna här en natt eller två, vi har ju ingen brådska. Byn som ligger intill västkusten delas av floden Mira och intressant nog läser jag på Wikipedia att samhället grundandes av fångar dömda för mindre brott på 1400-talet, på 50 år växte de till lite fler än 10 familjer och nu, 600 år senare är de närmare 5000 invånare här, troligen är inte alla dömda för brott numera.

Detta är en av de första byar som vi besöker där man faktiskt känner att här bor folk på riktigt och de är inte bara för turismens skull. Självklart är de mycket turism här också. Surfbutikerna, hotellen och hus som uthyres avlöser varandra men majoriteten är ändå bebodda och när man vandrar runt bland de smala gatorna får man se upp för plötsligt kan det stå ett torkställ mitt på gatan eftersom någon har tvättdag. På morgonpromenaden imorse så var varenda ”café” smockfullt då alla skulle dricka sin morgonkaffe, röka sin cigarette och snacka lite skit innan det var dags att åka till jobbet. Jag som vandrade runt i T-shirt och shorts utmärkte mig rejält då skinnjackor och mössor var de vanligaste klädseln bland lokalbefolkningen.

Något annat som utmärker sig är andelen katter, jag ser katter överallt och även om det är oklart om de är vilda eller inte så ligger de på biltaket, solar sig på gatan eller bara smyger runt bland gränderna i stan. En märklig känsla av att detta har jag sett förut, i Istanbul infinner sig men om det verkligen är så eller om jag blir påverkad av att den arabiska kulturen har ett starkt fäste här låter jag vara osagt. Oavsett vad så är nog detta den nya favoriten i Portugal. Här finns inte jättemycket att göra men det är en vacker, mysig och trevlig stad och som sagt, den känns äkta och inte sönderturistad.

Alfama, Lissabon

Här någonstans bor vi. Miradouro das Portas do Sol, Lissabon

Har nu checkat in på vårt boende här i Alfama, Lissabon och en stor, tung sten har äntligen kunnat släppa från mitt hjärta, hyrbilen. Hade jag varit biltillverkare så hade jag sett hyrbilar som ett reklamfönster ut mot potentiella kunder och därmed försökt få samtliga hyrbilar som finns av mitt märke bra utrustade, bekväma, hela och fungera utan problem. Vår hyrbil uppfyllde exakt noll av de kriterierna.

Efter nästan två veckors körande så hoppade plötsligt carplay igång igår, detta trots att jag valde Nej på frågan om jag ville tillåta Carplay. Lite kuriosa är att jag försökt få igång den här funktioner sen jag hämtade bilen utan att lyckas men nu, utan någon förklarlig anledning hoppade den igång. Komforten i bilen var under all kritik, jag har suttit på parkbänkar som är bekvämare, AC´n i bilen gav varken kall eller varm luft. Bilen startade oftast men ibland så bara dog den direkt efter start, ett nytt försök att starta så hoppade bilen igång igen och även om det är 120km/h på motorvägarna i Portugal så kom jag aldrig upp i den hastigheten, jag höll på att studsa av vägen pga den urusla väghållningen. Som sagt, en stor sten har nu släppt när jag lämnade tillbaka bilen och det ska mycket till för att jag ska köpa en Citroën i framtiden.

Alfama där vi bor nu är ett av Lissabons äldsta områden och det märks, husen står tätt intill varandra, gatorna är mer gränder som slingrar sig uppför berget och här kryllar de av kyrkor, fort, cafér, restuaranger och turister, massor av turister. Det kan så klart också medverka till att det är skönt att lämnat bilen för de var inget kul att köra bil här. Enkelriktat, smalt, backigt och folk överallt. Lägg dessutom till spårvagnar och trafikskyltar på ett språk man inte förstår så tycker jag det är accepterar att stressnivån ökade en nivå eller två men fram kom vi till slut.

Baixa-Chiado, Lissabon

Praça do Rossio, Lissabon

Vår nyfikenhet och upptäcksanda fortsatte även idag och om vi igår fokuserade på närområdet i Alfama så vandrade vi idag lite längre bort mot Lissabons historiska centrum Baixa de Lissabon och Chiado. Kvarten var rätt så lika med mycket gammalt, lite nytt, men det mesta rätt fräsht och fint trots att det är massor med graffiti överallt, vilket det i och för sig är över hela landet känns de som. Jag vet inte om de målas hej vilt här eller att de bara är sämre på att tvätta bort men finns det en ledig yta så målas den. Inte mig emot och då det är mycket throwups och mer målningar istället för bara bombning av sin tag så tycker jag det kan vara lite kul att se.

Områden vi gick runt i idag var dock lite mer upp-piffade än där vi bor och vi hittade både en och två rena shoppinggator med allt från Gucci till Rolex-affärer, det blev ingenting inköpt i någon av de affärerna men väl en lunch på McDonald’s. Nu valde vi kanske inte mcd pga de kulinariska läckerheterna som serveras där utan för att det är smidigt med skötrum och att värma barnmat men iallafall, vi kom in, vi beställde vår mat i selfservice-kiosken och boom, direkt var en expedit/anställd på och tog vårt kvitto för att se till att vi skulle få vår mat direkt. Tydligen så är de lagstadgat att gravida, personer med småbarn som vi, pensioner och säkert fler har rätt till förtur och vi passerade säkert 30 andra kunder som väntade på sin mat. Samma sak gäller livsmedelsbutikerna, de har en egen kassa för oss med småbarn och vi släpps faktiskt fram i kön för att slippa köa, fantastiskt och även om vår son så klart sköter sig så kan jag tänka mig att det är skönt för alla att slippa skrikande småbarn 😉

Det tillsammans med att folket här är extremt barnkära, alla gör sitt yttersta för att hjälpa till och förhoppningsvis få gulla lite med barnet gör att jag måste säga att Portugal är land #1 att åka till med småbarn.

Moscavide, Lissabon

Vasco da Gama-bron, Lissabon

Vi har flyttat, igen men vi håller oss kvar inom Lissabon. Vi har nu lämnat de gamla stadsdelarna Alfama och Chiado för ett betydligt moderna boende i Moscavide. Stadsdelen som ligger i norra delarna av Lissabon var enkel att ta sig till med hjälp av tunnelbana trots att vi hade rätt mycket packning i form av resväskor, ryggsäckar och så klart barnvagn och unge. Gick dock väldigt mycket enklare än vad jag trodde de skulle göra och väl framme så är både kullerstenen och de smala gränderna borta. Här är de asfalterat, breda avenyer och nybyggda hus. De där med nybyggda är så klart relativt men skulle uppskatta att mycket är byggt på slutet av 1900-talet och lägenheten som vi bor i nu är nog byggd runt när Lissabon senast hade sin världsutställning expo, dvs 1998.

Här i Moscavide är de som sagt betydligt helare, rena och moderna än vad vi sett tidigare av staden. Det finns en fin strandpromenad som man kan ta löpturer längs eller bara gå ner till, ta en kaffe och äta ännu en av Pastel de nata, detta magiskt goda bakverk fyllt med härlig äggkräm.

Tittar man ut över vattnet så ser man den magnifika Vasco da Gama-bron. Jag tyckte att jag körde över en helt bisarr lång bro när jag körde in till Lissabon och mycket riktigt kandiderar den till Europas längsta med sina 17km (som referens, ölandsbron är 6km). Bron byggdes för att minska trycket på trafiken genom staden och som av en slump blev den också klar lagom till världsutställningen 1998, konstigt eller hur.

Regn och besvikelser

Soluppgång över Vasco da Gama-bron

Vaknade en bra stund innan solen bestämt sig för att gå upp vilket kan vara lite bittert men de positiva i det hela är att jag var nere vid vattnet när den väl bestämde sig för att komma fram och vilken syn. Mitt foto nedan gör inte upplevelsen rättvis och Vasco da Gama-bron som jag pratade om igår är imponerande bara den, att se den i en färgkavalkad samtidigt som man känner att värmen börjar komma var ett utmärkt sätt att få bort bitterheten.

Förutom det så har faktiskt dagen mest varit en besvikelse, jag fick tips av Google att gå och titta på street art under/på brofundamentet, en nätt promenad senare i en duggregn och ilande kall vind inser jag att jahopp, de här var juh inte särskilt upphetsande. För att vara ärlig så var den så kallade street arten inte mycket att hurra för och jag har sett mer imponerande målningar på både tåg och fasader.

Regnet ökade från duggregn till skyfall så vi bestämde oss för att gå till de lokala köpcentret, här kom nästa besvikelse då det i och för sig var rätt så stort men de flesta butiker var stängda eller bara var helt ointressant för en annan. Men jag fick se två stycken halsbandsparakiter i ett träd på vägen dit, trodde först att det var tam-fåglar som rymt men läste på Internet att de tydligen är relativt vanliga här. Helt klart det roligaste som hänt en ganska tråkig dag som den här. Nu dags att ”njuta” jag av pasta och sardiner i tomatsås eftersom jag är för bekväm för att ge mig ut i regnet, borde nog bara gå och lägga mig och sova bort bitterheten, här är åtminstone inga minusgrader eller snö.

Lissabon oceanarium

Lissabon Oceanarium

Vädret har som sagt inte varit helt toppen här de senaste dagarna och idag fick vi nog även om det börjat klarna upp. Istället för att vandra gator upp och ner i skyfall så bestämde vi oss för att besöka Lissabons aquarium, eller oceanarium som det tydligen heter. Beroende på källa man läser så är det ett av de största i Europa och kombinerat med entrebiljetten dit så kan man även köpa biljetter till linbanan som byggdes för världsutställningen 1998.

Själva linbanan går längs med strandlinjen över det som var utställningsområdet, idag är det en fin strandpromenad med diverse barer och restauranger och är de fint väder så tror jag man får riktigt bra utsikt. De går dock inte att jämföra med linbanorna i La Paz och El Alto som faktiskt används för att transportera människor runt i staden men som en del av besöket tycker jag ändå de var värt det hela.

Själva oceanariumet var stort och riktigt bra uppbyggt, det kändes som att alla akvarium hängde ihop och att det bara var ett, gigantiskt men jag förmodar att de är olika så inte hajarna äter upp uttrarna till exempel. De kunde varit lite mer information om de olika fiskarna och djuren då de jag såg bara var enstaka och rätt så kortfattade tavlor som beskrev någon enstaka, att hyra en egen privat guide var möjligt men kändes lite overkill, så intresserad är jag inte.

Park Eduardo VII, Lissabon

Park Eduardo VII, Lissabon

Vädret fortsätter att spela spratt med oss och nattens åskstorm var något utöver de vanliga. Hela lägenheten lystes upp av blixtarna, rutorna skallrade och huset skakade. Vi vaknade upp till en betydligt lugnare dag men spår syntes av ovädret i form av gigantiska vattenpölar. Det hindrade dock inte oss, beväpnade med glatt humör och ett paraply (till tre personer) så gav vi oss ut för att besöka en stadspark och eventuellt hinna med lite shopping.

Parken som vi siktade in oss på är Park Eduardo VII som alltså ligger i stort sett mitt i centrala Lissabon är döpt efter en engelsk kung. Lite märkligt att döpa en av sina större parker i huvudstaden efter en utländsk kung men vad gör man inte för att främja relationerna mellan länderna. Parken är stor, riktigt stor och innehåller både botanisk trädgård, statyer och fontäner vilket jag tycker uppfyller vad som kan krävas, lite kul är att den är byggd i en backe vilket gör att man får en fantastisk utsikt över parken och Lissabon centrum. Nu i Januari så lyste inte just själva parken med sin fulla prakt men jag kan tänka mig vilken grön oas detta är på sommaren.

Med shoppingen gick det dock sådär, vi travade bort till ett köpcenter som låg angränsade till parken och tänkte att de här blir perfekt. Första butiken jag såg när vi kom in i köpcentrumet var Rolex, granne med Armani och Prada och så fortsatte de. Sju våningar av design och märkeskläder varav högsta våningen innehåll en food court med gourmet mat. Att jag överhuvud blev insläppt är lite av ett under och även om de fanns mycket snyggt så var det ett par nivåer över min budget.

Istället siktade vi in oss på lunch på ett litet, lokalt hak som inte ens var utmärkt på Google Maps. Menyn var helt fantastiskt direktöversatt av Google Translate (eller kanske mer Bing Translate) för ingenting verkade stämma eller vad sägs som ”look in oven” som kötträtt. Oavsett menyn så slog vi oss ner och fick bland de bästa bemötandet under hela resan. Servitören berättade så gott han kunde vad de olika rätter faktiskt var och han såg lika förvirrad ut av menyn som vi, hela personalen vilket visade sig vara en familj med farfar som drivande var ute och försökte charma lillen, pratade lite med oss och för att visa upp en klassisk portugisisk maträtt så bjöd de på grillade sardiner och någon form av gröt gjord på bröd. Just den var kanske inte de godaste jag ätit men det är sådana här upplevelser som gör att jag älskar att resa.

Till Sverige igen

Dagen D har kommit och det var dags att packa väskan och åka hem, innan jag sammanfattar själva resan och upplevelsen av att resa med en bebis så måste jag bara berätta om upplevelsen av flygplatsen i Lissabon.
Vi åkte dit i god tid för vi vet ju alla hur de brukar vara på flygplatser, köer vid incheckning, vid bagageinlämningen och ännu mer köer vid säkerhetskontrollen. Det gick smidigt på Arlanda men då kunde vi de lokala språket, vi hittade på flygplatsen och lillen var utsövd och visste inte vad som skulle komma men hur skulle de gå här?

Jo, faktiskt smidigare än smidigast. Som vanligt skrev vi ut våra bagagetaggar själva för att slippa incheckningskaoset och när vi något förvirrade letade efter ingången till bagage avlämningen så kom personalen och öppnade upp bandet enbart för oss, vi med barn ska inte behöva stå i kö. Upp med väskorna på bagagebandet men hur gör vi med barnvagnen? Inga problem, använd er egna genom hela flygplatsen och checka in den vid gaten, bokstavligt talat vid flygplansdörren. Glada i hågen satte vid kurs mot säkerhetskontrollen och även här blev vi prioriterade och hänvisade till Fast track då vi hade lillen med oss. När det väl var dags att gå ombord planet så kom de ut och hämtade oss med barnvagn först av alla, sedan fick de som köpt till Priority boarding gå ombord. Flygbolagen säljer gärna på en Fast track, priority boarding och allt vad det heter men här, på Lissabons flygplats som småbarnsförälder så är de helt onödigt att köpa till, du får de automagiskt!

Så hur gick det att resa med barn? Ja de blir inte lika galna upptåg och äventyr som jag vanligtsvis hittar på och tempot blir betydligt lugnare. Så här i efterhand så tror jag att vi höll lite högt tempo i början, även om vi stannade på samma ställe i ett par dagar innan vi reste vidare så var vi ute på upptäckte nya saker hela tiden, kul men oehört slitsamt för lillen som suger in allt som en tvättsvamp. Vi har även bytt boende ett flertal gånger under resans gång vilket har gått över förväntan, Airbnb levererar hög klass men även detta sliter och om någon ska göra något liknande kan jag inte poängtera tillräckligt hårt att stanna på samma ställe i minst ett par dagar och tänk på att deras vanliga dagsvilor kommer bli längre för att bearbeta alla intryck.

Portugal då? Hur var Portugal som resmål? Vacker natur, god mat och trevliga människor. Ett väldigt enkelt land att resa runt i även om man inte pratar portugisiska och min beskrivning av hur vi bemöttes på flygplatsen ovan beskriver egentligen hur hela landet har bemött oss med barn. Vi har till och med råkat ut för att en kypare erbjöd sig att hålla lillen så jag skulle kunna få dricka mitt kaffe i lugn och ro. Nu var vi där under lågsäsong och vintern vilket betyder mindre turister och relativt kallt, hur kallt? Som en svensk sommar, ibland 10 grader, ibland 26 men kan jag rekommendera att åka dit? Absolut!