Sydgeorgien, St Andrews Bay

Vaknade lagom till att vi anlände till St Andrews bay i Sydgeorgien. Här väntar en av världens största kolonier utav kungspingviner, sjölejon, sjöelefanter och pälssälar. Väderprognosen lovade -5 och vind men vi möttes av blå himmel, nästan vindstilla och riktigt varmt och skönt!

Vi hade blivit förvarnade om att det är mycket djur men när vi närmade oss stranden så var de nästan overkligt. Bokstavligt talat pingviner och sjöelefanter vart man än tittade. Svårt att uppskatta hur många men enligt wikipedia så häckar här 150 000 kungspingviner och jag ifrågasätter endast siffran i form av att den är för blygsam.

Förutom att vara ståtliga och den näst största pingvinen så är Kungspingvinen både social och nyfiken av sig. Om du tog tid till de, satte dig ner och bara väntade så hade du inom ett par minuter ett par som våghalsat närmade sig för att ta reda på vad du är för konstig filur. Sjöelefanterna är inte lika sociala, de ligger mest och vilar på stranden, blandar sova med att fisa och rapa. De luktar som ni kanske förstår rent ut sagt för jäkligt och man vandrar runt i en blandning av fjädrar, pingvinskit och benrester vilket må vara lite äckligt men upplevelsen som helhet är obeskrivligt magiskt bra.

Vårt andra stopp för dagen blev Grytviken som är Sydgeorgiens ända ort. Ort är väl att ta i men fram till 1960-talet så var detta valstationen av alla valstationer. Numera finns det enbart ruiner och rester kvar av valstationen, ett museum, en souveniraffär och en gammal kyrka med kyrkogård. Någon permanent befolkning finns inte längre men under sommaren så bemannas museumet och det bor forskare här.

Detta stoppet blev betydligt mer historiskt än titta på naturen. Intressant och tragiskt att se hur valjakt faktiskt industraliserades och vilka anläggningar som de byggde upp och för mig som älskar gamla övergivna hus var det som himmelriket att gå runt och se de övergivna skeppen med harpuner i fören, övergivna industribyggnader och benen från slaktade valar.

Eftersom vårt mål är Antarktis så tog vi en tur till kyrkogården och skålade för Ernest Shackleton och väl tillbaka på skeppet så bjöds det på både glühwein och grillfest. Jag lovar, jag är inte uttråkad längre!

Kommentera