Ett litet steg för mänskligheten…

Men en ett stort för mig, första landstigningen på Antarktis! Platsen var Brown Bluff och för att komma in till den steniga stranden fick vi navigera våra gummibåtar bland meterhöga isberg undertiden som Adéliepingviner lite nonchalant tittade på oss.

Väl på stranden så väntade massor med is, snö och pingviner, jag har nu lyckats se 7 av de 8 olika sorterna av pingviner som finns här. Kvar är endast den ståtliga kejsarpingvinen.

Det är fler än jag som har som högsta önskan att se kejsarpingviner och därför blev jag både glad och förvånad när planen lades fram att efter landstigningen i Brown Bluff så sätter vi kurs söderut, mot Weddelhavet. En tur som tog oss rakt in i packisen, förbi både små och stora isberg varav det största var närmare 1km². Det körde vi inte in i men annars är vår kapten en riktig hårding och väjer inte för mycket. Isbergen här har blandade storlekar men de lite större är helt sjukt stora, man tror att det är öar och det största, B-15 var större än Jamaica i storlek! Numera är det lite mindre, ungefär i storleken av Luxembourg.

När vi kom in i weddelhavet så låg de spegelblankt, isen guppade harmoniskt i de små vågor som fanns men tyvärr så la sig en tjock och tät dimma över havet. Inte optimalt när man letar djur, ett par timmar senare när det även började snöa lite lätt insåg jag att jag kommer få nöja mig med 7/8.

Känslan av att tillhöra den begränsade skaran människor som faktiskt satt sin fot på denna kontinenten har inte landat ännu men känslan av att stå längst fram i fören, titta ut över ett fruset, spegelblankt hav samtidigt som det enda ljud man hör är när skrovet motvilligt knuffar undan tjocka isflack var överväldigan, jag är väldigt lyckligt lottad som får se och uppleva de här.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•