Vattenfallen/floden är gränsen mellan Zambia och Zimbabwe så varför inte ta ryggan och vandra över för att se hur fallen ser ut på andra sidan. Faktum är att det är en alldeles utmärkt ursäkt för att få nöjet med ännu ett visum i passet och framför allt, att undersöka det berömda Zimbabwe. UD varnar för kontantbrist, elbrist, ATM-brist och i stort sett brist på allt men det hindrade inte oss och efter att ha växlat till oss lite US-dollar så gick vi över den vackra bron och in i Zimbabwe.
Vi stannade enbart i Victoria falls vilket är en väldigt turistig stad och vi märkte inte av någon av bristerna som UD varnar för, är tydligen värre inåt landet men här fanns de gott om både banker, ATM, restauranger och caféer för alla plånböcker och de flesta accepterade kort. Vårt boende, Shoestring backpackers skulle vara ett riktigt partyställe men mjae, de närmsta party var väl hög musik typ.
Självklart så gick in och kollade på vattenfallet och nu när jag kan jämföra så man kan väl säga att Zimbabwe-sidan ger betydligt häftigare överblick men Zambia sidan är roligare då man kan klättra ut, i vattenfallet. Överlag så känns Zimbabwe-sidan betydligt mer turistig vilket märks både på antalet människor som är i rörelse och på priserna. Efter deras hyperinflation där priserna dubblades var 15 timme (och de började trycka 100 trillion dollar sedlar) så har de nu ingen egen valuta utan allt sker i us-dollar, bra eller dåligt kan man diskutera men simpelt var det iallafall.
Vi börjar nu kunna vattenfallet så när vi såg skyltar om forsränning så var de avgjort, in på kontoret och boka och efter det sedvanliga skriva på testamente och ansvarsfriheter så vara vi klara för att köra, de informerade oss lite fint att det var klass 5 men då varken jag eller Jonatan har koll på vad det betyder så sa vi bara yea, no problem i sann afrikansk anda. Klass 5 är tydligen avancerat och enligt Wikipedia går skalan upp till 6 men det gick överlag bra. Endast på ett ställe stannade vi till och vår guide frågade om vi ville köra detta avsnittet eller gå förbi det då det är ganska hårigt. Då resten av flotten var helt tysta så tog jag befälet och sa att det varit lugnt hittills så vi kör….och hårigt var det.
När vi närmade oss forsen så sa guiden åt oss att vi vill absolut inte hamna till höger, då dör vi. Mitten kommer vara hårigt så vi vill hålla oss så mycket till vänster som möjligt, vi körde givetvis höger trots ofantligt paddlande mot vänstersidan. Som tur är så fastnade vi på en klippa och lyckades styra/putta ut flotten mot mitten och efter ett rejält dropp försökte vi klättra uppför en gigantisk våg och är det någonstans på hela forsen du inte vill ramla av så är det här och japp, här spolades jag bort. De gick så snabbt att jag har ingen aning om vad som hände men plötsligt så var jag under vattnet, tumlade runt bara stenar och starka strömmar och så fort jag var så nära ytan att jag nästan kunde ta ett andetag så sögs jag ner i djupet igen. Som tur för mig är jag en urusel surfare så jag har en viss vana att tumla runt under vatten så det var bara att hålla huvudet kallt och vänta på att jag skulle komma förbi strömmarna och lagom till att de kändes som lungorna skulle sprängas så klöv jag vattenytan och kunde ta ett djupt andetag innan jag sögs ner på nytt. Efter denna upplevelsen kändes resten av forsränningen ganska tam och idag har förutom en hel del blåmärken träningsvärk i många muskler jag inte ens visste om att det existera.
