En vacker morgon i Rosenheim spenderades först på Inka-utställning (så nu måste jag verkligen ta tag i min sydamerika-resa) och sedan vidare ut på stan eftersom Per lovat att köpa hem något badsalt som färgar vattnet….sagt och gjort besökte vi nog vartenda apotek och drogeria innan vi till slut fann vad vi sökte och satte genast stegen raskt mot stadens bryggeri. Efter en liten nätt vit lögn om att vi skrev reportage om ölturism släpptes vi in och kunde köpa väldigt lokal öl till ett väldigt symboliskt pris.
Tanken var sedan att vi skulle i sakta mak köra norrut på småvägarna och njuta av den tyska landsbygden men 1.5h senare och vi kommit ca 2mil norrut gav vi upp och körde upp på autobahn mot Berlin…under resans gång kom vi dock fram till att vi kanske skulle sikta på nattfärjan mot Sverige istället och siktet ställdes om mot Rostock då vi hade en hyfsad tidsmarginal för att hinna med och allt gick bra tills vi kom till Potsdam, där tog det bokstavligt stopp pga en olycka och klockan gick betydligt fortare än vad vi rörde oss framåt. Väl förbi så blev det en kamp mot klockan om vi skulle hinna med men med ca 20minuter innan färjan lägger ut så rullar vi på tillsammans med ett ganska stort antal bulgarer, tjecker, tyskar och polacker. En nätt sträcka på 85 mil avverkades och det var nog den längsta biten vi körde i ett streck, å andra sidan var flertalen av milen på autobahn och även om man var lite mör när man gick ombord så var de aldrig några konstigheter.
Resan är nu officiellt slut och imorgon kommer det ett litet inlägg där jag ska försöka sammanfatta vad jag fått för uppfattning om de olika länderna, nu blir det dock vila lite och sen försöka ta sig mot Stockholm