På väg norrut och hemåt så känns det faktiskt som vi har lämnat balkan. Vi kör längs den kroatiska kusten och det är som jag påtalat tidigare helt annorlunda än kroatiska inlandet och även om vägen är smal, krokig och helt perfekt för mc-körning så har sigge tuffat på bra även om han har börjat gnälla varje gång vi svänger höger. Vägen mot Rijeka från Split är underbart vacker och kan rekommenderas starkt till alla som vill köra en vacker väg och har gott om tid, uppskattningsvis så snittade vi 50-55km/h och blev omkörde av den ena motorcykeln efter den andre, Adriatiska havet ett stenkast åt vänster och höga berg ett stenkast åt höger = vackert!
Vårt enda mål för dagen var att besöka nationalparken Paklenica i ett sista försök att få se några vilda och roliga djur, vi borde dock ha gjort lite research förutom att kolla på kartan och säga där är en nationalpark för väl på plast så hittar vi Kroatiens och ett av europas största klätterställen. Med andra ord inte en fågel, bergsget eller lodjur i närheten så vi får hålla till godo med ett par trutar och fiskmåsar, eventuellt en delfin men de kan likaväl varit en boj (och troligast en boj). Trots bristen på djur och att stället var överfyllt med hurtiga människor som klättrade överallt så var det riktigt vackert och sjukt jobbigt att gå längs den steniga ravinen uppåt.
Efter vårt besök så drog vi vidare längs kusten och när solen började gå ner så bestämde vi oss för att stanna för natten, kvällens hotell bevisar tesen om att ingenting är avgjort och mina tankar om att Kroatien är väldigt västerländskt, iallafall längs kusten går helt i kras och istället levereras ett hotell i sann Tito anda, betongkloss utan dess like, stort och väldigt inrökt. Särskilt billigt är de inte heller men det är garanterat billigare än det 5-stjärniga som ligger bredvid som är av ett par årsmodeller nyare.
